Spotifys bästa ljudböcker och sagor för barn

Vi lyssnar mycket på ljudböcker, både när barnen ska somna och när vi åker bil. Det här är familjens favoriter av utbudet som finns på Spotify:

(detta inlägg är tyvärr ej sponsrat av spotify)

Skolstarten närmar sig

Detta har jag glömt berätta: när vi tackat ja till den skola J blev tilldelad (den var ingen av våra tre val och ligger ca 30 minuters promenad från As förskola, vilket skulle betyda ungefär en timme för att lämna eller hämta barn, plus mina 1 timme 20 minuter vidare till jobbet) och varit på ett informationsmöte (där jag för övrigt hoppade på en trevlig förälder vars barn J lekte med och frågade om jag kunde få deras nummer så barnen kunde träffas innan skolstarten) så fick vi besked om att den närmsta friskolan, som ligger precis vid förskolan, bestämt sig för att starta två förskoleklasser istället för en. Och att J blev erbjuden en plats. Så otroligt skönt! 

Detta efter att vi gjort ändringsansökan till en närmre skola och till och med övervägt att flytta för att få ihop logistiken. Nu har vi tio minuter till förskolan, fem minuter till skolan och därifrån nära både pendel och t-bana. Jag är så tacksam. 

Svunna dagar 

Jag blev så lättad när jag hittade filmerna från Junis första tre år att jag grät. Jag trodde att de var förlorade för alltid. Jag letade som en galning i nästan två timmar imorse, och till slut gick jag igenom en hög med gamla USB-minnen. Där fanns de, extremt oväntat, på ett skruttigt litet rött USB. Nu gör jag backup både på extern hårddisk och via iCloud. Puh. 


Det är något speciellt med de där korta snuttarna jag filmat med mobilen. Hur barnen lät, rörde sig. Och barnen älskar det såklart. 

För övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska göra med alla bilder. Jag tänker att jag ska välja ut max 100 bilder per år och barn och spara i en varsin mapp. Och så sätta ihop filmklippen till en film från varje år. 

Själv älskar jag mina egna fotoalbum, mamma har gjort så otroligt fint, sparat testar av hår när vi klippt oss det första året, och skrivit texter till bilderna. Kanske ska jag göra ett sånt projekt till barnen framöver. Inget scrapbooksaktigt, jag har ingen känsla för sånt. Men jag kan i alla fall framkalla ett utval av bilderna och sätta in med små handskrivna texter till. 

Finns det några män som gör album åt sina barn? Det undrar jag. 

Bamse-appen

Vi vann ju en resa med Tui där vi ska testa Bamses nya app. Här hemma har dock barnen tjuvstartat lite och båda gillar den mycket. Juni har lärt sig Bamsedansen och Arve har peppat inför flygresan. Oavsett var man ska resa kan det ju vara kul för barn att se lite hur det går till på flygplatsen, hur det ser ut på planet osv. Bamseklubben är gratis att ladda ned i AppStore och erbjuder inga köp i appen (tack!).

Streptokocker

Vi åkte inte in igår heller, hon var vid gott mod trots halsont och feber. Men då halsontet blev värre och hon kräktes både igår kväll och i natt av hög feber åkte vi till vårdcentralen direkt på morgonen. Där konstaterades en rejäl halsfluss och vi fick penicillin utskrivet. 

Mina barn har aldrig ätit penicillin eftersom det varit helt omöjligt att få i dem den vidriga sörjan. Men nu är hon så stor att hon kan få tabletter. Hoppas det hjälper snabbt för hon har så ont i magen av att inte kunna äta något. Köpte såklart glass och chokladpudding och nu dricker hon fil ur pipmugg. 

Tack för snälla svar, jag är trött efter en intensiv period på jobbet och lite pms på det, ni vet. 

Närakuten

Igår när jag hämtade barnen var Junis hälta och stelhet helt borta. Jag är ganska säker på att det inte är höftsnuva för hon har inte känt något ovanför knähöjd. Och växtvärk som håller i sig halva dagen känns också lite konstigt?

Igår kväll var jag därför orolig för allt från barnreumatism (vars första symptom ofta är morgonstelhet) och olika typer av cancer (eftersom många barn verkar ha visat det symptomet). Men sjuksköterskan på vårdcentralen tyckte såklart (indirekt) att jag skulle skärpa mig och gav oss en tid 26 juni, ifall det inte blivit värre innan dess. 

Fast nu har Juni fått feber, halsont och ont i huvudet. Vi får väl åka till närakuten när den öppnar. 

Balansen som förälder, att inte vara hönsig men samtidigt inte behöva ångra att man inte tog symptom på allvar… så svårt ibland. 

Vad jag inte visste då

Älskar verkligen Louise/Hej hej vardags illustration om att en lugn mamma ger ett lugnt barn. Och som hon skriver:

”En värmande kommentar när man har det jobbigt. Nu vet du i alla fall att det är ditt eget fel, så skönt!

Ett tips som konstigt nog alltid verkar komma från mammor med väldigt lugna barn…

Men vänta nu… Skulle det kanske inte eventuellt kunna vara så att ett lugnt barn ger en lugn mamma?”

Nu har Anna Lavfors/AlltOmBarnvagnar, som jag följer på instagram (och som är så cool och sympatisk), sin fjärde bebis och det är en ”kvällsskrikare”. Tänk att barn till erfarna, trygga mammor också kan skrika om kvällarna, precis som mitt förstfödda. Det hade varit skönt att veta då, för sex år sen. Och kanske skönt att veta för nån av er som läser? 

Alltså felsökandet jag sysslade med: Har hon fått för mycket intryck, är bröstmjölken för tunn, ska jag sluta dricka mjölk, äta lök, äta choklad, är jag inte tillräckligt trygg, har hon kolik? Som om skrikandet nödvändigtvis berodde på något jag gjorde, kunde påverka. Suck. 

Det här med att J har fått en limpistol

Jag tror det är det bästa hon fått, någonsin. I hennes ögon alltså. 

Hon var ensam på sitt rum hela eftermiddagen. Sen kom hon ut. Om ALLT sitter fast på dessa collage? Jo. 

Ser fram emot när hon i intervjuer säger ”mina föräldrar lät mig alltid experimentera och utveckla mina intressen, det har verkligen hjälpt mig att bli den jag är idag”. 

Vår familj, på riktigt

För några veckor sen hade vi den stora äran att få besök av fotograf Minna Ridderstolpe, som behövde nya bilder inför en workshop. Minna var hos oss i tre timmar och efter en kvart slutade vi behandla henne som en gäst och familjelivet, det vanliga, vardagliga, bara pågick.

Så här skriver Minna om sina fotograferingar, där hon tillbringar tre timmar, eller ett helt dygn, hos en familj:

I framtiden kan ni titta på bilderna och minnas detaljerna från den korta men maxade tid i livet när barnen var små. En tid som man levde i så intensivt men som lätt faller ur minnet. Hur såg det ut? Hur kändes det? Hur var vi? Svaren på frågorna får ni genom en sådan här fotografering och sedan kan ni ha kvar minnena för resten av livet.

Och exakt så blev det. Det är så mycket liv, så mycket vi, i bilderna. Saknar ord för hur glad jag är över den här skatten vi fick och kan inte rekommendera Minna varmt nog. Här kan du läsa mer om hennes olika upplägg, och om dokumentär familjefotografering.

Minna Ridderstolpe: ”Jag är inte din typiska familjeporträttsfotograf. Jag är dokumentär familjefotograf. And you will love it!

Jag gillar att minnas tillbaka men jag kan ha svårt att komma ihåg. Speciellt när det gäller vardagen tillsammans med mina barn. Min son är nio år och jag kan ärligt säga att jag inte minns så mycket från när han var två år, eller sex år. Minnena flyter ihop och saker jag trodde var inristade i mitt huvud för alltid suddas bort med åren. Men så fort jag tar hjälp av bilder klarnar det och jag kommer ihåg. Genom bilderna kan jag återuppleva hur roligt det är att vara förälder – men även hur jobbigt det kan vara. Och jag ser hur roligt det är att vara barn – men även hur tufft det kan vara. Och jag vill aldrig glömma det – hur det var på riktigt.”

Back to life, back to reality

Borta bra men nu är det verkligen vardagsrealism igen. Igår kom jag för sent till förskolan fast pedagogerna hade APT. Mina barn var inte sist kvar, men ändå. På väg hem gick vi till Konsum och när jag manövrerat barnen genom butiken och skulle betala så funkade inte mitt kort. Samtidigt viskade yngsta att han var hemskt kissnödig men betalningen tog så lång tid att vi inte hann ut och sen gick vi hem i väder jag skulle beskriva närmre permafrost än en majdag.

Om trötthet

Louise skriver om sömnbrist. Och jag vill tipsa om det här, som jag tycker är lugnande läsning

Det är kanske en klen tröst under perioder i livet när man sover fem timmar upphackat i fyrtio avsnitt. Men ändå.

Den mänskliga kroppen är en finurlig konstruktion som är bra på att hantera tillfälliga påfrestningar som exempelvis sömnbrist. Vi behöver inte (ännu en myt) ta igen förlorad sömn genom att sova fler timmar nästa natt utan kroppen tar igen sömnbristen genom en effektivare sömn och bättre sömnkvalitet nästkommande natt. Det är denna mekanism man kan använda för att träna sig till bättre sömneffektivitet och sömnkvalitet. Lite förenklat kan man säga att kroppen ”lär sig” hur mycket tid som finns disponibel för den sömn och återhämtning som den behöver och disponerar sömnen efter det. Lite tid i sängen ger bättre sömneffektivitet och kvalitet medan mycket tid i sängen ger lägre sömneffektivitet och sämre sömnkvalitet.

För vår familj passade det också bäst att inte avboka planer utan istället planera mera. Så att vi redan fredag kväll visste vad som skulle hända på lördag förmiddag. För att bara vara hemma när båda är trötta och lättirriterad och barnen vilda och stöket växer var det sämsta för oss. Mycket bättre att komma ut och träffa vänner eller gå på nåt museum och sen komma hem och ha fått lite nya intryck. Men det är såklart olika. 

Något som jag tänker måste vara gemensamt för ALLA familjer är väl i alla fall att det finaste som finns under såna här perioder är när ens partner ger en sömn. I vårt fall när han tog med barnen till affären eller lekparken och drog ut på det så jag fick vara ensam hemma och sova en stund i lugn och ro. Jag är ju värdelös på att sova om morgnarna. 

När Arve var liten köpte vi städning en gång i veckan (av två systrar som startat egen städfirma, rekommenderas varmt!). Det var extremt värdefullt att det var rent hemma när vi var så trötta. Och vi tänkte att det var billigare än skilsmässa. Ett värdelöst tips om man inte har de marginalerna ekonomiskt såklart…

Sömnen är min största anledning till att inte försöka få ett tredje barn. Jag vet faktiskt inte om vi skulle orka en sån period till… den där tröttheten när allt är lite dimmigt och det är svårt att tänka på annat.