Nynnar på introt till OC

Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt denna vecka för att slippa åka på semester och känna mig som en trött påse med halsont. Men eftersom vi ska hyra ut lägenheten till en bekants lillebror så hetsstädade jag och Martin mellan ca 21-23 igår kväll och sen fixade jag lite administration inför resan (typ fyllde i passnummer och sånt) och vips var det midnatt och jag somnade på uppskattningsvis tre sekunder.

När jag lämnat barnen idag var det otroligt fint nere vid sjön. Den här typen av höstväder, med klara morgnar och frost i gräset, är nog årets vackraste tycker jag.

Efter jobbet ska/skulle jag egentligen på en spelning men jag fick hjälp att sälja mina biljetter så jag ska faktiskt börja packa lite, tre dagar innan avresan. Har nog aldrig hänt förr men jag vill börja resan på ett bra sätt, utan stress.

Apropå förrförra inlägget om tips. Har ni något sådant ni vill skicka med oss till Los Angeles (vi ska bo sex nätter på hotell i Santa Monica, tre på Aria i Las Vegas, en på Ace i Palm Springs och en sista på The Standard, Los Angeles) så känn er fria! Även om ni har något riktigt bra tips för packning, lång flygresa eller liknande.

Känner mig noll orolig för att flyga elva timmar med barnen, konstigt nog. Men de är så stora nu, 3,5 år och 6,5 år… Så länge vi håller oss friska tills dess kommer det bli bra.

After work

Den här veckan har varit så bra hittills.

I måndags hämtade Martin barnen på förskolan/skolan och lämnade dem hos kompisar de längtat efter att få leka med. Sen tog han tunnelbanan till stan och mötte upp mig. Vi provade kläder på Weekday och åt en svinbra middag på Ljunggren. Deras ingefärsdrink är bland det godaste jag vet. Sen hämtade vi barnen strax före 19.

Min monstertugga i den lilla ångbullen till vänster… Det kändes också mysigt att vi fick maten på samma tallrik? Jaja, såna opretentiösa tillfällen som i måndags är nästan det bästa tycker jag. Så god stämning!

I tisdags kväll hade jag jobbmöte, dvs åt pizza med väldigt bra och smarta personer varav två var med på Skype från ungefär andra sidan jorden. Vi planerade Kenyaresan.

Igår kväll var det mer reseplanering för då bokade jag och Martin klart vår semester i LA. Vi ska först bo på ett hotell i Santa Monica, sen på Aria i Las Vegas och så en natt på Ace i Palm Springs. Nu får bara barnen hålla sig friska när vi ska åka för jag är så uppspelt inför den här resan att det inte är klokt.

Saker ens mormor sa

Blankens berättade i en gammal podd (#106 lyssna från 2:40 minuter in) om hennes mormors uttryck ”säker så!”, som ett konstaterande av till exempel hennes dotters kompetens. Jag känner igen uttrycket från förr och det är så fint, stolt på ett självklart sätt. Morfar sa ofta att man var styv (duktig) och det är ungefär samma sak.

I en grupp jag är med i skrev en tjej så här idag: Säger som min mormor: ”mikket gott, mikket dyrt!” och det är ju något väldigt härligt med uttryck som går i arv.

Förutom att jag vill använda fler uttryck från förr i tiden så slänger jag mig också gärna med värmländska uttryck som glint (halt), gröschel (småmynt) och glöpen (glupsk). Värmlänning i exil, jajemen!

I get by with a little help from my friends 

Igår kväll, en timme innan Martin skulle komma hem från Estland upptäckte jag den. En GIGANTISK svart husspindel på väggen vid köket, kolla gärna till exempel här om ni inte vet hur de största exemplaren ser ut. 

Hade den varit lite mindre hade jag dödat den med en tidning, eller dammsugaren. Men jag vågade inte gå närmre än två meter ifrån den, vågade inte riskera att behöva stöta i den. Så jag gjorde det enda rimliga: ringde grannarna ovanpå. De kom ned direkt och hjälpte till. Jag var så tacksam så jag började nästan gråta. Ja gråta ville jag av fler skäl, blev så himla uppskakad. Jag vet att det är fånigt och allt men jag kan inte hjälpa det. 

I alla fall så har jag de senaste dagarna tänkt mycket på när vänner och familj hjälpt mig med olika saker, som när Sara handlade i fredags. Eller när grannarna kom ned på studs. Ingen nämnd ingen glömd här, är fortfarande tacksam för saker som hände på högstadiet. 

Vänskapslistan

👯

Hur är dina egenskaper som vän?

Jag blir alltid glad av att få umgås med vänner, det är verkligen kvalitetstid för mig. Innan barnen kom hade jag vardagsmiddag minst en kväll i veckan och förfest hos mig varje helg. Det var allt livet, det. Jag älskar att prata och analysera relationer och företeelser och har inte så hög integritet, jag tycker att alla vinner på att dela med sig.

Jag är extrovert så länge jag får välja själv. När jag umgicks mycket och ofta med vänner var det ändå fler dagar under veckan som jag bara var ute i skogen med hundarna, jag vill också gärna ha enkelrum när jag reser med vänner. Avskyr att tvingas konversera ytligt som på exempelvis mingel, då vill jag bara gå eremiten i skrotnisse på alltihop. Jag tycker mycket om att lära känna nya människor, men då måste de öppna upp lite, ge mig en hint.

👯

Sämst som vän?

När jag ältar samma problem eller ämne för hundrade gången, att jag ofta vill ha mer och gå all in när jag väl är på fest (exempel: vill gärna gå på svartklubb till fem på morgonen i Göteborg till helgen trots att inte mitt sällskap är alls särskilt sugen på det), eller när jag inte kan finnas där till hundra procent eftersom jag har fullt upp med resten av livet, barn och jobb. Är också alltid rädd för att verka självupptagen.

👯

Vad stör sig dina vänner på med dig?

Tidigare störde sig mina vänner garanterat på att jag alltid skulle välja musik på fest, men sen släppte jag bara allt och bestämde mig för att en bra fest såklart går före pretto och att allas favoritlåtar räknas. Upptäckte förra helgen att jag tydligen kan texten till Säg mig var du står med Carola, det får jag väl tacka Annica för, tänker jag?

Jag vet att det finns de (hehe i alla fall en) som stör sig på att jag har viss coolhetshets (som Elsa och säkert min syrra skulle uttrycka det, även om jag är en extremt ocool person egentligen), men det är väl bara Hanna 15 år som drömde om att jobba på ZTV som finns kvar där inne antar jag?

👯

Återkommande vänproblem?

Seriöst: inget. En enda gång har jag blivit ovän med en vän så att vi slutade umgås, vi hade helt enkelt olika behov och önskemål av en vänskapsrelation.

👯

Typiskt för dig som vän?

Vill alltid hitta på saker och säger alltid ja, om jag inte behöver vara hemma med barnen eller har varit borta för mycket från dem. Jag är nästan alltid glad och tacksam. Inte så dömande. Umgås nästan bara med tjejer och tjejers killar. Och min man såklart, vi har väldigt roligt ihop när vi har roligt ihop. Men överlag: jag älskar kvinnor och är extremt glad att jag föddes in i systerskapet.

👯

När blir du sur?

Citat Sandra Beijer, kan skriva under på detta väldigt mycket:

”Blir extremt sällan sur för jag anser att idén med vänner är att ha människor runt omkring en som man ska må bra och ha kul med. Vänskapsbråk hör hemma i tonåren (med vissa undantag såklart).”

Ja, exakt så. En grej som jag lärt mig är att alltid stämma av med en vän så att man har samma förväntningar på en kväll. Sen kan man såklart alltid ändra sig av olika anledningar. Men om jag tänker att om jag vill vara hemma före midnatt är det bara dumt att låta min vän tro att vi ska festa halva natten. Och så vidare.

👯

Tråkigast med dina vänner?

Att jag inte kan träffa dem oftare, pga livet och geografiskt läge.

👯

Önskeegenskap som vän?

Jag vill att folk ska få en positiv association när mitt nummer dyker upp på deras display.

👯

Värsta sortens vän?

Nån som kräver exklusivitet, att det bara ska vara hon och jag.

👯

Bästa sortens vän?

De som finns där fast man inte hörs hela tiden. Är SÅ tacksam för det.

👯

Gemensamma drag för mina närmsta vänner?

Att de är varma, smarta och roliga. Att de känner mig och vet vem jag är och hur jag är men ändå tycker om mig. Att jag kan vara mig själv fullt ut med dem. Och även om de är väldigt olika sinsemellan har vi haft väldigt kul ihop på diverse dansgolv.

SÅ LÄSER NÅN VÄN DET HÄR OCH BA YEAH RIGHT om allt på listan och så har man självmedvetenhet 0.000001 på en skala????? 

Vår familj, på riktigt

För några veckor sen hade vi den stora äran att få besök av fotograf Minna Ridderstolpe, som behövde nya bilder inför en workshop. Minna var hos oss i tre timmar och efter en kvart slutade vi behandla henne som en gäst och familjelivet, det vanliga, vardagliga, bara pågick.

Så här skriver Minna om sina fotograferingar, där hon tillbringar tre timmar, eller ett helt dygn, hos en familj:

I framtiden kan ni titta på bilderna och minnas detaljerna från den korta men maxade tid i livet när barnen var små. En tid som man levde i så intensivt men som lätt faller ur minnet. Hur såg det ut? Hur kändes det? Hur var vi? Svaren på frågorna får ni genom en sådan här fotografering och sedan kan ni ha kvar minnena för resten av livet.

Och exakt så blev det. Det är så mycket liv, så mycket vi, i bilderna. Saknar ord för hur glad jag är över den här skatten vi fick och kan inte rekommendera Minna varmt nog. Här kan du läsa mer om hennes olika upplägg, och om dokumentär familjefotografering.

Minna Ridderstolpe: ”Jag är inte din typiska familjeporträttsfotograf. Jag är dokumentär familjefotograf. And you will love it!

Jag gillar att minnas tillbaka men jag kan ha svårt att komma ihåg. Speciellt när det gäller vardagen tillsammans med mina barn. Min son är nio år och jag kan ärligt säga att jag inte minns så mycket från när han var två år, eller sex år. Minnena flyter ihop och saker jag trodde var inristade i mitt huvud för alltid suddas bort med åren. Men så fort jag tar hjälp av bilder klarnar det och jag kommer ihåg. Genom bilderna kan jag återuppleva hur roligt det är att vara förälder – men även hur jobbigt det kan vara. Och jag ser hur roligt det är att vara barn – men även hur tufft det kan vara. Och jag vill aldrig glömma det – hur det var på riktigt.”

Lilla Sara

Idag tänkte jag på hur lik Juni är min lillasyster som liten. Allt från det glada ansiktet med några fräknar på näsan, att kunna pyssla länge eller bygga lego på sitt rum i timmar, att tycka att det är väldigt roligt att retas lite med sin lillebror, vara sprallig och glad men bli vansinnig när kläderna korvar sig eller känns fel.

Man håller ju på väldigt mycket med ”oj vad lik pappa” osv när bebisar är nyfödda, men det är ju efter några år det blir roligt på riktigt. I alla fall internt, fattar om det inte är megaintressant för alla andra.

Sara i mellanstadiet.


Juni förra sommaren. 

Min 37-årsdag

Vi lämnade barnen tillsammans och sen åt vi frukost på Konditorn & Bagarn. 

Jag var på möte hela dagen. Sen mötte jag Malin som skulle prova ut en klänning hos Lars Wallin. Jag kände mig som bästa kompisen i en Hollywoodfilm. 

Efteråt gick vi till Brillo, drack champagne och delade på en löjromspizza aka mitt godaste. 


Och citronpannacotta. 

Avslutade kvällen med min man och sista avsnittet av Big Little Lies. Och somnade mellan mina barn. 

Det var en riktigt bra födelsedag. 

Barnet Hanna

På måndag fyller jag 37 år. Det kanske är barnsligt, men jag vill fortfarande fira min födelsedag även när jag inte fyller jämnt. Det kommer jag nog alltid att vilja. 

Fram till och med min trettioårsdag bjöd jag till fest eller middag varje år. Men sen kändes det pinsamt att bjuda in mer än de närmsta (familjen och kanske nån kompis). 

Men i år! I år kommer jag bli firad på alla möjliga sätt. Först fick jag ett par presenter redan igår, av svärföräldrarna som var här för att fira Juni. Ett hudvårdskit och en hårtoning. Och min syster sa att hon och Johan såklart kommer och firar mig på söndag. Blev SÅ glad. 

På måndag kväll ska jag på födelsedagsmiddag med Malin. Och av mina föräldrar får jag den här fina koftan från Blankens. Känner mig extremt bortskämd och uppvaktad och framför allt TACKSAM på alla vis nu. Tänk att en får bli så firad. <3