Förskolestart

Vid den här tiden på året börjar många ettåringar förskolan. Och jag ser hur deras föräldrar peppas av andra föräldrar med ord som att det är jobbigast för föräldrarna, barnet kommer ha det så bra osv. Och ja, i den bästa av världar är det värst för föräldrarna.

Men även om det är självklart att förskolan ska finnas, för att föräldrar som vill och behöver jobba ska kunna göra det, så behöver man inte låtsas som om det är världens bästa plats för ettåringar.

Många förskolor är bra, att skola in Arve var en lek i jämförelse med när Juni skulle börja. Han hade en trygg famn vid lämning och även om det under en period var struligt med många olika vikarier så fanns det alltid personal han hade hunnit knyta an till på plats.

Men på Junis första avdelning var det 17 barn i åldern 1-2 år. Det fanns tre pedagoger, varav en var på väg att bli sjukskriven. Juni fick ofta ha sin vagn inomhus eftersom det var en trygg plats för henne, när ingen vuxen hade möjlighet att ge henne närhet och trygghet. Hon åt inget vid lunchen. Drack ett glas mjölk, åt kanske några makaroner. Var mycket orolig och/eller ledsen vid varje lämning och ibland fick jag lämna henne i famnen till en pedagog med ryggskott. Det var en tredagars-inskolning, utan erbjudande om att förlänga. När sju nya barn ska in i verksamheten finns det inte utrymme att dra ut på det, och det är svårt att ge varje barn en särskild pedagog att knyta an till.

Den där tanken om att små barn mår bra av att vara i förskola, att allt är naturligt och det är värst för föräldern, var ganska dålig för mig. För idag fattar jag inte varför jag inte pratade med förskolechefen, med lokala politiker. Om hur orimligt det är att vara tre vuxna på 17 så små barn, som alla behöver hjälp att ta på kläder, med blöjor, med maten. Vilken arbetsmiljö!

#pressatläge

Om hur slitigt det kan vara i förskolan vittnar förskoleupproret #pressatläge, där pedagoger berättar om stora barngrupper med få vuxna. Och hur de inte hinner trösta, byta blöjor eller själva gå på toa. Här finns massor av berättelser. 

Jag älskar den romantiserade bilden av förskolan, blir rörd av små knattar med färgglada västar på promenad, av engagerade pedagoger och roliga dagar. Förskolan är så fin och så viktig.

Men vi måste våga ställa krav på att det är en trygg och bra plats, för våra barn och för de vuxna som sliter med att ge våra ungar fina dagar.

För det är inte alltid det är värst för föräldrarna.

Fixa hemma

Inlägg i samarbete med Lamp24.se

Hand upp alla som inför jobb- och skolstarten har känt för att rensa, möblera om, organisera eller göra annat fix i sitt hem. 🙋🏻‍♀️

Själv har jag – den senaste veckan – städat balkongen, kört en utsliten matta, leksaker, en trasig lampa och lite annat till återvinningen, rensat ur klädkammaren och båda barnens garderober och sålt flytvästar och annat urvuxet. Dessutom har pappa satt upp en lampa jag fick i födelsedagspresent (det blev så mysigt, kvällarna mörkar snabbt nu) och jag har planterat om några gröna växter.

Nu är det bara två saker kvar inför hösten:

1. Köpa en skrivbordslampa till Arves rum. Tror den här skulle passa bra.

2. Hitta ett alternativ till en sideboard som jag tycker är himla fin (men som gärna kunde få vara lite billigare). Den jag suktar efter heter i alla fall Air och kommer från Design House. Kommer man tröttna på rotting snart förresten? Inte än va?

Tycker den här är så fin… Men ganska känslig om man är en klövig person som dammsuger hejvilt och har två barn?

Äsch, vi ”borde” egentligen byta ut kommoden (eller vad det heter som tvättstället sitter på?) för träet var sprucket av fukt redan när vi flyttade in för 3,5 år sen. Och skulle man vara riktigt noga hade vi väl bytt ut köksfläkten nu, för den vita plasten börjar gulna lite. Slipa det repiga golvet. Köpa en ny soffa.

Men även om jag knappast är världens miljöhjälte så stör det mig nåt fruktansvärt när folk river ut tre år gamla kök i sitt nya boende, för att det är fel stil.

Min syrra och hennes kille flyttade precis till en ny lägenhet och man kommer faktiskt ganska långt med bara färg, även i ett gammalt badrum med kakel man själv aldrig själv hade valt.

Och mina kompisar flyttade till ett hus med en gammal heltäckningsmatta, plastmattor i barnrummen och brunt gammalt kök. De bokade en mattvätt och sen bestämde de sig för att bo in sig innan de tog fler beslut, inte stressa med nån renovering av ett stort hus innan de ens märkt vad som funkade.

Äsch, jag ska inte sitta på några höga hästar här, som bor i en ganska ny lägenhet. Men vissa borde verkligen lugna ned sig lite med renoveringshetsen…

Way Out West 2018

Jag fattar egentligen inte hur den här festivalen kan överträffa mina förväntningar år efter år. Men allt är bara så uppstyrt, genomtänkt och väl kurerat.

Dessa tre bilder sammanfattar min helg:

1. Allmänt skratt.

2. ”Detta är så bra jag dör”.

3. Dans! (Här misslyckas jag med försök till gqomdans jag aldrig lärde mig i Sydafrika.)

TORSDAG

I torsdags eftermiddag kom vi fram till Scandic Rubinen/Hotell Nöjesguiden. Det var VARMT och soligt och jag bytte till byxdress.

Medan Sara, Johan och Martin drog till festivalområdet för att se Patti Smith och Iggy Pop åkte jag till Malin och Marcus i Majorna, för att äntligen hälsa på i deras hus.

Vi drack vin och åt pizza med chèvre och päron på terrassen. Allt kändes underbart!

Sen skjutsade Marcus iväg mig till festivalen och jag mötte upp de andra.

Såg Arctic Monkeys och efter det tog vi festivalbussen till Bananpiren. Alla på bussen skriksjöng till musik från de enorma högtalarna, så go stämning.

Vi dansade till towLies spelning i Dungeon. Så cool hon är alltså!

Kom hem strax efter 02 och dunsade i säng.


FREDAG

Jag vaknade tidigt, som alltid efter en bra kväll 😫 dvs ca 6.30. Slumrade i alla fall nån timme till.

Vi tog en sväng på stan och åt brunch på Europa där Jubel (Martins jobb) hade dagsfest/co-working/spelningar.

Senare tog vi ett glas vin på vårt rum och dansade lite. Därefter gick vi på Nöjesguidens dagsfest på hotellet.

Så nöjd med min caption här, den passade perfekt:

Vid 16-tiden tog vi Nöjesguidens buss till festivalområdet. En kille bara: shit du var peppad! när jag gick på. Och JA, så otroligt peppad hela tiden.

Vi dansade till DJ Lag och Jozi Nights i Dungen. Otroligt bra var det. Älskar Dungen-scenen!

Så magiskt att kolla på folk också, särskilt såna som dansar.

Det var 100% härlig stämning mellan mig och Martin hela helgen. Till skillnad från veckan innan OM MAN SÄGER.

Kolla vad gulliga?

Jaha. Sen såg vi bland andra Lily Allen, M.I.A och såklart Kendrick Lamar.

Därefter ville alla åka på rave i nån tunnel medan jag ville se Studio Barnhus på Bananpiren. Är inte precis rädd för att göra något på egen hand så förslog att vi skulle dela upp oss.

Jag sprang på en person som Marcus känner (ok det var Joel Ighe mvh fan av hans insta stories) och fick erbjudande om att ta Red Bulls buss till Bananpiren.

Klev på bussen ensam, som nån rockmormor bland alla extremt coola 20-nånting, men fick i alla fall sätet bredvid en jättesnäll. Pratade följaktligen öronen av honom på swenglish.

Sen dansade jag oavbrutet i 3,5 timmar. Först till Shakarchi & Stranéus och sen till Studio Barnhus.

Jag har velat se Studio Barnhus sen jag såg ett klipp från deras set på SXSW (eller om det var Sonar kom jag på nu?) med de där otroliga dansarna. Min medresenär fixade så jag fick stå längst fram vid sidan av scenen och det var så himla fint, dansade väl ihjäl mig.

Efter två isvatten åkte jag och mötte upp de andra på nån medlemsklubb vid Ringö. Men mina fötter började känna av allt dansande i badtofflor och det hade redan ljusnat ute, så jag åkte till hotellet efter en stund.

Om nån undrar hur jag orkar vara uppe i ungefär ett dygn så är svaret att jag får en otrolig energi av upplevelser. Kände mig liksom fortfarande pigg när jag kom till hotellet. Köpte en falafelsallad som jag åt vid borden i lobbyn innan jag gick upp och duschade.

Dock: när jag väl gått och lagt mig somnade jag på tre sekunder.


LÖRDAG

Jag gick ändå upp och åt frukost med Sara och Johan vid tio. Sen sov jag ett par timmar till, Martin också.

Vi åt en sen lunch på Tacos & Tequila med Malin och Marcus. Fish tacos och grillad majs med chilimajo och manchego.

Vi mötte upp Sara och Johan och såg Krunegård, Little Jinder, Mwuana och Lykke Li.

Det regnade till och från och under Thåströms fina spelning öppnade sig himlen. Det var visserligen snyggt med ljuset från scenen men mot slutet var jag genomblöt om nedre byxbenen och började frysa lite om överkroppen…

Efter sista låten tog vi farväl av Slottskogen för detta år och drog till hotellet.

Tanken var att byta till torra kläder och åka till Bananpiren för att se Hurula, men sängen lockade för mycket så vi duschade varmt och lade oss istället. Sen sov jag ikapp hela helgen, nio timmar i ett sträck. Vaknade pigg och längtade efter barnen.

Nu är vi hemma och jag är bara så tacksam för att ha fått uppleva ännu en otrolig festival, för att alla jag umgåtts med har bjudit till hela helgen, noll sura miner, och för att mina föräldrar varit suveräna barnvakter. Mycket superlativ i detta inlägg, men är så glad.

Nu ska jag badda ansiktet med BHA-syra, tvätta bort nagellacket och lägga fram kläder inför min första arbetsdag efter semestern.

Tack till er som orkade läsa ända hit ❤️

Värmen!

Tur att jag också packat svalare plagg än dubbla regnjackor och kängor för här är högsommarvärme. Mitt hår har liksom klibbat fast i pannan? Vi är i alla fall framme och har checkat in och jag ska äntligen få se Malin och Marcus hus och sen vidare för att hämta ut mitt armband.

Festival: Om det regnar

Det verkar bli regn i Göteborg, åtminstone på fredag och lördag. Så här lägger jag upp en festivalhelg med ostadigt väder:

💦 Varvar dagsfest/festival. Jag går inte till festivalområdet på förmiddagen för att stanna där hela dagen om det regnar. Istället varvar jag utomhuskonserter med bra dagsfester inomhus. Nöjesguiden har som vanligt ett riktigt bra program på Scandic Rubinen, jag vet också att Jubel och Gaffa har häng, brunch och spelningar på Europa osv. Här finns ett gäng till.

Men det finns såklart ännu fler dagsfester, filmvisningar och annat, kolla bara wows program/app. Det finns även bra svartklubbar om nätterna, inomhus. Missa inte att anmäla dig innan, kolla gärna upp det i god tid.

Ett råd: Om du blir blöt tidigt på dagen är det 100% värt att ta en sväng till hotellet/lägenheten för en varm dusch och ombyte innan din favoritakt.

💦 Inga dåliga kläder! När det regnar riktigt mycket är det såklart viktigt med ombyten. Förutom extra tröjor och byxor packar jag två regnjackor och två par vattentäta skor (i mitt fall jodhpurs). För om man inte har superbra regnplagg så kommer ens ”vattentäta” jacka läcka in vid axlarna efter x antal timmar, även om man har nåt som känns som galon. Och då vill du inte ta på sig den blöta jackan när du ska ut igen, tro mig.

Mina docs, som jag trodde klarade vad som helst, var fortfarande mer än fuktiga inuti dagen efter hällregn. Fick gå och köpa ett par nya jodphurs för mina sista slantar, för att vara torrskodd dag två. Ergo: dubbla ombyten nu.

Här är jag i alla fall redo för Slottsskogen:

Övriga tips:

⭐️ Välj sköna skor du ej får skavsår av. Sjukt att man skriver det till vuxna människor, men…

⭐️ Ta med en fulladdad powerbank. Jag har också gärna med våtservetter, regncape (i sånt där litet paket), tuggummi, en extra tröja till kvällen, lite plockgodis att glädja mina vänner med när vi sitter vid nåt bord och dricker vin, samt liten necessär med plåster och sånt.

⭐️ Prioritera. Bestäm vilka akter du verkligen vill se och se till att du ser dem. Och om du ska till exempelvis Bananpiren så åk dit i god tid. Det blir köer.

⭐️ Unna dig taxi.

Melasma/kloasma

Melasma är ett ofarligt tillstånd i form av ökad pigmentering i ansiktet, vanligtvis med symmetrisk utbredning till framförallt ögonbryn, tinningar, kindben och haka.

Det är alltså ungefär samma som kan göra bröstvårtorna mörkare under graviditet och även ge en lodrät rand på magen, om nån undrade.

En av de vanligaste frågorna i skönhetsgrupper jag är med i är hur man förebygger och behandlar pigmentförändringar. Och jag tycker inte att något verkar hjälpa särskilt bra, varken förebyggande (mina framträder trots spf 50+) eller blekande.

Dessutom tycker jag inte ens att det är så himla fult eller konstigt, även om det var störande när folk i all välmening påpekade att jag hade något på kinden och jag fick förklara.

Tycker den här bilden med medföljande kommentarer är underbar. Så många förutsätter att melasman är ett problem för Kakan, nån skriver till och mer att hon i alla fall är vacker på insidan.

Jag har mindre melasma i år och då har jag ändå struntat i spf 50 och kört med 15 istället.

Dessutom har jag slutat försöka sminka över det. Fast vissa dagar använder foundation för att få jämnare hudton generellt, på sommaren blir alla fd plitor och liknande liksom grå.

Här kommer ett tips från en som verkligen inte borde tipsa om smink. Men om man vill använda samma foundation året om så har (till exempel) IsaDora färg man kan droppa i för att göra den mörkare eller ljusare.

Jag använder den för att göra min favoritfoundation lite mörkare på sommaren. Droppar på med pipetten och mixar.

Sommarläsning

Sen sist har jag nog bara läst Björnstad. Den var ok tyckte jag, läste den mer som ett filmmanus, typ som jag gör med många deckare.

Så här ser min nuvarande lista ut. Är halvvägs igenom Gruppen (som jag tycker är sådär), övriga helt olästa. Tror jag börjar med Nej och åter nej nu.

Inte visste jag att Storytel skulle förbättra mitt läsande i så hög grad. Mest läser jag direkt i mobilen (ca 90% skulle jag tro), men det är smidigt att kunna gå över till att lyssna på samma bok när jag kör bil eller städar.

Tand för tunga

Det här är mina föräldrar. De är plikttrogna i ordets bästa bemärkelse. De sopsorterar, vattnar med diskvatten även när det inte är nån torka, slänger minimalt med mat osv. I sommarstugan cyklar de 12 backiga kilometer varje morgon. Och om de inte lyckats komma upp i 10 000 steg under dagen tar de en extra kvällspromenad. De har ordning och reda, plockar upp andras skräp, tar sitt ansvar. Men njuter också av livet: reser, dricker ett glas vin till solnedgången, går på föreställningar och konserter.

Jag tänker att de ibland undrar vad jag sysslar med i mitt föräldraskap. Hur jag kan låta barnen i princip leva på fil och flingor (båda ungarna är extremt kräsna just nu och det hjälper inte att svälta dem eller att tjata) och ge dem fika ibland fast det inte är lördag. Eller när jag blir stressad och arg, fast det bara gör saken värre. Hur slappa jag och Martin är med saker vi bara borde ta tag i, som de definitivt hade fixat direkt. Och så vidare.

Men om detta har de hållit tyst. Låtit mig få njuta av ledigheten utan att behöva känna några menande blickar eller få välmenta råd.

Jag, som själv har tusen åsikter om saker hela tiden, som sällan låter något passera, har en del att lära av det. Att hålla tand för tunga. Kanske jag lärt mig om trettio år.

Blev så glad nu!

Men tack till er som skrev att min blogg är en av era favoriter i Jennys enkät! Fick tårar i ögonen för jag blev så glad. Det kanske låter överdrivet med glädjegråt men jag är just nu lite skör. Detta pga kombinationen:

1. Jag har fortsatt att sova dåligt sen den där natten jag skrev om. Jättedåligt faktiskt.

2. Jag har precis kommit ur en ovanligt känslosam PMS som varade fram till igår.

3. Det var känslosamt och sentimentalt de sista två dagarna i sommarstugan. Förmodligen i kombination med 1 och 2. Men också för att vi haft det så fint där, hela familjen. Under sommaren blev det så tydligt att barnen blivit större, att de fixar mycket på egen hand, att de är mer måna om att vi ska ha det bra ihop. Och jag och Martin mådde väldigt bra av att lämna vardagen.

Att packa ihop och åka från Glava kändes tyvärr som slutet på sommaren, fast det är en vecka kvar innan barnen börjar förskola och skola och ytterligare en vecka innan jag ska till kontoret (även om jag ska jobba hemifrån nästa vecka).

Jag har redan hetsat upp mig i irritation över att Martin förmodligen inte har fixat/plockat när han varit hemma själv några dagar (det var 30 grader varmt i lägenheten så förståeligt men jag hade ändå passat på att göra det) och tycker det känns så trist att snart vara tillbaka i den där vardagen av plock och logistik och att lämna barn som helst vill skrota runt i lugn och ro osv.

Slut på lista.

Hur som helst. När jag kom till mina föräldrars hus och hade packat upp och duschat (att tvätta håret i sjön i all ära, men i varmvatten med inpackning var ändå ett lyft efter tre veckor) kändes allt ganska bra igen. Här är så fint med trädgård och var sak på sin plats och DN i brevlådan på morgonen. Mamma och pappa är kvar i stugan så jag och barnen reder oss själva. Det är också ganska skönt.

Idag åkte vi till Marie och Hasses torp. Marie hade precis bakat kanelbullar och lagt i en kökshandduk och bara tagit direkt till stranden. Vi var nästan själva vid sjön det fläktade skönt trots värmen.

Senare fick vi middag på deras stora trädäck och Marie övertalade mig att testa en jumpsuit som jag tyckte så mycket om att jag fick behålla den.

Marie driver förresten @Stilkontot_ på instagram. Men det följer ni väl redan.

Nej nu får jag sluta helt abrupt här för klockan är alldeles för mycket och i natt är nog natten jag ska sova bra igen. Imorgon kommer Martin hit och det blir mysigt!

Hej så länge.

Underbart är kort

Igår skulle barnen spela upp nån teater för mig. Arves solo höll dock på i en evighet och avslutades först när jag började tjoa och applådera.

Ungefär så känns det på en del konserter man går på. Typ det var kul i början men enough already.

Typisk konsert enligt mig (Beyonce självklart undantagen): Först har man ingen aning om när spelningen ska börja. Det står en tid på biljetten men man fattar att det kommer att börja minst en timme senare. Och när det äntligen drar igång fylls tiden ut av meningslösa solon, presentation av alla i bandet och trist mellansnack istället för att bara ösa på.

Men så är det aldrig på festival! Det tighta schemat måste hållas, spelningarna startar i tid och upplevelsen maxas verkligen. Älskar det där drivet, intensiteten som blir då.

Ser med andra ord extremt mycket fram emot Way out west, bara en dryg vecka kvar nu!

Hoppas bara alla familjemedlemmar är friska osv. Jinx jinx.

Värmen i natt

Jag och barnen sover i nederslafen i en väggfast våningssäng. Den är kanske 80 cm bred? Jag har en unge bredvid mig och en skavfötters och fast det är lite trångt och har varit varmt om kvällarna har vi sovit gott med en liten fläkt till hjälp och vidöppet fönster mot skogen. Efter midnatt har sovrummet varit svalt och skönt.

Men inte i natt. Det var så varmt. Det kändes som om jorden kokade. Jag läste en klimatforskare som skrev att jorden har feber, och det märks.

Efter årets förhoppningsvis varmaste dag (vi hade över 30 grader här, hoppas det var toppnotering i sommar för det är läskigt när det blir så varmt) blev det ingen svalka på natten och det var ganska ångestframkallande. För här handlar det om svårt att sova. Men i de Västsahariska flyktinglägren var det närmare 50 grader varmt i juli. 50 grader. När kroppen ska ligga på runt 37, hur klarar man det ens? Får panik av blotta tanken.

Jag med, Cardi B

”I think I underestimated this whole mommy thing” säger Cardi B, som ställer in turné pga bebisen.

Men gud JA, samma här. När jag skulle gå på festival när Juni var några månader och hon ha barnvakt på hotellrummet och skrek tills hon kräktes. Jag hade precis fått på mig armbandet men tog vändande taxi tillbaks till min lilla smula.

Minns också en gång när jag var så extremt badsugen den varma sommaren när Juni var ett par månader. Träffade en gammal bekant på stranden som höll i Juni så jag fick ta ett snabbt dopp och det var väl livets skönaste svalka.

Jag som trodde jag skulle bli en cool mamma som levde på ungefär som vanligt.

Världens coolaste är Cardi såklart ändå.

Första vilsamma semestern på sju år. Minst.

Jag är inne på den tredje semesterveckan och har inte lämnat sommarstugelivet annat än för en natt (då jag sov på Hammarö pga teater).

Det är som om tiden står stilla här. Förutom att jag har mobil med surf är allt exakt som när jag var liten. Jag sätter fötterna på samma stenar nedför berget när jag ska bada. Sover middag och skuggas av samma tallar. Diskar och lyssnar på Radio Värmland som spelar Breathless med The Corrs eller nån gammal Sven-Ingvars. Solar, läser, sitter på dass med öppen dörr. Simmar fem vändor till Gunillas badstege innan jag får panik av att föreställa mig kroppen underifrån djupet, som när nån simmar i mörkt vatten på film. Är det ens något djup här? Låter bikinin torka på solvarma berg.

Barnen har fått vända på dygnet och sover mellan ungefär klockan 23-10. Idag är första dagen som jag vaknar tidigt, jag som alltid vaknar tidigt annars. Att jag kan sova längre än till åtta är ovanligt, här vaknar jag till vid nio och somnar om. Jag och Martin har inte ens tjafsat en gång sen vi kom hit. Jag bränner knappt några pengar, vi lagar all mat i stugan.

Jag börjar inte jobba förrän 13 augusti men 1 augusti tillträder jag en ny tjänst på jobbet. Hösten kommer bli intensiv och det känns så skönt att ha grundat med en riktigt lugn semester.

Men innan jag får träffa mina fina kollegor igen ska jag vara ledig i två veckor till. Träffa vänner, åka till Way Out West och sådär. Halva semestern kvar!