…att vi för ett par veckor sen blev ovänner om nån pre-lägenhetsvisnings-fix-grej och hade följande arga konversation:
Jag: men det där ska vi ju spara till Junis syskon
M: det blir inga fler barn!
Jag: men jag kanske menade MED MIN NÄSTA MAN!
Ja, ni fattar. Tur att vi innerst inne ändå vet att vi alltid ska leva ihop.
Kom på detta: tänk om det bara är jag som “vet” det?
*lyssnar på the burden med weeping willows*



