Men gå nån gång, bara

Jag gjorde en så fruktansvärt dålig lämning av Arve idag. Den ca halvtimmeslånga lämningen avslutades med att jag skulle försöka muntra upp honom genom att själv åka i den isiga rutschkanan. Varpå ett 15-kilos barn gav mig en knuff så att jag swishade ned, studsade på fötterna och flög vidare iväg för att landa på knäna i gruset och skrapa upp båda benen från knä långt ned på smalbenet.

Detta inför pedagogerna, som väl redan innan undrat varför jag drog ut på lämningen och inte bara lämnade över min ledsna unge till en av dem. Men det är så svårt när man har ett barn som knappt ens brukar säga hejdå utan bara rusar in i leken, och som plötsligt är helt förtvivlat?

Ja ja det var väl en lärdom för hur jag inte ska hantera inskolningen på nya förskolan i nästa vecka. Den kommer bli tuff tror jag.

När man baxnar

Läs inlägget Det skeva samhället.

Förresten var jag nyss på hälsoundersökning med jobbet. Alla värden var på topp: blodsocker, blodfetter, levervärden, blodvärden etc. Fick ändå bantningstips av typen ”vrid av sockerkranen och vrid på grönsakskranen”. Jag svarade typ ”tack, men jag skulle i princip kunna börja jobba som dietist vilken dag som helst”. Jag fattar att personer inom vården har som uppdrag att minska ohälsa. Men om det vore så enkelt som att ge tips om att äta mindre kolhydrater………..

Ett tredje barn

Linnéa i USA frågade på instagram om man nånsin känner sig klar. Apropå att skaffa fler barn. Och en gång sa en kompis sa att hon tror att kvinnor aldrig känner sig helt färdiga, att det alltid är en sorg att inte få fler barn, hur många man än har. Innerst inne.

I BEG TO DIFFER! Jag är så nöjd och glad över mina två barn och även om jag älskar bebisar och har varit megalycklig över mina små, och känner mig väldigt sentimental över att aldrig mer uppleva graviditet, att få upp en nyförlöst bebis på bröstet eller lugnet under amningen, känner jag inget behov av att börja samla på barn för att få uppleva just det igen och igen.

Jag har lika stor respekt för att man inte vill ha några barn alls som att man sörjer att det kanske inte blir några fler när man precis fött sitt sjunde. Men om jag erbjöds ett piller som gjorde mig infertil utan återvändo hade jag förmodligen tackat ja och bett om ett glas vatten.

Intervju med Arve och Juni, de fyller 4 och 7 i mars

Ok det här var väl mest roligt för mig…

ARVE:

1 Vad brukar jag alltid säga till dig?

– Att jag är en älskling.

2 Vad gör mig lycklig?

– Alltid.

3 Vad gör mig ledsen?

– När jag gör någonting dumt.

4 Hur får jag dig att skratta?

– *viftar tokigt med armarna*

5 Hur var jag som barn?

– Också lite tokig.

6 Hur gammal är jag?

– 40-50?

7 Hur lång är jag?

– 40-50?

8 Vad är min favoritsysselsättning?

– Vara med mig.

9 Vad är jag jättebra på?

– Inget. Nu kan du sluta.

PAUS.

10 Vad är jag inte så bra på?

– Att inte sitta still med nån annan.

11 Vad jobbar jag med?

– Med datorn.

12 Vad är min favoritmat?

– En fis.

13 Varför är du stolt över mig?

– För du gör så coola saker och snälla saker.

14 Om jag var en seriefigur, vem skulle jag vara?

– En tv.

15 Vad gör du och jag tillsammans?

– Läser bok. Och nu får du faktiskt hålla tyst.

PAUS.

16 Vad är likt mellan dig och mig?

– Vi är alltid lika.

17 Vad är olika mellan dig och mig?

– Oleka? Oleeeeeka!

18 Hur vet du att jag älskar dig?

– Men jag sa att du ska hålla tyst nu?

19 En sista fråga: Vad är mitt favoritställe dit jag gillar att gå/åka?

– NEJ.


JUNI:

1 Vad brukar jag alltid säga till dig?

– Att du älskar mig.

2 Vad gör mig lycklig?

– Jag. Och när jag gör något till dig.

3 Vad gör mig ledsen?

– Om jag drar mycket i dig eller om Arve gör nåt sånt.

4 Hur får jag dig att skratta?

– När du gör roliga saker.

5 Hur var jag som barn?

– Du hade kort hår och var ganska orolig för dina syskon.

6 Hur gammal är jag?

– 37!

7 Hur lång är jag?

– En centimeter? Åh gud. En meter!

8 Vad är min favoritsysselsättning?

– Va med mig.

9 Vad är jag jättebra på?

– Du är bra på att skoja och att bli arg. Och du är bra på att säga att vi ska gå och lägga oss.

10 Vad är jag inte så bra på?

– Du är inte så bra på att göra slime.

11 Vad jobbar jag med?

– Gatubarn, att de ska få det bättre,

12 Vad är min favoritmat?

– Spagetti och köttfärssås.

13 Varför är du stolt över mig?

– För att du är rolig och för att du är snäll.

14 Om jag var en seriefigur, vem skulle jag vara?

– Musse Pigg. Jättelik! Ni skrattar lika mycket och ser ut lika.

15 Vad gör du och jag tillsammans?

– Åka och handla och åka till simskolan tillsammans.

16 Vad är likt mellan dig och mig?

– Vi är lika roliga, vi har bruna ögon och brunt hår.

17 Vad är olika mellan dig och mig?

– Det som är olika mellan oss är nog att du tycker om att ha en knuveluss på huvet (detta är alltså min slarviga knut) och så tycker du om gosiga kläder.

18 Hur vet du att jag älskar dig?

– För att du födde mig först och för att jag är så snäll. Och för att du säger det.

19 Vad är mitt favoritställe dit jag gillar att gå/åka?

– Tyresta och på semester.

Overall 92 och vinterskor 25

Nu blir det tydligen bloppis här i bloggen.

Är det nån som behöver en overall i storlek 92? Nypris 1499. Vi har haft Molo till båda barnen sen Junis första overall och är så nöjda med dem. Den är självklart tvättad försiktigt och utan sköljmedel. Sorry för fula bilder men det är så mörkt överallt att jag fick fota i badrummet. Försökte visa att den är i fint skick, det ser man ju på knän och bak.

Tänker mig kanske 500 kr inkl frakt?

Kavat vinterkängor, storlek 25. Och det är samma här, det är den enda modell vi köpt sen Juni var liten. Enkla att ta av och på, varma. Fint begagnat skick. 200 kr inkl frakt?

Om förskoleåren

Fotografen Minna skrev ett så fint inlägg på Facebook. (Det är jag som har fetat vissa stycken, sånt jag tyckte var extra rörande).

”I våras slutade Smilla på förskolan. En sådan självklar del av ens liv, som plötsligt tar slut. Jag minns inte så värst mycket från när jag själv gick på dagis, men jag har ju såklart de gamla gruppbilderna uppe på vinden. 

I april frågade jag därför alla föräldrar i Smillas förskolegrupp om de ville att jag var med och fotograferade under en vanlig dag på förskolan. Så att vi alla kunde få foton på hur barnen lekte, relationerna mellan dem, hur det såg ut i matsalen, vad de tyckte om maten, hur det såg ut i ”deras skog”, när de skrev sina namn med darriga bokstäver, tvättade händerna och korvade på sig överdragsbyxorna. 

Och de två dagarna som jag hängde med de här underbara fem- och sexåringarna var – på riktigt – helt fantastiska! 

Ett gäng roliga, smarta, nyfikna och sammansvetsade barn som nu är spridda i olika skolor i Enskede och de flesta av dem kommer på sikt att tappa kontakten med varandra och bli reduserade till diffusa minnen (talar av egen erfarenhet här…). 

Men nu finns de i alla fall kvar i ett tjockt album hemma hos oss och Smilla kanske inte kommer att ha lika diffusa minnen från förskolan som jag har ifrån mitt dagis.

Om nån i framtiden är intresserad av något liknande på er förskola – så lova att hojta till!!!!”

Juni pratar en del om förskolan hemma. Och det är tydligt att det som alldeles nyss var hennes självklara vardag, en viktig del av hennes verklighet, förvandlats till minnen. Att det redan känns avlägset, att pedagogerna blir allt mer främmande. Från de tryggaste man har om dagarna, till några man nästan är lite blyg inför. 

Det är såklart bara som det ska vara men sentimental som jag är så blev jag alldeles rörd av att läsa Minnas rader. 

Nu har Juni ett nytt gäng, i skolan. Där går två av kompisarna från förskolan. Men de andra, de kommer bara vara allt mer avlägsna minnen av de där åren mellan tre och fem. 

Nynnar på introt till OC

Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt denna vecka för att slippa åka på semester och känna mig som en trött påse med halsont. Men eftersom vi ska hyra ut lägenheten till en bekants lillebror så hetsstädade jag och Martin mellan ca 21-23 igår kväll och sen fixade jag lite administration inför resan (typ fyllde i passnummer och sånt) och vips var det midnatt och jag somnade på uppskattningsvis tre sekunder.

När jag lämnat barnen idag var det otroligt fint nere vid sjön. Den här typen av höstväder, med klara morgnar och frost i gräset, är nog årets vackraste tycker jag.

Efter jobbet ska/skulle jag egentligen på en spelning men jag fick hjälp att sälja mina biljetter så jag ska faktiskt börja packa lite, tre dagar innan avresan. Har nog aldrig hänt förr men jag vill börja resan på ett bra sätt, utan stress.

Apropå förrförra inlägget om tips. Har ni något sådant ni vill skicka med oss till Los Angeles (vi ska bo sex nätter på hotell i Santa Monica, tre på Aria i Las Vegas, en på Ace i Palm Springs och en sista på The Standard, Los Angeles) så känn er fria! Även om ni har något riktigt bra tips för packning, lång flygresa eller liknande.

Känner mig noll orolig för att flyga elva timmar med barnen, konstigt nog. Men de är så stora nu, 3,5 år och 6,5 år… Så länge vi håller oss friska tills dess kommer det bli bra.

Hammarö sydspets


Igår åkte jag, mina föräldrar och barnen ut till Hammarö sydspets och Skage fyr. Vänern var vild och barnen också. De fick plaska som de ville, kasta stenar och leka att en stor sten var deras bebis som höll på att drunkna och behövde hämtas i en dramatisk räddningsaktion. 



Båda barnen var torra och varma när vi kom tillbaka till bilen. Detta hade varit ett bra inlägg i samarbete med Polarn o Pyret…

Ett icke-tips till nyblivna föräldrar (samt ett råd om förstoppning)

Det här mitt överlägset bästa tips till folk som vill bli gravida, väntar barn eller har blivit föräldrar:

Tänk på att nästan alla råd du får utgår från givarens confirmation bias. 

Det handlar lite förenklat om att vi hela tiden (ofta omedvetet) letar efter och hittar bevis för att de val vi gjort är rätt. Vi tolkar liksom verkligheten så att den visar att vårt sätt var bäst.

Jag har alltid varit bra på confirmation bias, tror det bidragit till att jag ofta känt mig ganska nöjd. Men samtidigt som jag älskar att människor fungerar så här, att vi går runt och intalar oss själva att vi har gjort rätt val, att vårt sätt att leva är det rätta för oss, så kan det vara ganska jobbigt för andra. 

För eftersom de flesta föräldrar har åtminstone några områden där de är övertygade om hur extremt bra deras sätt fungerade så råkar man som mer nybliven förälder ut för väldigt många tips baserat på en (1) familj och deras confirmation bias. Det behöver inte vara något fel på råden för det. Men det gör det lättare att strunta i sånt man själv inte känner sig bekväm med.

Exempel på frågor där det blir extremt tydligt: person som ska få sitt andra barn frågar om hen ska köpa dubbelvagn eller om det räcker med ståbräda och allt runt sovmetoder (eller frånvaro av sovmetoder).


Självklart måste man få ge råd utifrån vad som funkade för en själv och jag tänker att mina erfarenheter ibland kan vara en skön motvikt till all hets om hur ”duktiga” barn måste vara: sova i egen säng, sluta amma prick när BVC säger det, sluta åka vagn för att de fått syskon osv. Min tanke är ju att barn blir stora ändå, mycket utveckling går av sig själv och min confirmation bias visar att det har funkat bra hittills. Hehe.

Ett råd jag verkligen vill sprida är förresten att gå till doktorn om ens barn har upprepade förstoppningar. Vårt yngsta blev som ett helt nytt barn när vi bett om – och fått – movicol/laxido junior.  Barn ska inte behöva gå runt och ha ont i magen och vara rädda för att gå på toa. Men det var en parentes.

Leksaksmuseet i Bergrummet

Häromkvällen var jag och Arve på Louise/Hej hej vardags vernissage på det nya leksaksmuseet i Bergrummet, Skeppsholmen. Det var jättefint att se skisserna till hennes illustrationer, se hur hon jobbar. Och hennes bok måste väl ändå vara en av de bästa presenterna man kan ge bort vid baby shower/barnfödsel/dop.

Dessutom var museet helt magiskt. Caroline Romare är scenograf (och gift med Peter Pluntky, om man har inlogg på DN kan man läsa om deras gemensamma hem här) och har ansvarat för utformningen, tillsammans med ett kreativt team med erfarenheter från bland annat Dramaten, Operan, SVT, Stadsteatern och Kulturhuset. Det märktes verkligen att de är vana att arbeta med dramatik för det var verkligen spännande att gå genom den enorma leksakssamlingen.

Jag har lovat Arve att vi snart ska gå dit igen.

Bergrummet – Tidö Collection of Toys & Comics är namnet på Stockholms nya museum på Skeppsholmen som baseras på den kända leksakssamlingen från Tidö Slott utanför Västerås. Under sex decennier har samlingen byggts upp, och det är uppskattningsvis 40 000 leksaker som flyttats från Tidö till huvudstaden och ett nytt modernt sammanhang. 

Super-Charlie och skurksyrran

Häromdagen fick jag hem den nya boken om Super-Charlie av Camilla Läckberg. Arve tyckte att den var lagom spännande och att det var bäst när föräldrarna fick snurrande ögon (dvs blev hypnotiserade av Super-Charlies nya lillasyster, en gullig men också mystisk bebis). Den påminner lite om Babybossen. Millis Sarri illustrerar med många detaljer och det gillar barnen såklart. Vi pratade också om hur föräldrar ofta har förutfattade meningar om vad barn tycker är kul. Och att man ska prata med barnen först.