Stugmyset

I detta nu sitter jag på nederslafen av en våningssäng och lägger Arve. Det är kolmörkt i rummet. I sängen ovanför krånglar de snart sjuåriga tjejerna som väl inte har hunnit varva ned ordentligt, och i den andra sängen i rummet försöker Thomas få Theo att somna.

Jag spelar Kaninen som så gärna ville somna och längtar ut till mitt vinglas och hör Martin och Carro småprata och laga mat i köket. Hoppas barnen sover snart så vi får äta.

Här är Caroline och Martin innan premiäråket. De kom tillbaka efter ett par timmar och var helt lyriska. Jag ser fram emot morgondagens åkning. Och barnens skidskola!

Skamlöst

Här kommer ett tips:

”Skamlöst är en podcast som inte räds att prata om det som är skamfyllt.

Få saker genererar så mycket skam som psykisk ohälsa. Hur vi drabbas av skammen och hur den begränsar oss pratar vi om i vår podcast. Vi utforskar vad som hade behövts för att vi ska slippa skämmas över att vi mår dåligt. Vilka normer och strukturer skapar skam och hur mycket tid ägnar vi egentligen åt att skämmas?

Programledarna Saga Becker och Selene Cortes träffar olika gäster och pratar om det de skäms mest över.”

Jag har inte själv hunnit lyssna, men det låter jättebra ju?

Hej hej hallå dagboken

Här kommer lite tips för hur man snyggar till det i kökslådorna. Köp samma märke av allt. Till exempel ICA har bakplåtspapper, aluminiumfolie och plastfolie i matchande förpackningar. Riktigt snyggt och prydligt!

SKOJA!

Här kommer ett tips för hur man kan få sina barn att äta mer frukt och grönt. Gör en smoothie!

Närå jag vet inte vad det är med mig.

Arve var megasjuk hela helgen, och båda barnen har varit hemma måndag-onsdag. I måndags var jag ju på resa så jag vabbade i tisdags och Martin igår.

Imorgon åker vi till Kungsberget över helgen, det blir mysigt. Jag och Caroline har seriöst gjort en packlista i Google docs. Vill ni att jag lägger upp packningstips för en skidresa i stuga? I så fall kommer det ett spännande inlägg på temat imorgon. Med lista. Salt, peppar, toapapper etc.

Annars var jag nyss sentimental och tänkte på min andra och sista förlossning. Blir så rörd över att jag fött barn, två gånger. Snart är det fyra år sen.

Tog den här selfien det första jag gjorde när det var klart. Kände mig oövervinnerlig.

Nu är det väl bäst att jag sover verkar det som.

Massor av serietips!

Jag bad om tips på Facebook och fick så sjukt många bra motiveringar till varför jag borde se olika serier. Här är ett urval:

  • The End of The Fucking World på Netflix. En Bonnie&Clyde/Thelma och Louise-historia med två dysfunktionella tonåringar i huvudrollerna. Otroligt bra tyckte jag.
  • Miniserie på SVT: Fallande Legend om en folkkär gubbe i UK som blir anklagad för våldtäkt. Aktuell pga metoo osv. Snygg produktion, det äldre gardet spelar bra, lite mindre nöjd med de yngre skådisarna.
  • Manhunt och Mindhunter på Netflix. Thrillers med verklig bakgrund och fokus på det psykologiska snarare än blod och våld. Typ.
  • Halt & Catch Fire på HBO gillar jag pga kul story (tech-utveckling på med början 80-tal), flerdimensionella karaktärer + roligt med mode/miljön. /// Halt and catch fire är underbar. En av de bästa! Nostalgi, intressanta karaktärer och snygg. Att följa den tekniska utvecklingen är också så kul (och nostalgiskt).
  • Togetherness på HBO – dysfunktionella relationer och humor!
  • Ozark på Netflix – fantastiskt mörkt och spännande (hoppas dock ni redan sett denna)
  • Helt otippat och okultiverat, men jag vågar: Last Resort på tv4play. Man fattar om man fattar.
  • Hinterland Netflix. Wales. Vemod. Vackert. Inte ett ord eller ett leende i onödan. Tre säsonger.
  • No Offence. HBO. Brittisk. Främst kvinnliga poliser. Realistiska karaktärer. Lite mer fart och humor än andra brittiska kriminalserier men utan att det blir tramsigt.
  • Wasteland. Spännande!Icke amerikansk (tjeckisk). Kvinnlig huvudroll. Människor som ser ut som vanliga människor.
  • Peaky Blinders på Netflix. 1920-tal i Birmingham. Gangsterfamilj. Men du måste orka ge det tre avsnitt. Efter det vill du inte leva utan Thomas Shelby.
  • Broadchurch – snudd på jobbig att se som förälder men stämmer in på din ”serieprofil”.
  • Big Little Lies – För Alexander är läskigare i den än Bill är i IT
  • River på Netflix. En säsong. Spännande! Komplexa karaktärer. Träffar ens hjärta också. Riktigt fin mitt i allting. Bra skådisar!
  • Les Revenants (Gengångare, Netflix). Creepy mysterium som var precis lagom läskigt för den här haren, och dösnyggt foto.
  • Retribution på Netflix (4 avsnitt, brittisk mordgåta)
  • Självklart Luther om du inte redan sett (Idris Elba!!!).
  • The Killing, sjukt spännande amerikansk däckare om ett mord på en 17-årig tjej som hittas död i en borgmästarkandidats bil. + cool kvinnlig polis som pikar Joel Kinnaman. Danska originalversionen är också bra men vet inte om den finns att se någonstans…
  • Vill också slå ett slag för The end of the fucking world. Älskar den kvinnliga huvudrollskaraktären. Så jag som tonåring 😅
  • Dag. Alla dagar, oavsett smak och referenser. Redan sett? Se igen.
  • Altered carbon med Joel Kinnaman, Netflix original. Utspelar sig 250 år in i framtiden i en värld där ultrarika kan köpa sig evigt liv. I essensen vad mänsklighet egentligen är men i en förpackning av spännande typ polisdrama-ish.
  • Blacklist är SJUKT lättsmält men underhållande.
  • Vill ni se något tungt så är ”13 orsaker varför” väldigt bra. Tonårsserie gjord för att skapa diskussioner kring relationer, våldtäkt och självmord. Ibland väldigt amerikansk men samtidigt så där så man fastnar och vill veta hela storyn. Slutet anar man liksom hela tiden men man vill veta varför..
  • Jag tycker du ska se ung och lovande på svtplay! Norsk serie om 3 20-something vänner. Relationer, tårar, psykisk ohälsa och strävan, superbra!!!
  • Happy valley. Brittisk kvinnlig polis i by på landet.
  • Frikänd om en norsk man som för länge sedan misstänktes för mord och nu återvänder till sin lilla hemort efter många år utomlands.
    Tyckte mycket om den!
  • Har ni sett Springflod och Midnattssol på SVT? Svensk kriminal (svenskfransk i fallet Midnattssol) som är välgjord.
  • Billions 👍 Matade säsong 1 & 2 i rask takt nyligen. Många bra karaktärer! 3:an kommer i slutet mars

Några av serierna har vi sett tillsammans och en del går tyvärr bort för gemensam tittning, eftersom Martin redan hunnit se dem. Han plöjer fler serier än jag gör då han ofta är vaken minst en timme längre än mig på kvällarna. Men han är ganska bra på att ensam-se såna serier jag ändå inte vill se skulle välja, jag gillar till exempel inte sci-fi eller zombies så mycket. Eller sånt som känns för deppigt, som Westworld. Eller Handmaid’s Tale (förlåt). Men jag orkar inte det där med bebisarna etc.

Just nu kollar vi i alla fall parallellt på Bron (SVT), Homeland (SVT), Cardinal (C More) och Bonusfamiljen (SVT).

När Bonusfamiljen kom trodde jag att det skulle bli som Solsidan eller liknande. Jag gillar visserligen skådisarna i Solsidan men är väldigt ointresserad av serien. Men Bonusfamiljen är jättefin tycker jag. Samt att det finns nån grad av igenkänning hos nästan samtliga av karaktärerna. Det här var väl inte precis ett indietips, många av er kollar säkert redan. Men i alla fall.

På egen hand har jag precis börjat med Younger (TV4 Play). Jag har nyss sett klart SMILF, som jag gillade, strunta i den urfåniga titeln (HBO). Innan dess såg jag Better Things (ÄLSKADE!) och dessförinnan Togetherness (gillade mycket). Ja, ni märker vad jag gillar när jag kollar på serier själv? Kollar nån av er på Crazy ex girlfriend och tror ni i så fall att jag fixar den? Har ju aldrig gillat typ New Girl eller det där med olika musikalavsnitt. Men det kanske är en annan grej?

Det bästa jag sett de senaste åren och som jag minns på rak arm är: Happy Valley, The Fall, Borgen, The Killing, Big Little Lies, The Affair, Girls, Transparent, Skam och Girls. Men jag har väl redan tjatat om samtliga här.

Melodifestival

I år är första gången som Juni tycker att det är spännande med Melodifestivalen så nu kollar vi koncentrerat tillsammans. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av mello, men är positivt överraskad av att det går så snabbt. Bidrag på bidrag, vips är det röstat och klart. Minns inte att det var sånt tempo förr?

Jag såg ett jättebra inlägg på Facebook om att inte kommentera de tävlande eller programledarna negativt inför sina barn. Men 😫 att ett sånt inlägg behövs? Jag älskar att kommentera diverse kändisar på till exempel galor (både kläder och framträdanden) och är även intresserad av skvaller och har andra mindre smickrande intressen. Men man har väl ett filter för hur man pratar när ens barn är med?

Magic City

Jag och barnen skulle ha gått på Magic City i Frihamnen idag men Arve är helt utslagen av feber. Så dumt att jag skjutit på att gå dit, det är bara öppet till och med 4 mars och det verkar så fint. Nästa vecka får det bli av.

Har du varit där?

Eftertanken osv

AVSKYR när bloggare gör så här, men nu kom jag på att det kan bli pinsam stämning pga förra inlägget. Man vet aldrig vem som läser här, har jag lärt mig – även om jag ofta tänker att jag skriver till ett gäng kompisar.

Till dig som inte hann läsa, det var seriöst ett harmlöst och ganska ointressant läsning.

Och till er som hann kommentera. Ni är bäst ❤️

Så pass mogen

När vi skulle gå upp idag skyndade sig Juni att göra det mysigt till Arve i soffan, där han skulle få ligga med sin 40-gradiga feber. Och när jag städade tog hon hand om honom, gav vatten i nappflaska och fixade.

Så hörde jag Arve berömma Juni med sin ömkliga röst: ”Juni, du har verkligen blivit mogen”. Ändå fint beröm från en snart fyraårig lillebror.

Vardagslistan

Säger som Hej hej vardag: Snor en lista som Peppe hade på sin blogg, som jag först hade sett hos Maria, som i sin tur hade hittat den hos Sandra Beijer som i sin tur … ja ni hajar.

Något jag värderar högt i min vardag:

Absolut viktigast är att barnen trivs i förskolan och skolan. Jag var ganska orolig när Arve skulle byta eftersom han (och vi trivdes) så bra på den förra, men det har gått SÅ bra. Han är glad, har fått nya vänner och pedagogerna verkar rejäla, kreativa och gulliga.

Jag värderar såklart också väldigt högt att jag trivs på jobbet. Och att pusslet funkar. Men förutom såna viktigheter så ger det min vardag guldkant när jag och Martin är mitt i nån bra serie och skyndar oss att lägga barn för att få börja kolla på ett nytt avsnitt.

Det här äter jag till frukost:

Vad är det man säger, frukost som en kung, lunch som en prinsessa och middag som en kyrkråtta? Det här är min kungliga frukost: rostade mackor, helst på hembakat bröd, och ett glas iskall o’boy. Jag äter gärna havregrynsgröt till middag, men frukosten måste vara god, annars kan det kvitta.

När går jag och lägger mig:

Helst före 22. Men ofta närmre 22.30. För att kompensera lägger jag mig ibland samtidigt som barnen, det är ett bra sätt att vila ut.

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

Styra upp klädkammaren. Men jag skulle nog behöva göra om hela förvaringslösningen där inne och det tar emot nå så jävulskt.

Det här äter jag till lunch:

Sen nyår har jag haft matlåda alla dagar utom en, tror jag. Mest paj och pasta med sallad. Idag har jag ingen matlåda men går väl och köper fil eller nån sallad, om ingen kollega har ett bättre förslag.

När går jag upp:

6.30. Om inte Arve vaknar tidigare.

Jag går till jobbet:

Strax efter 7.30. Senare om jag lämnar. Jag har ungefär en timmes resa till jobbet.

En vanlig vardagsmiddag:

Den här veckan åt vi tacos/goda rester hos kompisar i måndags. I tisdags åt vi havregrynsgröt, i onsdags gjorde Martin pytt i panna från grunden, igår åt jag minipiroger på jobbets after work och ikväll ska Juni och hennes kompis göra egen pizza.

Vad jag gör på vardagskvällar:

Förhoppningsvis sover barnen kl 20. Då kollar jag på serier eller pratar med Martin. Ibland äter jag middag ute med vänner, är på bokklubb eller är på något jobbrelaterat.

Har jag söndagsångest:

Nej, under småbarnsåren har helgerna varit ganska intensiva så jag tycker om hur veckorna rullar på. Och jag har kul på jobbet.

Coach Marianne

Igår, på lunchen, var jag och några kollegor med på ett webinar vi anmält oss till, via tips från Peppe. Det var jättebra! Mest aha-upplevelse för mig var när vi skulle välja ut fyra delar av tillvaron/livet/intressen som är viktiga för oss i ett längre perspektiv. Typ jobb, familj, hälsa, fritid etc beroende på vad man prioriterar. (Man gjorde självklart alla uppgifter individuellt.) Och sätta mål för varje del utifrån var vi vill befinna oss om fem år.

Det här fattar väl alla redan, men för mig blev det väldigt tydligt hur de olika rutorna påverkar varandra. Och att ha femårsmål inom samtliga områden (mina delmål var på nivån harmoni, frihet, motivation) ger ett bra beslutsunderlag inför olika förändringar. Exempel: jag skulle vilja ha en hund om kanske tre-fyra år, om det funkar praktiskt osv. Men hur skulle det påverka de fyra olika rutorna? Det skulle vara dåligt för två av mina rutor, bra för en, både bra och dåligt för den fjärde. Ok, det var kanske ett dåligt exempel, men ni fattar?

Det var hur som helst en riktigt bra inledning på ett seminarium som gav mig massor av tankar och verktyg. Här kan man läsa mer. Och jag fick ett jättebra intryck av Marianne som coach.

Dessutom blev det ett intressant samtal med mina kollegor efteråt, om hur vi tänker runt olika mål. Och synen på mål och att försöka mäta olika saker. 

PS Apropå beslut så tycker jag att Sofia och hennes familj gör så rätt som flyttar från Stockholm till Åre.

Jag tar två!

Ett tag försökte jag tänka ”kommer detta plagg bygga min stil?” innan jag slog till på ett klädköp. HO HO! Vilken stil syftade jag ens på???? Mitt nya motto är: kommer jag välja det här plagget en tisdagsmorgon när jag är trött och rafsar i garderoben?

Detta motto har slutat med att jag nästan uteslutande köpt sköna tröjor. Som den här i sammet. Köpte två identiska och en snarlik och har varvat dem hela vintern. Är på så låg krona per användning nu.

[kan tydligen inte ladda upp bilder pga nån bugg på bloggen men föreställ er en duvblå och en …vinrödlila? tröja i sammet]

Om vänskap

Nu tänkte jag svara på några av de frågor jag fått och börjar med en som kommit i en privat kanal och som handlar om vänskap.

Fråga: Alltså hur ska en tolka att en jämt är den i en relation som tar initiativ att ses? Typ 50% av mina kompisrelationer är sådana. Om inte jag hör av mig och styr upp så blir det inget. Men får nästan alltid positiv respons och vi har trevligt när vi ses. Men en känner sig så icke uppskattad/efterhängsen.

Svar: Först en svinlång (100% självupptagen) rant om varför jag kanske är dålig på att svara på den här frågan: Jag tror att ens tidigare erfarenhet av vänskapsrelationer påverkar, och lite hur man är som person. Själv har jag dels uppfostrats att inte bry mig så mycket om kompisrelationer, typ mister jag en så står mig tusen åter. Jag åkte ensam på ridläger en vecka sommaren efter fyran (ringde inte hem en enda gång under den tiden, men skickade ett vykort) och på språkresa en månad sommaren efter åttan. Lärde mig att det finns många potentiella vänner i världen. Och sen har jag alltid haft min syster och min bästa vän Jessica som grundtrygghet.

Jag tänker aldrig på vem som hörde av sig senast (möjligtvis av artiga skäl, att jag såklart vill bjuda igen och sådär). Jag skulle dock bli ledsen om jag inte blev bjuden på bröllop eller fyrtioårsfest hos nån jag uppfattat som en god vän, för det är ett så tydlig statement.

Jag kanske kan uppfattas som efterhängsen, inser jag nu. För med en del vänner är det säkert jag som hört av mig de senaste fem gångerna. Är också expert på att bjuda in mig själv ”hej är ni hemma, får vi komma förbi med fika” typ. Men det struntar jag i. Och en del vänner tycker säkert att jag är urdålig på att höra av mig. Det får tyvärr vara så, jag mäktar inte med att vara bättre än så här.

Mitt råd är väl helt enkelt: om det är folk du vill träffa och du känner att de uppskattar ditt sällskap så strunta i om det är du som tar initiativ. Jag lovar att dina känslor om att ni har kul när ni ses stämmer, och du får tänka att den andra kanske bara är utmattad av vardagspussel, allmänt förvirrad eller egocentrisk? Att du gör dem en tjänst men att de säkert uppskattar det i det långa loppet.

Hur tänker ni om detta?