Tand för tunga

Det här är mina föräldrar. De är plikttrogna i ordets bästa bemärkelse. De sopsorterar, vattnar med diskvatten även när det inte är nån torka, slänger minimalt med mat osv. I sommarstugan cyklar de 12 backiga kilometer varje morgon. Och om de inte lyckats komma upp i 10 000 steg under dagen tar de en extra kvällspromenad. De har ordning och reda, plockar upp andras skräp, tar sitt ansvar. Men njuter också av livet: reser, dricker ett glas vin till solnedgången, går på föreställningar och konserter.

Jag tänker att de ibland undrar vad jag sysslar med i mitt föräldraskap. Hur jag kan låta barnen i princip leva på fil och flingor (båda ungarna är extremt kräsna just nu och det hjälper inte att svälta dem eller att tjata) och ge dem fika ibland fast det inte är lördag. Eller när jag blir stressad och arg, fast det bara gör saken värre. Hur slappa jag och Martin är med saker vi bara borde ta tag i, som de definitivt hade fixat direkt. Och så vidare.

Men om detta har de hållit tyst. Låtit mig få njuta av ledigheten utan att behöva känna några menande blickar eller få välmenta råd.

Jag, som själv har tusen åsikter om saker hela tiden, som sällan låter något passera, har en del att lära av det. Att hålla tand för tunga. Kanske jag lärt mig om trettio år.

Min första semesterdag

Jag skulle egentligen ha jobbat torsdag och fredag också men var trött och redo för semester. Jag hade fokuserat på Almedalen och efter den urladdningen behövde jag mest sammanfatta, städa mitt rum och fixa några mindre saker. Dessutom fick jag ryggskott på onsdagsmorgonen och det var extremt oskönt att sitta/stå vid datorn så det kändes lika bra att ta ett par extra dagar.

Jag åkte hem, packade bilen i hundra omgångar eftersom jag inte kunde böja mig så bra eller bära särskilt mycket, men sen kom jag och barnen äntligen iväg.

(Martin är på jobb i Bollnäs, reds anm.)

Fem timmar senare, kl 22, rullade vi in på grusvägen som leder till vår sommarstuga. Den är inte många kvadrat stor och saknar vatten och avlopp, men det tar den igen med tallskog, tystnad och utsikt.

Gud så jag älskar denna plats.

Idag kom familjen A på besök och jag kan inte tänka mig en bättre första semesterdag. Jo såklart om Martin vore ledig. Men vi har badat och jag simmade till Gunillas stege och tillbaka och det var sådär varmt att man kunde vara i hur länge som helst. Helt underbart!

Ville gå runt och ropa DET HÄR ÄR LIVET! i tid och otid idag men sa det faktiskt bara en gång, när Juni satt i min famn och allt var tyst och vi tittade på en fågel som pickade på barken på en tall. Hon höll med. Det här är livet.

Varför gifte vi oss egentligen?

På väg hem från den där halvdåliga hotellvistelsen (det var inte hotellets fel, det hade allt jag letar efter när jag vill åka på semester själv med min partner) småpratade vi på pendeln.

Varför gifte vi oss egentligen? frågade Martin, när vi passerade spärrarna på väg ut från perrongen. Stämningen hade gått från dålig till fin och avslappnad – det är som om vi behöver börja varje semester med att rensa luften – och hans fråga var inte ett hot om uppbrott, snarare en spontan tanke. Vi ville väl vara coola? svarade jag.

Men ja, det är väl en relevant fråga ändå, så här 8,5 år senare. När vi gifte oss hade vi träffats i ett år och bott ihop i blott åtta månader. Nu var det visserligen Martin som friade, men för mig handlade det om att jag tycker om att bestämma mig för saker, ta beslut, ha en riktning. Jag var 29 och visste att jag ville ha barn, nån gång. Det var väl ingen brådska med varken det ena (äktenskap) eller det andra (jag kände ingen barnlängtan än, vet inte om jag någonsin känt en barnlängtan? åtminstone inte innan jag varit gravid) men jag var kär och tyckte att Martin var en härlig person jag ville leva ihop med. Och det kändes KUL att gifta sig.

Det var det också, jättekul. Pirrigt och romantiskt och roligt. Om vi får fira vår tioåriga bröllopsdag vill jag ha fest. Eller en resa!

Det är så sjukt att man ska leva ihop med nån och få ihop all himla logistik och vara hyfsat överens om var man ska bo och hur barnen ska uppfostras och så kanske man vill ha ett jobb där man trivs och ha kvar sina kompisar och kanske hinna med nån hobby och så ska man vara vänner, älskare, föräldrar på en och samma gång. Och inte bli bitter eller fundera allt för mycket på om gräset är grönare och vara snäll och bjussig och stötta varandra utan att göra avkall på sig själv. Svårt är det! Men igår kväll skrattade jag så mycket åt Martins tankar om en sak att jag gått runt hela dagen med ett fniss inombords. Och nu är det snart semester.

Andningspaus i Glava

Inlägg i samarbete med Bygghemma

Hej från sommarstugan i Glava, mitt bästa ställe i världen. Jag och barnen är bara här över helgen, jag ska ju jobba två veckor till sen. Men vad härligt det är att hinna med lite trädsus och vågskvalp ett par dagar. Och att umgås med mina föräldrar.

Igår var vi inne i Arvika. Köpte sirapslimpa från Nordells och handlade i Palmviken. Sen fick barnen såga, plantera om blommor, skrota runt i skogen. Och Arve sov till klockan åtta idag, till skillnad från fem-snåret den senaste tiden.

Solen skiner men det är ganska friskt i luften och inte precis något badväder. Men det gör inte så mycket. Idag ska jag ligga i en solstol och lyssna på en ljudbok, har precis skaffat Storytel och vill bara läsa eller lyssna hela tiden nu. Säg gärna till om du har tips på en extra bra inläsning eller ny bok jag borde läsa själv. Eller som är bra för barnen! Igår kväll lyssnade Juni på Fislandet när hon skulle somna, den var toppen.

Kvällarna vid Glafsfjorden är otroligt vackra och drömmen skulle ju vara ett spabad med denna utsikt. Särskilt när det är lite svalare dagar och ett kvällsdopp i sjön känns uteslutet. Tänk att sitta i ett varmt bad och se ut över detta…

Här har vi dock utedass och använder sjövatten till det mesta och dricksvatten ur medhavd dunk till resten men drömma går ju.

Imorgon åker jag hemåt igen och på tisdag ska jag till Visby. Fyra nätter utan barnen och en vecka utan Martin (som jobbar denna helg). Jaja vi överlever såklart detta, och sen närmar sig äntligen semestern.

Just nu leker barnen seriöst med kottar utanför och jag och pappa löser Melodikrysset. Skulle gärna stanna några nätter till….

Ge mig pollenallergi och barn som lekt på lerig gräsmatta

Sandra Beijer möter våren i Paris och det är 17 grader varmt och ser helt otroligt härligt ut.

Här regnar det just nu och i slutet av veckan ska det bli typ -15 grader och jag antar att all tö kommer att förvandlas till knocklig is.

Just nu känns bilden nedan, från 18 mars förra året, som en dröm. Trots fjolårsgräs, mulet och lite gråkallt. Det är nästan så jag längtar efter lervälling och pollenallergi.

Tid tillsammans

Peppe skriver:

I tidigare förhållanden har jag alltid propsat på att ”leva mitt eget liv” och att det bara är bra att inte ha för mycket gemensamt/hänga hela tiden, men efter att jag träffade Magnus insåg jag att vi har det bäst och roligast när vi är tillsammans. 

Jag håller verkligen med! Eller så här: det är viktigt att jag känner att jag klarar mig utan min partner, att jag inte får sömnproblem när han är bortrest eller behöver kontrollera honom med nån gps-app i telefonen. Att vi båda får utrymme att utvecklas på egen hand och göra saker vi tycker är kul och att jag aldrig behöver känna mig stressad hem när jag är ute, även om jag känner för att dansa till fem på morgonen.

Men så vet jag att Peppe också känner, även om hon klarade sig med disclaimern ”OBS! umgås OCKSÅ med andra människor.”

Men hur som helst. Som bäst och roligast har vi det också när vi får mycket tid ihop. Tänker ofta på vår senaste resa, till LA/Vegas/Palm Springs och hur härligt det var, hela tiden. Och jag ser fram emot påsk och påsklov då vi ska umgås dygnet runt.

Just nu har vi inte så mycket tid ihop. Martin har ett ganska nytt jobb och dessutom ett annat uppdrag som sträcker sig över en del helger. Själv ska jag på två resor i jobbet, både före och efter påsk. Men vi pratar i alla fall mycket på kvällarna, berättar om vad som händer på jobbet, om något intressant vi hört eller läst och går igenom logistik för att få ihop dagarna. Och kollar på serier förstås.

Åh, just det – om en bekant

Anledningen till att jag kom att tänka på detta var därför att min bekant Alexandras lägenhet dök upp i en inredningsblogg jag läser. Alexandra driver en kaffebar (Noir kaffekultur) i Malmö och jag hoppas få träffa henne en dag, hon verkar så gullig och är cool och inspirerande.

Inredningsbloggaren har jag förresten träffat vid flera tillfällen och hon är supertrevlig men absolut ingen jag skulle hänvisa till som en bekant. 

Tre saker som gör mig på gott humör

1. Dagens lunchpromenad.

2. När @stilkontot_ jämför Rodebjers egna modeller med modellerna A Place har valt. Samtliga är ursnygga, men vad kul det är med lite variation i allt från färger till benstomme.

Såklart thigh gap ska få synas på bild, det är många som har det. Men det kan ju också vara kul att se hur byxor kan se ut på andra typer av ben.

3. Martins stories från Las Vegas. Han är där på jobb och de verkar ha det fint. Jag är seriöst 100% unnsam.

Dröm: bli ambassadör när barnen är stora

Tack Ann för att du länkade till detta reportage från livet som ambassadör på Island! Känner sån kärlek till Juholt plötsligt? Blev också gråtmild men det kan vara lite pms som spelar in.

Klipp från 100 dagar på Island – Håkan Juholts egna bilder från Reykjavik. SE BILDSPELET!

Foto: Håkan Juholts privata

”Det vanliga diplomatiska arbetet ligger inte nere. Hittills har det blivit 14 olika rapporter som skickats till UD i Stockholm. Men till alla de officiella uppdragen adderas nu också mängder med kulturaktiviteter, bjudningar, kaffekalas och vickningar. Någon är kanske orolig för vad som händer med ambassadens representationskonto.

– Det går alldeles utmärkt. Det är nämligen alltid jag och Åsa som steker köttbullarna, gör snittarna, Västerbottenspajen och bakar kakorna. Vi har inte budget att ta in någon extra personal. Vi gör det själva.

Det är mycket jobb och jag trivs. Jag mådde inte bra av att inte ha något att göra. Nu kan klockan vara två på natten innan vi fått in det sista i diskmaskinen efter en vickning. Åtta på morgonen är jag på ambassaden. Jag är trött när jag lägger mig på kvällen. Det är härligt.”

Nynnar på introt till OC

Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt denna vecka för att slippa åka på semester och känna mig som en trött påse med halsont. Men eftersom vi ska hyra ut lägenheten till en bekants lillebror så hetsstädade jag och Martin mellan ca 21-23 igår kväll och sen fixade jag lite administration inför resan (typ fyllde i passnummer och sånt) och vips var det midnatt och jag somnade på uppskattningsvis tre sekunder.

När jag lämnat barnen idag var det otroligt fint nere vid sjön. Den här typen av höstväder, med klara morgnar och frost i gräset, är nog årets vackraste tycker jag.

Efter jobbet ska/skulle jag egentligen på en spelning men jag fick hjälp att sälja mina biljetter så jag ska faktiskt börja packa lite, tre dagar innan avresan. Har nog aldrig hänt förr men jag vill börja resan på ett bra sätt, utan stress.

Apropå förrförra inlägget om tips. Har ni något sådant ni vill skicka med oss till Los Angeles (vi ska bo sex nätter på hotell i Santa Monica, tre på Aria i Las Vegas, en på Ace i Palm Springs och en sista på The Standard, Los Angeles) så känn er fria! Även om ni har något riktigt bra tips för packning, lång flygresa eller liknande.

Känner mig noll orolig för att flyga elva timmar med barnen, konstigt nog. Men de är så stora nu, 3,5 år och 6,5 år… Så länge vi håller oss friska tills dess kommer det bli bra.

After work

Den här veckan har varit så bra hittills.

I måndags hämtade Martin barnen på förskolan/skolan och lämnade dem hos kompisar de längtat efter att få leka med. Sen tog han tunnelbanan till stan och mötte upp mig. Vi provade kläder på Weekday och åt en svinbra middag på Ljunggren. Deras ingefärsdrink är bland det godaste jag vet. Sen hämtade vi barnen strax före 19.

Min monstertugga i den lilla ångbullen till vänster… Det kändes också mysigt att vi fick maten på samma tallrik? Jaja, såna opretentiösa tillfällen som i måndags är nästan det bästa tycker jag. Så god stämning!

I tisdags kväll hade jag jobbmöte, dvs åt pizza med väldigt bra och smarta personer varav två var med på Skype från ungefär andra sidan jorden. Vi planerade Kenyaresan.

Igår kväll var det mer reseplanering för då bokade jag och Martin klart vår semester i LA. Vi ska först bo på ett hotell i Santa Monica, sen på Aria i Las Vegas och så en natt på Ace i Palm Springs. Nu får bara barnen hålla sig friska när vi ska åka för jag är så uppspelt inför den här resan att det inte är klokt.