Himlen kan vänta

Vi skulle egentligen ha åkt till Alicante i övermorgon, hela familjen. Men eftersom Martin behöver operera sin rygg fick vi ställa in resan. Det är såklart inte synd om mig i sammanhanget, det måste vara fruktansvärt att ha så ont som han har. Men jag är ändå lite besviken, hade sett fram emot en vecka med Martin och barnen. Och eftersom det tydligen inte finns nån reseförsäkring kopplat till Amex SAS Eurobonus (hur sjukt? vi har reseförsäkring i alla andra kort) och vi missat det när vi bokade så får vi inte tillbaka några pengar. 

Ok, jag inte precis nån rätt att gnälla eftersom jag vann den där resan till Kos. Dessutom var jag på Lotta Grays releasefest för boken Himlen kan vänta ikväll. Skräcken att en tumör kan växa inuti en människa i månader eller år innan man upptäcker den. Så fruktansvärt otäckt. Och sånt som ger perspektiv på en inställd resa. 

Lotta är ambassadör för Läkarmissionen och en fantastisk person på många sätt. Här intervjuas hon av Carina Nunstedt.

Stockholm! Badplatser?

Visst är det rent generellt så att man gärna badar som man är van? Dvs är man från Göteborg tycker man att slemmiga maneter är naturligt att simma runt bland och trivs med hala berg, täckta av alger. Har man vuxit upp vid en skogstjärn är svart vatten och botten med kottar och förmultnande grenar helt vanligt. 

Själv trivs jag bäst vid Vänerns strand. Allra helst där det är fin, räfflad, ljus sandbotten. Eller snälla badklippor eller bryggor med stege. Sötvatten. 

Idag verkar det bli riktigt varmt och även om vi hann testa några stränder förra sommaren (och har gångavstånd till badplatser i två olika sjöar) har jag inte hittat den där drömmiga stranden. Helst med riktigt finkornig sand, även i vattnet. Finns den? Eller har ni tips på andra badplatser som är fina och funkar med småbarn? 

Snälla lämna en kommentar. 

Hurra! 

Jag fick godkänt på sista uppgiften och därmed hela kursen. Så stolt över mig själv. Och vill varmt rekommendera den till alla som vill få koll på Google Analytics. Verkligen. 

Dock att Arve kom in och skrek för att han hade bajspanik och behövde hålla mig i handen när jag var mitt i avslutningskonferensen. Jag borde väl ha suttit på nåt bibliotek eller så men det funkade inte riktigt logistiskt. Tur att det bara var jag och läraren, fick avsluta lite snabbt helt enkelt. 

Jaja sånt är livet osv. 

Natten är här

Riktigt proffsigt att maila en kollega klockan ett på natten… 😦 Jag jobbar sällan såna här knäppa tider men det här är min mest intensiva vecka på året. Nåväl, skickat är skickat. Imorgon har vi det tredje och sista eventet inför mors dag och förutom en utebliven bokleverans (dhl …) är allt på banan. Jag är nervös, lite stingslig. Inte inför enskilda detaljer, som träffen imorgon. Mer för hela resultatet, den samlade kampanjen. Måtte det gå bra. 

Martin är hemma igen, efter en helg i Manchester. Jag hade städat fint och köpt en bukett röda rosor. Tyvärr dog mitt goda humör efter en halvtimme, jag behövde komplettera min sista uppgift på kursen och var trött på folks kommentarer i sociala medier (ärligt talat, hur kan man ens använda uttryck som att ”kvinnorna i DR Kongo har det lyxigt som får föda på sjukhus, i Sverige minsann får man föda i bilen” eller ”snart har vi det sämre än i Kongo”. Nej, jag tror inte att vi kommer att behöva gå till fots i kilometer, kanske mil, för att föda. Eller att det sjukhus där vi föder är mest känt för arbetet med alla våldtagna kvinnor, där man de senaste tjugo åren opererat ungefär 40 000 kvinnor som utsatts på de mest fruktansvärda sätt och småbarn som våldtagits osv. Att man vill engagera sig för förlossningsvården i Sverige är superbra och viktigt, gör det! Men ställ inte grupperna emot varandra. Herregud!) och fast jag hade velat kolla på ett avsnitt The Affair och prata om hur han haft det satt jag där med missnöjt ansiktsuttryck och datorn i knäet. 

Nu är i alla fall kompletteringen inskickad. Och imorgon är en annan dag, som Tommy Nilsson brukar säga. Med tid för The Affair och goda samtal. 

Nu ska jag sova i prick fem timmar innan alarmet ringer. Skriver ej detta för att kokettera. Jag är mer den som koketterar när jag lägger mig kl 21. 

…is the new black

Idag skulle vi på två dop, precis efter varandra med start klockan 10. Och plötsligt hände det att båda barnen var nöjda med de kläder jag valt ut! Jag fick till och med fläta Junis hår.

Själv tog jag en svart klänning från Zara.

Nu sover barnen och jag ska ta tag i min sista inlämningsuppgift till kursen jag läser. Den ska vara inne före 23.59. Bäst jag kör igång.

En fredagskväll 

Efter jobbet gick jag direkt från pendeln och hämtade barnen. Hade så sjukt tunga kassar att bära hem. Barnen cyklade. 

Jag fattar inte hur såna föräldrar som kan ha typ ljus kappa eller en vit skjorta, när de umgås med sina småbarn, gör. I den brantaste nedförsbacken hemåt vågade inte Arve köra trehjulingen så jag fick gå som nån quasimodo, framåtböjd med all packning och samtidigt dra trehjulingen. Upptäckte efter en stund att kaftanen klistrats fast under skon med hjälp av ett gigantiskt tuggummi, som kletats ut under halva sulan. 

Till slut kom vi hem. Barnen trängde ihop sig i ikeabaljan och under tiden hade jag dagens lugnaste stund. 

Sen behövde vi åka till centrum och göra ärenden inför den här hektiska helgen med två dop, ett barnkalas, avslutning i gymnastik och simskola. 

Barnen brukar vara ganska duktiga i affärer men en fredagskväll… blev så arg på Arve inne på H&M att jag höll på att svimma. Ändå gullig tjej i kassan som var på min sida och hjälpte till att hota. Lol. 

Körde på Kaninen som ville somna som kvällssaga (finns som ljudbok på Sthlms bibliotek) till Junis starka motvilja. Men de somnade i alla fall snabbt och de behöver en bra natt för att orka morgondagen. 

När de somnat städade jag mig igenom tre poddar och ett telefonsamtal. Bara att vika in tvätten tog väl en podd. Men Martin kan verkligen inte göra så mycket pga ryggskadan och jag hade inte ens packat upp min resväska efter LA (kom hem för snart två veckor sen) så det var välbehövligt med ett rejält ryck. 

Nu är det väl ca sex timmar innan första barnet vaknar så det vore smart att försöka sova. 

Ursäkta eventuella stavfel och grammatiska märkligheter. Orkar inte ens läsa igenom, nu postar jag. 

Mixed Grill Banjul

Jo, jag älskar ju kaftaner i olika form. Malin tipsade om Mixed Grill Banjul och jag kan inte fatta att jag inte hört om märket tidigare. Ville ha allt på sidan, både för barn och vuxna.

Ja, ni fattar:

Det slutade i alla fall med att jag beställde kaftanen Sainey.

Kolla fint paket som kom:

Den är jättefin, skönt material och allmänt härlig. Dock att den också är jättelång, jag är 167 cm och är man kortare kanske man får lägga upp den lite. Men jag älskar ändå att swisha runt med nåt långt tygsjok så det funkar fint, är väldigt nöjd. Vill således fortfarande beställa allt i butiken.

Förlåt att min ena arm har dött på den här bilden. Alla som (liksom jag) har kollat på för många avsnitt av Americas Next Top Model hör ju Tyras missnöjda röst om något så livlöst. Men när man ber en främling fota en på busshållplatsen får man ändå vara nöjd.

På foten skymtar Blankens Rio i leopard.

Läs Joannas fina historia om märket Mixed Grill.

Bakom varje framgångsrik kvinna står en förvånad man, närå men

Det är så himla synd om Martin, han har ett svårt diskbråck och dagen efter att han äntligen fick göra en magnetröntgen ringde läkaren direkt och sa att han redan hade skickat remiss för operation. Så illa är det.

Ändå gnällde han (Martin, inte läkaren) inte det minsta över att jag skulle åka bort över natten och är så tapper och kämpar på med livet ungefär som vanligt. Fast han haft så ont i två veckor att jag knappt kan föreställa mig.

Att jag kan jobba heltid och resa i jobbet och läsa en kurs på Berghs samtidigt (google analytics om nån undrar) och hinna träffa vänner beror på att vi delar på ansvaret och det är jag väldigt glad för. 

Foto: geniet Severus Tenenbaum

En morsdagspresent som kan rädda liv

Idag hade vi frukost på Bellora i Göteborg. Hotellet bjöd på frukostbuffé och den fina lokalen, och byrån The Bond bjöd på sin tid och sitt kontaktnät. Så glad och tacksam!

Det var också kul att träffa Martin som (bland mycket annat) driver kontot Designhjälpen och som nu gör en kampanj för Läkarmissionen (från den 21 maj).

Här är min chef Eva. Hon har jobbat på Läkarmissionen i snart tjugo år och är bland annat chefredaktör för vår tidning Svenska Journalen. Jag tycker att vi kompletterar varandra bra i kampanjer.

Åh vad jag hoppas att den här kampanjen ska gå bra! Så att så många kvinnor och bebisar som möjligt kan få rätt hjälp.

Exotiska Göteborg

En del av er har ju läst bloggen sen urminnes tider (jag har bloggat i tolv år) och kanske minns när jag jobbade i Göteborg och pendlade hit? Det var en fin tid, inte minst för att jag jobbade med en av mina bästa vänner. Men jag var också gravid med Juni och hade en fruktansvärd  foglossning. Dessutom var det vinter och jag halkade runt på gatorna och ramlade en gång på en isfläck på Vallgatan. 

Sen dess har Göteborg blivit mer av en semesterstad för mig. Vi har turistat med barnen, gått på festival och jag har jobbat på evenemang och gått på bokmässa. Och den här gången kändes det som om jag var utomlands. Ok, det lät kanske töntigt, men när jag gick från Karolina och Johanneberg ner mot Avenyn och det var dimmigt i luften och lummigt kändes det som i nån finare del av Tyskland. 

På kvällen var jag och Malin på Tacos & Tequila och åt middag och där var det värsta sommarstämningen och alla satt ute.