Eftersom bilden på brorsan är den mest klickade på länge i bloggen kommer den här i en större variant. Här är min lillebror Erik Fröcklin. Han är jurist, född -84, singel, bor i bostadsrätt i Karlstad. En gång såg han en fågel bli påkörd av en bil och därefter halvdöd plågas, han visste inte hur han skulle döda den utan var tvungen att stampa på den för att minska lidandet och sen grinade han resten av dagen. Då var han ca tio år. Han är intresserad av politik och fotboll och gillar musik och lägger ibland upp bilder av sin middag på Instagram (jag uppmuntrar detta). Han springer och tränar på SATS och är snäll och rolig och ibland disträ. Och finns förstås på Facebook om du vill säga hej.

En del människor fattar man nästan med en gång är begåvade. Idag fick jag några av de foton Jessica Segerberg tog av mig och Juni i samband med en intervju. Ett av dem använder jag som ny header.

Om du behöver en frilansjournalist/fotograf tror jag att Jessica är helt rätt person.

Vid sjätte försöket lyckades jag kommentera Alfamammas blogg. Snälla bloggare, stäng av den där himla verifieringen.

Dessutom ser ni ju att den hånar mig. Usch.

Alltså det här med Blondinbella och Size me. 

Jag gillar Blondinbella och sådär, men hur den här kampanjen skulle kunna bidra till att människor lägger mindre energi, tid och tankekraft på sina kroppar förstår jag bara inte.

Denna kvinna är så olik mig (förutom att vi båda jobbar på kommun) att det inte är klokt, men jag älskar hennes blogg.

Ulla-Marie beskriver sig själv. “Jag är en 41-årig kommuntant i Edsbyn (navet i Hälsinglands inland) som aldrig tycks tröttna på pärlor, underklänningar och transvestit-looken. Med överdrivet mycket av de inslagen i tillvaron blir livet vackert. Lägg till en mörk röst, 1,83 i strumplästen, smaklös sminkning – every day och ådriga underarmar … ja, då har ni mói, Dude (looks like a lady).”

Juni har UV-dräkt och solhatt med UV-skydd. Men det kommer ändå att finnas tillfällen när vi behöver smörja in henne i sommar, till exempel händerna som sticker fram. Efter att ha försökt läsa på om ämnet solskydd och barn har jag bestämt mig för en kräm med titandioxid. Tyvärr är det inte särskilt bra för miljön men ändå det bästa alternativet eftersom fysikaliska filter inte tränger ned i huden på samma sätt som kemiska kan göra. Jag tänker så här: det vi med säkerhet vet är att solens strålning orsakar cancer och titandioxid ger det säkraste solskyddet. Alltså kommer jag att använda det.

Jag valde att köpa Nivea Sun Kids Pure & Sensitive sun lotion med spf 50 +. Den är extra vattentålig och innehåller varken parfym, färgämnen eller konserveringmedel. Just nu är det 25 % rabatt på allt solskydd på KICKS så jag fick den för 127 kronor.

En produkt som är bättre för miljön och som inte innehåller läskiga nanopartiklar är Eco Cosmetics Baby & Kids. Den har också ett fysikaliskt skydd (titandioxid) men innehåller varken nanoteknologi, zinkoxid eller parabener. Konstigt nog har de istället tillsatt parfym (det gör även Weleda i sina barnprodukter) och det tycker jag känns hemskt onödigt. Den kostar dock 4180 kronor/liter i jämförelse med Niveas för 635 kronor/liter.

Under tiden jag läste på om olika krämer hittade jag nån himla foliehattskvinna som skrev om att det bästa var att bara smörja in sig med kokosfett och att det är farligare med D-vitaminbrist än solens strålning. Jag tycker att det är viktigt att försöka förhålla sig till alla kemikalielarm, det bästa vore förstås om alla människor skyddade sig mot solen genom att hålla sig inomhus, i skuggan eller med kläder. Men om man ska vistas ute tror jag de flesta forskare är eniga om att solkräm, oavsett kemiskt eller fysikaliskt filter, är bättre än att vara helt oskyddad.