Fråga Hanna del 2

Jeanette: Åh så fin klänning (och allt annat också) letar själv efter en sån där enkel svart med längd precis under knät. Får man fråga om var den kommer ifrån? Kul att se nån mer än jag som älskar svart:)

Svar: TACK! Jag tar ju typ alltid bilder i en smickrande vinkel men det är väl också härligheten med instagram. Klänningen är faktiskt inte svart, det är bara ljuset i hissen. Den ser ut så här egentligen och heter Coco, från Rodebjer. Världens mjukaste, älskar den redan.

IMG_7447.JPG

Molly: Vilken fin väska du har! Är på jakt efter en ny, inte pytteliten, som man i nödfall kan knöla ner en kofta eller en bok i. Funkar det med den där? Får man fråga var du hittat den?

Svar: TACK! Den kommer från The Cambridge Satchel Company och jag fick den av mamma när jag fött Arve. Den är 13″ i storleken och rymmer en ipad men inte dator (om man inte har en extremt liten).

Idag har jag allt du ser på bilden i väskan. Det är bland annat solglasögon, plånbok, regnponcho och liten spegel. Jag älskar att jobba med smånecessärer och i den gröna finns ett urval smink, puder, eyeliner, rouge. Den grå med rosa pudlar innehåller värktabletter, binda, våtservetter, hårnålar, hårsnoddar, plåster, linser, sårtvätt, plackers och alvedonsupp för barn. Hoppas du fick ungefär en bild av hur rymlig den är? Googla annars, det finns många som visar filmer och sånt på sina väskor från samma märke.

   
   

Jenny: Hur lägger man in det (intervallerna) i runkeeper tro?

Svar: Välj ny aktivitet och skapa en från scratch liksom. Så här ser min ut:  

 

Hörrni, jag är så glad att ni kommenterar och ställer frågor. Jag har känt mig som en väldigt torr bloggare senaste tiden och uppskattar det verkligen.

Intervaller

Igår sprang jag (äntligen) intervaller. Jag har ju vetat att jag “borde” göra det ganska länge men känt exakt noll intresse. Men det har varit ganska (extra) tråkigt att springa senaste tiden. Jag, som var glad om jag klarade min lilla runda på under 7:30 min/km i början av sommaren ville plötsligt springa på under 6. Och det är väl ganska orimligt att göra såna framsteg på nån månad om man hinner springa i genomsnitt två gånger per vecka. Men att jag haft orimliga förväntningar på tiderna kom jag inte på förrän i söndags kväll, innan dess har jag varit lite irriterad och undrat varför jag känner mig så trög i benen.

Nu har jag i alla fall testat 30-20-10 och det passade mig perfekt. Så här lägger jag upp det (förlåt världshistoriens längsta lista):

      • 5 min långsam jogg som uppvärmning
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 2 min promenad
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 2 minuter promenad
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 2 min promenad
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 2 min promenad
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 30 sek långsam löpning
      • 20 sek normalt tempo
      • 10 sek det snabbaste jag kan
      • 5 min långsam jogg som nedvarvning

Det blir totalt 30 min, inkl upp- och nedvarvning så det är ett väldigt effektivt pass. Och det var kul! Tio sekunder går väldigt snabbt och det känns skönt. Stort plus: det går att lägga in i gratisversionen av RunKeeper så att det kommer ett litet pip och en röst som berättar när man ska byta hastighet. Jag vägrar hålla på med nån klocka.

Jag tar tillbaka allt!

Näe jag skäms över att jag hamnat i det här med “dagens ungdom” ibland och generaliserat en hel generation. Jag åker just nu tunnelbana samtidigt som tre unga killar, skulle tro att de är 14-16 år ungefär. De flög upp när det kom en mamma med två små tjejer och erbjöd sin plats, två av dem gav en hemlös kille pengar direkt och de verkar så himla gulliga. Blev helt rörd och fick typ klump i halsen. <3 

 

En sommar med ungdomsböcker

Cecilia tipsade mig om att läsa ungdomsböcker för att komma ur en lässvacka. Och SOM det funkade! Jag började med Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo. Jag hade älskat den när jag var yngre och läste ut den jättesnabbt nu, det var gulliga karaktärer och en fin liksom vardaglig berättelse. Sen läste jag Det handlar om dig av Sandra Beijer. Jag kände liksom inte så mycket för personerna, men tycker om Sandras sätt att skriva.

Därefter läste jag Martin Jern. Först Affektion och sen Svensk synd. Jag trodde inte att jag skulle tycka så mycket om de böckerna, men slukade dem verkligen. Läste ut Affektion på en morgon och Svensk synd dagen efter.

För riktiga recensioner av böckerna, se folk som recenserar. Jag är så totalt värdelös på det.

Jag har kvar ett par ungdomsböcker till, återkommer om dem. Men nu ska jag utnyttja flowet till att läsa böcker som kräver lite mer att hitta in i. Av rena farten läste jag till exempel ut Sara Stridsbergs Beckomberga på ett par dagar (som e-bok, mitt bästa tips är verkligen att ladda ned Bluefire och låna e-böcker på Stockholms bibliotek. Jag tycker mer om att köpa fysiska pocketböcker, men ibland vill jag liksom börja läsa exakt nu.)

Helloooo

Ikväll lämnade jag hemmet endast iklädd bikini, badrock och Birkenstock och så kvällsbadade hela familjen. Det hade jag lagt in en bild på om inte en himla pedofil förstört allt (om ni undrade varför jag slutade blogga ett tag där i våras pga “kommentarer”, det var alltså ingen random näthatare. Enough said om det.). 

Jag är så trött på att män ska förstöra! Vid 20-tiden ikväll gick jag ut och sprang, men efter drygt två kilometer var det nästan mörkt ute. Jag sprang längs sjön, på strandpromenaden med lummiga snår runtom, men vågade inte fortsätta utan vek av upp på en cykelväg så rundan blev jättekonstig och kort. Men man vill ju inte “utsätta sig för farliga situationer”, springa med lurar på ödsliga vägar. Jag kunde liksom se mig själv utifrån, flåsande med den ödsliga sjön i bakgrunden. Så trött på att behöva vara rädd, att det liksom är ett naturligt inslag om man som tjej rör sig ute ensam efter mörkrets inbrott. Jag vet att många killar är rädda för att bli rånade och sånt, men att de skulle avbryta en löprunda för det? Knappast va. 

Nä, nu ska jag läsa några sidor Beckomberga innan det är dags att vika in hovarna och slå igen korpgluggarna. 

Godnatt! 

Ha! Nu kom jag på att jag kunde redigera lite. Enjoy min badbild!

 

Inneboende

Idag flyttar tjugoåriga Tilda in hos oss och det ska bli jättekul! Anledningen till att hon ska bo i vårt lilla kontor är följande: jag såg på Facebook (via gemensamma vänner) att hon sökte boende för att börja plugga i höst, och även om jag inte känner henne personligen så har jag fått en fin bild av henne genom min mamma, som jobbat med hennes mamma. Tanken är att hon ska bo hos oss tills hon hittar något eget och det är liksom inte för att få en extrainkomst (jag tänker att en tusenlapp per månad känns rimligt) utan mer för att kunna erbjuda sovplats. Det är ju halvt omöjligt att få boende i den här stan om man inte har svinrika föräldrar eller extremt bra kontakter. Det enda jag känner mig lite stressad över är att Arve vaknar så tidigt och att det är ganska livat hemma om kvällarna, innan barnen somnat. Men eftersom hon är en storasyster som dessutom har bott i kollektiv i London antar jag att hon överlever det.

Igår kväll var M på styrelsemöte och under tiden städade jag, satte upp en liten namnlapp vid hennes handduk (hon får badrumsskåpet på gästtoaletten) och röjde ur förvaringslådorna under sängen i “hennes” rum. Får lite flashbacks till när jag var på språkresa, fast nu är det jag som är värdmamman, haha.

På pendeln, i soffan, i sängen

Apropå En varg söker sin pod. Jag hinner inte lyssna på alla poddar jag vill, men just den missar jag aldrig.

Förra veckan funderade jag, helt seriöst, på hur jag ska prioritera vad jag vill läsa, lyssna på och se. Det är så mycket! Så här är i alla fall min priolista just nu:

  • Läsa ut bokklubbsboken Beckomberga
  • Se Mammon som vi missade igår och se klart andra säsongen av True Detective
  • Lyssna på Angel Haze
  • Lyssna på HanaPees senaste podavsnitt

Sen skulle jag vilja att det på ett väldigt enkelt sätt gick att se Kardashians i mobilen, men det verkar inte så. När jag lagt mig ser jag på Seinfeld, orkar ca ett halvt avsnitt per kväll innan jag somnar. Sån trygghet plus är tokig i Elaine.  

 

Självhatet

Idag gick jag ut och sprang på förmiddagen, fast jag avskyr att springa tidigare på dygnet än eftermiddag och fast det var jättevarmt och soligt och jag var sjukt opepp. Det gick så långsamt och jag byggde upp en oerhörd irritation under rundan. På rent självhat sprang jag 1,2 mil, eller sprang och sprang, såg väl ut som en extremt gammal människa alternativt nån slags zombie som hasade fram med sur uppsyn? och irriterade mig på olika saker i samtiden, bland annat egen och andras dubbelmoral. 

Jag håller med Peppe om att det är vansinnigt störande att människor som åtminstone gör något ska bli hårdare dömda än de som skiter i allt (om jag behöver läsa en till artikel om hur feministerna skiter i förtryckta invandrarkvinnor vet jag inte vad jag gör, det är såklart ett superviktigt ämne, men så tjatigt angreppssätt i längden, gör nåt själv då?) men när en inredningsbloggare skriver om hållbarhet i ca vart tionde inlägg medan övriga nio handlar om nyheter på marknaden? Eller när bloggare som flyger tio gånger om året (exempel: en flygresa till Thailand för en enda person – en flygstol – ger lika mycket utsläpp som en genomsnittlig personbil ger under ett helt år) skryter om att hen bara köper ekologiska grönsaker. Ja, sånt sprang jag och störde mig på för att kanalisera all ilska. Fast jag väl mest var sur på mig själv, egentligen. 

Jag brukar alltid lyssna på musik i lurarna, men eftersom det ändå gick så långsamt kunde jag lika gärna testa att lyssna på En varg söker sin podd. Blev då istället upprörd över patriarkatet och Amy Winehouse öde, men hellre det. 

Det är inte helt ovanligt att jag är sur när jag springer. Ibland känns det som om alla som tränar regelbundet är glada hurtisar som går runt och är höga på endorfiner för jämnan. Själv tycker jag att ca fyra av fem pass är mer eller mindre vidriga. Tränar främst för att hjärtat ska må bra, och resten av kroppen. Det är bra för dödsångesten. Men så himla härligt är det knappast, åtminstone långtifrån varje gång. 

När jag kom hem gick vi till sjön, via lunch i centrum, och jag badade för första gången i år. Jag är tokig i att bada men bara om det är rimlig temperatur i vattnet. Det var det verkligen idag, så himla skönt. Barnen var nöjda, alla nöjda. 

Guilty:  

Detta hände nu!

Anna skrev: “Det här är så obehagligt att jag nästan inte vill berätta det, men jag har varit med om att kolla på tv och se en skugga röra sig över golvet. Det visade sig vara en spindel så stor att den alltså kastade en rejäl skugga – och när jag slog ihjäl den med fjärrkontrollen blev den nedfläckad med spindelblod. Fy!”

Exakt det hände nyss! Minus tv pga råkade kolla en stund på Dobidoo och det var så själsligt dödande (har inget emot lättsam underhållning, obviously, men fixade ej detta) så skulle precis sätta mig med min bok när jag såg något enormt röra sig i ögonvrån. Trodde Arve sparkat ned filten i sömnen. Så var det en Gigantus Husspindelus. Och den kröp under soffan innan jag hann göra något! Har nu försökt lysa med mobilen och dammsuga under soffan samtidigt. Det är nu tomt på leksaker där under och superrent. Men spindeln såg jag ej. Näe att jag ska behöva gå och lägga mig med denna ovisshet? Den rör sig ju så snabbt! Och är vaken på natten? Dras den till ljus? Ska jag behöva läsa på om spindlars beteende nu eller? Uäääää, mamma… 

(Så läser nån nu som har en väldigt sjuk i sin närhet eller något som är hemskt på riktigt? Då säger jag förlåt, men att även futtiga saker kan kännas läskiga när man inte har nåt värre aktuellt.)