Vilken stjärna!

En dag spelade jag in en så rolig sketch i mobilen (lade inte ut den någonstans eftersom det förmodligen bara var jag som tyckte att den var rolig) att jag tänkte ”jag kanske skulle passa som programledare?” (jag har också tänkt att jag kanske skulle bli serietecknare när jag fick idé till några roliga enrutingar – JAG KAN INTE RITA! – och kokboksförfattare osv).

Sen ställde jag mig på en scen där Jens Lapidus precis intervjuats (med Jan Guillou i publiken) och svarade på några frågor om min arbetsplats. Hoho ”jag kanske ska bli programledare???!” Eh NEJ.

Men en sak jag faktiskt är bra på, det är att släppa sånt och inte älta. Ja, jag kanske verkade lite nervös, pratade snabbt och så vidare. Vem bryr sig om tio minuter? Inte jag i alla fall. Jag tränar väl in lite smartare svar till nästa gång det händer. 

På samma scen stod senare olika fantastiska personer (Peter Robinson, Mats Strandberg, Håkan Nesser, Helena Dahlgren, Malin Persson Giolito med flera) men lyste starkast gjorde såklart Maj Sjöwall! Alla stod upp, applåderade och grät lite när hon gjorde entré. Här får hon Crimetimes hederspris av Carina Nunstedt, alla = ❤️

Sämsta festivalbloggen

Jag kör gärna allt eller inget när jag är på resande fot. Ikväll väljer jag ”inget”. Klockan är 19.57 och nu tänker jag krypa ned i sängen. Crimetime är förresten toppen, massor av bra programpunkter och härliga författare. Imorgon kör vi igen. Men nu ska jag läsa en stund och sova gott. 

Vill sparka på något 

Jag gick till frukosten i träningskläder och var helt peppad på att åka till Kinnerstugan och springa ett 14 km-spår som tydligen ska vara helt magiskt, längs vattnet osv. Och så hittade jag inte spåret! Efter att ha letat mig fram i en kvart och blivit knottbiten in absurdum och supersvettig och blöt om fötterna (eftersom jag började i nån skog och det var högt gräs i spåret) så gav jag upp och åkte in till stan igen eftersom jag ska börja jobba snart. 

Riktigt bra resultat på denna runda. 

Hej från Visby

Vi är här i ett samarbete med Books&Dreams/Crimetime Gotland och målet är att få fler månadsgivare till Läkarmissionen. Det är svårt att gå fram till främmande människor för att berätta om vår verksamhet och jag försöker verkligen känna in stämningen för att inte störa. Samtidigt är det motiverande att jobba när man vet vad pengarna går till och ser att de når fram. 

Om man ger 50 kr i månaden blir det fyra säkra förlossningar om året. Eller välling till undernärda barn i DR Kongo eller rättshjälp till utsatta barn i Honduras för att nämna några exempel. Så viktiga och bra projekt! 

Jag är här tillsammans med vår företagssäljare. Han är grym på sälj så om du ändå funderat på att stötta en organisation och tycker det är en bonus om jag får in fler nya givare än honom denna helg så hör gärna av dig. OBS lite skämt lite allvar. 

Paus på parkbänk. Iklädd profilkläder från topp till tå ungefär. 

Som vanligt en mes

Haha så blev det en superlugn båtresa. Det gungade i början bara. Jag har ätit lunch (de har riktigt bra mat på den stora båten) och sovit och läst i min bok. 

Det är ett par skolresor med på båten och ser inte barn som går i nian extremt barnsliga ut nu för tiden? Som lite större femmor eller så, med barnsliga ansikten och kläder deras föräldrar köpt. Äsch, inte vet jag, baserar väl detta på ett begränsat urval eftersom jag inte känner nån i den åldern. Det är väl ett annat mode också, antar jag. Färre bortplockade ögonbryn och experiment med hårfärg än när jag gick i nian. 

Snart dags att köra av färjan! 

Stormiga hav?

Hjälp vad det blåser, jag är så nervös inför båtresan nu. Jag har i alla fall kört ombord i lugn och ro, dragit åt handbromsen och stängt av billarmet så att bilen inte ska skrämma några hundar som är kvar på bildäck. Jag har en oläst pocket i väskan så tänker nog inte ens köpa wi-fi. Tror jag. Hoppas det är en bra film på teven. 

In i vardagen 

Jag har inte riktigt landat efter helgen. Det var så mycket roligt på så kort tid att jag är lite emotionellt utmattad tror jag. Pendlar liksom mellan glad/orolig/trött/tacksam/rastlös.

Det är väl bara att somna i tid och springa på lunchen och äta nån sallad så man känner sig lite präktig igen antar jag, komma in i vardagen liksom. Fast helst vill jag bara gosa med barnen och åka till skogen och andas frisk luft och sträckkolla på serier (och äta löjromstoast och chips med dip) när de somnat. 

På torsdag (till söndag) åker jag till Visby i jobbet. Jag och en kollega ska vara med på deckarfestivalen Crime Time och jobba hårt för att få in nya givare. Det ska bli jättekul men också lite nervöst, jag vill verkligen leverera. 

Jaja, så här ser det tydligen ut på ön nu. Det blir fint. 

Kl 21 marsch i säng

Nu är det slut på En tönt på resa för denna gång. Imorgon börjar höstterminen på riktigt och den här trötta trettiosexåriga kroppen behöver maxa sömnen. Det ska bli mysigt att sova nära barnen igen. Och imorgon ska jag springa intervaller på lunchen och äta halloumi- och avokadosallad. 

Godnatt! 

Tack! 

I natt bad jag taxichauffören köra med rutan nere för jag kände mig så oerhört levande när det blåste nattliga sensommarvindar i mitt hår. Vi åkte över broar och genom industriområden och allt var bara härligt. 

Nu sitter vi på tåget hem till våra barn och det ska också bli härligt såklart. Jag mår faktiskt mycket bättre än jag förtjänar men är lite trött. 

Jag känner mig allmänt tacksam, tänk att man kan få ha det så bra, så roligt, få umgås med så härliga personer. Vilken fantastisk festival det är, Way out west. Också glad att vi kunde bo på Rubinen, stämningen på hotellet var väldigt festlig. Tack för allt Göteborg!