Om förskoleåren

Fotografen Minna skrev ett så fint inlägg på Facebook. (Det är jag som har fetat vissa stycken, sånt jag tyckte var extra rörande).

”I våras slutade Smilla på förskolan. En sådan självklar del av ens liv, som plötsligt tar slut. Jag minns inte så värst mycket från när jag själv gick på dagis, men jag har ju såklart de gamla gruppbilderna uppe på vinden. 

I april frågade jag därför alla föräldrar i Smillas förskolegrupp om de ville att jag var med och fotograferade under en vanlig dag på förskolan. Så att vi alla kunde få foton på hur barnen lekte, relationerna mellan dem, hur det såg ut i matsalen, vad de tyckte om maten, hur det såg ut i ”deras skog”, när de skrev sina namn med darriga bokstäver, tvättade händerna och korvade på sig överdragsbyxorna. 

Och de två dagarna som jag hängde med de här underbara fem- och sexåringarna var – på riktigt – helt fantastiska! 

Ett gäng roliga, smarta, nyfikna och sammansvetsade barn som nu är spridda i olika skolor i Enskede och de flesta av dem kommer på sikt att tappa kontakten med varandra och bli reduserade till diffusa minnen (talar av egen erfarenhet här…). 

Men nu finns de i alla fall kvar i ett tjockt album hemma hos oss och Smilla kanske inte kommer att ha lika diffusa minnen från förskolan som jag har ifrån mitt dagis.

Om nån i framtiden är intresserad av något liknande på er förskola – så lova att hojta till!!!!”

Juni pratar en del om förskolan hemma. Och det är tydligt att det som alldeles nyss var hennes självklara vardag, en viktig del av hennes verklighet, förvandlats till minnen. Att det redan känns avlägset, att pedagogerna blir allt mer främmande. Från de tryggaste man har om dagarna, till några man nästan är lite blyg inför. 

Det är såklart bara som det ska vara men sentimental som jag är så blev jag alldeles rörd av att läsa Minnas rader. 

Nu har Juni ett nytt gäng, i skolan. Där går två av kompisarna från förskolan. Men de andra, de kommer bara vara allt mer avlägsna minnen av de där åren mellan tre och fem. 

Nynnar på introt till OC

Jag hade tänkt gå och lägga mig tidigt denna vecka för att slippa åka på semester och känna mig som en trött påse med halsont. Men eftersom vi ska hyra ut lägenheten till en bekants lillebror så hetsstädade jag och Martin mellan ca 21-23 igår kväll och sen fixade jag lite administration inför resan (typ fyllde i passnummer och sånt) och vips var det midnatt och jag somnade på uppskattningsvis tre sekunder.

När jag lämnat barnen idag var det otroligt fint nere vid sjön. Den här typen av höstväder, med klara morgnar och frost i gräset, är nog årets vackraste tycker jag.

Efter jobbet ska/skulle jag egentligen på en spelning men jag fick hjälp att sälja mina biljetter så jag ska faktiskt börja packa lite, tre dagar innan avresan. Har nog aldrig hänt förr men jag vill börja resan på ett bra sätt, utan stress.

Apropå förrförra inlägget om tips. Har ni något sådant ni vill skicka med oss till Los Angeles (vi ska bo sex nätter på hotell i Santa Monica, tre på Aria i Las Vegas, en på Ace i Palm Springs och en sista på The Standard, Los Angeles) så känn er fria! Även om ni har något riktigt bra tips för packning, lång flygresa eller liknande.

Känner mig noll orolig för att flyga elva timmar med barnen, konstigt nog. Men de är så stora nu, 3,5 år och 6,5 år… Så länge vi håller oss friska tills dess kommer det bli bra.

Hammarö sydspets


Igår åkte jag, mina föräldrar och barnen ut till Hammarö sydspets och Skage fyr. Vänern var vild och barnen också. De fick plaska som de ville, kasta stenar och leka att en stor sten var deras bebis som höll på att drunkna och behövde hämtas i en dramatisk räddningsaktion. 



Båda barnen var torra och varma när vi kom tillbaka till bilen. Detta hade varit ett bra inlägg i samarbete med Polarn o Pyret…

Ett icke-tips till nyblivna föräldrar (samt ett råd om förstoppning)

Det här mitt överlägset bästa tips till folk som vill bli gravida, väntar barn eller har blivit föräldrar:

Tänk på att nästan alla råd du får utgår från givarens confirmation bias. 

Det handlar lite förenklat om att vi hela tiden (ofta omedvetet) letar efter och hittar bevis för att de val vi gjort är rätt. Vi tolkar liksom verkligheten så att den visar att vårt sätt var bäst.

Jag har alltid varit bra på confirmation bias, tror det bidragit till att jag ofta känt mig ganska nöjd. Men samtidigt som jag älskar att människor fungerar så här, att vi går runt och intalar oss själva att vi har gjort rätt val, att vårt sätt att leva är det rätta för oss, så kan det vara ganska jobbigt för andra. 

För eftersom de flesta föräldrar har åtminstone några områden där de är övertygade om hur extremt bra deras sätt fungerade så råkar man som mer nybliven förälder ut för väldigt många tips baserat på en (1) familj och deras confirmation bias. Det behöver inte vara något fel på råden för det. Men det gör det lättare att strunta i sånt man själv inte känner sig bekväm med.

Exempel på frågor där det blir extremt tydligt: person som ska få sitt andra barn frågar om hen ska köpa dubbelvagn eller om det räcker med ståbräda och allt runt sovmetoder (eller frånvaro av sovmetoder).


Självklart måste man få ge råd utifrån vad som funkade för en själv och jag tänker att mina erfarenheter ibland kan vara en skön motvikt till all hets om hur ”duktiga” barn måste vara: sova i egen säng, sluta amma prick när BVC säger det, sluta åka vagn för att de fått syskon osv. Min tanke är ju att barn blir stora ändå, mycket utveckling går av sig själv och min confirmation bias visar att det har funkat bra hittills. Hehe.

Ett råd jag verkligen vill sprida är förresten att gå till doktorn om ens barn har upprepade förstoppningar. Vårt yngsta blev som ett helt nytt barn när vi bett om – och fått – movicol/laxido junior.  Barn ska inte behöva gå runt och ha ont i magen och vara rädda för att gå på toa. Men det var en parentes.

Leksaksmuseet i Bergrummet

Häromkvällen var jag och Arve på Louise/Hej hej vardags vernissage på det nya leksaksmuseet i Bergrummet, Skeppsholmen. Det var jättefint att se skisserna till hennes illustrationer, se hur hon jobbar. Och hennes bok måste väl ändå vara en av de bästa presenterna man kan ge bort vid baby shower/barnfödsel/dop.

Dessutom var museet helt magiskt. Caroline Romare är scenograf (och gift med Peter Pluntky, om man har inlogg på DN kan man läsa om deras gemensamma hem här) och har ansvarat för utformningen, tillsammans med ett kreativt team med erfarenheter från bland annat Dramaten, Operan, SVT, Stadsteatern och Kulturhuset. Det märktes verkligen att de är vana att arbeta med dramatik för det var verkligen spännande att gå genom den enorma leksakssamlingen.

Jag har lovat Arve att vi snart ska gå dit igen.

Bergrummet – Tidö Collection of Toys & Comics är namnet på Stockholms nya museum på Skeppsholmen som baseras på den kända leksakssamlingen från Tidö Slott utanför Västerås. Under sex decennier har samlingen byggts upp, och det är uppskattningsvis 40 000 leksaker som flyttats från Tidö till huvudstaden och ett nytt modernt sammanhang. 

Super-Charlie och skurksyrran

Häromdagen fick jag hem den nya boken om Super-Charlie av Camilla Läckberg. Arve tyckte att den var lagom spännande och att det var bäst när föräldrarna fick snurrande ögon (dvs blev hypnotiserade av Super-Charlies nya lillasyster, en gullig men också mystisk bebis). Den påminner lite om Babybossen. Millis Sarri illustrerar med många detaljer och det gillar barnen såklart. Vi pratade också om hur föräldrar ofta har förutfattade meningar om vad barn tycker är kul. Och att man ska prata med barnen först.

Löss?

Vi har hittills klarat oss från lusen, men jag vet att det gick en del på Junis skola förra året. Ge mig gärna era bästa lösstips: kammar ni varje vecka? Finns det nån extra bra kam? Använder ni något förebyggande medel? Uppsatt hår är bra, har jag läst nånstans. 

En mamma på Junis simskola sprayar sin dotters hår med nån rosmarinblandning. Eller var det nån annan ört? Själv tänker jag att det är skönt att ha lusmedel hemma till den dag något av barnen kommer hem med de små krypen. 

Själv har jag aldrig haft löss, det var inte så vanligt på 80-talet? 

PS TACK för att ni har överseende med sponsrade inlägg ibland, jag gör väl i snitt tre om året eller så. Det senaste betalar i alla fall ny overall till Juni och vinterskor till båda barnen. Efter att jag skattat såklart. 

Bamse på turné – Karlstad

Nästa lördag är vi i Karlstad en sväng (Martin arrangerar Frida Hyvönen och jag ska se konserten) och på lördag ska jag och Arve på Bamse. Det ska bli så himla kul! Vi lyssnar på Bamse varje kväll innan de somnar och han har sett den där föreställningen på Kolmården live fyra gånger och på youtube typ hundra. 

Bamse och världens starkaste man är en klassisk Bamsestory där Vargen får ett återfall i sina skurkaktigheter, showen är lagom lång (50 min) och efteråt får de träffa och krama karaktärerna. 

Arve kommer älska det!

Föräldraskapet och vem jag är nu

Den 7 november spelar Princess Nokia på Kraken och jag har haffat två biljetter (tack för tips Paulina). Till dess lyssnar jag på henne här:

Älskar att jag har börjat lyssna på musik igen, alltså ofta och mycket. Under några år har jag snarare prioriterat tystnad, när det väl varit tyst. Och inte haft energi att ta till mig så mycket nytt.

Jag tänker en del på vem jag var innan jag fick barn och vem jag är nu. Och jag tycker seriöst att jag har kvar allt bra och roligt jag hade innan småbarnsåren. Men att jag är mer balanserad nu, vet vad jag vill, vem jag är. Såklart jag inte vet vem jag är till 100%, så deppigt om personlig utveckling avstannade vid 37 års ålder. Men ändå ett stort kliv sen jag var 30. Med detta menar jag absolut inte att just barnalstrandet är vad som landat mig, det har kanske lika mycket att göra med att åren går. Tankar runt ämnet?

PS. Relaterat till musiktips: nu har jag redan tjatat om The Blaze tre gånger, men jag vill inte att ni kommer om en månad och frågar varför ingen berättat om hur bra de är. 

Regnbågsmuffins

Juni kollar en del på sitcoms för barn på Barnkanalen, typ Det hemsökta huset. Jag gissar att det är därifrån hon fått inspiration till att drömma om ett pyjamasparty. 

På söndag är det dags. Det blir mer som en lekträff med pyjamas. De ska få måla muggar med sån där porslinsfärg och dekorera muffins. Den enda lillstressen är att jag inte hunnit få koll på alla barnen i Junis klass eller parallellklassen. Hon har fått bjuda (jag har skickat sms till föräldrarna) tre kompisar hon känner sen tidigare, varav två går i samma klass. Och så två nya kompisar från skolan. Bara tjejer för det är tydligen ”en tjejklubb”. 

Men tänk om det är nåt barn som hör när de pratar om det och känner sig utanför? Även fast jag sagt att de inte får prata om det i skolan. Å andra sidan är det ju inget kalas och vi kan ju inte bjuda prick alla barn på en lekträff, pyjamasparty eller ej. Jaja, om bara fyra av mer än femton tjejer får komma så är det väl lugnt? 

Idag bakade vi i alla fall muffins som barnen ska få dekorera på söndag. Vi utgick från det här receptet, använde coops stora muffinsformar och gräddade i 175 grader varmluftsugn, 14 minuter. De blev jättefina faktiskt. 

Jag är å ena sidan supersträng när vi bakar, de måste lyssna noga och får inte busa. Men å andra sidan får de göra allt själva, vispa med mixern och hälla fast det blir lite utanför. Det gör inget om det blir fel bara de gör sitt bästa = präktig förälder, förutom när jag ryter till över att de bråkar om nåt decilitermått. Ändå imponerad av hur fint de fördelade smeten?

Familjen delade på ett som provsmakning och det var saftigt med lite knaprigare yta, kan verkligen rekommendera det enkla receptet. På söndag ska vi göra nån glasyr och fixa lite garnering. Det blir bra. 

Gå och lägg dig, unge.

Det blev en chockartad start på höstterminen för mina barn. Från att ha börjat förskolan klockan nio hela livet till de nya rutinerna med lämning till frukosten 7.30. Det tar verkligen emot att väcka barnen varje morgon när de tidigare har fått sova tills de vaknat av sig själva.

Jag var tvungen att googla på hur mycket sömn en sexåring egentligen behöver och det är tydligen närmre elva timmar per natt. Det betyder att Juni behöver ligga i sängen senast klockan 19.30. Sen kanske hon inte alltid kan somna så tidigt, men jag hävdar att det är bra vila att ligga i sängen och lyssna på ljudbok och ofta somnar hon inom en halvtimme.

När lägger ni era barn?

Tack Barnkanalen!

Arves nya favoritprogram handlar om rymdhjälten Robyn. I original heter serien Space Ranger Roger men SVT tyckte väl att det fanns tillräckligt med rymdhjältar som är killar och döpte helt enkelt om karaktären, samt använde en tjej som röst vid dubbningen. 

Andra exempel där SVT har bytt kön för att få en jämnare representation är Mästerflygarna där huvudkaraktären Jett egentligen är en kille (i originalet ”Super wings”) men i svenska dubbningen en tjej. Samt monstertrucken Linn i serien ”Full fart i verksta”, som i originalversionen är en kille som heter Ted.

Sånt här får mig nästan att vilja betala in lite extra tv-avgift. 

Skärmtid

Alltså jag fattar att en del barn blir besatta av iPad och behöver begränsningar. Säger bara att de här två haft fri tillgång till skärmar (två ipads plus tv med Netflix, Viaplay, C More plus dator med massor av filmer) sen födseln. Ibland kollar de på nåt, men oftare drar de ut en miljon leksaker och skapar värsta fantasivärlden.