Har du också fått ett nytt stjärntecken?

Nä, nu blev jag uppmärksammad på att datumen för stjärntecken ändrats ganska radikalt och även om jag inte precis går runt och tänker på astrologi och horoskop så kände jag mig lite kränkt av att plötsligt vara en fisk (även om det är en mer sympatisk personlighet). Jag som tycker att jag är en sån typisk vädur?

Uppdaterat: nehej nu googlade jag på detta (källkritisk va?) och det är tydligen omdiskuterat om man verkligen ska ändra datumen. Jag kan alltså fortsätta vara varm, entusiastisk, social, känslosam, stressad, impulsstyrd och aggressiv.

Känner du igen dig i ditt stjärntecken? Jag tror inte ens på horoskop, det känns så otroligt grunt att dela in människor efter födelsedatum, men fattar att astrologi är mer avancerat än så. Var och en blir salig på sin tro!

En annan slags vädur.

Är jag din bekant?

En del av er som läser här är nära vänner och familj. Men en del av er har jag aldrig träffat. Kanske har du läst bloggen sporadiskt i många år, kanske följer vi varandra på instagram? Kanske har du också en blogg, eller hade en? Där vi följde och kommenterade varandra? Kanske har du tänkt att du nån gång borde lämna en kommentar, men aldrig kommit dig för.

Jag tycker ofta det är svårt att veta vad jag ska kalla folk jag följer på internet. Både såna jag känner, fast bara där, eller som jag känner till. Ofta hänvisar jag till en bekant. ”På förskolan där en bekants barn går hände detta…” eller ”En bekant till mig blev lämnad av sin man.” Ibland säger jag ”en bloggare jag läser …”. Härligast är det ju när man pratar med vänner som läser samma bloggare. Där båda blir glada över att Sandra Beijer träffar en ny kille eller undrar om Hanna Pee kommer bli gravid innan året är slut.

Hur förhåller du dig till internetbekantskaper? Är jag din bekant?

Hanna Rosell spår 2018

Frågor lånade av Nöjesguiden.

Vad var det roligaste som hände 2017?
Att resa. Jag har njutit varje minut av varje resa. Från Kolmården till Palm Springs.

(Jag har också skämts varje minut, för miljön. Men det är tydligen för abstrakt och jag känner att just jag gör för liten skillnad i det stora hela för att det ska stoppa mig, fast jag sett jämförelser med isblock osv. Jag fattar att många av er känner hat nu.)

Vem gjorde oss stolta ute i världen 2017?
Vad? Samtyckeslagen.

Vad ser du fram emot mest 2018?
Kan 2018 bli naturupplevelsens år? Året då jag kommer ut på promenader mer regelbundet. Åker skidor. Spenderar mer tid i sommarstugan. Bokar in nån kortare vandring med vänner en vanlig lördag. Hoppas verkligen för det är något jag saknar.

Vad slutar vi med 2018?
Låtsas som om vi bryr oss om miljön genom att skriva om ”medveten konsumtion” osv, samtidigt som vi fortsätter flyga flera gånger om året.

Vad blir trendigt?
Den festival som tar Skankaloss plats när Nya Gagnef skriver att det är ”färdigrejvat”.

Vad blir årets stora skandal?
Valet.

Vem/vad har satt sin sista potatis?
Inte Alexander Bard i alla fall, vad det verkar.

Vem/vad kommer att få aningen för mycket utrymme i massmedia?
Olika gubbar som är ute och vevar mot ämnen som feminism.

Vem/vad kommer få aningen för lite utrymme i massmedia?
Katastrofer/konflikter som glöms bort. Kvinnors perspektiv i drabbade områden.

Vem skulle du vilja byta liv med 2018?
Nån extremt rik. Skulle göra hens år till the year of skänka pengar till bistånd.

Vad kommer vi låtsas gilla?
När nån bjuder på fika och det är raw food.

Vems klädstil vill vi sno?
Sväljer väl hövvet och byter kropp med typ Kenza då.

Vem kommer vi att störa oss på?
TV-personligheter med särskilda manér. Den sköna killen. Eller för den delen även tjejen som vill va den sköna killen.

Har du något nyårslöfte?
Nej.

Nu blev det så här

Igår ursäktade Juni något knasigt hon gjort med att ”jaja, nu blev det så här”. Och det har varit mitt motto hela hösten så jag fnissade till.

När jag var yngre tänkte jag ofta ”det ordnar sig” och det gjorde det såklart för det mesta. När Arve var liten tänkte jag ”man kämpar på” för herregud vad jag gjorde det då. Och nu handlar det mycket om att jag gör så gott jag kan, men ibland får jag ändå bara konstatera att saker blev som de blev.

Nu blev det så här.

HALLÅ förresten, det var tydligen förlösande att på allvar fundera på att sluta blogga för nu känner jag hur det bara sprutar inlägg ur fingrarna. INGET känns för meningslöst att skriva om, allt ska ut. Förlåt och håll till godo.

Självporträtt:

 

Först till kvarn!

EXAKT så här har vi det också, som Mirijam skriver:

Så här: vi har en Googlekalender där vi skriver in jobbtider och sedan är det först till kvarn på resten av tiden. Exempelvis om Tobbe jobbar dagtur och jag skriver i att jag ska äta middag med Lotta efter jobbet så kan han inte komma sen och säga att han ska gå på spelning. Snooze you loose. Detta har lett till att vi 1) har väldigt bra koll på hur vardagen ser ut och b) blivit bättre på att skriva upp saker som vi ska göra för att slippa missa något kul på grund av ”jag ska bara…”. 

Nå, nu jobbar vi ju båda dagtid, men i övrigt prick samma tänk med först till kvarn. Sen kan man alltid vara flexibel, det vinner man ofta på i längden. Den här helgen skulle Martin till Karlstad på jobb medan jag skulle gå på Yung Lean på fredag. Då föreslog han att han skulle ta med sig barnen till Karlstad så jag kunde vara själv hemma och gå på konsert. PERFEKT! Att vara ensam hemma är dessutom den ultimata lyxen nu för tiden, tycker jag.

Sen fick Juni inbjudan till sin bästa kompis kalas på lördag förmiddag och det skulle vara total katastrof (för henne alltså) om hon inte skulle kunna gå. Så det slutar med att jag ställer in konserten (har ingen barnvakt) och att barnen stannar hemma med mig ändå. Det blir väl fler konserter och vad är väl en bal på slottet osv…

Ingen paketkalender

Ni vet att det inte är synd om barn som inte får en paketkalender? Och vad är förresten det där nya, där en Nisse flyttar in och gör hyss på natten? Jag tänker inte träslöjda nån himla dörr på kvällen när barnen somnat.

Det är såklart jättekul för barn vars föräldrar (mammor i 99% av fallen?) har intresse och ork till sånt här mys, fattar att det ger advent guldkant och att många faktiskt får energi eller slappnar av när de grejar med pyssel.

Men jag vägrar ha dåligt samvete inför mina barn, för att jag inte fixar dylikt. Det går inte precis nån nöd på dem när det gäller materiella saker.

Var snälla mot er själva inför julen. Gör det som känns kul, strunta i resten. Om du är en mamma som läser detta är du ändå bättre på att skapa traditioner än de allra flesta pappor. Och kolla på Mia/Tabita om du behöver pepp.

En ansiktsbehandling för ”fiffi”

Idag åkte vi till Lina och Fredrik och hängde i ett par timmar. Det är så skönt att umgås med folk där man liksom kommer in i deras vardag, får stekt korv till lunch och kan känna sig lite halvdisträ utan att det gör något. Så tycker jag i och för sig att det är med de flesta vi umgås med. Men vissa dagar är det extra skönt. Barnen lekte bra också. Bonus. 

Sen for jag till stan och gjorde lite ärenden. Sladdade in på en parkeringsficka utanför Svenskt Tenn med Skodan och bytte en grythandske åt mamma och drömde om ett snyggt och vansinnigt dyrt soffbord, körde hemåt via NK och glodde på folk genom regnvåta rutor. Varför älskar jag att köra bil i stan så mycket? 

Samtidig lyssnade jag på det senaste avsnittet av En varg söker sin pod och det kan jag rekommendera till ALLA. Det var så otroligt bra! 

Liv och Caroline utgår ifrån en bok de har läst och i samtalet behandlar de dagens feminism. Och ja jag vet, det är vad andra vågen-feminister har lyft länge men det är något med deras analyser och angreppssätt jag är väldigt svag för. 

Jag tänkte på ämnet feminism 2017 häromdagen, när Ulf Kristersson blev tillfrågad om han är feminist (och svarade nej). Jag känner att jag struntar fullkomligt i vem som kallar sig feminist eller ej. Det är ett så otroligt vitt begrepp nu, och det säger mig inte särskilt mycket om en persons värderingar. Mer än att den som kallar sig feminist förmodligen gillar nån typ av girl power. Som dock kan yttra sig på extremt olika sätt. 

Tror till exempel knappt att det är sant att jag uppfostrar min dotter i en tid där några av de mest framgångsrika företagarna/mediekändisarna tipsar om att man på deras salong kan göra en brasiliansk vaxning som är mer som ”en ansiktsbehandling för fiffi”. Och att de i samma veva berättar om att man kan köpa deo till underlivet på samma ställe, deras salong. 

Jag håller med Liv & Caroline om att man inte ska skamma individer utan ifrågasätta företeelser. Alla fattar väl att jag inte tycker det är fel att vaxa sig eller göra fillers eller vad man nu vill göra. Men att kalla sig feminist och försöka sälja på fler kvinnor brasiliansk vaxning på ens salonger… Och prata om intimdeo som om det vore ett verkligt behov hos kvinnor?????

Jaja. Nu sitter jag i alla fall här i soffan, med nån bha-syra i fejan och tycker seriöst att det är mysigt att tända några ljus, tvätta bort sminket och smörja in en ansiktsmask. Som nån ritual för mig själv. Också lurad av marknaden. 

Jag ser på Better Things (det är SÅ BRA!) och har en sovande och hostande treåring i famnen. Det regnar ute. 

Innan Juni somnade lyssnade vi på Katitzi. Det är så dramatiskt när det brinner i cirkusvagnen där bebisen Lennart sover, att vi fick avsluta med ett par avsnitt Bamse för att varva ned. Katitzi i Sveriges Radio är verkligen ett tips, för barn från ungefär sex år. 



PS Valerie Kyeyune Backström har också behandlat ämnet nyligen: reklam för fillers är inte feminism

Bra på att köra bil

Vad ”intressant” det är hur man ser på sig själv och sin förmåga. Jag tycker till exempel att jag är ganska bra på att köra bil. Jag känner mig aldrig nervös inför att köra långa turer på stora motorvägar eller att köra i hetsig innerstadstrafik. 

Ändå händer saker ibland. Idag körde jag till exempel mot enkelriktat. Det var i ett mindre område och vägen delade sig i två utan några markeringar eller nån sån skylt med pil som visar vilken sida man ska köra på (har även kollat upp detta via Google street view i efterhand för att vara säker). Vi skulle ta nästa vänster och filerna var så breda att bilar kunde mötas. Jaja man borde väl alltid hålla höger i såna lägen. Men äsch, det var 30-väg och vi mötte ingen. 

Väl framme i Göteborg råkade jag dessutom hamna på spårvagnsrälsen på ett ställe. När jag upptäckte det körde jag bara ned till bilvägen igen. Ingen big deal det heller. Dessutom låg en av Västtrafiks bilar bakom mig och fortsatte längs spåret så de verkar ju inte vara jättenoga med det där. 

Jag känner mig lite som en hundratjugoårig gubbe med stelopererad nacke och gråstarr som prompt ska behålla körkortet. Men tycker seriöst fortfarande att jag är en bra bilförare. Jag kan väl inte hjälpa att det är dåligt skyltat på vissa ställen? 

Systerskapet och kvinnokroppen

Ang Mia S/Isabella L. Jag håller med om att systerskapet inte handlar om att hålla exakt alla kvinnor om ryggen. Om man jobbar med humor måste man få frihet att sparka uppåt, mot nån vars hela varumärke handlar om framgång. 

Men när jag ser Mias instagramflöde och den där bilden på en kvinna med nedhasad tröja och synliga nyckelben tänker jag: don’t hate the player, hate the game. Att det såklart är ok att skämta om olika kvinnor och aktuella fenomen. Och att det kan vara både viktigt och roligt att driva med allas vår vilja att vara snygga, smala, passa in. Ändå får jag nån dålig bismak av det. För alla är vi produkter av samtiden, det tar sig bara olika uttryck.  

Och även om jag själv gör mig skyldig till detta nu när jag tar upp det: är så otroligt trött på allt tjat om kvinnokroppar. Kan vi bara prata om något annat? 

För övrigt är jag tokig i deras podd. Så fint att den finns. Älskar dem båda. 

Sluta vara så arga!

Jag stör mig ofta på människor i kollektivtrafiken. De breder ut sig över flera säten, tränger sig på tåget innan folk hunnit av, pratar högt i telefon, knuffas med sina ryggsäckar, sminkar sig helt öppet, har med sig en påse hamburgare, skrikande barn eller flåsande hundar. Men jag är ju själv skyldig till några av dessa punkter ibland och det är bara att acceptera att det är så det är att resa tillsammans med okända.

Ibland kan man be nån flytta sig eller ta av sig ryggsäcken, ibland knyter man näven i fickan (dvs runt telefonen, och höjer volymen på sin musik) och ibland trycker man tillbaka när nån kör ett för brett manspread. Men idag läste jag om en person som sa till en medpassagerare att hen luktade så mycket rök att det inte gick att sitta kvar.  Och det tyckte jag ändå var över gränsen för vad som är ok.

Jag känner överlag att många går runt med nån uppdämd irritation de vill vädra. Häromdagen skrek en tjej URSÄKTAAAA när jag plockade mjölk på Ica, där hamnar man ju ofta i vägen fast man snabbar sig på. Och förra veckan hade jag storhandlat och körde upp vid vår port (via den breda gång- och cykelvägen som jag fattar att man inte ska köra på men som för närvarande var tom) för att lasta ur bilen innan jag körde den till garaget som ligger i grannhuset. Jag stod inte i vägen för någon den lilla stund det tar att ställa kassarna innanför porten och annars hade jag behövt gå tre gånger fram och tillbaka med barnen i släptåg.

Precis när jag skulle kliva ut kom en kvinna gående och pratade högt och argt till mig genom den stängda bilrutan. Jag öppnade dörren och förklarade att jag bara skulle lasta ur bilen och att jag var själv med barnen och hade sju tunga kassar. Men hon svarade inte ens utan gick bara vidare, kanske nöjd med att hon ”fick det sagt”. Det var väl inte som om jag började grina av en tillsägelse från en sur tant, men det är ändå trist.

Såklart man ska slippa sitta bredvid nån som precis dragit sista blosset och kanske sparat halva cigaretten i paketet, om man känner av sin allergi. Men ibland är silence verkligen golden.

Bara gör det!

Visst går ni väl och röstar idag? Om ni är med i kyrkan alltså, och inte har förtidsröstat. Det kommer kännas så fint ikväll, när man har dragit sitt lilla strå till stacken. 

Om du inte hittar ditt röstkort så går det fint att komma till lokalen med leg. OBS att du måste gå till rätt lokal, den hittar du här

Jag är så politiskt förvirrad just nu, det finns inget parti jag sympatiserar nåt värst med. Men i kyrkovalet tycker jag att sossarnas program känns fint. 

Hur ska ni rösta?