Kända kvinnan hyllas för sin avklädda bild

Nöjesguiden hade en extremt träffande artikel:

Jag har upplevt det som att Expressen då och då använder vinkeln ”hyllas av fansen” som ursäkt för att få visa bilder på avklädda kvinnor. För att bevisa min tes gick jag in på Expressens hemsida och sökte på ”hyllas för bilden”. Och så nio exempel

Ja men JA. Senast igår var det Peg Parneviks rumpa som (inte har) hyllats. 

Tyst min mun, så får du socker

Idag pratade vi (på lunchen) om allt från terrorism till övervakningssamhällen och storebror etc och jag fick frågan om jag inte tycker det är obehagligt att det finns så mycket information tillgänglig om mig via bloggen. Och jag ba: nej, men däremot om nån skulle hota med att offentliggöra min surf-historik eller ett arkiv över mina gamla googlingar – det skulle vara riktigt effektiv utpressning. 

Eftersom jag inte fick så mycket gehör angående pinsamma googlingar så fortsatte jag: ja, hehe, man behöver ju inte precis ladda ned konstig porr för att känna att man har något man inte vill ska  komma ut?

Ännu underligare stämning. SÅKLART. Vad ville jag ens att mina kollegor skulle föreställa sig att jag sysslade med online? Jag försökte släta över med ”jo men jag är ju ganska nyfiken och googlar andra människor ibland och sådär, skvaller liksom”. Men det gick nog aldrig att rädda situationen. Min kollega sa att det enda han googlar är typ vad återvinningen har för öppettider. 

Men alltså, googlar inte folk vilken känd kvinna det egentligen var som anklagades för att ha slagit till en gravid kvinna på krogen, för att sen läsa hela Flashbacktråden med spekulationer? Är det bara jag och skumma troll som sysslar med sånt?

När jag frågade två kompisar sa de att det pinsammaste de kunde berätta om var när den ena googlade Justin Biebers nakenbild medan den andra ofta läser förundersökningsprotokoll från kända mordfall. Och kollar sitt ex nya tjejs öppna instagramkonto. 

Min fråga är i alla fall: skulle du kunna visa upp din surf-historik? Du får svara anonymt här! 😂

Vi försov oss

Jag ställer bara klockan när jag ska iväg på någonting extra tidigt. Annars vaknar ändå alltid något av barnen före sju och eftersom jag bara ska göra iordning mig själv och ta mig till jobbet så är det lugnt. Men idag sov hela familjen till åtta och när jag vaknade var det ljust. Sånt balsam för själen! Jag var dock tvungen att gå hemifrån 8.15 så det blev en extremt snabb dusch, kände att jag fick gå en dag med smutsigt hår. Men utsövd! Tack alla. 

En drömhelg i Kungsberget

Åh vad vi hade det fint i Kungsberget. Jag känner mig helt frälst på skidåkning nu, ja på hela skidsemestergrejen faktiskt. Vi åkte upp på torsdagen och bodde i en jättefin lägenhet i Ski Lodge, vår skidutrustning var redan framplockad när vi kom så det var bara att börja åka. Till fredag lunch kom min syrra och hennes kille Johan för att göra oss sällskap och jag tycker att vi utgjorde en ganska bra testpatrull under helgen. Vi är ett gäng där nån åker på flera skidresor (Alperna!) om året (Johan) och nån helst glider ned i blåa pister och hojtar om hur vackert det är med naturen och kolla där är spår efter en hare (jag). Så glad att vi fick denna möjlighet.

Vi hade tur med vädret, det var lagom kallt, med soliga dagar och stjärnklara kvällar. En av årets nyheter i Kungsberget är en åttastolslift (express) som snabbt tar en upp till toppen. Jag, som är lite höjdrädd, njöt verkligen av utsikten över skogarna i liften, det var liksom nästan meditativt att susa fram där uppe. Men jag kanske har blivit härdad av linbanan på Kolmården?

Från toppen når man massor av nedfarter, inklusive det nya skidområdet som var riktigt fint. Så här ser pistkartan ut, den är klickbar.

Kungsberget_piste_stor

På pistkartan kan man också se att alla boenden ligger nära liftarna. Man kommer till Kungsberget och låter bilen stå hela veckan, eller åker dit med Swebus. Bilresan tar drygt två timmar från Stockholm.

Vi bodde i Ski Lodge och vår lägenhet hade tre sovrum, ett vardagsrum med matbord, soffa/fåtöljer och pentry. Det fanns oväntat mycket förvaring i lägenheten, gott om stora krokar att hänga upp alla skidkläder på och rejäla garderober i varje rum. Skönt när man är många som ska samsas. Det fanns också torkskåp i badrummet. Och på kvällarna såg man pistmaskinen jobba sig fram i backen. Mitt mysigaste.

Vi åt frukost i Ski Lodge-baren varje morgon (en enkel buffé med olika bröd, som nygräddad miniciabatta, pålägg, ägg, fil och yoghurt och olika flingor) och testade pizzerian (åt en med chevre och honung) och restaurangen (här finns menyn, så barnvänlig och gullig personal dessutom). Men vi lagade också fredagstacos i lägenheten och grillade korv över öppen eld till lunch. Den mysigaste grillen finns på toppen, kolla själv.

I Kungsberget är det kvällsåkning varje torsdag, men den nya expressliften (Kungs8:an) och skidskoleliften är dessutom öppna till klockan 19 på fredagar och lördagar, så det är som kvällsåkning då också. Och som vi utnyttjade det! Stjärnklara kvällar när man liksom är ensam med naturen och fullmånen? Ja, jag vet att jag låter helt överdrivet positiv nu, men herregud så härligt det var.


Morgonåkningen var också magisk, när soluppgången färgade himlen rosa och man var först ut i manchestersnön…

Och den här lilla tjejen då, som helt kavat tog sig an skidskolan! Hon hade så roligt och var så stolt över sig själv. Jag har känt en (helt fånig) stress ibland (nåt medelklasskomplex?), när andras barn åker skidor som treåringar och vi knappt har åkt skridskor. Men det här var en perfekt ålder för Juni att börja med slalom. Hon åkte hem till Stockholm igen, med medaljen från Björnbusecupen om halsen. Vi köpte faktiskt en sele till henne, för att ha en extra säkerhet när hon efter två dagars skidskola ville följa med upp i åttastolsliften och köra från toppen. Fast vi försökte hela tiden låta banden hänga slappa, utom när hon vid några tillfällen behövde hjälp att bromsa, detta skriver jag mest ifall Sofia, som är skidproffs läser (hej Sofia!). Sen åkte hon såklart på helt egen hand i barnbacken också. Arve ville inte åka skidor alls, men var nöjd med den fartiga, pistade pulkabacken.

Två nöjda skägg.

Genomgående för anläggningen var att personalen var väldigt trevlig. Hjälpsamma liftvärdar, barnvänlig restaurangpersonal, proffsig skiduthyrning.

Mitt enda minus under helgen var att pisten Rundturen, som varit så fin på morgonen, var lite väl uppkörd på lördag eftermiddag. I övrigt var pisterna väldigt välpreparerade.

Tack Kungsberget för en fin helg. Vi kommer snart tillbaka! Och jag ska önska mig ett par skidor i födelsedagspresent. Likadana som de jag hyrde.

Hemresedag

Nu är det söndag morgon och vår sista dag i Kungsberget. Barnen ser på Barnkanalen och jag läser ut min bok i väntan på att se andra ska vakna. Juni vill inte åka hem, och inte jag heller.

Men innan det är dags att packa bilen kommer vi hinna se solen färga molnen rosa ovanför grantopparna, och åka skidor och pulka så mycket vi orkar. Nä, om man skulle boka en ny långhelg direkt?

Godmorgon!

Spiral, hur funkar det för dig?

Apropå pms och sånt. Jag vet att vi har pratat om det förut, men snälla ni som orkar: berätta hemskt gärna om hur det har funkat med er hormon- eller kopparspiral. Eventuella biverkningar osv. Och såklart även om det har varit helt smärtfritt. 

Hälsningar från en väldig tacksam (och osäker) person. 

Illustrerar detta med en snygg spiraltrappa. 

”Har du sett några tusenlappar hemma på sista tiden?”

Loranga är mitt namn, sa Loranga och bugade sig. 

Just nu lyssnar vi på denna varje läggning. Jag är också väldigt glad i Björn Kjellmans version. Den fick jag av Martin innan vi blev kära. Bra start. 


”Dom brukar kalla honom för Dartanjang. Det är spanska och betyder kratta.”

På SVT Play finns det också Loranga just nu. Med musik av Bröderna Lindgren. Superfint. 

Har du PMS?

Efter att jag hade haft den där egentiden jag skrev om, i lördags, och till och med sms:at ”det är ok om ni vill komma hem nu” när jag kände mig utvilad, åkte jag och handlade. Martin handlar nästan alltid i vår familj men jag tycker det är skönt att gå på Ica ibland, strosa runt i godan ro. Dessutom behövde vi mjölk.

När jag kom hem 17.30 sov båda barnen redan. Och jag blev så sur, nästan orimligt sur. Visst, det är svinjobbigt när barnen somnar sådär tidigt för man fattar att det ska till ett mirakel för att de ska sova hela natten. Men det var också något annat. Jag plockade in mjölken och bara JAG ÄR SÅ ARG!!! och Martin bara tror du att det är PMS? Men nej, det var nån annan ilska och jag var väldigt trött. Osugen på middag var jag också, så jag skar upp gurka och blandade till en dip och Martin fixade en ostbricka och sen kollade vi på På spåret. Surheten gick över lagom till intromusiken och sen blev det en fin kväll. Vi såg hela säsong 3 av Skam (otroligt stark säsong, tänker inte prata mer om Skam än så för alla som inte kollar spyr väl på det) innan vi gick och lade oss. Och sen sov barnen till 7.15!!!!! Det är verkligen ett mirakel alltså, nästan 14 timmar sömn.

Igår åkte vi pulka på förmiddagen och sen sov jag middag en stund och låg kvar och läste bok i sovrummet. Och på kvällen lade jag mig samtidigt som barnen. Nu borde jag bli otroligt pigg snart. Ser fram emot det.

”Semester”

Man kommer ju inte precis tillbaka till jobbet och är utvilad, när man varit ledig med barnen. I detta nu har jag bett om att få ett par timmar ensam hemma, jag behövde verkligen det. Jag ska lägga bort telefonen, läsa en bok. Njuta av tystnaden. 

Martin och barnen bygger snögubbe och jag hoppas verkligen inte att de kommer tillbaka för tidigt, jag tipsade Martin om att gå och handla lite efteråt ifall barnen blev frusna och ville sluta bygga. Så att de är ute åtminstone två timmar. Sjukt att jag tycker det känns skamfullt att tänka så ”men tänk om de blir påkörda av en bil på vägen hem, då skulle jag ångra att jag önskade att de stannade ute länge”. Ja, fy vilken dålig mamma som hoppas få två timmar i tystnad, efter en intensiv jul och nyår. Förtjänar verkligen ett rejält straff.  

Jag ger mig själv ett ganska högt betyg när det gäller att ge Martin egentid hemma (och borta! förklaring: egentid borta och egentid hemma fyller olika behov, båda är viktiga på sitt sätt. Även om man är på konsert på en tisdag kan man ändå behöva en timmes ensamhet på söndagen). För mig är det ett av förhållandets viktigaste ben: att vara bjussig mot den andra och ge den egentid. 

Nä nu ska jag sätta telefonen på ljudlös och carpa denna välsignade stund. 

Hannadagen

Jag är uppväxt med att man firar det man kan fira. På min namnsdag brukade jag få något litet, en flaska schampo, nya fingervantar. Det låter kanske fånigt men det gjorde att jag kände mig viktig. Jag har tagit med mig inställningen om firande och vill definitivt bli uppvaktad på mors dag, firar Maria-dagen med tårta (Maria är vårt släktandranamn) och tycker om att fira andra. Idag ska jag ha med mig barnen till jobbet (jag ska bara packa lite papper i kuvert) och sen ska vi äta namnsdagslunch för mig. 

Det enda konstiga är att mina barn har fått namn utan namnsdagar. Men Juni har i alla fall en bolibompanamnsdag. Och vi firar deras andranamn: Maria och Gustav. 

Två timmar olust

Äntligen såg vi Turist. Den finns på SVT Play nu. Tur att vi inte var på bio för jag skrattade så mycket där man ej ska skratta. Var även lite svettig av ångest. Oerhört bra film. 

Barn och sömn del 173

Nä, jag borde såklart inte ha skrivit ett inlägg om sömnmetoder. Dels för att jag för längesen bestämde mig för att inte skriva saker på bloggen jag inte skulle kunna säga rakt upp i ansiktet på en vän. Och dels för att jag borde ha kunnat räkna ut att de enda som skulle ta åt sig är de sista jag vill ska ta åt sig. Dvs mammor som varit desperata efter sömn.

Jag skrev inlägget, som jag gör med det mesta jag skriver här, på impuls. Efter att ha läst en diskussion hos en fd kollega på Facebook, och känt mig upprörd över att många BVC så lättvindigt verkar kränga de här råden på föräldrar som beklagat sig över brist på sömn. För även om sömnmetoder räddar desperata familjer från katastrof behöver det inte vara den första åtgärden. Och det finns mjukare varianter.

För mig hjälpte det massor när vi hade bytt BVC-sköterska och ”den nya tjejen” fattade att jag inte var ute efter en quick fix utan bara behövde höra att det är normalt och vanligt att bebisar och småbarn sover dåligt, särskilt under vissa perioder. Att vi gör helt rätt om det känns rätt för oss (på så sätt slapp jag känna att barnet sov dåligt pga mitt sopiga föräldraskap) och att det är viktigt att vi hjälper varandra så att båda föräldrarna (läs: även mamman) får sova. Men jag fattar såklart att många föräldrar behöver och vill ha mer handgripliga råd för att orka.

Jaja, jag ska sluta älta detta nu. Men det kändes så fegt att bara ta bort inlägget och jag ville försöka förklara mig.

Apropå sömn så skulle vi väl behöva få Arve att sluta somna med hjälp av vällingflaska, om han ska ha nån chans att sluta med blöja på natten. Men just nu orkar jag inte ta den fighten, vår läggningsrutin funkar relativt bra. Först är det tjat och bråk om att det är dags att gå och lägga sig och borsta tänder och ta på pyjamas och gå in i sovrummet. Men när båda barnen väl är på plats i dubbelsängen lyssnar vi på ljudbok i ett mörkt sovrum, en av oss vuxna ligger mellan barnen och de somnar i genomsnitt på 20 minuter. Sen flyttar vi över Juni till sin säng så att alla ska få plats.