GIRLS

Så stark inledning på nya säsongen! Min enda sorg är att inte Martin kollar, jag tycker om våra seriekvällar och skulle gärna inkludera Girls i dem. Men äsch, ikväll är jag ensam hemma så jag har först jobbat i två timmar med en grej jag behövde sitta ostörd med och nu är det alltså Girls för hela slanten. Mvg-kväll faktiskt. 

Duktiga kvinnor

Jag tyckte att det här inlägget från Bloggkommentatorerna var väldigt läsvärt.

Jag fattar för övrigt hur Isabella menar men jag tycker ändå inte att hon verkar vara en ”duglig” mamma, snarare en jättebra sådan.

Själv är jag lite i samma sits, fast jag såklart inte gör karriär på samma nivå som Bella. Men jag känner mig som en lycklig (samt bra och närvarande) mamma, trots att jag är borta många timmar om dagarna (pendlar totalt två timmar om dagen och jobbar heltid). Den känslan hänger till stor del på att Martin ofta kan ta hämtningar och lämningar. Det gör att barnen får gå korta dagar (7 timmar/dag) och att jag slipper stressa dem på morgnarna eller hetsa från jobbet för att hinna hämta. När jag kommer hem står maten ofta på bordet, allt hänger inte på mig.

Själv går jag upp med barnen nästan varje morgon, är ensam hemma med dem när Martin är på jobb, ligger hos dem tills de somnar på kvällarna och planerar/organiserar mer (kalas, semester, garderob) så jag har inget dåligt samvete över att han drar ett större lass om vardagarna. Jag påstår inte heller att vi är extremt jämställda. Jag bara säger att det gör att jag kan jobba men ändå känna mig som en bra mamma.

En sån dag 

Jag är trött. Hålögd och negativ, med frissigt hår. Men jag har i alla fall en extremt mysig tröja som jag köpte på Gudrun Sjödéns rea förra veckan. 

Nu är jag på väg hem från jobbet, till falukorvsmiddag och planering av Arves treårskalas och ett nytt avsnitt Cardinal. 

Så dålig på att rätta munnen efter matsäcken

Jag pratar ju ibland om radhus i bloggen. Och visst, drömmen vore att bo i ett radhusområde där barnen kan cykla på gatan och gå till kompisar på egen hand. Men i mina fantasier är det lätt att glömma att vi inte gjort ”bostadskarriär” i Stockholm och att vi för bara två år sen sålde vår jättefina lägenhet i Karlstad för ett kvadratmeterpris på 18 500 kronor. 

De radhus jag drömmer om här (dvs i lugna kvarter, utan renoveringsbehov och med smart planlösning) ligger på runt 55-60 000 kronor/kvm. Minst. Och då innebär det ändå att vi får längre till stan än nu. Det är inte som om vi har ökat våra intäkter nämnvärt (i alla fall inte med några hundra procent) på de här åren så det är helt sjukt att jag ens kollar på hus i den prisklassen. Men jag tror det beror på att vi trivs så bra i vårt nuvarande boende. Det är inte värt att byta bort det mot ett skruttigare boende för att få tillgång till en gräsmatta. Nä, ska vi köpa något nytt ska det vara något som känns riktigt härligt att flytta till. 

Detta är härligt enligt mig: 

Tvåplanshus, helst av kedjemodell. Entréplan med ordentlig hall, kök, badrum, vardagsrum. Gärna öppen planlösning. Det är verkligen önskvärt finnas plats för vårt stora matbord för det är viktigt att många får plats. Det bör också vara bra förvaring i hallen. Uteplats, gärna med litet plank/förråd mot närmsta granne för att få lite avskildhet. Jag skulle ju gärna se ett extra sovrum nere, som kan vara kombinerat gästrum och kontor. Men det är faktiskt en orimlig önskan för då behöver man ofta upp på typ 140-150 kvm och det kostar därefter. Ett radhus hade en separat entré direkt in i tvättstuga och det var ju smart när man får in leriga barn eller nån kommer direkt från stallet eller hunden behöver tvättas av efter promenaden. Braskamin är mysigt men inte viktigt. 

Övervåning med minst tre sovrum och ett allrum som går att stänga till, där barnen kan hänga och se på tv när de blir större och där man kan ha en bäddsoffa till gäster. (Ja, jag vill gärna flytta till ett hus där man potentiellt kan bo resten av livet.) Badrum med badkar. Klädkammare och gärna en liten garderob i barnens rum. Det är inte så noga med storleken på barnens rum eftersom de också kommer kunna använda allrummet. Extra härligt om det finns en fransk balkong från sov- eller allrummet så man kan vädra ordentligt. 

Nä men det är ju skönt att man på inget sätt sitter i sjön i sitt vanliga boende när preferenserna ser ut på detta sätt… 

Idag fick jag superbra hjälp av en kompis som gjorde en kalkyl och vi ska väl bara upp i lön med ungefär 20 000 kronor brutto för att detta ska vara rimligt, om man tar höjd för räntestigningar på 5-6 %. Och det bör man väl. Sån reality check! Men drömma går! 

Drömmer just nu om Bonavas 123 kvm i Lilla Sköndal. 

Sova med bebis

Det här är den bästa teknik jag hört om.

Ganska snarlik min egen, fast vi hade alltid en liten nattlampa tänd i sovrummet första halvåret (alla vande sig snabbt vid det och det känns tryggt att kunna se bebisen, särskilt om man har dålig syn utan glasögon vilket både jag och M har lol) samt att det gått sådär att flytta över bebisarna till babynestet efter amningen så den delen fick vi skippa.

Men att liggamma och att maxa sömnen om natten när det går, så skönt.

Frida Hyvönen

I fredags träffade jag Anna-Karin direkt efter jobbet. Vi gick till Vigårda och åt burgare och tog en drink på Grand Central innan det var dags för Frida Hyvönen på Vasateatern. 

Kvinnor och barn är det album jag lyssnade mest på förra året, det är idel starka låtar och de var ännu bättre live. Frida var spexig, divig, närvarande, avslappnad. En otroligt bra konsert. Såklart också ett stort plus för begåvade medmusiker: Linnea Olsson och Amanda Lindgren. 

Ja, vi stod längst framme vid scenen.

Denna konsertupplevelse blir svår att överträffa i år. 

Tre bra saker idag 

  • Nyss sa min kollega ”jag vet ingenting om något, utgå alltid från det” när jag skulle förklara vem en halvkänd person är. Bästa citatet.
  • Det här stod på mitt skrivbord idag. Från en anonym. Blev såklart megaglad och rörd.  
  • Julias inlägg om saker hon stör sig på. Folk som sätter sig på yttersta sätet i kollektivtrafiken, blir TOKIG! (Skämdes dock lite över hur mycket jag skrivit på Facebook den senaste tiden…)

En vabdag

Vilken skillnad det är, i många avseenden, när barnen har blivit lite större. Till exempel vab.

Vi började denna vabdag med trolldeg och det kunde de sköta hyfsat självgående. Sen såg de på film och jag googlade resor på datorn.

Tips: vaxduk på rulle, billig hos Jysk. 

Det var soligt och fint hela förmiddagen så efter lunch stoppade jag ned sjuklingarna i dubbelvagnen för att ta en långpromenad. Då började det regna, ganska kraftigt. Men det var ändå härligt och jag gick mer än 7 km. 

De där 7 km tog dock nästan två timmar. Vi träffade ett äldre par som vi tog sällskap med en lång bit och tittade på fåglar och grävmaskiner i arbete.

Sen åt vi den där goda pumpasoppan Martin lagat till middag och körde torsdagsstädningen. Snart är det helg!

(Snälla hälsningar från Präktiga mamman. Seriöst, trolldeg före kl 9 på morgonen..? Men det är faktiskt bäst för mitt psykiska välbefinnande, att vara lite präktig. Att vara inomhus en hel dag och inte få något ur händerna utan bara vänta på att barnen ska bli griniga av allt filmtittande, så värdelöst. Dock att de ändå såg på film kanske fem timmar.)

EFIT kl 18-19

Vad i hela friden!  Jag hade skrivit upp att det är bokklubb ikväll och var megapeppad på det. Så kollade jag bokklubbsgruppen på Facebook för att dubbelkolla vilken tid det började och så var det tydligen först på onsdag om en vecka. Så snopet! 

Mysigt att komma hem till familjen såklart, särskilt som Arve är sjuk. Dessutom har jag Frida Hyvönen-konsert mm inbokat på fredag, så det går ingen nöd på mig. Men jag blev ändå förvånad. 

Nästan hemma!