Solskenet jag

Härlig påverkan på humöret det har, att vara sjuk och hemma från jobbet med dito sjukt barn. Skulle nyss försöka få i henne lite mat och tänkte följande vad är det för idiot som köper blodpudding utan tillsatt socker?

Idioten var alltså min man. Men OBS att jag bara tänkte det. Om man bara tänker utan att agera är det ok (gäller tydligen på många plan, har jag hört).

Nåväl, vi har ändå samarbetat bra idag. Suttit i väntrum på VC med först jättepigg och väldigt aktiv unge och 75 min senare (utan att ha fått komma in) dito jättetrött och ledsen (dock lika aktiv). Martin har tagit promenad så jag fått vila, han har hämtat medicin och vi har fått i henne flytande Bricanyl och ätit köttgryta till lunch.

Sen vi fick barn har det här med rättvisa fått ett oerhört högt värde. Att jag i detta nu söver Juni (kan blogga samtidigt för hon sover nästan) och hör Martin fixa där ute. Plocka i kastruller, fluffa soffkuddar, torka grötfläckar. Att vi driver runt det här företaget som familjen ändå är och att vi gör det tillsammans. Jädrigt värt.

Ska vi göra nåt äckligt, baby?

20120514-154532.jpg

20120514-154538.jpg

Hittade kommentarerna ovan till ett inlägg i Laila Bagges blogg och även om jag tycker det är ganska sorgligt egentligen blev jag också full i skratt. Folk!

Det blir så fult med skärmdumpade bilder, men det får vara. Att jag läste kommentarerna beror förresten på ett inlägg hos Esmes mamma. Hennes blogg har varit ett stöd och en inspiration i graviditet och föräldraskap.