Nu är det fint

Det här var allt en tung vinter. Den var fin på många sätt, att upptäcka staden och att få massor av tid med barnen var härligt. Men det kalla och tråkiga vädret, att försöka bli klar med inflyttningen och samtidigt jobba och ha barnen hemma på heltid, det var nästan lite övermäktigt. 

Jag älskar att vara med mina ungar, men som vi har det nu passar mig ändå bättre. Jag trivs hemskt bra på det nya jobbet, alla är så gulliga och även om jag inte hunnit prestera så mycket ännu känns det verkligen som om jag hamnat rätt. Det tar minst 50 minuter att åka till kontoret, endera åker jag pendel 30 min och byter till buss, eller så åker jag tunnelbana hela vägen. Det kanske låter jobbigt, men för mig betyder det andrum. Tid att läsa böcker, kolla på nån serie (igår såg jag Svett & Etikett), bläddra i en tidning. Andas. 

Martin har sålt sin del i restaurangen och även om han kommer jobba med sina evenemang på helger ibland och några veckor i sommar är det lyxigt att ha de flesta kvällar och helger tillsammans. Om vardagarna lämnar och hämtar han Juni, går till öppna förskolor med Arve, förbereder middag tills jag kommer hem. Det är oerhört bekvämt att vara den som jobbar när den andra är föräldraledig. 

Igår kväll träffades vi i min bokklubb och innan dess hann jag ta en sväng på stan. Syrran mötte upp och var smakråd, sen gick vi till Hearts och träffade resten av bokgänget, åt jättegod mat (bra service också – rekommenderas!) och pratade om böcker och om tjejer och pynt (Lena Andersson). 

Även om det är gråkallt idag är ändå våren på väg och så här härligt var det vid strandpromenaden häromdagen.  Dessutom: påsk är min favorithögtid och vi ska åka till Karlstad och dessutom fira att både jag och Juni fyller år. Så glad för det! 


Enda minus just nu: 1. snart dags för pollenallergi och 2. att Arve vaknar om nätterna så att jag behöver somna vid 20 för att inte bli ett vrak. 

Önskelistan

Snart fyller jag 35 vårar och på önskelistan står:

– Skoputs. Mockaborste, impregnering (helst Bama power protection pga verkar innehålla minst farliga kemikalier), svart skokräm, nåt läderfett (som Viking).

– Tunn vindjacka, typ Nike Windrunner

nike-windrunner-jacke-schwarz-gruen-1210

– Biljetter till konsert, teater, balett

– Örhängen, ögonskugga, duschkräm

– Massage, pedikyr etc.

- Förlossning på sjukhus. Ja, inte för mig då, utan för en kvinna i Kongo som annars hade fått föda i hemmet.

– 10-gruppens stora necessär. De har stängt butiken så det känns som läge att skaffa en innan de försvinner? Färg är inte så viktigt, tycker de flesta är fina.

01

– Bidrag till tandblekning.

friends-s6e8-800x450

 

Om att få barn

Hehe: först är man gravid och bara VARFÖR SKA FOLK HELT TIDEN BERÄTTA SINA MARDRÖMSHISTORIER OM FÖRLOSSNINGAR, HEMORROJDER OCH BABY BLUES?

Sen får man barn och bara VARFÖR BERÄTTADE INGEN OM ATT EDA:N KAN MISSLYCKAS, ATT DET GÖR JÄTTEONT ATT AMMA I BÖRJAN OCH ATT DET ÄR HELT NORMALT ATT BEBISAR SKRIKER TRE TIMMAR VARJE KVÄLL?

Sachsskas, I love you 

Idag vaknade Juni kl fem med panikont i magen. Efter nån timme ringde jag 1177 och så fick vi komma till Sachsskas. Vi fick så sjukt bra mottagande av läkare Anna och sjuksköterska Karin, och tjejen i receptionen som jag tyvärr missade namnet på var också grym (hon tog temp + puls). 

Juni blev så himla ledsen efter blodprovet i fingret, det tar ju sin stund av klämmande på det lilla pekfingret för att lyckas få ut tillräckligt många droppar blod i röret, hon tyckte att det gjorde ont och var läskigt. Under tiden vi väntade på provsvaret fick vi därför gå till lekterapin! Så oerhört gulligt av sjuksköterskan att fixa det. Personalen där var helt fantastisk och upplevelsen blev allt som allt positiv. 

De hittade inget fel och magen gjorde lite mindre ont när vi åkte hem. Efter ett tag fick Juni aptit igen och åt en jätteportion makaroner och nån köttbulle och kvällen blev lugn. Blä vad jobbigt det är när ens barn har ont, hoppas verkligen det gått över. 

Här var det pausvila i väntrummet. 



Nu har jag faktiskt börjat

Jag har ju haft väldigt svårt att hitta utrymme för träning eftersom jag inte vill avstå en minut av min tid med barnen om vardagarna, i alla fall inte som rutin, flera dagar i veckan. Men den senaste tiden har båda sovit vid 20 så det får bli min träningstid, direkt båda har somnat. Igår lämnade jag soffan fast Arve sov så här mysigt med huvudet mot min hals. Det var riktigt härligt att komma ut.

Enda mål med träning nu: få bättre kondition och fixa Vårruset (5 km) i maj + Nike women (1 mil) i juni.

 

Naggade visioner

Emmas på Emmas Vintage skriver om naggade visioner.

Det fina med visioner är att de inte är huggna i sten. De är inte bestämda. De är inte lag. De är just … visioner. Önskningar.
Inte krav.
Men det finns inget som är så irriterande i människors ögon som just visioner.
En blivande förälder med visioner ska vi inte ens gå in på.

Och jag fattar exakt.

Jag har dock en teori. Folk som ännu inte fått barn har ofta en del tankar om hur deras föräldraskap ska se ut. Mycket lyckas, annat går helt åt pipsvängen. Ur det föds det väl en del krasshet som förälder, om att barn är olika och att det inte alltid blir som man tänkt sig. Men grejen är att ens eget lilla råd i all välmening (om något man själv önskade att nån hade berättatt innan man fick barn) kanske är en av hundra andra kommentarer den gravida fått höra samma vecka, det blir himla jobbigt sammantaget. Dessutom är ens egna erfarenheter just ens egna och även om det var revolutionerande för ditt föräldraskap med amningsnapp, rumpbuffande och hoppgunga kanske det inte funkar för din kompis. Det försöker jag ha i åtanke, även om det är svårt för denna besserwisser att hålla tyst.

Småbarn med armpuffar

När vi var på Formex träffade vi Kniv-Lisa helt kort och hon verkade så himla gullig. Jag vill helst bara läsa bloggar av personer som verkar snälla i verkligheten. Alltså de får ha hur starka och arga åsikter som helst om saker och bitchy resting faces (det betyder att man ser arg ut när man egentligen bara är avslappnad eller tänker eller lyssnar på något) och vara allmänt stränga, bara de är snälla inuti.

I ALLA FALL. Det jag skulle skriva om var att jag läste hennes blogg nu och det är så vansinnigt gulligt när småbarn har armpuffar. Arve är väldigt ovan vid vatten, vi flyttade innan han hann bada så mycket i badkaret och nu har vi bara dusch och han avskyr baljan. Nästan så jag skulle vilja boka en resa för att liksom få bada fritt med barnen, Juni är ju tokig i det. Men bada kan man faktiskt göra på badhus också (även om jag har lite bacillskräck så föredrar nya badhus som det i Karlstad). Samt på spa, typ Yasuragi brukar väl ha barnveckor på sommaren? Mycket peppad på att boka något sånt nu.

Herre vilket babbligt inlägg.

Ensamma hemma 

Martin var i Karlstad på jobb i lördags och söndags och som alltid när jag är själv med barnen måste jag komma ut. Gärna tidigt på förmiddagen. I lördags tog jag och barnen pendeln till stan. Älskar pendeln, det är så fina tåg och bara tre stopp och 15 min till centralen, 12 min till Södra station (nedanför Medis). Vi gick till Åhléns och handlade barnkläder och skor i väntan på att Arve skulle sova klart. Sen gick vi till Kulturhuset och åt lunch på Teaterbaren. Arve var nyvaken och hungrig och Juni kissnödig och det var mycket folk. När jag äntligen fick hugga in på min chevremacka var jag tvungen att ta tre djupa andetag för att slappna av. 

På Rum för barn är det ofta fullt om man kommer sent på en lördag. En av alla bra saker är nämligen att de inte släpper in för många barn, det ska finnas utrymme att läsa och spela spel. Jag brukar gå dit direkt de öppnat men den här gången hade vi tur och slapp köa, fast klockan var nästan ett. Vi höll oss mest i bebisavdelningen där jag läste för Juni, men hann också med en fin sångstund och att måla i ateljén. 

På väg hemåt handlade vi på Hemköp och när vi hoppade på pendeln var klockan nästan fem. Nästan direkt vi kommit hem kom syrran, direkt från stallet. Hon tog en snabb dusch och dammsög medan jag fixade middag och sen åt vi, Arve somnade och Juni fick sitta i mosters knä och se på Frost. Sån bra dag!

Igår åkte vi till kompisar i Stureby och umgicks hela dagen. På eftermiddagen kom Martin dit och hämtade upp oss, direkt från Karlstad. 

Här läser Juni saga för nallis. Undrar om hen fick mardrömmar sen? 



Klättraren 

Slutsats:

Folk som “inte ändrat något i inredningen” och lever med en ettåring måste uppfylla någon av följande kriterier 

1. Redan leva i ett hem av typen madrasserat rum

2. Ha ett väldigt “snällt” barn

3. Aldrig släppa barnet med blicken och alltid vara inom armlängds avstånd 

4. Leva efter devisen “det som inte dödar härdar”

Denna morgon har jag haft koll på Arve hela tiden, vi har plockat bort det mesta inom räckhåll och alla Junis småleksaker är på hennes rum. Ändå har han stått och vinglat på soffkanten och klappat händerna åt Supertrion, kommit spatserande med en chokladbit från Junis lördagsgodis i munnen, ramlat ned från soffan, rest sig upp i matstolen (då satt jag såklart bredvid och fångade snabbt), rivit sönder DN när jag gjorde frukost till Juni och på de sekunder jag gick på toa klättrade han upp på pallen. Och då är det ändå vilsamt att vara hemma i det relativt ofarliga hemmet, i jämförelse med hur det är att hälsa på hos andra som inte har så små barn. 

Förra helgen var vi hos en god vän till mig och det var så himla trevligt, Juni och hennes dotter hade jättekul. Men Arve. När han inte försökte välta blomkrukorna ur fönstren tuggade han på leksaker ur dockskåpet eller klättrade uppför trappan. Man blir ju helt slut! 

Det blir i alla fall ingen “semester” till härligt hotell med livsfarliga och lockande pooler i sommar. Just nu känns det mer vilsamt med storstad i höst. Spänna fast barnet i vagnen och gå på nåt museum, vidare till lekpark och sen äta lunch när han sover. Hela tiden vara på väg nånstans, inte förvänta sig nån typ av härligt sol och bad och istället bara jaga barn och leta skugga. 

Nytt till lillebror 

Idag fick Arve lite nya kläder. Han ärver såklart mycket från Juni och kompisars barn, men eftersom man har olika smak – och då menar jag inte mönster och färger utan snarare typ av plagg – fick han påfyllning av sånt jag tycker om. Mjuka tights och långärmade, tunna tröjor gillar jag bäst. Det är enkelt att röra sig i, blir inte så varmt och är smidigt under ytterkläderna. 



Helgen

Jag planerar:

  • Fredagstacos
  • Kolla på nån serie om barnen somnar extra tidigt
  • Rum för barn, lördag kl 11
  • Träffa Carro + barn på söndag
  • Köpa dessa tights till Arve

A-leggings

Så sant

Pernilla skrev:

Håller med om detta att ansvaret för ett jämställt förhållande verkar ligga på kvinnor, så oerhört provocerande men när jag pratar med människor runt omkring mig så blir det jättetydligt att det är så. En annan sak som är ganska tydlig och konstig är att jämställdhet är en slags status, att kvinnor (jag har bara märkt detta hos kvinnor) som har ett jämställt förhållande är typ “bättre”…vet inte men jag har funderat mycket på detta senaste tiden, det är liksom en känsla som smyger sig på. Lycka=vältränad, lycka=äter varierat, lycka=jämställt förhållande…= STATUS..? Eller….?

Det stämmer så himla bra, tycker jag. För flera år sen sa en bekant till mig att hon inte orkade med feminismen för att den fick henne att känna sig som om hennes familj gjorde fel val, levde fel liv, eftersom de inte kunde dela på föräldraledigheten.

Stream team

Det var så himla trevligt igår, Netflix-eventet var toppen( med drinkskola och mat och Kimmy) och det var såklart fint att träffa Malin.

Vi fick sån gullig goodie bag, med innehåll för mammors egentid: Urbanears hörlurar, pedikyr/manikyrset med nagellack, selfiepinne, laddare, gigantisk svamp och färgglada popcorn. Tack snälla!

 

Kimmy <3

Ikväll ska jag på ett Netflix-event om den här serien. Jag har bara hunnit se ett avsnitt men älskade det (på riktigt, ej för att jag får gå på event. Även om jag, som sagt, älskar event. Älskar också min familj. Och bra tacos och Pantertanter).

Heja Kimmy!

unbreakable-kimmy-schmidt

Flaskmatare!

Hej alla som inte vill/kan amma eller är intresserade av flaskmatning! Visst har ni koll på den här sidan? Petra Jankov Picha har gjort så oerhört mycket för att ta bort den onödiga skuld och skam som finns runt flaskmatning, heja henne! Och heja alla som inte vill amma, som vill amma men inte får det att funka eller som ammar ovanligt länge.

Det är en tunn linje att balansera på om man vill mata sitt barn på “rätt sätt” (enligt mig verkar normen vara ca helamma i fyra månader, ge smakportioner, sluta amma på nätterna, sluta amma helt vid nio månader?) men barn och föräldrar är olika och huvudsaken är att ungarna får mat och att mammorna mår bra.

Vet ni vad som stör mig förresten? Att alla hela tiden försöker promota sitt eget val i föräldraskapet. Alltså jag har verkligen gillat att amma. Men det handlar ju om mig och min person. Jag blir tokig på folk som ska försöka pracka på andra amning eller flaskmatning eller vad det nu handlar om – nappar, potträning, samsovning eller vaginala förlossningar. Så klart man måste få prata om egna erfarenheter, men man kan väl åtminstone försöka stanna där.

“Du duger som du är”

I intervjun säger Forni att hon önskar att folk bara skulle slappna av och njuta lite och såklart är det välmenat, men det blir en form av dubbelbestraffning. Som om det inte räcker med att alla dessa unga kvinnor (och andra, men Forni talar väl mest om unga kvinnor) ska sträva efter att vara så hälsosamma, snygga, smarta, smala och framgångsrika. Det gör fel om de inte också chillaxar.

Läs gärna Peppe om “Du duger som du är”.

Missfall

Jag läste precis en blogg om en som fått missfall och ifall jag inte skrivit om detta förut så gör jag det nu. När vi fått missfall (eller missed abortion för att vara petig) innan Juni så sa läkare att det var bra att vänta ett par månader innan en försökte igen. Vi tänkte också att det kanske vore smart att vänta, för att liksom hinna med. Men en kompis som haft ett par missfall tipsade om att det kan vara extra lätt att bli gravid direkt efter missfallet och att det är en myt att risken för missfall är större om man inte väntar. Och ja, i vårt fall var det så. Fast vi hade tänkt vänta var jag gravid jättesnabbt igen. Slut på upplysning.

DISCLAIMER: sen finns det ju jättemånga som har svårt att få barn och som får upprepade missfall, jag menade absolut inte att vara respektlös med denna text.