Halloj!

Jag lovar svara på alla fina frågor, det var jättekul när jag väl kom igång. Men nu har jag precis stängt igen datan efter att ha gjort klart en presentation och tänker somna inom ca sju minuter. Igår kväll somnade jag ca 19.50 så då blev det inte heller något bloggande.

Helgen som gick var så fin. Vi var i Värmland och bodde hos barnens farmor och farfar. Jag promenerade längs Vänern och även fast man inte hinner så mycket på en helg (det tar några timmar att åka dit och lika många att åka hem) så hann vi ändå träffa familjen B-N och det var väldigt fint, fick även en otrolig lunchbuffé hos dem. Gick till och med en sväng på stan med alla tre barnen och det var mysigt. Hallå vad fint allt var i Thimars butik förresten.

Ok godnatt nu ❤️

Tog väl totalt tre bilder. Håll till godo.

Fråga: långresa med barn

”Jag önskar att du skrev lite mer praktiskt om er USA-resa, hur det var att resa med barnen. 

Vi har rest jättemycket, även med barn, men nu är de lite större och kanske är det dags för en längre resa. Tänker lite på budget, hur funkade det mat, inträden (olika vilken ålder man börjar betala), upplägg på resan osv. Vore kul tycker jag. Gillar reseinspiration.”

Svar: vår resa till Santa Monica-Las Vegas-Palm Springs-Long Beach var så otroligt härlig att jag tänker på den varje vecka.

Det var underbart att resa med barnen. Jag tyckte att alla fyra gjorde sitt bästa. Visst, barnen var uppspelta och vilda ibland, jag blev besviken när inte alla orkade hålla mitt tempo pga jetlag i början (jag ville ut och äta på restaurang mer än de andra) och sådär. Men i det stora hela var jag mest imponerad.

Samt ÅH VAD JAG VILL ÅKA på en ganska exakt likadan resa. Njöt ihjäl mig.

Tre bra saker:

1. Vi hade ett lagom uppstyrt schema. Inte så många måsten men ändå en del planer.

2. Vi hade förbokat bra boenden, fina hotell i trevliga områden. Så värt när man reser med barn.

3. iPads. Skönt för alla under bilresor och restaurangbesök.

Vi gjorde inte så mycket som krävde inträde. Disney world och sånt kostar så otroligt mycket att vi avstod. Har därför lite dålig koll på entréer men kanske nån läsare är bättre på att svara?

Önskeinlägg: småbarnsåren

”Utmaningar och glädjeämnen med att ha lite äldre barn (har själv en tvååring som stundtals driver mig till vansinne med sina viljedemonstrationer).”

Svar: I feel you. Tycker att mycket blir enklare när barn fyllt tre. Obs subjektiv åsikt baserad på två barn.

Fortsätter här med nån slags anekdotisk bevisföring eller vad man ska kalla det, ta det för vad det är. Men häromdagen läste jag Elsa Billgrens blogg och hon skrev:

Lynn är mitt inne i en trotsperiod där allt jag föreslår är fel. Man ska inte åka vagn. Man ska inte gå. Man ska inte sitta på axlarna. Man ska skrika, kolla på Bolibompa-appen och helst kasta sig ut i gatan när allt blir fel.

Då tänkte jag på när Juni åkte till förskolan i en lila pyjamas som var det enda hon ville ha på sig, inlindad i täcken eftersom hon vägrade overall och med en pipmugg varm choklad och en iPad i knäet.

Idag när jag kom hem hade hon spontant städat badrummet och sen läste hon en halv bok högt för sig själv och plockade fram och bort sin egen middag medan jag lade Arve.

Minsta motståndets lag tycker jag får råda med tvååringar. Inte för att det är enkelt ändå, men enklare. Jag tycker att risken för utbrott ökar för varje sak som gått emot dem.

All styrka, snart är ni igenom det värsta. Och det blir bara roligare ju större barnen blir, hittills i alla fall.

Utmaningar med en sjuåring är det ganska dramatiska sinnelaget samt att försöka få henne att berätta saker ur livet. Vill helst veta allt, vara hennes number 1 bollplank. Kommer knappast vara det, men kämpar väl på med mina frågor.

Foto från den långa period då vi gick kvällspromenad i ca en timme för att få denna kvällspigga unge att somna.

Fråga: karriär

Vilket jobb ska jag välja, OM det blir så att jag snart hamnar i en valsituation?

Jobb nr 1: Jag trivs, har många bra kollegor, stimulerande arbetsuppgifter. Är liksom inte ”klar” här, utan har saker kvar att genomföra, styra upp samt lära mig. (Jobbet ligger nära där min pojkvän bor vilket underlättar vardagen på flera sätt.)

Jobb nr 2: Väldigt gott intryck av chef och medarbetare/kollega vid intervjun, ligger hyfsat lagom hemifrån, dock jobbigt med pendling åt ”andra hållet” jämfört med nu. (Offentlig verksamhet.) Också spännnade situation och saker på gång.

– Vad ska jag välja?

– Hur stor löneskillnad är okej (vid vilken summa ”måste” jag välja Jobb nr 1)?

Svar: Jag tycker du kan stanna på jobb 1 ett tag till. Om du inte känner att jobb 2 är en möjlighet som sällan kommer igen eller att du får en stor löneförhöjning.

Bra lön är alltid härligt, inte minst när man tänker på sin pension. Men lönen är verkligen inte allt. Man får fundera lite på vad man har råd med tänker jag, hur mycket lön hit eller dig påverkar ens liv (boende, sparande mm). Smart att väga in när man jämför lön: arbetstider (finns utrymme för flex, när är kutym att gå hem om dagarna – det kan skilja mycket mellan olika arbetsplatser!) och olika löneförmåner såklart.

Oavsett vad du väljer kommer det hejarop härifrån!

Fråga: om flygresor

”Hur tänker du kring privat resande och flygresor när hotet mot klimatet ser ut som det gör? Hur ska vi göra för att alla ska prioritera våra barns framtid framför en unnig vecka i solen?

Jag hör så mycket om att ”pekpinnar” inte funkar och en massa klagande från folk som susar omkring i världen att de minsann blir ledsna över att få kritik: ”Jag är faktiskt VÄRD det här.”

Det här är inte en individuell fråga, men det handlar också om indivuduellt ansvar.”

Svar:

Jorden håller på att gå under, och det känns ångestframkallande och overkligt samtidigt.

Jag tror att just det här med privatpersoners flygande har blivit något man kan kanalisera sin ångest och ilska i. Kanske är det närhetsprincipen som styr, samma som gör att man skulle engagera sig mer om fem barn i grannhuset höll på att svälta ihjäl än när miljoner barn på andra sidan jorden gör det. Det är enklare att bli arg på Emilia de Poret (är chockad över hur mycket hon flyger) än på nån rik fabriksägare i Kina.

Jag tror absolut att pekpinnar fungerar, jag vet flera som avstår resor för att de skäms. Samtidigt är resande en så oroligt viktig grej för många i vår kultur att jag förstår varför det är svårt att avstå. Jag har jättesvårt att avstå helt!

Däremot lovar jag att inte skaffa fler barn och därigenom minska mitt avtryck i jämförelse med om jag skaffat den där populära trean. Nä, det var fånigt skrivet, det här är verkligen inget att skämta om. Hur ska det ens gå för jorden? Även om alla svenskar slutar flyga. Läste nånstans att typ Amazon och andra stora internet är riktiga miljöbovar pga servrar. Så mycket som skadar miljön… Vill helst inte tänka på det.

Sammanfattning: om folk blir ledsna över kritiken betyder det väl att den når fram?

ÄNTLIGEN!

Jag har varit helt skakig hela eftermiddagen – äntligen vann doktor Mukwege! Som vi laddat år efter år, det kändes helt overkligt när det ändå blev så och de sa hans namn i direktsändningen. Vilka otroligt värdiga vinnare.

Puh, nu ska jag försöka andas lite innan det är dags för Världens Barn – gala i SVT ikväll kl 20. Så bra artister, Silvana, Cherrie, duett mellan Sarah Klang och Magnus Carlson mm. Jag och Juni vinkar från publiken!

Om åsikter

Nä, nu har flera kompisar hört av sig med bilder på deras små gull (ja småbarn alltså) och frågat om det är sånt hår just deras barn har som jag syftade på, när jag skrev om min aversion för barnfrisyren ”tre hårstrån uppe på huvudet och långa lockar i nacken”.

Insåg att jag gått ifrån mitt motto som är: säg aldrig något offentligt som du inte skulle kunna säga till nåns ansikte. Och det är få vänner (kanske fem?) jag skulle kunna skämta om att deras barns hår med.

City of Joy

Ikväll såg jag och syrran (och Johan) en väldigt bra film, som finns på Netflix: City of Joy.

Snälla se den! Det beskriver konflikterna i Kongo, människans grymhet och kvinnornas otroliga styrka på ett väldigt bra sätt.

Även om det är vi i västvärlden som är skyldiga till situationen i landet, med vår girighet, så är det också så att svenska givare finansierat bygget av Panzisjukhuset. Jag vet att flera läsare har mor- och farföräldrar som stöttat LM i många år. Och deras gåvor har verkligen gjort skillnad.

Nu håller vi alla tummar för att doktor Mukwege får Nobels fredspris på fredag. Det skulle vara ett otroligt viktigt erkännande för hans kamp. Kampen för att hjälpa de utsatta kvinnorna, men framför allt kampen för att stoppa våldet.