Stockholm i mitt <3

Vintern var ganska tung och lång, som jag skrivit om tidigare, innan allt föll på plats, med jobb och förskola. Kylan och mörkret och frånvaron av rutiner, hu. Men nu har vi verkligen hunnit att bo in oss och äntligen är det sommar.

I lördags morse tog vi en spontan sväng till Gröna Lund. Vi åker nästan alltid kollektivt överallt, men bestämde oss för att ta bilen och 20 min senare hade vi parkerat och stod vid entrén. Juni åkte nyckelpigan två gånger och elefanterna och tekopparna. Arve åkte lilla pariserhjulet och båda barnen hälsade på hos Pettson & Findus. Det var perfekt där inne för allt var fastlimmat så Arve kunde få helt fria händer att upptäcka huset. Mysigt!

Resten av helgen har vi promenerat mellan lekplatser och badplatser och igår kväll åkte jag och barnen pendeln (12 min) hem till Sara & Johan och blev bjudna på nygrillade hamburgare på deras fina bakgård. Det var en helt ljuvlig sommarkväll.

Nu är det allt njutigt att leva.

    

Individualiserad föräldraförsäkring

Jämställdhet är ett väldigt komplext ämne och det är svårt att hitta enkla lösningar. Något som visat sig göra stor skillnad är att dela på föräldraledigheten. Men trots att jag verkligen är för att dela lika kan jag inte känna helhjärtat för en individualisering. 

Jag känner väl till argumenten för att staten ska ge varje förälder hälften, de är sunda och rimliga. Ett vanligt är: ”men en delad försäkring innebär ju inte att båda måste vara hemma, bara att staten slutar betala för ett ojämställt uttag.” 

Men där är det något som skaver för mig. Det är såklart sant, men det känns som ett så oerhört vitt medelklassperspektiv. För människor som har det gott ställt funkar det bra att strunta i de tusenlapparna, det kanske ändå blir mer ekonomiskt fördelaktigt att låta en man som tjänar riktigt bra jobba medan hans partner går hemma, obetald? Men jag tänker på de kvinnor som står utanför arbetsmarknaden, som lever med våldsamma män eller har män som helt enkelt vägrar stanna hemma. Hur påverkas de?

Jag menar inte att vi ska låta män som är våldsamma, ointresserade eller sopiga föräldrar på andra vis sätta agendan. Men jag tycker ändå det är viktigt att ta in andra perspektiv, särskilt om man själv är hyfsat priviligerad. 

Jag är också trött på att jämställdheten går så fruktansvärt långsamt och att det alltid går att hitta orsaker som tvingar familjen att låta mannen stanna hemma. Men jag tror att lösningen behöver vara åtminstone lite mer komplicerad. Tyvärr. 

En bra förälder

Häromdagen skrev Peppe att hon ville bekänna att hon inte vet hur man ska vara som mor. Jag blev lite förvånad, den typen av föräldraskap de lever är nämligen norm i mina umgängeskretsar, att inte förändras så mycket av att bli förälder, låta barnet hänga med etc. Dessutom verkar de spendera väldigt mycket tid med sitt barn, som lär sig simma och prata engelska om dagarna. Jag tycker det verkar superhärligt och tryggt att som barn få upptäcka världen på det viset. Men det är klart att man alltid jämför sig med andra föräldratyper.

En dag åkte vi fyra personer i en bil, tre föräldrar och en blivande förälder. Två av föräldrarna (däribland jag) pratade om hur lätt det är att känna sig dålig som förälder. Jag skäms till exempel över att jag inte lyckats ge mina barn bra sovvanor under bebisåldern och att det äldsta barnet lever på flingor, pannkakor och pasta. Men då blev den tredje föräldern så provocerad att hon nästan blev arg. Hon har rest mycket i fattiga områden i världen och sett barn som far riktigt illa. Och så satt vi där, två ganska präktiga föräldrar som försöker göra så rätt vi bara kan och beklagade oss över hur lätt det är att känna sig dålig som förälder? Oh, den satt kan jag säga. På ett bra sätt. Jag skämdes, men blev också glad. Och kommer att bära med mig de orden.

Idag hade en kompis skrivit följande uppdatering på Facebook:

Midsommar, nyårsafton, jullov osv. Jättetrevligt för oss mätta medelklassmänniskor. Jag fick se verkligheten för en liten människa i lördags, å det var inte vackert. Jag trodde att polisen kunde hjälpa till. Nej! Man får ligga o kravla i asfalten redlöst full i Sverige, iakttagen av sitt barn. Så nu säger jag till alla er där ute, ser ni ett barn vars föräldrar är oförmögna att ta hand om sitt barn, AGERA! Å följ upp att detta barn får hjälp! Det är det minsta vi kan göra. För i Sverige får man tydligen utsätta sina barn för sånt här otryggt, vidrigt beteende! Sen kan ju du o jag sluta fundera på om vi är bra nog, om vi bakar tillräckligt ofta m barnen, om barnen fått allt de vill ha osv. För va fan är det, när det finns barn som har medvetslösa föräldrar pga sprit! Jag dömer inte människorna, jag dömer beteendet, å jag inser att det är du o jag som måste ingripa o stoppa när vi ser!

Tänk om jag, istället för att navelskåda mig vindögd på min egen familj och mitt eget föräldraskap istället vidgade vyerna lite? Men i vinter ska jag åka på åtminstone en resa i jobbet och jag antar att det kommer att vara ganska nyttigt.

Festival: inställd

Arve är i en ganska tuff separationsfas och under helgen, när vi var i annan miljö än hemma, har han så att säga hängt mig i kjolarna, gått efter mig som en gullig liten papegoja och bara ”mamma?” ”mamma?” och storgråtit så tåtarna sprutat när han råkat tappa mig utom synhåll (typ om jag gått till köket).

Det är helt ok när Martin är med honom (tack och lov), men att ha barnvakt just nu känns ganska tufft, inte minst för barnvaktens skull. Förutom att mina föräldrar fick gunga honom nästan oavbrutet i lekparken (då var han glad) när jag var ute och sprang (5 km i torsdags, 10 km i lördags!) så hade jag inte hjärta att lämna honom mer under helgen. Det blev alltså inte en enda konsert för mig.

Kände mig så ledsen för det i lördags natt, bitter liksom. Även om Martin jobbat hårt under helgen har han ändå träffat härliga personer, sett roliga spelningar, gått på efterfest. Jag har istället gått och lagt mig direkt barnen somnat för att orka ta nätterna själv. Det är ju inte Martins fel, men logik hjälper inte mot dåligt humör.

Det som däremot hjälpte: egentid. I söndags morse fick jag väcka min man fast han bara sovit fyra timmar och så susade jag iväg till spa med mamma. Det var en perfekt härlig dag! Och direkt så var liksom balansen återställd. Jag kom tillbaka som en nöjd och glad person, och det blir ju fler konserter.

Snuttefilt för folk med sömnbrist

Detta utdrag tycker jag om att läsa:

Den mänskliga kroppen är en finurlig konstruktion som är bra på att hantera tillfälliga påfrestningar som exempelvis sömnbrist. Vi behöver inte (ännu en myt) ta igen förlorad sömn genom att sova fler timmar nästa natt utan kroppen tar igen sömnbristen genom en effektivare sömn och bättre sömnkvalitet nästkommande natt. Det är denna mekanism man kan använda för att träna sig till bättre sömneffektivitet och sömnkvalitet. Lite förenklat kan man säga att kroppen ”lär sig” hur mycket tid som finns disponibel för den sömn och återhämtning som den behöver och disponerar sömnen efter det. Lite tid i sängen ger bättre sömneffektivitet och kvalitet medan mycket tid i sängen ger lägre sömneffektivitet och sämre sömnkvalitet.

Människor som sover dåligt börjar ofta tvärtom tillbringa mer tid i sängen. Man lägger sig tidigare, vilar under dagen, passar på att sova ut när man kan och tillbringar också ofta mycket tid åt att ligga i sängen och läsa, se på TV etc för att kunna somna. Detta kan man i linje med ovanstående beskrivning se som att man jobbar på att försämra sin sömneffektivitet och sömnkvalitet. Vill man sova bättre ska man alltså istället minska tiden man ligger i sängen; lägga sig senare, vara aktiv istället för att vila under dagen och gå upp i tid på morgnarna!

Fotnot: Som med all träning är det trögt att komma igång innan man har fått bättre vanor. Om kroppen är van att tillbringa mycket tid i sängen och har en dålig sömneffektivitet kommer man inte vakna utvilad efter en kortare nattsömn. Men ofta kan man redan nästa kväll få en viss belöning då man förhoppningsvis somnar snabbare tack vare sömnunderskottet från föregående natt.

Text: Sara Widén, Leg Psykolog på Beteendeterapeuterna Stockholm. Hon arbetar också på Karolinska Institutet där hon undervisar blivande sjukgymnaster i att arbeta med beteendeförändring.

Zzz

Jahopp, idag var det alltså uppstigning klockan 4.48. Jag trodde att det höll på att vända med de här tidiga morgnarna, men den senaste veckan har jag och Arve gått upp vid fem varje dag.

Ja, vi är två vuxna i familjen. Men jag går hellre upp fem än tar uppvaken mellan 21-01, då är jag så trött att jag ibland vaknar och tror att jag är någon annanstans, skyndar mig att skyla kroppen med täcke eftersom hela rummet plötsligt är fullt av folk etc, jag drömmer väldigt intensivt och att bli väckt under de timmarna är vidrigt.

Alltså går jag och lägger mig först medan Martin är uppe och hänger en tvätt, startar diskmaskinen, jobbar och tar Arves uppvaknanden som kräver omsövning. Sen tar jag uppvaket vid 03 och går upp med honom när han vaknat för dagen. Om det är vardag plockar jag ur diskmaskinen, gosar med Arve och gör mig iordning för dagen. Väcker Martin ca 6.20 och går till pendeln 6.30. Om det är helg väcker jag Martin vid sju, halvåtta och så får jag gå och lägga mig och sova en timme till.

Det funkar, man överlever på sex timmars sömn per natt. Men oj vad jag ser fram emot när det snarare är regel än undantag att båda barnen sover hela nätterna.

Tips för andra trötta: att sova med ansiktsmask. Den här går att använda även nära ögonen. Alltså, man blir inte piggare men vaknar i alla fall med superhärlig hy.

Skryt: sprang igår, trots vädret. Satsar på 3 ggr/vecka fram till 27/6. Men det går långsamt, jag försökte googla maxtiden på loppet nu, känns som om jag inte ens kommer klara den… Äsch, jag kämpar väl på och hoppas på det bästa.

Hej från blåsig runda!

Castus mini-marathon

Härmdagen fick vi ett himla gulligt bud. Castus (som gör kletiga fruktstänger – väldigt godislika men utan tillsatt socker eller färgämnen) skickade allt som behövs för en springtävling. Perfekt för Juni, som är väldigt nyfiken på springtävlingar, men ett år för ung för Stockholm Mini Marathon. Hon hade förresten ritat ett jättefint diplom som jag kunde få när jag kom hem från Vårruset, eftersom hon var bekymrad över att jag skulle vara ledsen om jag inte vunnit. Hehe.

Så himla roligt att ha springtävling med buckla och allt! Tack Castus!

(jag älskar att få bud och skriver ofta om det jag fått, men jag tar aldrig emot något med krav på motprestation och får självklart inte betalt för att skriva om det)

Gå med i en klubb! 

Jag har visserligen inte gjort en statistiskt säkerställd undersökning i ämnet, men visst känns det som om småbarnspappor i högre utsträckning har hobbies/intressen (som kräver egentid utanför familjen) än vad småbarnsmammor har? Golf, Korpen-innebandy, gå ut+vara bakis, köra motorcykel eller vara publik på fotboll eller hockey. Jag skulle egentligen också vilja räkna in att resa i jobbet/jobba över mycket, eftersom det gör att en är borta från familjen och förverkligar sig själv på något sätt.*

Det där är lite svårt. För om en är borta flera kvällar i veckan och/eller några timmar på helgen under småbarnsåren så påverkas den andra personen av det. Och om den också skulle vilja odla sina intressen i ungefär samma omfattning skulle det inte bli så mycket tid över till familjelivet. Men det är där man liksom måste mötas och börja dela upp fritiden lite, så att det blir nån form av ungefärlig rättvisa. MVH familjerådgivaren.

Mitt tips till er som inte har en speciell hobby och därför inte per automatik ”tvingas” spendera tid ifrån familjen och förverkliga er själva: starta en klubb.

Jag älskar vår bokklubb. Mitt medlemskap gör att jag måste läsa mellan träffarna och på våra möten pratar vi om viktiga och oviktiga saker och äter god mat. Det är så härligt! Om man inte orkar läsa (alltså under småbarnsåren kan det faktiskt vara övermäktigt att ta sig igenom en bok i månaden) kanske man kan ha en aktualitetsklubb där man ses och pratar om sånt man snappat upp i diverse medier? Personligen föredrar jag tillställningar där man får babbla mycket, men det är väl bara fantasin som sätter gränser för hur och med vem man kan ses. Spela hockey, promenera, sy och sticka, gå på bio, baka cupcakes, spela rollspel, bada bubbelpool. You tell me. Även om man inte har nån särskilt hobby och egentligen helst vill lägga barn och kolla på nån serie med sin partner de kvällar man är hemma samtidigt (hej!) så är det viktigt att få lite tid för sig själv och sina vänner. Åtminstone några tillfällen i månaden.

*Men äsch, strunt samma egentligen om det är mannen eller kvinnan, jag har många kompisar där mamman jobbar jättemycket eller har häst eller tränar för Iron Man. Det var bara nån teori jag ville lufta…

Griper efter halmstrån 

När ena barnet hade hostat, vaknat, hostat, vaknat hela kvällen igår viskropade jag desperat till Martin, som satt uppe och jobbade: GOOGLA ”BARN HOSTA LÖK” OCH FIXA!

När han hackat och grejat och hela sovrummet var fullt av löklukt blev det plötsligt lugnt och hostan kom inte tillbaka förrän vid femtiden. Av detta drar jag inga slutsatser, men kommer testa med lök även nästa gång.

Halva maj har gått!

Jag insåg nyss att det är juni om ett par veckor och blev helt stressad över att det inte precis går att carpa våren med det här vädret. Såg nyss reklam för Ernst och tänkte att jag kanske borde kolla på det som nån slags vår- och sommartradition, folk verkar ju älska den barfotamannen. När börjar egentligen allsången, Morden i Midsomer? Får väl söka vår- och sommarkänsla med hjälp av tv, när vädret sviker. 

12 timmar senare: hann inte skriva mer än så imorse, eftersom vi skulle till Aspuddsparken och behövde packa: överdragsbyxor- och jackor till båda barnen (det såg så soligt och fint ut men skenet kan ju bedra), ombyteskläder ifall nån skulle bli blöt, korv, bröd, ketchup, termos med kokande vatten, flaska med kallt vatten, nappflaska till Arve, servetter, plastpåse till ev överbliven korv, muggar, papptallrik, våtservetter, blöjor, pappersnäsdukar. Och då glömde vi ändå hink & spade och vällingpulver till Arve. 

Sen kom vi fram och jag fick sammanbrott pga lillebror som inte ville sova och glömd välling och regn i luften, Martin gick vilse på väg till affären och det var kallt om händerna. 

Jag skärpte till mig efter en stund och sen var vi där i några härliga timmar (i hagel/solsken/regn/iskall blåst) med fint sällskap och lekte och kollade på olika djur. Arve somnade gott i vagnen och korven smakade bra. (Synd bara att de bygger om i parken så man fick gå världens omväg mellan gården och lekparken. Men det blir väl bra när allt är klart.)

Nu har vi nyss kommit hem från en kvällspromenad vid sjön. Det kastades ca 50 stenar i det stilla vattnet och lillebrors händer blev röda av kyla. Men vackert var det!