Hej från Älvsjö

Vi tog en spontan tur till Stockholm ett par dagar och efter senaste härlighetssemestern kändes det självklart att bo på Scandic Talk igen.

Det här är ansiktet på en sliten kvinna som haft jobbmöte, stresspackat, hämtat på föris, sprungit till bussen och rest ungefär resten av dagen. Nu är barnen och pappan på rummet och jag sitter ENSAM (nåväl, här är massor av affärsmän som verkar ha trevligt och ett sorl från restaurangen en trappa upp) vid ett bord i baren och väntar på min middag. Så njutbar stund alltså!

IMG_0804.JPG

Häst är bäst

Idag var det dags för Junis första ridlektion. Efter kanske tjugo ponnyridningar på olika marknader och sånt kändes det värt ett försök.

Jag anmälde henne till en fast grupp på lördagar (Knatteridning, 4H, 75 kr/gång) och det var jättebra. Ordning och reda och de blev uppropade och fick välja häst, så där pirrigt som när man själv var liten. Hon fick en stor stor häst, men jag har själv ridit Peggy en gång (när jag och Martin var på uteritt) så det kändes fint.

IMG_0790.JPG

Decléor, je t’aime

Äntligen har Decléor tagit fram en rengöring som tar bort ögonsminket utan att svida och som inte ens kräver ansiktsvatten efteråt. Såklart ganska dyr, men väldigt dryg i smart pumpflaska. Massera in i torrt ansikte, tillsätt vatten, tvätta bort. Supernöjd!

IMG_0778.JPG

Jag är också jätteglad att jag köpte de där produkterna i januari. Oljan har jag använt dagligen och det är mer än hälften kvar, burkarna tömmer jag nog inom ett par veckor. Men ändå ganska prisvärt tycker jag.

Släng inte äggen!

“Pinfärska ägg ligger kvar på botten, ett ägg som är drygt en vecka gammalt börjar resa sig upp ett äldre ägg ställer sig i givakt och flyter upp till ytan.”

De här äggen har “bäst före” 4 augusti. Idag är det 15/8 och de kommer säkert vara fräscha ett par veckor till.

IMG_0776-0.JPG

Nivån just nu

Jag har ganska mycket i huvudet just nu och även om jag planerar och skriver listor för att allt ska flyta på händer det t.ex. att jag går på femårskalas i samma tröja som jag (glömt att jag) fick en fläck på dagen innan. Fnissade nästan igenkännande åt detta:

IMG_0712.JPG

Tisdag

Idag var första riktiga dagen för Juni på den nya avdelningen och jag lämnade en jätteglad liten tjej, helt förväntansfull och pirrig. Nu går jag hemåt helt varm inombords.

Varm även utanpå är lilla Arve som fick sin andra vaccination igår. Skönt att Martin kunde vara hemma med den lilla febertoppen i lugn och ro medan jag lämnade.

Ja, nu är de där veckorna av turnerande över och även om det funkade väldigt bra att vara själv med barnen är det skönt att slippa vara på helspänn hela tiden, planera varenda måltid, aktivitet i god tid, vara två om plockande och pockande och vid läggningar.

Två tummar upp till det.

IMG_0709.JPG

Pedagogernas situation

Jag är så himla glad och tacksam för att varma, fina och omtänksamma personer väljer att jobba med att ta hand om, utbilda och utveckla våra barn om dagarna. Och jag vet att de har en tuff situation och att det är i allas vårt intresse att de får bättre betalt, tryggare anställningar och att barngrupperna blir betydligt mindre.

Men en grej jag inte fattar är alla förskolepedagoger som skriver om föräldrar på Facebook. Föräldrar som lämnar sina barn på förskolan för att gå och träna, föräldrar som lämnar förkylda barn, föräldrar som missköter sig på det ena eller andra sättet där allt verkar gå ut på att de inte vill vara med sina barn utan hellre lämna dem på förskolan.

Missförstå mig inte, självklart ska både pedagoger och föräldrar protestera mot en ohållbar situation. Det är i allas intresse att barnen har det bra om dagarna och det har de bara om pedagogerna har förutsättningar att göra ett bra jobb.

Dock känns det ibland som om vissa pedagoger lägger väldigt mycket tid och energi på att irritera sig på föräldrar. Jag vet att det inte gäller mer än ett fåtal och jag har aldrig någonsin känt ens en sån tendens hos de fantastiska pedagoger vi träffat. Kan ej lovorda dem nog – OBS OBS OBS!.

Men med alla delningar jag läser på Facebook får man intrycket av att massor av föräldrar gör annat än att jobba eller sova under tiden de har ungarna på förskolan. Det finns ju ett tydligt regelverk i kommunerna och är det så att man som pedagog anser att en förälder bryter mot det så anmäl föräldern för guds skull? Eller ta ett samtal med föräldern? Och samma sak om ett barn är mer på förskolan än hen mår bra av. Prata med föräldrarna. Det ger kanske större effekt än att skriva uppdateringar om hur sopiga dagens föräldrar är. För mig skapar det bara en känsla av att de som gör det lägger energi på att skvallra om föräldrar. Dessutom påverkar det synen på yrkesstoltheten, förskolan är ju en plats där barnen ska ha det bra, inte något hemskt ställe där vi tvingas förvara våra barn så att vi kan gå och jobba.

Som sagt, jag har alltid känt mig hundra procent väl emottagen på vår förskola, det här gäller endast sånt jag snappat upp på nätet. Men när man för mer än tionde gången ser nån artikel eller statusuppdatering om hur dagens föräldrar väljer bort tid med sina barn, skrivet av en pedagog, känns det lite trist.

Minnesanteckning: fem månader idag

Arve ligger helst på mage, vänder sig direkt han får chansen. Men han hann i alla fall upptäcka fötterna häromdagen. Han älskar att hålla i och undersöka saker (såklart typiskt bebis) och gärna sånt som prasslar. Med stöd kan han sitta i matstolen och lyckas få in lite smörgåsrån i munnen. Några dagar i rad har han fått ett par teskedar gröt. Annars helammar jag fortfarande. Igår och idag har han varit väldigt glad i att göra ljusa ljud och är fascinerad av sin egen röst. Han blir glad bara han ser Juni och skrattar så gott när hon busar. Gissar att han väger mellan 8,5-9 kg, på måndag ska han få nästa spruta. En glad och nöjd liten kille. Så kär i den här ungen!

IMG_0697.JPG

IMG_0706.JPG

På ricko?

Det är något fel på samtiden. IMG_0711.PNG
Jag brukar försöka vara källkritisk innan jag delar saker på nätet. Det här har jag inte hunnit kolla upp, men det känns ju rätt icke troligt att hon är typ anställd av konkurrent till restaurangen alternativt fick dålig service och vill hämnas.

Egna barn, andras ungar

Jag kan för mitt liv inte förstå människor som provoceras av att andra inte vill ha barn. Även om mina avkommor är det mest fantastiska jag varit med om innebär det en viss… omställning i livet och jag fattar om folk vill fortsätta odla sina intressen, resa, göra karriär och tillbringa lediga söndagar med en god bok istället. Älskar förresten när gravida skriver att de inte ska förändra sina liv när bebisen kommit “ungen får haka på helt enkelt”. All lycka med det!

Fast sen finns det ju faktiskt familjer som inte räds typen av upplevelser jag citerat nedan och det är imponerande på flera sätt, även om jag själv föredrar nåt trevligt hotell vid stranden (gärna med närhet till bra restauranger så man kan äta i lugn och ro när kidsen somnat i vagnen).

Aldrig glömmer vi bussresan i Marocko. Johannes var ett år och blev plötsligt magsjuk. Bussen skumpade fram över Atlasbergen och saknade fjädring. Chauffören lekte att han körde formel 1 och ökade farten i varje kurva – varpå ettåringen kräktes. Om och om igen.

När pappa Claes skulle försöka torka upp en del av förödelsen halkade han upp och ner i längs bussens nedkräkta mittgång, och så pladask ner i knäna på de beslöjade unga kvinnorna som satt mitt emot.

Men våra medpassagerare var snälla och hjälpte till, trots att de också blev mer eller mindre nedkräkta. Det var en mycket illaluktande skara passagerare som efter många timmars resa klev av bussen i den lilla staden Essaouira.

Och när vi försökte tvätta våra stinkande kläder visade det sig naturligtvis att hotellet saknade varmvatten.

I ALLA FALL. Det jag skulle komma till är att man inte behöver vara barnkär för att trivas med att vara förälder. Oavsett vad man tidigare tyckt om ungar blir det en annan grej med sina egna. Och har man inte fattat det innan så inser man då att barn är individer och att det är lika konstigt att säga att man inte tycker om barn som att säga att man inte tycker om amerikaner. Detta apropå att jag skrattade högt av igenkänning till Sandra/Nio till fems inlägg:

Sedan hängde vi utomhus på en filt när poolen blev alltför belamrad av skrikande barn. Det om något är nog min närmsta trettioårskris – fattar inte hur jag någonsin skulle få feeling till barn. Ungefär allting är ju roligare än just dom.

Jag hade personligen noll längtan efter barn när jag blev gravid. Jag visste bara att jag en dag ville ha barn och att jag träffat honom jag ville ha dem med. Sen var det en himla resa under graviditeten, identiteten och omställningen, men det var ju bara att klamra sig fast och åka med. Jag är idag hemskt förtjust i många barn jag känner, men definitivt ingen barnkär person, per se.

En sak jag lärt mig är dock hur mycket det betyder när andra tar sig tid för ens barn. Att prata, lyssna och leka. Både min syrras kille och brorsas tjej och flera av mina vänner är så himla äkta gulliga med våra ungar och det gör mig alltid lika varm och tacksam. Önskar att jag hade varit bättre på det innan jag själv blev förälder.

Weeping Willows + Doug Seegers

På lördag ska jag ta med Arve och först gå på 40-årsfest och sen se Weeping Willows i Mariebergsskogen. ÄNTLIGEN får jag se dem live. Här kan man förresten köpa biljetter. För 395 kronor ingår även Doug Seegers, ni vet, från Jills program.

Det här är en av mina topp tio bästa låtar av alla i världen pga så perfekt känslosam text.

Man kanske kan säga att jag är sponsrad? Martin arrangerar så jag går in gratis. Fick dock inte betalt för att skriva detta. Hehe. Kanske indirekt?

Föris

Den här veckan börjar Juni återigen gå sina 15 timmar/vecka på förskolan. Sammanslagningen med andra förskolor är över och även om det är få andra barn som börjat (kanske 10 totalt på 5 avd?) så är det pedagoger hon känner väl och hon längtade verkligen dit. Vi mjukstartade genom att hälsa på i måndags och hon ville inte följa med hem.

Tänk att det är två år sen hennes första dag på förskolan idag. Time flies…

20140806-081239-29559477.jpg

Tvåbarnschocken – detta önskar jag att jag vetat om

På allmän begäran: vad önskar du att du hade vetat innan du planerade för, eller fick, syskon till din förstfödda? 

Här tänker jag att kommentarsfältet kommer bli proppat av tips och trix. Men för att börja…

- Ha mycket tid tillsammans i början, hela familjen. Nu kan man ju ta ut 30 föräldradagar parallellt, förutom de tio dagarna i samband med förlossningen. Utnyttja det.

- Förbered storasyskonet. Berätta hur mycket ni älskar hen och att hen är ert första lilla barn och hur glada ni blev när hen föddes. Berätta om vilka fördelar det finns med att vara äldst. Att storasyster/storebror får äta godis, se på film, gå till lekparken medan den stackars bebisen bara får äta ljummen mjölk och sova. Förbered på att bebisar skriker mycket “ibland kanske du får sätta på dig dina hörlurar om du blir trött på bebisen”. Läs böcker om att få syskon (Juni blev förvånad över att Arve skrek så lite). Favorit för Juni : Nejlika och lilla lillasyster (finns på många bibliotek). Det här exemplet jag hört från många håll, att få syskon är typ som om ens partner skulle komma hem med en ny partner en dag och bara “nu ska hen bo hos oss”.

- Låt storasyskonet vara litet. Ibland försöker jag tänka på att om Juni varit yngst av ex. tre barn hade jag ju tänkt på henne på ett helt annat sätt. Jag och Juni har (på skoj och under mycket fnitter) låtit henne ligga på skötbordet, somna i liggvagnen på promenad bara hon och jag, leka bebis och få ligga i min famn. Jag har ofta bett om att få vara med henne “kan du inte komma och sitta i mitt knä så jag får läsa en bok för min lilla tjej” och gett mycket närhet och uppmärksamhet så fort jag haft händerna fria. Genomför inga andra stora förändringar, som att sluta med napp/blöja/samsova i samband med syskonets födsel. Det är väl en tillräckligt stor kris ändå tänker jag?

- Låt storasyskonet vara stort. Be om hjälp ibland (OBS! när barnet verkar vara på humör), med att byta blöja, välja kläder till bebisen, stoppa i nappen. Jag har också försökt att teama upp med Juni “vilken tokig liten bebis vi har, titta vad rolig han ser ut nu”, “oj, stackars lilla gubben, nu ligger han ensam i vardagsrummet och kanske tror att vi lämnat honom, kan inte du gå och tala om att storasyster är här så att han känner sig trygg?” som att det liksom är VÅR bebis… inte min. Och göra saker bara hon och jag, även om det inte blir så ofta. “Nu åker vi och handlar, bara tjejerna”, typ.

- Var snäll mot dig själv. Det är jättetufft att räcka till ibland. Och inte precis som om jag lyckas följa mina egna råd varje dag.

När åskan kom till stan

Herregud, så här mörkt var det strax före nio imorse. Strömavbrott och åskoväder. Fast strömmen kom snabbt tillbaka och ovädret försvann efter en stund.

20140804-012115-4875024.jpg
Trodde jag. Och tog en promenad med båda barnen till stan för att försöka bli av med mitt dåliga humör och min huvudvärk. Himlen öppnade sig när det var ungefär två km kvar. Jag hade min jättelånga regnrock (as seen in Matrix) och gummistövlar men hällde ändå ut ca en liter vatten ur varje stövel innan jag klafsade in på museet. Så blöt! Dessutom asläskigt att vara ute och gå med två små barn i åskan. Nåväl, humöret blev konstigt nog lite bättre.

När vi kom hem lagade jag fiskpinnar och mos och på eftermiddagen kom svärföräldrarna förbi och lekte med Juni. Jag vattnade blommor och hängde tvätt och sånt under tiden och kvällen blev riktigt fin. Juni var på ett strålande humör och det gjorde ingenting att hon somnade sent. Innan hon ville ligga i min famn och se på Tingeling (och somna lagom till eftertexterna) pysslade hon länge i sitt rum och jag hörde bara hennes nöjda nynnande. Nyss gick jag in för att se vad hon sysslat med (ville inte störa förut) och då hade hon städat hela rummet och gjort den här lilla utställningen på bordet. Med en filt som duk och allt.

Själv hade jag skjutit på en grej med deadline imorgon så jag satte mig och jobbade. Klockan tolv på natten. Får skylla mig själv imorgon.

20140804-013512-5712836.jpg

Traditionell

Mamma, jag vill inte att du och pappa ska dö, då kommer jag bli jätteledsen.

Äsch, då är du jättestor och har säkert en man eller en fru och egna barn. Jag är ju stor nu och min mamma och pappa lever fortfarande!

Barnet blev lugn av förklaringen, men hehehe – att försöka vara öppensinnad när det kommer till sexualitet men inte till äktenskap och barn?

Har förresten förklarat fortplantningen med att pappan eller en doktor planterar ett slags frö i mamman och när det möter ett ägg blir det så småningom till ett barn. Alltså… 

 

 

Deppig

Efter en trevlig förmiddag på Leklandet (barnen lekte själva eller med Martin och jag och K hann prata) fick jag ett trist besked och kände samtidigt hur trött jag var. “Mamma, jag tror att du är på lite dåligt humör idag”, sa Juni. Och då höll jag ändå ihop fint måste jag säga. Även när jag försökte få med henne till stan för att se spelningen med Kjellvander men hon hellre ville bada. Orkade inte tjata/tvinga så vi gick mot älven. När vi kom fram hade några som tänkt sig ett härligt kvällsfiske precis matat älvens fiskar (med nåt som liknande ost) precis vid badstegen så jag fick vada genom ett stim av ganska stora firrar (hu!). Så omysigt. Ville inte visa att jag var livrädd men usch vad obehagligt. OBS “ganska stora” = 15 cm.

Sen gick jag och la mig alldeles för sent även ikväll (idioten jag) så kommer väl vara astrött imorgon också.

Hejdå och sov gott.

Flocken samlad

Under kan tydligen ske: familjen återförenades utan minsta konflikt. När M jobbat mycket brukar jag annars vara så uppvarvad att jag lätt blir sur om han inte håller mitt effektiva tempo. Nu gjorde han väl just det, klev in och tog över, och dessutom är jag rätt cool och harmonisk just nu. Vi har i alla fall haft himla trevligt de timmarna han var mellan åtaganden. Fixat ärenden, ätit lunch på Café August, hunnit prata ordentligt.

Min man jobbar intensivt fram till 10 augusti men nu är det ju bara en dryg vecka tills dess. Sen väntar en månad av mer eller mindre härlighet. Som avslutas med en vecka på Mallis och tre nätter på hotell i Stockholm där jag ska FESTA MED PHARRELL. Eller i alla fall gå på spelning och stå i himla golden circle.

20140802-002220-1340964.jpg