Försäljning – check!

sold

Idag sålde vi lägenheten, pappren är skrivna, allt är klart. Det är ok att känna sig sjukt sentimental, fast man samtidigt ser fram emot flytten som tusan, väl? Vi flyttade hit när Juni var ett år, i soffan där borta hanterade jag värkarna när Arve var på väg. Kära lilla lägenhet, dig ska jag alltid minnas.

Paniken!

Jag vet att flera av er som läser också jobbar med att administrera stora företag och organisationers Facebooksidor. Fick ni också hög puls och lätt yrsel när ni läste detta?

Skärmavbild 2014-10-23 kl. 08.59.13

Kristdemokraterna har närmare 9 000 följare på Facebook. De som gick in på sidan på onsdagskvällen möttes av en ovanlig syn. I stället för Göran Hägglund föreställde bilden en man i bar överkropp som tog en selfie.

En stund senare var det åter Kd-ledaren i kostym som syntes på sidan.

“Levt sitt eget liv”

Det hela visade sig bero på ett tekniskt missöde.

– Det är en telefon som har gått på i fickan. Den har levt sitt eget liv och uppdaterat en bild som inte ska vara där, säger pressekreterare Fredrik Hardt.

Vem är mannen på bilden?

– Det är jag. Den föreställer mig.

Alltså känslan! Föreställer mig hur min “så här stor är min gravidmage nu när jag speglar mig naken” delas till 9 000 personer?

*skriker skriet av Edvard Munch*

Jeans

När jag var på Barnmässan fick jag (som bloggare) välja ett par jeans av märket Ossoami. Jag valde ett par mjuka med mudd i midjan men eftersom Juni vägrat annat än tights och strumpbyxor har de legat i hennes låda och bidat sin tid. Men plötsligt hände det! Grejen med Ossoami är att de typ inte går att slita ut*. Man får till och med ett års garanti mot trasiga knän. Linda som representerar Ossoami var så himla gullig på mässan så jag mailade henne och berättade att jeansen äntligen kommit till användning och då erbjöd hon mina läsare 100 kronor rabatt + fri frakt på valfritt par. Det betyder att du får ett par hemskickade från 299 kronor. Ange bara koden Hanna1410, senast på söndag 26/10.

IMG_1358.JPG

Jag får varken betalt eller nya jeans för att skriva detta men tycker att det är en bra produkt och ett företag med trevligt tänk. 

*Corduradenimen är ca tio gånger tåligare mot nötningsslitage än vanlig denim i motsvarande tjocklek.

Slutet gott

Visningen gick bra! Så pirrigt nu. Jag stannade länge på kontoret för att ta igen de där tre (3!!!!!) timmarna det tog att fixa lägenheten. Kom hem till barn som åt kvällsmat och fick god pasta till middag av min man. När både Juni och Arve somnat jobbade jag lite mer. Det blev ganska sent, men det kändes skönt att bli klar med två texter.

Nu ligger jag i rena lakan och ska läsa en stund i min bok. Jag läser Gone girl hundra år efter alla andra och orkar väl ungefär fem sidor per kväll, innan korpgluggarna faller ihop. Men jag läser i alla fall. Och vad bra den är! Älskade Mörka platser och är ännu inte det minsta besviken.

Iiii vad klockan är mycket. Nu får jag sluta. Ses imorgon!

“Home styling”

Idag har jag visningspreppat lägenheten för en förhandsvisning. Bara den himla bäddningen tog väl 20 min pga hade köpt nya påslakan för att göra sån där uppvikt bäddning som verkar trenda just nu. När jag hållit på i en timme längre än jag tänkt (ja, jag gjorde detta ensam, flexade till mig extra lång lunch och Martin och Arve var på möte) och bara skulle avsluta med att torka golven upptäckte jag att moppen var längst in i uteförrådet (dvs platsen dit vi stuvat hyllor och spjälsäng och fan + hens moster). Torkade väl golven med en ren disktrasa istället. Nu är det så rent, fint och mysigt att det inte är klokt. Kul om spekulanten skulle avboka visningen nu. Nä, gud, varför tänkte jag ens tanken.

Då grinade jag

Arve sov som en kratta (antar att det är nya tanden eller träning av krypskills som stör) och Juni vaknade klockan fem (jag vet, en del barn gör det varje morgon, det här var verkligen ett undantag men ändå). Sen bråkade jag och Martin om vad som är en “bra natt” apropå att jag försökte tänka positivt och sa att “innan barnen blev sjuka var det i alla fall två veckor av ganska bra sömn!”. Därefter vägrade Juni gå till förskolan eftersom hon tycker att några barn är elaka mot henne. Sen klädde hon ändå på sig men då “blev det fel” för jag råkade se när hon gjorde det och hon hade tänkt klä sig som en överraskning till mig.

När klockan var 7.56 och jag lockat och pockat och hotat och skällt och skulle rota upp nåt ur ryggsäcken varpå jag slet upp nageln som jag hyvlade av mig med rivjärnet i förrgår kväll. Då var jag tvungen att gråta en skvätt i köket. Sen samlade jag ihop mig och fick med mig Juni till förskolan, pratade snabbt med pedagogen om att de kanske kan hålla lite koll och pussade glad unge hejdå.

När jag kom ut var hela världen grå och det regnade ett sånt där fint duggregn som gör att man blir blöt på en sekund. Jag såg tre formationer av gäss som jag antar flög söderut.

MEN MAN KÄMPAR VÄL PÅ!

Eeeeh

Ni fattade att jag inte försökte framstå som proffs på barnuppfostran i förra inlägget? Jag behöver inte berätta om hur Arve välte en stor blomkruka och åt sin egen vikt i jord medan jag satt på toa och surfade igår morse? Ok, tack.

Att välja (bort) strider

Vår morgon:

“Jag vill inte gå till förskolan!”
Jo, vi ska gå till förskolan. Jag tror att du kommer att ha jätteroligt med dina kompisar.

“Jag vill ha på mig guldklänningen!”
Ärmlös klänning med volanger i nåt slags siden-material, ärvd av snälla kusinen, tål dock maskintvätt pga H&M.
Ok, men då får du ta vanliga byxor och tröja under.
Tar på sig nya ullstrumporna, tights och långärmad, tunn tröja, jag äter frukost under tiden.

“Jag är klar!”
Guldklänning, axelremsväska och röda lackskor på.
Vad bra! Men du måste ju ha jacka och mössa!
“Det är inte kallt ute, jag har tittat ut!”
Jo, det är kallt. Men ok, om du tar på dig mössa kan vi vira in dig i yllefilten i vagnen. Men när du är på föris måste du ha utebyxor och jacka.
“Det vet jag väl.”
Tar på sig mössa, jag packar ned jackan i väskan, stoppar om barnet i vagnen, vi går till föris i lugn och ro pga ute i jättegod tid, småpratar om fåglar längs vägen, vi tar av lackskor och axelväska och lägger i korgen, pussar hejdå, jag lägger fram utekläder och ställer fram stövlar vid hennes plats, vinkar till glad unge i fönstret.

Det är klart det hade varit bättre att gå till förskolan utan klänning utanpå tröja och byxor och rimligare att ha jacka än att sitta i vagnen inrullad som en kåldolme. Det är inte det att jag är rädd för att ta konflikter (som att fullgubbe-vråla utanför Ikea när barnet springer rakt ut på parkeringen och därefter bära sprattlande barn och tvinga ned i bilbarnstolen eller säga hundra nej om dagen eftersom rutiner och regler ger nån slags trygghet och vissa saker är viktiga för mig). Men när vi är inne i perioder av många konflikter är det som om varje bråk triggar nästa, tröskeln är så himla låg till att panik-skrika-åla-på-golvet. Vi är liksom i stridsberedskap båda två. Och då funkar det bäst att bara ta ett steg tillbaka och välja vilka strider som verkligen känns viktiga att ta. Låta barnet känna att hon har åtminstone lite inflytande.

Menar inte att låta som bloggande barnpsykologen nu *nervöst skratt*. Äsch, ni som fattar fattar.

Kodak moment

Häromdagen satt barnen så himla gulligt i soffan (Juni med armen om Arve, som såg svinnöjd ut) och vi tänkte skynda att fota.

Det gick ju… bra.

IMG_1457 IMG_1458 IMG_1459

 

Juni har ett plåster med Prinsessan Tiana på ögat och har klätt sig “som en gårdspiga” enligt henne själv, med klänning utanpå tröja. Det är ändå roligt att hon alltid fått helt fria händer när hon klär sig (förutom att hon måste vara klädd efter väder utomhus då).

 

Jobbet

Förutom lägenheten och förskolan är det inget som kommer att försvinna ur våra liv i samband med flytten. Familj och vänner kommer vi fortsätta träffa och resten av Karlstad finns väl kvar.

Men mitt jobb! Mina kollegor, roliga arbetsuppgifter, att jobba på byrå utan att behöva sälja (alltså: jag älskar att försöka sälja in saker, vara med på kundmöten, skriva offerter etc, avskyr dock att behöva driva det till affär) och (förlåt klyschan nu) alla skratt. Det kommer jag att sakna väldigt mycket. Vilka härlisar det jobbar här alltså. bild 2

Tack!

Vad bra ni tipsade om barn- och ungdomslitteratur! Jag fick den här bilden av mamma, hon har fullt upp med att märka alla nya böcker hon köpt in. Tänk, nu har ni påverkat utbudet av böcker för en hel skola. Vad mycket bra det skrivs med unga som målgrupp, förresten. Själv har jag precis läst ut den andra av Rebecka Åhlunds två ungdomsböcker, hemskt fina, läskiga och läsvärda.

IMG_1447.JPG

Det självgoda året

Idag tyckte jag att jag “fick till det” på Facebook (är ju självgod på så vis).

Är detta “Året av självgodhet”? Jag har kommit på vad felet med dagens ungdom är: alla föräldrar har fullt upp med att hojta om vad andra föräldrar gör för fel (makaronknarkar sina barn, låter dem sminka sig, använder iPad som barnvakt). Exempel: 64 500 personer delar ett blogginlägg om att andra måste sluta curla sina barn. Så här sa min mattelärare till oss en gång: det är ok om ni lurar mig, så länge ni inte lurar er själva.

Sov gott!

Igår hände detta: Arve ammade till sömns i min famn och gick att lägga in i sovrummet. Sen kunde jag och Martin kolla på Homeland i lugn och ro. Det är andra gången det går att lägga ned honom och han fortsätter sova, han är ganska förtjust i närhet på kvällarna. Annars brukar jag kolla på tv med honom i famnen, det funkar också bra, men det är så mysigt när bara jag och Martin sitter uppe. Jag hoppas på en repris ikväll för jag är väldigt sugen på att se Happy Valley, en Netflix-serie som just nu sänds på SVT (+Play).

happyvalleu

Amma amma

Vanlig synpunkt från BVC?
Min riktlinje är att efter ca 6 månader ska friska barn inte behöva äta på natten – för tändernas skull och för att ha aptiten på dagtid, och för att både barn och föräldrar behöver sova på natten. Och att somna vid bröstet (…) när man har fått tänder – jag brukar prata med föräldrar om att få in tandborstningen som rutin efter kvällsmålet.

Svar från barnläkare:
Det finns ingen säker vetenskap bakom att nattamning skadar tänderna. Om föräldrarna är nöjda med sömnen, barnet utvecklas och växer som det ska brukar jag bara kolla att barnet börjat äta annan mat efter 6 månader och att den maten är näringsriktig mat. Och sedan inte lägga mig i mer.

Jag har saxat både fråga och svar från kommentarsfältet på ett inlägg om att sluta amma. Och syftet med att jag skriver det här är att påminna om att det alltid går att få en second opinion, just din BVC-sköterska behöver inte vara allenarådande (även om de flesta är helt fantastiska personer med stor erfarenhet och mycket värme).

Kom ihåg: BVC är till för att hjälpa, inte att ge dåligt samvete eller skuldbelägga. Oavsett om du vill inte vill amma alls, amma jättelänge, känner att ditt barn behöver ersättning för att bli mätt, behöver sluta nattamma för att inte gå under av trötthet eller behöver fortsätta nattamma för att inte gå under av trötthet. Vi är olika och även om barnets bästa är i fokus måste lösningarna få se olika ut. Så självklart, men inte helt enkelt.