Nina börjar skolan

Vi tyckte så mycket om Nina börjar skolan, uppföljaren till Nina och snöleoparden. Förutom att det är urmysigt att läsa något som båda gillar så var det ämnen med mycket igenkänning för Juni. Det blev till bra samtal om till exempel vänner och läskig toaletter. 

Vill du ha boken? Skriv en kommentar med en barnbok du gillar så drar jag två vinnare på tisdag! En person får en e-bok och en person får ett fysiskt ex.

 

Ta makten 

Den här boken är jag nyfiken på. 

Vad händer när du börjar tänka på allt som är bra med dig istället för tvärtom? Varför är det smart med självmedkänsla, och hur kan du göra för att hantera jobbiga tankar och känslor? Dessa och många fler frågor får du svar på i den här boken, svar som hjälper dig att ta makten och må bra. Och bäst av allt – det funkar!

Boken är inspirerad av ACT (Acceptance and Comittment Therapy), Self-Compassion och Mindfulness. ACT är en utveckling av KBT (Kognitiv beteendeterapi) som rekommenderas av Socialstyrelsen som behandling av stress, ångest och depression.

I boken finns intervjuer med kända ansikten som: Kitty Jutbring, William Spetz, Carl Stanley, Felicia Jackson, Kakan Hermansson, Zara Larsson, Jens Lapidus, Siavosh Derakhti, Catrine Lundell, Saga Becker, Negin Azimi, Aleander Erwik och Bianca Meyer.

På Oscars

Idag är det Books & Dreams igen och jag har ”profilkläderna” på för att försöka få in många nya Skyddsänglar (månadsgivare alltså). Jag har för övrigt försökt matcha nagellacket med vår logga. Har väl aldrig sett så vän ut som på denna bild?

Jag ser mest fram emot att höra Igiaba Scego, har ni läst något av henne? Ja, och min chef då, som ska prata om Panzisjukhuset. 

Nä, nu börjar programmet. 

Läs den! 

En otroligt bra bok! Jag kan tyvärr inte skriva recensioner men citerar väl Lotta Olsson i DN:

Låt mig säga det från början: detta är en fruktansvärt bra bok, och det handlar inte i första hand om vad den handlar om och faktiskt inte ens om vad Malin Persson Giolito vill säga. Det är bara helt osannolikt skickligt berättat, med raseri i varenda mening och ett skrivet talspråk som är rakknivsvasst, snärtigt och så välformulerat att få författare kommer i närheten. Det är så här en bra bok ska se ut, så att man egentligen struntar i allt annat utom att njuta av läsningen.

(…)

”Störst av allt” låter Maja berätta om tonårslivet fram till dödsskjutningarna: en avgångsklass, ett mindre gäng, förälskelser, lyxfester hemma hos Sebastian vars pappa är rikast av alla. Resor och lyxyachter, sprit och sex och droger.

Tre böcker jag svalde hela

Min läsning kräver motståndets minsta lag nu. Jag vill ha något (spänning, språk, humor) som gör att jag vill ta upp boken fast jag står och vinglar i tunnelbanan.

Jag sträckläste Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén, fortsatte med Sekten på Dimön av Mariette Lindstein och sen slukade jag Tripprapporter av Tone Schunnesson på en dag.

(Nä vad jobbigt, jag skulle googla efter nåt citat från Tripprapporter och upptäckte att Jonas Thente skrivit att det är en bok att sluka hel, för två dagar sen, nu verkar det  som om jag försöker härma en recension i DN med mitt slukande? Strunt i det, jag hinner inte skriva om inlägget innan jag ska gå av pendeln.

För övrigt håller jag inte med om den här recensionen i SvD, ”Problemet är att jag inte riktigt får någon djupare förståelse eller känsla för huvudpersonen. Ångesten eller smärtan gestaltas inte tillräckligt djupgående för att jag ska förstå vad som lockar i det destruktiva, och inte heller det sublima i ruset.”

Det är ju just DET, att vi alltid förutsätter att det ligger nån avgrundsdjup ångest eller smärta bakom människor som lockas av det destruktiva, som är befriande med denna bok. Varför måste det destruktiva förklaras, försvaras? Av mig får den i alla fall fem av fem.)

De dödas röster

Hos Bokhora läser jag Johanna K om De dödas röster och blir väldigt sugen på att lyssna. Så här skriver hon (bland annat) i inlägget:

De dödas röster” är en thrillerpodd från Sveriges radio. Varje avsnitt är strax under tretti minuter – jag älskar den längden.

I ”De dödas röster” träffar vi Emma Nylander som gör en dokumentär om ett mord som skedde i Täby för tjugo år sedan. Ingen greps och dömdes för mordet även om många var överens om att det måste ha varit den mördade Jessica Lundhs hemlige pojkvän som var skyldig. Emma Nylander var Jessica Lundhs bästis och i dokumentärserien (som alltså är fiktiv) träffar Emma sitt gamla kompisgäng och försöker reda ut vad som egentligen hände. Ett klassiskt upplägg, men i en spännande form.

Stockholms bibliotek

Om man har lånekort hos Stockholms bibliotek kan man låna fem e-böcker i veckan. Jag tycker att det är helt ok att läsa på telefonen så brukar ofta låna (och ibland även köpa via adlibris) böcker som jag laddar ned i luren. 

På semestern har jag med mig ett par pocket så jag har istället laddat ned fem barnböcker som både Juni och Arve gillar att somna till. Favoriterna är Bamse i bokform, en om ett märkligt hus och en om Gluff-Gluff). 

Det tar ungefär en minut att låna och ladda ned boken (när du väl gått igenom de fösta stegen förstås), supersmidigt verkligen. Och jag tycker att Bluefire är en bra (och gratis) läsare.

Alla vi som saknar Marian Keyes

Åh när jag läste Vattenmelonen första gången, älskade verkligen den boken. Och Bridget Jones dagbok, fast det borde ju ha varit innan? Jag tänker alltså på den där chick lit-eran som började i slutet av nittiotalet…

Jag tror inte jag läst något av varken Keyes eller Fielding på minst tio år. Men jag kan verkligen sakna lite feel good, särskilt brittisk. Det närmsta jag kommit genren de senaste åren är liksom Kvinnan på tåget (syftar på mina känslor för huvudkaraktären och det brittiska).

Idag läste jag Johanna L (på Bokhora) om Mhairi McFarlanes Who’s that girl?” och kände genast att jag behövde beställa de tre böcker av McFarlane som översatts till svenska och finns i pocket. Jag tror det blir perfekt semesterläsning.

Nina och snöleoparden

En härlig grej med att barnen blir större är, som jag varit inne på förut, att kunna börja läsa enklare kapitelböcker. Tack för tipset om Nina och snöleoparden av Emi Gunér. Vi fick den hemskickad häromdagen och både jag och Juni älskar den. Vi kan verkligen inte hålla oss till ett kapitel om dagen utan har snart läst ut den. Så mycket igenkänning och ord som ligger fint i munnen när man läser högt! Hoppas verkligen på en uppföljare. Jag önskar att fler barnboksförfattare skrev sådär lite vardagligt om saker som i allra högsta grad är på allvar för ens barn.  

 
Kan verkligen rekommendera den som present till barn som fyller fem!

Nina är fem och ett halvt år och har en bästa kompis som heter Nour. Nina har långt, rakt, mörkt hår, starka armar och hennes bästa färg är röd. Om Nina själv fick välja skulle hon mycket hellre vara världens farligaste snöleopard än en flicka på fem och ett halvt. För snöleoparder har tänder vassa som knivar och de ser och hör bättre än någon människa på jorden.

Det här är berättelsen om ett år i Ninas liv. Det handlar om att sova över hos en kompis för första gången och om att gå i simskola och nästan drunkna. Om vad som kan hända om man inte talar sanning och om hur orättvist det är att man inte får välja födelsedag själv. Nina och snöleoparden är en rolig, allvarlig och träffsäker högläsningsbok med stor igenkänningsfaktor.

Netflixklubben

Ikväll har vi bokklubb men istället för bok bestämde vi att alla skulle se Making a murderer och så ska vi prata om serien på kvällens middag.

Själv har jag läst ut En halv gul sol (älskade den lika mycket som Americanah) av Chimamanda Ngozi Adichie. Nu ska jag fortsätta med Lila Hibiskus, sen blir det så klart Alla borde vara feminister.

Annars har de bästa böcker jag läst den senaste tiden varit Lollo av Linna Johansson och Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri.

Vill verkligen tipsa om denna: