Dagismun och torr hud

Häromdagen kom Juni hem med dagismun. Ja, ni vet, när det blir lite torrt på läpparna och barnet slickar sig om munnen för att mjuka upp och så blir det ännu torrare etc. Försvarets hudsalva (tjockt lager på kvällen, tunt när jag lämnat henne på förskolan) funkar än så länge bra. Men det är en sånt tydligt hösttecken.

Nu börjar ju huden på kroppen också att bli torrare och lite kliig. För nån månad sen fick jag en ny kräm i brevlådan. Den heter Dermalex® Eksem Baby & barn och är en kortisonfri eksembehandling för små barn. Den innehåller varken kortison, parabener eller parfym och ska “lindra inflammation och klåda vid eksemutbrott” samtidigt som den ska skydda och mjukgöra. Jag har bara hunnit testa den en gång, vi har en deal att Juni bara behöver bli smord efter att hon har badat badkar (hon älskar att bada), men hon kändes jättemjuk dagen efter. Nån som testat den?

KUB

Miriam har varit på KUB-test och allt såg bra ut, hurra!

I vårt landsting får alla som vill göra KUB. Vi valde dock bort testet. Vi ville inte riskera att få “dåliga siffror” och behöva noja över det. Eller behöva göra fostervattensprov och ta svåra beslut.

Men det är så olika hur man känner. En kompis valde att göra KUB. De hade redan innan bestämt sig för att behålla barnet oavsett eventuella kromosomförändringar, men ville känna till det för att kunna förbereda sig bättre (fick ett friskt barn). En annan gjorde det för att få ett extra ultraljud. Och en tredje gjorde abort efter fostervattensprovet.

Jag kan verkligen förstå alla olika sätt. Men tycker det är smart att redan innan prata igenom om hur man vill gå vidare om man får sämre resultat/högre risk.

Hur tänker du?

Vi och dom

Nä, nu måste jag få skriva av mig i ren frustration och ilska. Folk är ju uppenbarligen inte kloka! Jag har vägrat sprida artiklar som går ut på att rasister är mindre intelligenta eftersom jag inte sett hur det skulle kunna komma något gott ur det. Men idag känner jag verkligen att det är VI och DOM.

Människor förstår inte, vill inte förstå, saknar grundläggande läsförståelse? Skriver helt idiotiska saker som:

Skärmavbild 2014-09-30 kl. 13.11.08 Skärmavbild 2014-09-30 kl. 13.12.23 Skärmavbild 2014-09-30 kl. 13.12.51

 

Och jag vill bara svara: MEN DIN IDIOT! HUR KAN DU INTE FÖRSTÅ? Medan andra försöker förklara, berättar om bakgrunden till n-ordet, en mamma skriver om hur nån skrek “jävla n*” till hennes 25-åriga dotter senast igår och att hon själv valt att censurera boken när hon läst den för sitt barn, länkar till intervjun där Astrid själv förklarar att hon tycker att ordet ska uppdateras. Heja alla som orkar!

Själv känner jag mig vansinnigt arg i kombination med ledsen/uppgiven. Men försöker tänka att det säkert är åtminstone några som tar till sig av förklaringarna, som börjar fatta? Att det bara är att fortsätta.

Som Jonas Gardell skrev:

Det jag emellertid har svårast att förstå är alla människor som säger att denna utveckling mot det intoleranta och fördomsfulla är något ”osvenskt”. Alla dessa utrop om att ”Jag känner inte igen mitt land!”

Herregud, det rasbiologiska institutet var en svensk uppfinning som mer eller mindre kopierades av de tyska nazisterna!

Det J med vilket judarnas pass stämplades i Nazityskland tillkom på svensk begäran för att man skulle ha lättare att identifiera de judar som försökte ta sig in i landet!

I Sverige tvångssteriliserades tusentals och åter tusentals människor mot sin vilja för att vi i den sociala ingenjörskonstens namn skulle framavla en så stark och livsduglig ”svensk” ras som möjligt!

Så sent som för några månader sedan nekades en romsk kvinna ens att äta frukost på Sheraton hotel och det avslöjades att den svenska polisen ända tills alldeles nyligen fört register över romer.

Homosexualitet var förbjudet i Sverige fram till 1944 och det är bara några år sedan som de sista apartheidlagarna avskaffades i Sverige och samkönade äktenskaps tilläts.

Vilket Sverige är det ni inte känner igen?

Det är ju snarare toleransens och mångfaldens Sverige som är nyfödd och skör.

Hur kunde någon tro något annat?

Det farligaste som finns är att ta friheten för given. Att tro att utvecklingen bara kan gå framåt.

 

Survivor

Jag köpte ett läppstift igår. Eftersom jag inte precis kommer att stå där med läppenna och bita av på papper om morgnarna så kändes den här nyansen ganska lagom. Bara att måla på som med ett lypsyl.

Make up store, Survivor.

IMG_1314.JPG

Reflektioner på förra inlägget

Malin skriver om sin situation och sina val apropå att hon en gång skrev så här:

Tänk när C var liten och nyss hade börjat på dagis och jag jobbade heltid hellre än att vara den enda av mig och N som gick ner i tid, för att inte hamna i en kvinnofälla. Vilda hästar skulle inte kunna få mig att bete mig så dumt igen. Vem tackade mig? Gudrun Schyman? Knappast.

Och herregud vad jag håller med. Jag var nyss delaktig i en diskussion där en kvinna (feminist) har barn med en man som inte ville vara föräldraledig alls. Vad gör man då, anställer en nanny och lämnar bebisen dagen efter förlossningen för att det ska vara rättvist? Nån kommenterade att det handlar om att välja rätt man. Och annars får man skylla sig själv då, eller? Livet är inte alltid så enkelt, svart eller vitt.

Vill verkligen poängtera att jag inte sitter på några höga hästar här. Alltså, det är inte så himla enkelt i verkligheten som i teorin. Och som jag ofta brukar skriva i det här ämnet har jag såklart massor av vänner som gör på olika sätt och jag skulle dö om de läste mina inlägg och trodde att jag föraktade deras val.

Allt jag säger är att oavsett hur vi väljer måste vi inse att det spelar roll.

Det privata är politiskt

Häromdagen blev jag påmind om hur de val vi tycker är privata även påverkar andra människor. Min kollega väntar sitt första barn och jag vill absolut inte att hon ska känna att hon “måste” jobba ända fram till förlossningen bara för att jag jobbade samma dag som Arve föddes och var igång igen ett par dagar efter. Det var mitt val, jag hade en okomplicerad graviditet och tyckte det kändes bra och roligt. Alla måste lyssna på sin egen kropp och gå på egen känsla. Men vi är en ganska liten arbetsplats med massor att göra och det är klart att man påverkar varandra.

På samma sätt försvårar vi för andra kvinnor om vi lär arbetsgivare att gravida kvinnor är borta från jobbet i flera år och därefter tar alla vabbdagar. De val vi gör påverkar helt enkelt fler än den egna familjen.

Förra veckan visade Försäkringskassan statistik och exempel på hur ett jämnare uttag av föräldraledighet påverkar familjer. Jag tror inte ens att folk klickade på länken och läste om hur delad föräldraledighet minskar risken för separationer eller andra fördelar. De såg rött direkt ämnet kom på tal.

Skärmavbild 2014-09-27 kl. 09.25.59 Skärmavbild 2014-09-27 kl. 09.25.09 Skärmavbild 2014-09-27 kl. 09.24.46

Jag fattar att människor har ett tråkigt/slitsamt jobb de vill vara lediga ifrån eller är rädda för att lämna bebisen ensam med pappan eller har köpt ett hus som är så dyrt att de går på knäna om den som tjänar mest är föräldraledig. Jag är inte ens för individualiserad föräldraledighet utan kanske en tredjedel till varje och en tredjedel fri. Men vi måste åtminstone börja inse att våra val påverkar andra. På gott och ont.

Klappa klappa händerna

Förra veckan rotade jag i en väska och hittade en blöja i storlek 1. Så liten! Nu har Arve storlek 5 och i förrgår lärde han sig att klappa händerna och säga dadadadadada. Han har fått två tänder i underkäken och har två på gång där uppe.

Infoga diverse (sanna) klyschor om att tiden går så fort etc…

Arve 28 september

Den snart sju månader gamla bebisen äter gröt om han får en skvätt lätt a-fil på (märkte att han var tokig i fil när han fick smaka på min sked), tycker mycket om päron och banan och förra veckan drack han en hel portion ersättning för första gången. Fast sånt där har Martin bättre koll på nu när jag jobbar. Jag hoppas kunna få fortsätta amma ett tag till och tycker inte det är ett dugg jobbigt att amma om nätterna, det är oftast bara 1-2 uppvak och vi har en bra teknik där han liggammar och båda somnar om jättesnabbt.

Det är jättekul att gå tillbaka och läsa om Juni i samma ålder. Olikheter och likheter. Och såklart också lite skillnad på föräldrarna sen senast.

Tröööött

Jag är så trött att jag blev gråtmild av den här gulliga.

@HillaryClinton: .@BillClinton and I are over the moon to be grandparents! One of the happiest moments of our life.

IMG_1279.JPG

Att gå och lägga mig, bland det bästa jag vet.

Sov gott!

Mom jeans

Jag läste i Elle att det är trendigt med mom jeans. Ja, alltså den jeansmodell alla har i Beverly Hills 90210. Eller mammor i ca varje amerikansk familjeserie som finns.

Jodå, jag vet också att early adopters of fashion haft det ett bra tag. Men nu alltså även i Elle, vilket betyder viss grad av kommersiellt?

Gud vilken skön jeansmodell, det är bara att stoppa in kroppen och få sån där mage som börjar redan vid snippan som jag och Jessica fnissade oförstående åt när lärare hade i högstadiet, dra åt med ett skärp i midjan om det behövs och svassa runt med extra lång rumpa.

Om jag orkade skulle jag prova ett par och göra en sån där NAILED IT i jämförelse med bilden nedan.

IMG_1278.PNG

Frågestund

Nu tänkte jag riva av frågor jag minns att jag fått. En del är säkert helt inaktuella nu pga min seghet. Förlåt. Och bara hojta i kommentarsfältet om jag missat dig eller om du kommit på något nytt.

Varför får de inte storleksanpassade hästar för?? Så att de verkligen kan lära sig att rida. Inte lätt för liten att manövrera en stor häst.

Svar: Det är långa köer till ponnylekis eller liknande här, särskilt till grupper på lördagar eller söndagar. Vi hade turen att få plats på den fina 4H-gården i stan. Där finns det dock bara en enda ponny i Junis storlek. Men hon är ändå på nivån “hålla sig kvar i sadeln i traven” så att det blir lite åka häst om lördagarna gör mig inget. Inte henne heller vad det verkar som. Hon var supernöjd på fjordingen senast.

Du skrev för ett tag sen om Wet Brush. Var köpte du den?

Svar: Jag har sett dem hos ca varje lite dyrare frisör i stan nu. Senast på Soda.

1. Har för mig att du skrev för ett tag sedan att du skulle skriva ett inlägg om din bärsele. Har du gjort det? I så fall har jag missat.. :-(

2. En helt annan fråga tillbaka till dig – visst har ni en bärsjal/bärpåse till Arve. Vilken sort och skulle du rekommendera den?! Skippar man bärsele helt då den första tiden?

Svar: Så här skrev jag när jag var gravid. Struntade dock i bärpåsen och använde bärsele hela tiden. Så oslagbart smidigt! Här är första gången jag använde den till Arve, han är knappt tre veckor ung bebis och vi har tagit bussen till mitt jobb. Jag älskar Manduca, den har ett inbyggt spädbarnsinlägg som gör det väldigt enkelt, är smidig att ta på sig och jag orkar bära ungefär hur länge som helst med den på mig. Men vilken ergonomisk som helst funkar nog bra skulle jag tro. Carolinas bebis vill bara åka framåtvänd och hon kör med Ergo 360, svarar säkert på frågor om den om ni frågar snällt i hennes blogg :)

En lite udda fråga – har reagerat på att du använder ordet “nåt” i en del – i mina öron – udda sammanhang, ex. “nåt väldigt hårt regn”. Är det dialektalt eller en personlig egenskap hos dig? Är själv finlandssvensk, har aldrig varit i Värmland, känner ingen värmlänning och därför så himla nyfiken på detta ‘fenomen’!

Svar: Ehehehe, det är nog bara ett slags språk jag använder i t.ex. bloggen mvh ungdomlig 34-åring

Foto: Dan Hedegren

Såg den fina satchel-väskan på bilden och undrar om du är nöjd med den? Är själv sugen på att köpa en, men det är så svårt att utifrån bilder bedöma stl, kvalitet osv. Vilken stl och bredd har du? Får tex en bok och A5-block plats? Är väskan tung när den är tom? Förlåt för 20 frågor :)

Svar: Kvalitén är ljuvlig, kanske lite stel i början men jag har smörjt den med läderfett. Inte särskilt tung alls. Jag är överlag supernöjd med väskan. Enda minus är att det är lite krångligt att öppna och stänga en väska som har den typen av knäppen. I den storlek jag valt får nog inte en iPad plats, men lätt sminkväska, plånbok, nycklar, pocketbok, block i A5 och glasögonfodral. Det finns ganska mycket att läsa och typ filmer att se om väskorna via google (nedan skärmdump från YouTube). Men kan varmt rekommendera ett köp.

Skärmavbild 2014-09-26 kl. 13.16.00

Slutligen. Jag är jätteglad att ni kommenterar och frågar saker och ber om ursäkt att det dröjde. Ska skärpa mig lite.

 

30 min

Den här stunden jag frigjort, när jag promenerar till jobbet, mimar till Svär på min mamma och tänker fritt en halvtimme. Så värdefull. Idag frågade Martin om jag inte kunde effektivisera dagen genom att ta bussen (lämnade honom hemma med sjuk och ledsen treåring och bebis som ville bli omsövd i famnen) och jag bara no never och halvsprang ut med soporna samtidigt som jag petade fram rätt spellista i telefonen.

IMG_1271.JPG
Här travar denna trötta småbarnsmamma fram med flaxande armar, mismatchade hörlurar (tappat bort alla in-ears) och tårar som sprutar pga vinden så att hon ej kan ha mascara. Ändå med känslan av att vara oövervinnerlig. The power of rätt låtar på morgonen.

Köp & sälj

I söndags tillbringade jag ca fem timmar med att “lära mig” Tradera. Dvs fatta hur man skriver annonser (ex använda fet och stor stil och skriva saker som ***NYSKICK***), fota barnkläder och barnskor och lägga upp tacky annonser med formuleringar jag aldrig annars skulle använda.

Lade upp 14 annonser, däribland ett par knappt använda Viking Play vinterkängor (nypris 799 kr) i storlek 21. Jag har i skrivande stund fått bud på 11 av annonserna. So far so good!

Dock: total summa om jag räknar ihop alla bud hittills: 88 kronor. Fördelat på 11 annonser då.

Ser ut att göra mig en riktig hacka här…

IMG_1264.PNG

(Min användare är hannamariaro men lova att ej håna mina ordval om du är nyfiken på vad jag säljer. Det är bara barnkläder. Har rensat stenhårt och även favoritplagg ryker, har kommande flytt i åtanke.)

Kan ej sjunka lägre än så?

Jag har inte velat prata om det tidigare. Inte känt mig mogen, liksom. Men nu känner jag att jag behöver dela med mig av en sak, alltid kan det trösta någon?

I söndags hände det. Jag hade sålt vårt stora parasoll och när köparen skulle hämta det öppnade jag dörren med bebisen i famnen. Och hade missat att stoppa in bröstet efter senaste amningen. Det märktes nog inte först, eftersom Arve skylde mig ganska bra. Men när han vaknade och nyfiket tittade fram kände jag hur det liksom drog lite kallt på en särskild del av kroppen. HERREGUD!

Äsch, det var väl inte riktigt så illa som det låter. Jag sålde parasollet via Facebook och känner köparen Erika ganska väl. Tror (och hoppas) att hon slapp bestående psykiska men av denna uppenbarelse. Jag däremot, orkade knappt skratta åt eländet.

Foundation

Tack för bra tips om foundation. Igår gjorde jag en sån där mätning som Kicks gör reklam för nu. Kicks colour ID. Jag blev en K-L4C2 och med hjälp av den koden ska det bli betydligt enklare att hitta rätt färg. Nu är jag väl fortfarande en smula solbränd (trots spf30) så kanske behöver göra om det i vinter.

Vi testade lite olika foundations utifrån era tips och den nyans som skulle passa mig bäst och eftersom Kicks eget märke hade en perfekt nyans för mig (ex Lancômes bästa för mig blev lite grå på huden) bestämde jag mig för att testa en budgetvariant. Slog till på primer och borste också. Jag får väl återkomma med recension när jag testat ett par dagar.

IMG_1242-0.JPG

VAD HAR VI GJOOOORT?

Överlag känns det mest pirrigt och härligt med flytten. Alla utställningar, konserter och olika evenemang jag kommer att kunna se utan att det behöver bli ett stort projekt. Att vi tar oss till senaste restaurangälsklingen Elefantpojken på 28 minuter från dörr till dörr (med kollektivtrafik). Eller att jag utan problem hade kunnat gå till Biblioteksgatan och lukta på & Other Stories nya doftljus precis när de släppts.

Men ibland (allt mer sällan, tack och lov) så kommer den där sugande känslan i magen av VAD HAR VI GJOOOOORT? Som när jag skulle säga upp förskoleplatsen. Där Juni trivs så bra och där det känns så tryggt att lämna henne. Usch vad jobbigt.

Eller när det slog mig att mina barn kommer att växa upp och prata stockholmska. Så himla fånig grej, men man får väl vara lite fånig ibland. Har man bott i samma stad hela livet så har man.

Och herregud, jag måste verkligen åka till Karlstad när vi har bokklubb. 

Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra

Åh vad fint det är med generösa människor. Jag menar inte i första hand ekonomiskt, utan om saker som att bjuda på sin tid genom att lyssna när nån behöver älta något, att anpassa sig efter en kompis som fått barn och har svårt att umgås precis på samma sätt som förut eller att tipsa om ett jobb man kanske egentligen hade velat ha själv men inser att nån annan passar bättre för.

Eller som nu i samband med flytten. Nån är proffs på lägenhetsköp och coachar genom hela processen trots heltidsjobb och två små barn. Några hör av sig för att peppa och vill ses när vi är på plats, några erbjuder sig att förmedla kontakter, nån tipsar om förskolor. Ja, ni fattar. Är så himla kär i människor just nu, känner mig glad och stark av alla kvinnor (ja, för det är kanske 95% tjejer) som bjuder på sin tid, kunskap, kärlek och sina nätverk.

Även om det kanske dröjer innan jag kan ge tillbaka till just de personer jag fått hjälp av hittills (ett blombud är så futtigt i jämförelse) hoppas jag att det kommer en dag. Tills dess njuter jag (ja, njuter) av att försöka hjälpa andra där det känns naturligt, som att knyta ihop två personer där det leder till jobb eller vänskap. Har (skryt) lyckats ganska bra med det de senaste åren, om jag får säga det själv. Och det är ju min blogg så…

Och genast fick jag ångest för att det kanske är nån som mailat nån fråga om barn, karriär eller Karlstad jag glömt svara på eller så. Men i så fall är det bara att höra av sig igen.