Efter en hemskt fin dag där jag per telefon styrt upp lite jobbsaker, haft roligt med min lilla maräng och fått finbesök i form av ungefär halva föräldragruppen somnade Juni 18.30, jag läste ungefär hundra sidor i Hypnotisören, kollade en tutorial om hur man lockar håret med plattång (blir nog bäst på längre hår), läste bloggar och såg första avsnittet New Girl (=besvikelse). Nu är klockan 22 och jag ska stänga av teven och blunda. Fin sak: har äntligen återfått läslusten, skulle kunna läsa hela natten (dock ovärt pga sömn alltid rätt prio). Plus magklumpen är borta och jag kommer somna gott.

Bredvid mig i sängen ligger den här lilla personen (Martin arrangerar först Jill Johnson och sen Kristoffer Åström, varsågod för info).

Jag har haft äran att få Juni fotad av denna fantastiska fotograf. Jag älskar känslan i bilden, den är så himla fin. Och mer som ett konstverk än ett barnfoto. Jag ska definitivt printa ut och lämna för inramning.

Sen i måndags har jag känt mig trött och stressad. Det gjorde att jag tog med mig jobbet hem igår och att jag idag vaknade med ont i magen. Jag blir sällan särskilt stressad av saker jag kan påverka. Då är det bara att göra listor, prioritera, delegera, genomföra. Men när det är saker jag inte riktigt vet hur jag ska hantera, usch. Men äsch, det är inget stort och inget jag kan göra åt det förrän nästa vecka. Om jag inte hade varit ganska utmattad redan innan hade det aldrig fått mig ur balans. Och egentligen har jag det så himla bra. På måndag är det en extrainsatt visning av lägenheten men vi har bokat städfirma som ska göra en rejäl vårstädning med ugn och fönster och allt man kan tänka sig och det är ju en himla ynnest att ha möjlighet att göra det.

Jag vet att man får vara trött och tycka att saker är svåra, men jag har bara så svårt att gnälla över att jag är stressad när jag har en bättre livssituation än typ 99 % av jordens befolkning. Som en familj jag läste om igår (på Afrikas horn), där föräldrarna inte längre kan ge sina barn den mat de behöver och barnen inte längre orkar leka. Då skäms jag över mitt magont.

Nåväl, nu ska jag och den där lilla klumpen i magen gå och köpa en sallad till lunch. Sen ska jag njuta av att jag är ledig både fredag, lördag och söndag och hänga med mitt barn (som har råd att slänga ärtorna på golvet).

Tack för att ni lyssnade.

Här sitter jag för övrigt när jag skriver detta. På parkbänk vid älven.