Att välja eller inte välja

Jag funderar på att ta bort Hemnet-appen. För chansen att det ska dyka upp ett hyfsat nybyggt (eller åtminstone nyligen renoverat och helt fritt från fukt och radon) radhus i söderort, max en kilometer från tunnelbanan (eller nära busshållplats som går direkt till Gullmarsplan), till ett pris vi vill matcha känns inte så stor. Och varje gång jag ser något som ser ok ut och har ett rimligt utgångspris slutar det med att det ändå känns härligare att bo kvar i vår fina lägenhet. För vi bor ju superbra här! Ändå kollar jag appen säkert en gång om dagen. Ifall det kommit ut något nytt och för att hålla koll på marknaden. 

(På tal om marknaden så fattar jag inte varför inte Hemnet har en funktion där man kan se vad olika objekt har sålts för, typ som booli. Det skulle ju öka användandet ännu mer. För acceptpris är inte precis tillförlitligt och vi är säkert många som använder Hemnet till att hålla koll.)

Men i alla fall. Det är något störande med att inte bara nöja sig. Kollar ni platsannonser fast ni trivs på era jobb? Eller använder Tinder fast ni är gifta? Närå, men ni fattar. 

Man har så många val hela tiden och jag vet att jag varit inne på ämnet förut. Att även att stanna kvar eller ”inte välja” är ett val. Oavsett om det är hur man placerar sin pension, väljer försäkringsbolag, tandläkare eller färg på vinterjackan. 

Svårast är ändå boende tycker jag. Ska man bo utomlands, i stan, på landet, i sin hemstad, närmre jobbet? När man har barn blir det ännu värre. Som om hela deras framtid skulle avgöras av vilken skola de går i? När det i verkligheten är så mycket man inte kan påverka som avgör. Som om deras lärare kommer att tycka om dem, om de får bra vänner, vilken plats de får i klassen osv. Det är inte alltid säkert att ett så kallat bra område ger en bättre uppväxt. 

Oj vad babbligt detta blev och det är verkligen inte som om jag ligger sömnlös pga olika små och stora val. Men ibland önskar jag att det var så enkelt som när jag skulle köpa skridskor till Juni: jag skickade ett sms och bad en kompis fråga sin man som är proffs i ämnet. Han rekommenderade en modell och berättade vart den var billigast. Köpte dem direkt. Klart! 

Hälsningar från en som kan lägga två timmar på att jämföra olika hotell när resmålet redan är bestämt. 

(Jag har visserligen alltid blivit väldigt nöjd med hotellen också, det uppstår inte så många överraskningar när man läst hundra recensioner. Men ändå.)

Nu är det fint 

Jag bokade en resa till mig och Martin lite snabbt, inför hans födelsedag i november. Lite väl snabbt visade det sig. För vi har inte nån barnvakt den helgen. Snopen smiley.  

Då sa Martin att han tycker att jag ska utnyttja min biljett ändå, så stannar han hemma med barnen. Jag kunde inte säga nej till det erbjudandet. Jaha men grattis älskling, då drar jag till Warszawa med Svansson ett par dagar. Ändå dödshärligt!

Det här säger tyvärr en del om mig: jag är helt uppspelt över att få åka till ”nya Berlin”. Berätta mer, till exempel om vad som är Warszawas Berghain? Tack på förhand. 

Sen längtar jag hemskt mycket efter att göra någon utflykt med Martin också, men det blir en senare fråga. 

Mer saker jag är glad över: 

– jag ska också åka ensam till Prag i december. Eller ensam och ensam, med min ursprungsfamilj och syskonens respektive. Men ändå. Så lyrrigt! 

– jag har inte cancer! I alla fall inte i livmodersområdet. Jag är verkligen inte hypokondrisk även om det kanske verkar så efter det där om insjunkna ögat? Men man ska faktiskt ta sånt (dvs diverse symptom) på allvar. 

– mina nya skor

– att min noja över kommande skolval gick över på några dagar. Ja, det är alltså snart dags att välja skola inför äldstas start i förskoleklass och jag insåg att vi har noll chans att hon får plats på den lilla fina friskolan nära förskolan. Men nu har vi enats om ett annat alternativ, en jättestor skola med hög ambitionsnivå som också ligger nära. Det blir säkert bra. 

– att M mobbade mig för mina stora fötter och sa att ”Per Morberg ringde och ville ha tillbaka sina skoterkängor” osv när jag provade de nya skorna, och jag skrattade så jag höll på att bryta av skohornet. Man skämtar liksom bara på det sättet när det är god grundstämning, annars blir det fel. Älskar när det är god stämning. 

Gynekolog 

Jag har hört att det är omöjligt att få en gyntid i Stockholm. I min stadsdel har de lagt ned gynmottagningen så jag googlade ”snäll gynekolog” och såg dessa fina omdömen om dr Obeid Ahmed i Hornstull. Fick en tid dagen efter (dvs idag) och blev supernöjd. Det är inte alla läkare som lyssnar uppmärksamt, undersöker lugnt och noggrant och har tid för frågor. Ändå gick besöket snabbt och jag gick därifrån med lätta steg. Högsta betyg till dr Obeid!

Guppa en bebis

Jag åker buss och i mitten står en mamma med bebisen i bärsjal. Bebisen börjar gråta så fort mamman står stilla så hon kör det där guppandet med knägung som var väldigt effektivt även på mitt första lilla skrikbarn. 

Jag minns när jag frågade BVC-kvinnan om det var farligt att guppa med barnet i famnen, man ville ju inte ge bebisen skakskador. Hon svarade inte på det, utan lämnade bara en synpunkt om att det räcker att hålla barnet nära, ”man behöver inte gunga det”. HAHAHA tillåt mig gapskratta så här fem år senare. Känslan när ens bebis skrikit i femton minuter, den ska jag aldrig glömma. 

Martin utvecklade ett ganska effektivt sätt att få Juni lugn under kvällsskriken. Han nynnade på Popcorn och dansade samtidigt med barnet i famnen. 

Men BVC-personer alltså. Vad viktigt det är att de förstår, känner till olika typer av barn. Är lyhörda. För man är så känslig den där tiden, vill sitt barn så väl. Kämpar ihjäl sig för att göra rätt. 

Med Viking i skogen

Anledningen till att vi var på Hellasgården igår var för att Viking hade ett fint höstevent med tema barnskor (längst ned i inlägget finns tips inför vinterskoköpet och en rabattkod).

Förmiddagen började med att vi fick prova ut skorna, barnen fick nämligen ett varsitt par Viking Toasty. Jag trodde att Arve skulle vara skeptisk, det är han nämligen till nya skor. Men han tog av sig stövlarna direkt och ville byta till de nya. Han ville även ha dem på kvällen när vi skulle på bio 😅 (det är alltså fodrade vinterkängor) så de måste ha varit sköna. Bra grej med skorna är att de går att tvätta i 30 grader. Man nästan rekommenderas att göra det om de är smutsiga, för att bevara skornas förmåga att ”andas”. 

Sen fick barnen gå en rolig aktivitetsbana. De klättrade, balanserade, kastade prick och letade kottar. 

Sist på banan var ett vattenhinder som var ganska populärt. Och skorna höll verkligen torrt. 

Vi fick korv med bröd och barnen fick leka mer med sina nya vänner. 


Tips för att köpa vinterskor till barn:

  • Kolla på barnets fötter. Är de bredare eller smalare? Väl sko och märke utifrån vad som sitter bra. 
  • Känn efter så att sulan är mjuk på de rätta ställena, den ska inte vara instabil i sidled. Det kan du testa genom att försöka vrida den som man gör med en våt trasa. Böjpunkten ska vara vid tårna.
  • En bra vintersko ska hålla fötterna torra och varma utan att vara för tunga eller klumpiga. 
  • Köp 1-1,5 cm växtmån, barns fötter kan växa upp till 0,5 cm per månad. 

Om du vill köpa ett par Viking till dig själv eller ditt barn kan du använda rabattkoden SVBLOGG20. Den ger 20% rabatt på köp före 1 november. 

Alla fina bilder är fotade av Sofia Bursjöö

Husdjurens hemliga liv

Ikväll har jag och syrran varit på bio med barnen. Jag blev väldigt imponerad av Arve. Han är ganska precis 2,5 år och klarade att se hela Husdjurens hemliga liv utan problem. Han tog av sig 3D-glasögonen när det var läskigt med en orm, men i övrigt satt han som ett ljus i sin stol. Och då var det dessutom minst en kvarts reklam innan filmen började. Plus han hade ingen blöja utan höll sig i fyra timmar. Den lilla plutten alltså!

Jag och syrran gillade också filmen, den var rolig och fräsch. Det var för övrigt första gången jag var i Heron city och första gången jag såg en film i 3D. 

Och JA jag har med egna snacks plus små vattenflaskor till barnen. ”Mamma har köpt nya skor, förstår ni.” (Närå, det är ju inte som om de bryr sig om vartifrån snacksen kommer. Men jag sparade väl ca 200 spänn på detta tilltag.)

Mina bästa barnvåfflor 

  • 100 g smör
  • 3 dl mjöl
  • 1 dl kruskakli
  • 1 tsk bakpulver
  • 5 dl mjölk
  • 2 ägg

1. Smält smöret och låt det svalna. Blanda de torra ingredienserna i en stor skål. Vispa i hälften av mjölken till en jämn smet. Tillsätt resten av mjölken, ägg och matfettet.

2. Grädda våfflorna med lite smör i laggen. 

Om man vill: Det går jättebra att blanda i lite finrivna morötter eller nån annan grönsak, hackad fryst spenat eller vad man känner för. 

En kväll i Göteborg

En förmån i jobbet är att vi har ett samarbete med Books & Dreams. Ikväll har jag därför fått vara med på ännu ett event i regi av superkvinnan Carina Nunstedt. 

Jag har lyssnat till massor av härliga personer, bland andra idolerna Malin Persson Giolito och Kakan Hermansson. Så starstruck. Det blev även en lyckad kväll jobbmässigt, vi fick massor av nya månadsgivare som gör skillnad för utsatta barn. 

Godnatt från hotellrummet! 

Nästa Books & Dreams: Tisdag 4 oktober, kl 18.00–21.30. Oscarsteatern, Stockholm.

”Jag hade rätt”

Så här skrev Jempa, angående inlägget om träning:

Men helvete! Jag hade rätt, jag visste det. Halvdöd, tvångsintagen på barnpsyk, tvångsmatad och dessutom tvingad till total stillhet. Jag var vansinnig och galen och fruktansvärt arg på alla som hindrade mig att springa, gå och hoppa på kryckor runt diverse löpspår. Fruktansvärt arg och övertygad om att de hade fel när de bannade mig över hur jag behandlade mig själv. Och med de artiklarna, främst den senare, förstår jag ju att det var jag som borde fått rätt i sak. Jag mådde ju också fantastiskt bra, hög på svält och rörelse. Har aldrig orkat så mycket som då, vilket är ganska obegripligt men likväl sant. Dock tog kroppen stryk, hjärnan likaså. Och 20 år senare kan jag överhuvudtaget inte träna utan att kicka igång det där helvetet som höll på att ta mitt liv. JAG blir sjukt irriterad på att samhället verkar tro att träning är medicin för allt och alla. Vi är många med samma problematik som jag själv och vi går under av att sätta fötterna i löparskorna. Man väljer vad man vill läsa och lyssna på i media men den hets som är kring träning är det svårt att värja sig emot. Den finns överallt. Och som sagt, det finns någon salig övertro på att alla bör träna och att det löser både det ena och andra. Det kan även vara tvärtom. Ville bara säga det. Punkt.