Önskeinlägg: småbarnsåren

”Utmaningar och glädjeämnen med att ha lite äldre barn (har själv en tvååring som stundtals driver mig till vansinne med sina viljedemonstrationer).”

Svar: I feel you. Tycker att mycket blir enklare när barn fyllt tre. Obs subjektiv åsikt baserad på två barn.

Fortsätter här med nån slags anekdotisk bevisföring eller vad man ska kalla det, ta det för vad det är. Men häromdagen läste jag Elsa Billgrens blogg och hon skrev:

Lynn är mitt inne i en trotsperiod där allt jag föreslår är fel. Man ska inte åka vagn. Man ska inte gå. Man ska inte sitta på axlarna. Man ska skrika, kolla på Bolibompa-appen och helst kasta sig ut i gatan när allt blir fel.

Då tänkte jag på när Juni åkte till förskolan i en lila pyjamas som var det enda hon ville ha på sig, inlindad i täcken eftersom hon vägrade overall och med en pipmugg varm choklad och en iPad i knäet.

Idag när jag kom hem hade hon spontant städat badrummet och sen läste hon en halv bok högt för sig själv och plockade fram och bort sin egen middag medan jag lade Arve.

Minsta motståndets lag tycker jag får råda med tvååringar. Inte för att det är enkelt ändå, men enklare. Jag tycker att risken för utbrott ökar för varje sak som gått emot dem.

All styrka, snart är ni igenom det värsta. Och det blir bara roligare ju större barnen blir, hittills i alla fall.

Utmaningar med en sjuåring är det ganska dramatiska sinnelaget samt att försöka få henne att berätta saker ur livet. Vill helst veta allt, vara hennes number 1 bollplank. Kommer knappast vara det, men kämpar väl på med mina frågor.

Foto från den långa period då vi gick kvällspromenad i ca en timme för att få denna kvällspigga unge att somna.

Bästa mamman i världen!

Jag är ganska självkritisk som förälder och tänker ofta på områden där det finns förbättringspotential. Men idag tänker jag gå runt och känna mig bra resten av dagen.

För när jag och Arve åkte till stan (han är med mig på jobbet idag) satt vi nästan hela resan bredvid en kvinna (som hade ursnygga strumpbyxor). Och när vi gått av kom hon ikapp oss och ville berömma mitt fina förhållningssätt till min son. Att det nästan gjorde henne rörd. Och då blev jag också alldeles rörd, såklart. Vilken otroligt fin komplimang! Och så stod vi där på Hötorget och var rörda nån sekund innan båda hastade vidare åt olika håll. Men jag kommer såklart alltid bära med mig de snälla orden.

Och nyss hörde jag Arve prata med min chef. Arve berättade att jag är snäll varje dag och bara har varit arg på honom två gånger någonsin och att jag ”faktiskt bara är 38 år”. Arve är verkligen i en period när han är otroligt kärleksfull och det är så MYSIGT.

 

Kamratpostens undersökning och papporna

Oj vad jag citerade motsvarande undersökning när den genomfördes för tio år sen. Jag använde den som argument om hur viktigt det är att dela på föräldraledigheten och hur mycket pappor förlorar på ett ojämställt familjeliv.

Det är såklart fortfarande sant att pappor blir förlorare av att vara mindre närvarande, men den här gången läser jag undersökningen lite annorlunda.

Barn har alltså fått svara vem de helst pratar med när de är ledsna. Och bara 53% av barnen väljer att prata med sin mamma eller pappa i första hand.

Att 47% väljer att prata med någon annan än sina föräldrar när de är ledsna ger även oss mammor underkänt, tycker jag. För vi har åtminstone växt upp i ett sammanhang där det är mer ok att prata om och visa känslor. Vi tar statistiskt sett ut större del av föräldraledigheten och mer vabdagar. Och ändå väljer 17% av våra barn att prata med ”ingen alls”, hellre än att komma till oss.

Men det är svårt, såklart. Det finns barn som är superöppna och berättar om allt. Och det finns barn med hög integritet som har svårare att öppna upp. Det beror till stor del på hur bra föräldrarna är på att lyssna och på att härbärgera barnens känslor. Men jag skulle också säga att det beror på att barn är olika.

Det den här undersökningen kanske främst visar är hur svårt det kan vara för barn att prata med en vuxen. Att vi absolut inte kan förlita oss på att våra barn berättar om de blivit utsatta för något hemskt.

Kemi och… färglära

Min unge har 100% fria händer i sitt rum, som är hälften legobyggen, hälften slimefabrik. Där finns linsvätska, lim, raklödder, bikarbonat, kinetic sand (eller vad det heter), handtvål, flytande färger, olika glitterflingor och massor av andra ingredienser. Det blir fluffy slime, butterslime, slime som ser ut som soja och wasabi. Det stretchas och pokas och färger mixas till den perfekta nyansen. Hon har så kul!

Ibland spelar hon in små filmer om hur man gör slime, som jag smygkollar på i efterhand.

En svettig idiot.

Nä nu omyndigförklarar jag snart mig själv. Martin hade lite bråttom till ett möte idag men var inställd på att lämna barnen innan. Så hux flux hör jag mig själv föreslå att jag ska lämna så han säkert hinner, trots att han hade ganska gott om tid medan jag var helt oförberedd på att lämna.

Så idiotisk den är, den där uppoffrande reflexen! Måste träna bort den.

Nu sitter jag på pendeln helt svettig och med hjärtklappning. Sjuåringen kom tre minuter för sent till skolan och jag hörde hur de redan börjat sjunga i samlingen när vi kom in. Hon hade dessutom ont i magen eftersom min stress såklart smittat av sig.

Jag mår så dåligt av att lämna, blir så fruktansvärt stressad när vi blir sena och det blir vi ganska ofta.

Själv är jag aldrig sen när jag har tider att passa. Eftersom jag är född tidsoptimist har jag tränat upp strategier som lurar hjärnan till goda marginaler.

Men trots att jag planerar för att vi ska gå hemifrån med 20 min i marginal (dvs 7.30, det tar tio min till förskolan och Juni börjar 8) när jag ska lämna barnen blir vi ändå sena. Det är så mycket oväntat som kan uppstå. Hästsvansar där något hårstrå plötsligt står upp och måste göras om, en fyraåring som blir ledsen av en stressad röst och vill gömma sig en stund, strumpor vars söm sitter fel när skorna ska på. Osv. Och ni vet hur det är, blir man arg tar det en kvart extra eftersom barnen blir så ledsna då.

Nu fick jag springa för att hinna med pendeln och komma till jobbet i tid, helt osminkad och okammad. Allt detta för att jag skulle vara snäll? Herregud, Martin bad mig inte ens lämna och när jag erbjöd mig antog han väl att jag hade gott om tid. Så gick det ut över barnen istället.

Ja ja det är i alla fall fredag, jag planerar för en 100% lugn och stressfri helg och nästa vecka ska vi ha bra strategier för att komma i tid. Nu ska jag ta några djupa andetag.

Förskolestart

Vid den här tiden på året börjar många ettåringar förskolan. Och jag ser hur deras föräldrar peppas av andra föräldrar med ord som att det är jobbigast för föräldrarna, barnet kommer ha det så bra osv. Och ja, i den bästa av världar är det värst för föräldrarna.

Men även om det är självklart att förskolan ska finnas, för att föräldrar som vill och behöver jobba ska kunna göra det, så behöver man inte låtsas som om det är världens bästa plats för ettåringar.

Många förskolor är bra, att skola in Arve var en lek i jämförelse med när Juni skulle börja. Han hade en trygg famn vid lämning och även om det under en period var struligt med många olika vikarier så fanns det alltid personal han hade hunnit knyta an till på plats.

Men på Junis första avdelning var det 17 barn i åldern 1-2 år. Det fanns tre pedagoger, varav en var på väg att bli sjukskriven. Juni fick ofta ha sin vagn inomhus eftersom det var en trygg plats för henne, när ingen vuxen hade möjlighet att ge henne närhet och trygghet. Hon åt inget vid lunchen. Drack ett glas mjölk, åt kanske några makaroner. Var mycket orolig och/eller ledsen vid varje lämning och ibland fick jag lämna henne i famnen till en pedagog med ryggskott. Det var en tredagars-inskolning, utan erbjudande om att förlänga. När sju nya barn ska in i verksamheten finns det inte utrymme att dra ut på det, och det är svårt att ge varje barn en särskild pedagog att knyta an till.

Den där tanken om att små barn mår bra av att vara i förskola, att allt är naturligt och det är värst för föräldern, var ganska dålig för mig. För idag fattar jag inte varför jag inte pratade med förskolechefen, med lokala politiker. Om hur orimligt det är att vara tre vuxna på 17 så små barn, som alla behöver hjälp att ta på kläder, med blöjor, med maten. Vilken arbetsmiljö!

#pressatläge

Om hur slitigt det kan vara i förskolan vittnar förskoleupproret #pressatläge, där pedagoger berättar om stora barngrupper med få vuxna. Och hur de inte hinner trösta, byta blöjor eller själva gå på toa. Här finns massor av berättelser. 

Jag älskar den romantiserade bilden av förskolan, blir rörd av små knattar med färgglada västar på promenad, av engagerade pedagoger och roliga dagar. Förskolan är så fin och så viktig.

Men vi måste våga ställa krav på att det är en trygg och bra plats, för våra barn och för de vuxna som sliter med att ge våra ungar fina dagar.

För det är inte alltid det är värst för föräldrarna.

Jag med, Cardi B

”I think I underestimated this whole mommy thing” säger Cardi B, som ställer in turné pga bebisen.

Men gud JA, samma här. När jag skulle gå på festival när Juni var några månader och hon ha barnvakt på hotellrummet och skrek tills hon kräktes. Jag hade precis fått på mig armbandet men tog vändande taxi tillbaks till min lilla smula.

Minns också en gång när jag var så extremt badsugen den varma sommaren när Juni var ett par månader. Träffade en gammal bekant på stranden som höll i Juni så jag fick ta ett snabbt dopp och det var väl livets skönaste svalka.

Jag som trodde jag skulle bli en cool mamma som levde på ungefär som vanligt.

Världens coolaste är Cardi såklart ändå.

Semester och skärmtid

Jag ligger i träsoffan utanför stugan, med huvudet på en kudde och läser en bok via Storytel, är halvt igenom Finna sig.
 Älskar att prenumerera på ljudböcker, hade liksom inte fattat att man även kunde läsa där. Eller varva läsa och lyssna. Och ge barnen godnattsagor.

Framför mig ligger Glafsfjorden stilla, klockan är snart elva men det känns redan hur varmt det kommer att bli idag.

Jag hör Arve prata med sin hamster Oskar, som han gjort av en grankotte. Blåbär som ögon och bitar från en grön grankotte som öron.

Vi kämpade hårt men det räckte inte. Det var synd, säger han till hamstern.

Barn som leker med kottar, som har en fantasivärld. Nu är det lätt att känna sig präktig som förälder. Men att ge barnen fri tillgång till iPad under lovet ger inte precis samma poäng.

En morgon låg båda barnen i sängen till tolv, en tittade på Fixa rummet och en på Andy och dinosaurierna. Och en dag hade Arve säkert sju timmars skärmtid totalt sett.

Det är 30 grader ute, vi badar i timmar. Barnen leker med stenar, leksakselefanter, bilar. Har kompisar på besök. Staplar ved, plockar hallon, lagar en soppa med vatten, blad och jord. Jag tycker det är utmärkt om de kan varva ned med en skärm.

När ungarna kan läsa flytande kommer de få roa sig med en bok, precis som jag gjorde stora delar av varje dag under mina sommarlov. Låg på sängen och läste fast det var strålande sol ute, låg nere på bergen och lyssnade på Depeche Mode och var djupt inne i en bok.

Men tills dess får de gärna vila sig genom att titta på youtube, där nån kille spelar Pokémon Go, eller vad som nu intresserar dem. Här råder fri skärmtid.

Om curlingföräldrar

”Hougaards antaganden har alltså visat sig vara fel. Curlingföräldrars barn klarar sig betydligt bättre än genomsnittet, och bäst i de flesta faktorer man mätt.”

Läs om en studie om curlade barn.

”Detta är ingen liten studie. Ingen dålig studie heller. 6000 barn i en prospektiv studie är större än någon studie om barnuppfostran någon har gjort förut. Så vi får nog slå fast att curlingföräldrar är de som fattat vad som är bra för deras barn. ”

Lyder mina egna råd

Tack för snälla ord om mina förnumstiga tips inför semestern. Men nu har jag levt som jag lär hela helgen och tycker ändå det funkade ganska bra?

I lördags lyssnade jag på rådet om att man inte behöver carpa varje soltimme. Juni skulle egentligen följa med en kompis ut på sjön med övernattning, men blev mammig och hoppade av alltihop. När jag skulle hämta upp Arves kompis Theo stannade hon istället hos hans syster. Arve och Theo lekte Pokémon och under tiden vilade jag en stund och sen fixade jag hemma.

På eftermiddagen tog jag mitt råd om att åka hem till kompisar med trädgård. De grillade lammfärsspett och jag bidrog med en fransk potatissallad. Barnen hoppade studsmatta och badade.

Martin var förresten borta på jobb hela helgen om nån undrar över hans frånvaro. I söndags gjorde jag alltså egna planer och när äldsta barnet vaknade på dåligt humör och opepp på att göra något alls så kunde jag säga att dagen redan var bestämd och att det bara var för henne att hänga på. Dvs löd mitt råd om att ha en plan redan på morgonen. Istället för att gå i fällan och fråga barnen vad de ville göra (vi frågar barnen alldeles för mycket om allt, kanske för att slippa ta egna beslut??).

Jag hade redan gjort plättar och packat kylväska och strandväska. Sen åkte vi på en ganska lång utflykt till Blå Lagunen på Ekerö. Det är ett grustag där det bildats en sjö och vattnet skimrar i turkos och är klart.

När vi badat och solat for vi till Rosenhill på loppis. Jag åt en god sallad med falafel och surkål. Och sen tog vi en omväg hem för att kunna testa färjan mellan Ekerö och Slagsta.

Slut på helg!

Tom Tits

Men hallå vad Tom Tits var BRA! Helt otroligt bra! Vi har experimenterat och kollat på dinosaurier och grävt efter dinosaurieben, sett en såpbubbelshow och åkt rutschkana från fjärde våningen (åtminstone en av oss) och fritt fall och vaskat guld. Vi var kvar tills de hade stängt. Det var stort, luftigt, svalt och fanns så många roliga stationer att vi lätt hade kunnat tillbringa en dag till där.

Semester hemma

Vi ska vara hemma hela sommaren, om man med hemma får omfatta både Stockholm och Värmland. Min tanke är att försöka följa denna guide till hur man maxar semestern på hemmaplan för mitt värsta är när sommardagarna går utan att man kommit iväg på något. Barnen bråkar, svetten lackar osv.

Min guide till en bra semesterdag:

🍓Att planera dagen kvällen innan, så att vi redan på morgonen vet ungefär hur dagen ska se ut. I planen ingår: hur vi tar oss till ett eventuellt utflyktsmål, om vi ska ha matsäck, om vi behöver handla något, vad som ska packas och att kolla väderleksrapporten. Det tar tillräckligt med tid att komma iväg utan att man ska börja googla utflyktsmål och stränder på förmiddagen. Och barnen märker när föräldrarna har en plan och blir lite mer samarbetsvilliga, tycker jag.

🍓Att ha SOMMARVÄSKAN redo varje morgon. Dvs en färdigpackad väska (gärna ryggsäck med bra fack) innehållande våtservetter, solkräm, plåster, pincett, pappersnäsdukar, vattenflaska, en powerbank, lite kontanter osv, att bara ta med sig i farten.

🍓”Packa lätt” i all ära, men ofta är det värt att ta med det lilla extra. Till exempel en solstol och ett parasoll som är enkelt att få ned i sanden om du tänker dig en heldag på stranden. Och alltid badkläder oavsett utflyktsmål, åtminstone till barnen.

🍓Kom ihåg att barn kan vara relativt gnälliga och otacksamma. Sänk förväntningarna och/eller gör saker som du också tycker är roliga, hellre än att irritera dig på att barnen inte uppskattar dina uppoffringar.

🍓Att släppa all eventuell stress över att fixa varierad middag och lagad mat. Kalla köttbullar, kalla kokta pastarör och en frukt är perfekt matsäck en sommardag. Eller tio dagar i rad om det är vad ens barn vill äta. Kall fil med flingor är en helt ok sommarmiddag. Det tråkigaste är de onödiga matinköpen, där man redan innan vet att barnen inte kommer äta särskilt mycket av (den ofta dyra) restaurangmaten. Vår räddning har varit påsar med Havreringar – av nån anledning har det varit våra barns säkraste kort. Men det kan vara små flingpaket, Wasa Sandwich, kalla plättar eller vad som funkar.

🍓 Att minnas att varje dag på sommarlovet knappast var särskilt händelserik när man själv var liten. Det är bra för barn att ha lite tråkigt. Och man måste inte vara ute varje soltimme.

🍓 Mitt bästa: att åka hem till vänner med uteplats/trädgård. Köpa med mat att grilla, en flaska vin eller jordgubbar och låta barnen leka i vattenspridaren samtidigt som man hinner umgås med sina kompisar. Allt umgänge är enklare på sommaren tycker jag. Och allt umgänge är dessutom enklare om det finns olika alternativ för barnen att roa sig med, närhet till toalett, kök etc.

Hur denna lista kommer funka för familjen Rosell i sommar återstår väl att se. Men imorgon efter skolavslutningen ska vi i alla fall till Tom Tits i Södertälje. Återkommer om det!

Hemma hela sommaren

Jag är så trött på konsumtionssamhället jag själv är med och göder (i allra högsta grad). Tänker ”nu ska jag skärpa mig och inte låta barnen få/köpa skräp”, tar ett köpstopp under en period, försöker prioritera Tradera före att köpa nytt osv.

Men sen finns det såklart många som inte behöver säga nej till sina barn av uppfostran eller moraliska skäl. Familjer där barnbidraget knappast hamnar i ett fondsparande, där man inte väljer bort en utlandsresa pga klimatångest eller för att man ändå har en sommarstuga, och där man inte har mindre än en hundralapp kvar sista dagen innan lön för att man fört över resten till sitt sparkonto.

Just en sån familj handlar Veckan före barnbidraget och den nya boken Hemma hela sommaren om. Författaren Elin Johansson och illustratören Ellen Ekman (Lilla Berlin) är ett väldigt bra team och böckerna en fin mix av kreativitet, humor och allvar. Och även om det kanske inte är tanken med böckerna är det ändå inspirerande till att leva mer hållbart.

Både jag och barnen tycker mycket om båda.

”Vad ska ni göra i för roligt i sommar? frågar fröken. Vi ska till Legoland, till Thailand, på Vattenland, svarar alla andra. Vi ska på safari, säger jag. Men egentligen är det inte sant, för mamma säger att vi ska ha hemmasommarlov och bara vara här. Hon säger att vi kan ha kul ändå, bada och kanske sova på balkongen om det blir fint väder. Men sen ångrar hon sig och rotar fram ett tält, stormkök och campinggrejer. Och så cyklar vi ut på safari, bara hon och jag.”

Ninas sommarlov

Äntligen kom ännu en bok om Nina. Och vi älskar även denna. Hur kan man ens va så spot on som författare? Varje kapitel ger enorm igenkänning enligt Juni. Och att läsa om Nina ger oss alltid bra samtal runt olika ämnen. Om när mammor blir arga och svär, hur det känns när man själv blir rädd eller arg och att sommarlov inte betyder att man är ledig hela sommaren. Tack Emi Gunér, du är bäst. Och Loka Kanarp illustrerar så det känns.

Förra helgen var Juni på två olika sjuårskalas och det här var en given present.

Om mammor

Idag tänker jag mycket på Gun och andra mammor som borde finnas här, men som ryckts bort alldeles för tidigt. På vänner som saknar sina mödrar. Och hur jag tar för givet att mamma alltid kommer att finnas ett telefonsamtal bort. Att be om råd eller att berätta något roligt för.

Och jag tänker på mitt eget föräldraskap. Att jag på vissa plan är ganska självkritisk och känner att jag skulle kunna vara en bättre mamma. Men att jag ändå duger gott. Hur jag hoppas att jag kan vara en trygg hamn för min barn. Och en rolig person som de vill prata med.

Mors dag är viktig för mig. Det är viktigt att jag får känna mig sedd, att mitt engagemang som mamma märks. Och även om jag tycker att mors dag är ett väldigt bra tillfälle att ge och få ”välgörenhetsgåvor” (som en förlossning som man kan köpa genom att swisha 150 kr till 90 00 217) så vill jag gärna ha något materiellt också, av barnens pappa.

I år fick jag en magnet som Juni pärlat och av Martin trådlösa hörlurar OCH en luftrenare så jag kan sova bättre under pollensäsongen. Blev så otroligt glad! Det var verkligen en genomtänkt present och han hade gjort research och valt den bästa i prisklassen, vilket betyder mycket för mig ❤️ Ja, jag är väl inte världens enklaste person att köpa något till, men jag är själv noga med att inte bara köpa första bästa utan kolla lite tester och jämföra priser. Och då blir jag extra glad när nån annan inte bara slösat iväg pengarna, ”hehe”.

Natten till idag vakade jag över Arve som hade hög feber. Jag är alltid rädd för hjärnhinneinflammation när de hux flux får riktigt hög feber. Vill helst inte ge febernedsättande – och Arve vill absolut inte ha nån medicin – så det är bara att vänta ut det.

Arve vill alltid känna att man är där rent fysiskt när han är sjuk, annars blir han så rädd. Förstår honom ändå, det är otäckt när man är sådär sjuk.

Idag är jag ganska trött, men jag kommer nog hålla igång på spänningen. För ikväll har vi Mammagalan i Kanal 5, klockan 20.

Jag har ju varit med vid två av resorna som kommer att visas. Men jag syns nog ingenstans, möjligtvis längst bak i publiken, där jag sitter och svarar på frågor som kommer in på Facebook. Och uppdaterar våra digitala kanaler. Tycker öppningsnumret verkar så bra, hoppas ni har möjlighet att kolla ikväll!

Av mig själv fick jag också en morsdagspresent: ett par solglasögon. Mitt nuvarande par har jag haft i fyra år och använt jättemycket. Jag har varit så rädd om dem, alltid haft med mig glasögonfodralet och därför kände jag extra starkt att jag kunde unna mig ett par nya.

Igår kväll när vi kollade på tv och jag tänkte på de där solglasögonen spratt det till i mig av glädje. Så gick detta inlägg från liv och död till materiell lycka. Men livet kan rymma rubbet.