Sluta amma ettåringen

Efter en vecka med sjuka barn var det lika bra att riva av amningsavslutet. Vi var ändå så trötta och man blir liksom lite van att vara vaken om nätterna? Igår kväll somnade Juni i Martins famn i soffan redan vid 18 och jag vaggade den skrikande bebisen i famnen och lyckades ge honom en flaska ersättning när han slutade försöka slänga sig ned mot bröstet. Ja, för även om jag egentligen planerat att sova borta (tillsammans med Juni) de första nätterna bestämde jag mig för att det var lika bra att stanna hemma och köra tillsammans. 

Efter en stund somnade han och denna harmoni inföll, klockan var inte ens 19. Vi kollade på House of Cards och njöt. 

Ja, sen vaknade han förstås igen, efter ett par avsnitt, grät och försökte amma. Jag sövde om honom igen och Martin lade Juni i hennes säng och tog över Arve. Då sov jag ett par timmar under tiden Martin matade, vaggade och satt med sovande bebis i soffan. Sen lämnade Martin Arve inne hos mig i sängen och så sov vi kanske 2×1 timme med lite skrik och mat emellan. Martins tur igen, Arve var hostig men somnade nog om ganska snabbt och de sov tillsammans, Martin sittande i soffan. Jag sov med en hostig Juni på armen. Vid klockan sex gick jag upp och tog Arve som var pigg och glad. 

Jag sov ändå mer i natt än övriga nätter denna vecka, när han hela tiden vaknat av förkylningen, så tycker det var en mycket lyckad natt. Juni var vaken en halvtimme i natt när hon hostade mycket, men sover fortfarande (14 timmar efter att hon somnade igår) och Arve sover igen. 

Och jag vet, det är väl dumt att ge ersättning på natten, men jag tycker det känns skönt att begränsa det jobbiga. Nu blir han av med amningen men jag är kvar hemma och han behöver inte vara hungrig. Förhoppningsvis kan vi avveckla nattätandet de närmsta veckorna. (OBS att jag tycker det är supersmart att riva av rubbet på samma gång, är ju bara så himla mesig som förälder.)

Tack! för suveräna tips! Eftersom Arve inte är så peppad på att amma om dagarna och jag upplever att kvällsamningen gör det jobbigare för Martin när jag inte är hemma, slutar jag helt nu. Och fast jag är ett stort fan av att amma känns det inte särskilt sentimentalt alls. Vi är klara. 

Välkommen våren

Snart är februari slut och barnen förhoppningsvis friska. I natt sov vi kanske 3-4 timmar var, jag och min man. Arve vaknade och skrek varje halvtimme, lugnade sig bara om man bar honom en stund. Febrig, snuvig och hostig/rosslig. Ändå skönt att riva av det här innan jag börjar jobba? Kämpa våren, immunförsvaren och de trötta föräldrarna. 

Pausbild:



Logiken 

Hallå, Arve fick välja mellan alla Junis leksaker och valde (att äta på) Pixiboken “Jordens tuffaste djur”! Killar och tjejer är olika. 

(Alltså, att det finns människor som på allvar använder den logiken.)

Nytt jobb!

I samband med flytten frågade många vad jag ville jobba med i Stockholm. Min dröm var främst att arbeta för en ideell organisation, jag vet att jag nämnde Rädda Barnen som ett exempel. 

När jag såg att Läkarmissionen sökte en digital kommunikatör/social media officer skickade jag in min ansökan med en gång. Lång historia kort: i mappen på bilden ovan ligger mitt anställningskontrakt och jag börjar redan 16 mars! Jag kommer berätta mer längre fram, men det känns såklart oerhört motiverande att få jobba för att till exempel stötta Panzisjukhuset

Läser ni Magda Gads blogg? I Läkartidningen kan man fortfarande läsa hennes skildring från just detta sjukhus, som startades med hjälp av Läkarmissionen.

Varning för fruktansvärd läsning:

Doktor Mukwege lever i resultatet av tortyren. På listan över vad väpnade grupper gör mot hans patienter: hugger huvudet av maken och lägger det på kvinnans bröstkorg under våldtäkten, tvingar den våldtagna att sitta på glödande kol, kastar syra över underlivet, skär sönder brösten, värmer en plastflaska över öppen eld och kör upp den i slidan. Som regel utförs det inför öppen ridå och i vissa byar har så många som tre av fyra kvinnor våldtagits. Inga åldrar har skonats. 

Professor Ellinor Ädelroth darrar på rösten när hon berättar om barnvåldtäkterna. 

– Vi fick in en treåring som var fullständigt söndertrasad. Det fanns inget kvar av ändtarm och underliv. Doktor Mukwege bara skrek rakt ut när han skulle operera henne. 

Lisen och Peder

När jag skrev till Lisen Bratt Fredricson på Twitter och frågade ungefär om man inte kan få komma och bo hos dem nån helg? Som nåt b&b/lajva hästskötare, liksom.

Men visst finns det nån mer som är ohälsosamt förtjust i det här paret (färsk intervju)? Alltså när kommer egentligen säsong 2 av Ryttareliten???

Vabruari representing

Arve har tagit det så försiktigt att det känns som om det dröjt innan han börjat gå. Nu är han 11 månader och två veckor och går genom hela lägenheten, över små trösklar och runt hörn. Vänsterarmen rakt fram, stapplande ben. Konstant babblande.

IMG_3154

Både i natt och igår natt vaknade han vid 0.30 och var pigg som en mört. Jag tog snabbt upp honom i famnen och efter ett varv runt köket sov han igen. Igår vaknade han dock igen varje gång jag gick in i sovrummet (tre gånger, totalt 1,5 timme vaken tid), i natt satte jag mig en stund i soffan så han skulle få somna ordentligt först. Det funkade bra. Men precis när vi lagt oss vaknade febriga Juni och grät över ont i magen. Martin tog Arve och Juni, som måste haft över 40 grader, somnade om i min famn. Småbarnsåren <3

Nu kollar jag och Arve på Oscarsgalan, jag ska snart göra mig en macka och varm choklad, har lite ont i halsen. Så himla skönt att få detta vabruari avklarat under tiden både jag och Martin är lite föräldralediga (han jobbar med ett projekt men det är flexibelt och kräver inte 40 h/veckan).

Nya bokklubben

Jag saknar min bokklubb i Karlstad, men på onsdag är det äntligen dags för första träffen i Stockholmsklubben. Vi ses en gång i månaden och väljer restaurang efter bok. Den här gången läser vi In i labyrinten och ses på Le bar rouge, eftersom vi inte kom på nån bättre med anknytning till Sigge Eklund. Måste plöja nu så jag hinner klart.

(null)

#unbreakablemums #kimmyschmidt #netflix

Som medlem i Netflix streamteam tävlar jag härmed om att resa till London och vara med vid premiärvisningen av Netflix nya originalserie Unbreakable Kimmy Schmidt (skapad av Tina Fey och Robert Carlock). Här kan du se den officiella trailern. Varsågod för konsumentupplysning ;)

Tävlingen går ut på att fota ögonblick då man själv varit unbreakable, som förälder.

Här är mina bidrag:

1. Jag var mer eller mindre ensam med båda barnen i ett par veckor i somras, när Martin jobbade med en turné. Fixade det så himla bra. Här planterar vi om blommor.

(null)

2. När jag och barnen åkte på minisemester till Stockholm. Ok, det var lite krångligt att bo på hotell precis vid en pendelstation där hissen var trasig hela vistelsen. Men det var ändå så himla härligt. Kände mig verkligen unbreakable när jag roddade runt barn och dubbelvagn i sommarvärmen.

(null)

(null)

Helgen

I fredags käkade vi thai och hoppades att barnen skulle somna innan På spåret. När de äntligen somnat, vid 21, kollade vi via SVT play och gjorde en väldigt bra omgång.

I lördags förmiddag tog jag med båda barnen till Ikea medan Martin städade lägenheten. På eftermiddagen kom vänner på middag. Vega, 8 år, lekte så snällt med Juni och det var en himla fin kväll.

Idag har Juni känt sig lite krasslig så vi har skrotat runt hemma. Diskat hundra glas och tallrikar (imorgon kommer diskmaskinsreparatören!), satt upp dokumentförvaring på kontoret, sovit middag i två timmar och sånt. Sen åkte vi till Rågsved och testade Babas och nu hoppas jag att Juni somnar snarast.

Skriker rakt ut

“– I några fall har kvinnan en pojkvän men har i berusat tillstånd gjort något med någon annan man. Sedan blir de byxis och gör en anmälan.
Det finns också anmälningar som pressats fram av anhöriga men sedan har den utsatta inget intresse av att driva saken vidare och då faller hela utredningen.
– Ofta står ord mot ord. Jag förstår att det måste kännas hemskt för kvinnan att inte bli trodd. Men det är också hemskt för en person att bli anklagad för något denne inte har gjort. Och ofta är mannen i ett underläge i den här typen av utredningar.
I flera av anmälningarna har kvinnan någon form av handikapp.
– Ta den 14-åriga flickan som gjort flera anmälningar. Hon är kontaktsökande och försätter sig i situationer där hon kan bli utnyttjad. Jag vill påstå att hon är en fara för sig själv.”

Intervju med kriminalkommissarie i Lund ang att samtliga 41 anmälningar om våldtäkt under förra året lades ned.

Tänk på de som inte kan få barn, tänk på de med sjuka barn, tänk på de som förlorat ett barn etc.

Jag måste erkänna att jag tänkt tanken själv, mer än en gång. När folk med friska barn gnäller ihjäl sig över hur jobbigt det är att vara förälder. Dessutom ofta över situationer de själva sätter sig i. Men det är ju helt sjukt att tänka så! I vilka andra sammanhang förväntas människor känna lika mycket tacksamhet som i föräldraskapet?

– I natt hade min hund diarré, bajsade ned hela vardagsrummet och behövde gå ut åtta gånger.
– Varför skaffade du hund då, om du knappt orkar gå ut med den?

– Näe idag satt jag fast i trafiken i nästan tre timmar.
– Jag tycker verkligen inte att du ska klaga, tänk på han som satt fast i en klippskreva och fick såga av sig armen med en fickkniv?

– Min chef blev jättearg när jag sa att jag inte kunde jobba över ikväll, fast jag redan har 11 timmars övertid den här veckan.
– Fast du får ändå vara glad att du har ett jobb, tänk på alla arbetslösa.

Herregud. Jag är så himla glad i mina ungar men idag skulle jag bara vilja beama iväg mig till nån söderhavsö. Sova i en solstol med huvudet i skuggan av ett parasoll, läsa ut en bok i lugn och ro, äta middag i två timmar och gå och lägga mig ensam i ett svalt rum. Nej, med min man i ett svalt rum.

Fet och dryg

Häromdagen fick vi ett bud med Niveas kräm i blå burk. Sån nostalgi, det blev liksom högstadiet all over again.

(null)
Nu har i alla fall Nivea gett de klassiska burkarna ny design, med gulliga illustrationer och tillhörande berättelser om två syskon. Jättegulligt! Jag är ju ganska svag för att få bud och Juni blev jätteglad för den medföljande kaninen och de små böckerna.

Jag minns förresten det här testet, när Nivea gav bättre resultat än Crème de la mer.

(null)

Att välja

Lyx: att få DN levererad vid dörren varje morgon. Idag verkligt bra läsning av Hanna Hellquist.

Det är så många val vi gör i relativt ung ålder som påverkar livet på sikt. Partner, utbildning, familjebildning, karriär, bostad. Många val går att göra om, ändra. Men vissa är man fast med.

I vår bekantskapskrets börjar folk med barn att separera. Och visst märks det skillnad på hur enkelt det är att gå skilda vägar.*

Själv är jag livrädd för skilsmässa. Dels för att jag vill leva med Martin alltid. Småbarnsåren tar ibland fram det sämsta hos människor men ofta tänker jag på vilken smart och rolig person han är, den där Marra. En himla fin partner. Vi har så mycket roligt kvar att uppleva. Och dels förstås för det hemska i att inte få vara med mina barn. När Juni fötts insåg jag hur sårbar man är som förälder. Tänk om M skulle träffa någon annan eller hellre leva ensam än med mig. Varannan vecka, varannan jul, hälften av uppväxten. Näe vad tufft.

*jag menade såklart inte att det är enkelt för någon att separera, jag syftade bara på det som Hanna skrev om, att det är olika enkelt rent praktiskt och samarbetsmässigt…

Det senaste

1. Symmetriskt sovande barn
2. Jag gjorde tacos med svarta bönor och struntade i gurka och tomater eftersom de ändå smakar uba och behöver resa långt den här årstiden.
3 och 4. Jag klippte mig hos Emelie på W Lounge. Kände mig väldigt nöjd och tog kanske tio selfies.

(null)