Jag tar tillbaka allt!

Näe jag skäms över att jag hamnat i det här med ”dagens ungdom” ibland och generaliserat en hel generation. Jag åker just nu tunnelbana samtidigt som tre unga killar, skulle tro att de är 14-16 år ungefär. De flög upp när det kom en mamma med två små tjejer och erbjöd sin plats, två av dem gav en hemlös kille pengar direkt och de verkar så himla gulliga. Blev helt rörd och fick typ klump i halsen. <3 

 

Festival: inställd

Arve är i en ganska tuff separationsfas och under helgen, när vi var i annan miljö än hemma, har han så att säga hängt mig i kjolarna, gått efter mig som en gullig liten papegoja och bara ”mamma?” ”mamma?” och storgråtit så tåtarna sprutat när han råkat tappa mig utom synhåll (typ om jag gått till köket).

Det är helt ok när Martin är med honom (tack och lov), men att ha barnvakt just nu känns ganska tufft, inte minst för barnvaktens skull. Förutom att mina föräldrar fick gunga honom nästan oavbrutet i lekparken (då var han glad) när jag var ute och sprang (5 km i torsdags, 10 km i lördags!) så hade jag inte hjärta att lämna honom mer under helgen. Det blev alltså inte en enda konsert för mig.

Kände mig så ledsen för det i lördags natt, bitter liksom. Även om Martin jobbat hårt under helgen har han ändå träffat härliga personer, sett roliga spelningar, gått på efterfest. Jag har istället gått och lagt mig direkt barnen somnat för att orka ta nätterna själv. Det är ju inte Martins fel, men logik hjälper inte mot dåligt humör.

Det som däremot hjälpte: egentid. I söndags morse fick jag väcka min man fast han bara sovit fyra timmar och så susade jag iväg till spa med mamma. Det var en perfekt härlig dag! Och direkt så var liksom balansen återställd. Jag kom tillbaka som en nöjd och glad person, och det blir ju fler konserter.

Vem får man älska? VEM MAN VILL!

Blir helt rörd av detta. Framtiden!

Skärmklipp

Det här var andra året i rad som förskolan gick i pridetåg i samband med West Pride-festivalen. Förberedelserna hade pågått i en vecka. Ramsor som ”vem får man älska – vem man vill” och ”upp och nicka sockerdricka, alla ska få kärlekshicka” upprepades envist.

– Inför förra året frågade vi barnen vem man får älska. ”Vem de vill”, sa alla. Sedan dess har det varit vår slogan, förklarar förskoleläraren Sara Ghazi.

Snuttefilt för folk med sömnbrist

Detta utdrag tycker jag om att läsa:

Den mänskliga kroppen är en finurlig konstruktion som är bra på att hantera tillfälliga påfrestningar som exempelvis sömnbrist. Vi behöver inte (ännu en myt) ta igen förlorad sömn genom att sova fler timmar nästa natt utan kroppen tar igen sömnbristen genom en effektivare sömn och bättre sömnkvalitet nästkommande natt. Det är denna mekanism man kan använda för att träna sig till bättre sömneffektivitet och sömnkvalitet. Lite förenklat kan man säga att kroppen ”lär sig” hur mycket tid som finns disponibel för den sömn och återhämtning som den behöver och disponerar sömnen efter det. Lite tid i sängen ger bättre sömneffektivitet och kvalitet medan mycket tid i sängen ger lägre sömneffektivitet och sämre sömnkvalitet.

Människor som sover dåligt börjar ofta tvärtom tillbringa mer tid i sängen. Man lägger sig tidigare, vilar under dagen, passar på att sova ut när man kan och tillbringar också ofta mycket tid åt att ligga i sängen och läsa, se på TV etc för att kunna somna. Detta kan man i linje med ovanstående beskrivning se som att man jobbar på att försämra sin sömneffektivitet och sömnkvalitet. Vill man sova bättre ska man alltså istället minska tiden man ligger i sängen; lägga sig senare, vara aktiv istället för att vila under dagen och gå upp i tid på morgnarna!

Fotnot: Som med all träning är det trögt att komma igång innan man har fått bättre vanor. Om kroppen är van att tillbringa mycket tid i sängen och har en dålig sömneffektivitet kommer man inte vakna utvilad efter en kortare nattsömn. Men ofta kan man redan nästa kväll få en viss belöning då man förhoppningsvis somnar snabbare tack vare sömnunderskottet från föregående natt.

Text: Sara Widén, Leg Psykolog på Beteendeterapeuterna Stockholm. Hon arbetar också på Karolinska Institutet där hon undervisar blivande sjukgymnaster i att arbeta med beteendeförändring.

Det är tisdag

Tisdag var länge veckans sämsta dag för mig. På måndag kändes det som nån slags chockartad nystart och dessutom skönt att slippa eventuell söndagsångest, på onsdag var det nästan helg igen. Men tisdag, så seg och grå.

Nu tycker jag att veckorna går helt vansinnigt snabbt; förra veckan hade vi årsstämma och kortvecka och nu det känns det enbart skönt med en helt vanlig tisdag. Jag kommer vara bland de första på plats på jobbet, hinna fixa massor med en rolig kampanj, åka hem i tid.

Oavsett hur man känner för denna dag, här lite bilder som åtminstone jag blir glad av: