Särskilt begåvade barn. Och alla andra barn.

Jag hittade det här blogginlägget via Facebook. Och med all respekt för de inblandade (jag var själv ett barn som hade ganska lätt för mig, ifrågasatte och tog plats och känner igen mig jättemycket i en del av inläggen på den där bloggen – och det utan att ha varit ett särskilt begåvat barn alls) så måste faktiskt föräldrar skärpa sig. Vi lever i ett samhälle där vi är beroende av varandra. Vi kan inte ha individuell undervisning för vartenda barn och även om vissa uppgifter är urtråkiga i skolan så handlar ju en del av utbildningen om att lära sig att samarbeta, ge och ta utrymme, ta instruktioner etc. 

Hur ska barn som växer upp och tror att just de är utvalda, unika snöflingor, kunna orka igenom skoltiden? Fixa tråkiga extrajobb? Få anställning där chefen inte har samma förståelse för deras särskilda begåvning? 

Det är klart att det finns bättre och sämre lärare och som förälder ska man förstås se till att ens barn får det stöd eller de utmaningar hen behöver. Jag har redan nu ställt båda mina barn i kö till privata skolor (jag vet!) ifall de kommunala skulle ha fått för dåligt med resurser etc. Men jag vägrar bli en förälder som kräver att mitt barn ska få speciell behandling. Ibland handlar det faktiskt bara om att rätta in sig i ledet, acceptera att det kan vara tråkigt i skolan och på jobbet och i livet i stort. 

Det är skolan som ska ställa krav på våra barn och inte tvärtom. Hur ska annars nån orka jobba som lärare? 

Frisör efter förlossningen

Men gud vilket tjat om hur jobbigt det måste ha varit att få håret fixat till perfektion och visa upp sig när en fött barn. ”När jag fött barn såg jag ut som — och ville inget hellre än att vara ensam med mitt barn” etc. Att det gör folk illa till mods att Kate visar upp barnet så snart efter förlossningen?

När jag hade fött Juni fönade jag håret och sminkade mig på kvällen efter att hon fötts, innan vi fick besök på patienthotellet. Den där känslan jag hade i duschen, blodet, magen, bröstmjölken. Så skönt det var att få ta på rena kläder och kunna känna sig lite fräsch utanpå. Med Arve åkte vi hem direkt han var undersökt och jag hade duschat och ätit frukost. Om nån hade erbjudit sig att fixa mitt hår innan hemresan hade jag inte tackat nej.

Det är klart det är sjukt att behöva posera i högklackat direkt efter att ha fött barn, men om hon inte orkat hade de väl fått ställa in. Det var uppenbarligen en ganska lätt förlossning.

Haha så irriterad när jag skrev detta, satt uppe med Arve klockan 2.10-2.55, han vaknade så fort vi gick in i sovrummet så fick somna till ordentligt i min famn först. Under tiden satt jag tydligen och retade upp mig. 

För första gången nånsin 

I fredags hände detta: vi åkte exakt – på MINUTEN – när vi hade tänkt. Kom till Kolmården i perfekt tid, no stress, no sweat. Bilen packad med regnkläder, skalad frukt i påsar, ombyten och termos.

Vi hade förberett det mesta innan och hjälptes åt på morgonen. Men också himla bra och stressreducerande grej för mig: jag prioriterade att göra iordning mig själv först och främst. Kammade och sminkade i lugn och ro innan jag tog tag i barn och packning.

Annars brukar jag fokusera på allt annat och stå där som den här stereotypa:

Kör bil!

Via Bloggkommentarorerna kommer jag att tänka på en grej och det är bilar och kvinnor/män. 

Jag tror inte det är lika vanligt längre, att mannen tar fina bilen till jobbet medan kvinnan lämnar och hämtar barn i den betydligt mindre trygga andrabilen. Men när man är vid en stor parkering med många familjer blir det ändå väldigt tydligt vem som sitter bakom ratten. 

En bil är ofta något dyrt, en ganska stor investering för en familj. Bilen ger frihet, tar människor till olika platser och är samtidigt något väldigt farligt, som dödar många människor varje år. Att vara den som bestämmer vilken bil man ska ha och alltid kör bilen är förenat med ganska mycket makt, åtminstone symboliskt. Jag struntar i vem som byter däck och tankar. Men jag skulle vilja peppa tjejer, kvinnor, att köra mer bil. 

Alltså, det bästa vore ju om ingen av oss, varken kvinnor eller män, körde bil pga miljön. När jag uppmanar till att ”köra mer bil” syftar jag på gemensamma resor, när vi behöver ta bilen. 

Kolmården, så sjukt bra!

Hej, här kommer en hyllning till Kolmården. Den här gången sov vi inte över, det var ett par år sen vi bodde på hotellet. Men vi var jättenöjda då också. Roligt lekrum för barn, pool, jättebra mat i restaurangen etc. Under bilden finns recension av allt som var bra med dagens besök:

PERSONALEN: Oerhört bra service, gulligt bemötande och det där lilla extra precis överallt. Till exempel när jag frågade en tjej om hon trodde att Juni skulle våga åka berg-och dalbanan och hon sa att det nog skulle gå jättebra, men om Juni skulle bli rädd efter första varvet skulle hon se till att de stannade och släppte av oss inför andra (det gick dock jättebra och var precis lagom läskigt). Eller när Arve blev lite rädd under delfinshowen och Martin gick bort från läktaren med honom, varpå en ur personalen direkt kom och frågade om allt var ok och om han ville låna hörselkåpor. Imponerande.

UPPLEVELSERNA: Först och främst djuren. Från den fantastiska linbanan har vi sett springande giraffer (och ett föl!), lejonungar som busade och tumlade runt precis nedanför oss, björnar, älgar och stora lejonhannar. Vi har också sett tigrar, kapybaror, noshörningar, vargar och många fler sorters djur på nära håll. Delfinshowen är samma som för två år sen och jag fick gåshud även idag. Juni satt som hypnotiserad.

Nya Bamses värld får fem stjärnor. Så himla fint med lagom spännande åkattraktioner, mysig teater och roliga miljöer. Allt känns liksom så genomtänkt och påkostat. Och det är väldigt skönt att alla attraktioner och den fina teaterföreställningen ingår i entrén.

    

Ja, nu har naturfotografen varit framme igen med sin proffsiga fototeknik hehehe eh

MILJÖ & SERVICE: Allt är väldigt smidigt på Kolmården. Parkeringen är jättestor och nära entrén. Har du inte med barnvagn är det bara att låna en skrinda. Det finns restauranger, kiosker och toaletter ungefär överallt. Att området är gigantiskt gör att det känns luftigt, även när det är många besökare. Överlag känns Kolmården överraskande mycket ”amerikansk temapark” och det menar jag enbart på ett bra sätt. Inget har lämnats åt slumpen.

Jag är jättesugen på att åka tillbaka i sommar, bara jag och Juni och kanske nån kompis. Vill verkligen rekommendera ett besök.

Eftersom jag fick fribiljetter till hela familjen idag kanske jag framstår som subjektiv. Men strunt i det, det enda dåliga på hela dagen (förutom vädret, men det var väl knappast Kolmårdens fel) var att promenadvägarna i Bamses värld var lite smala, det var svårt att mötas med vagn och gjorde att det gick lite långsamt att ta sig mellan de olika husen och attraktionerna.

Mvh en som i och med detta inlägg använt upp en hel årsförbrukning superlativ. 

Glöm aldrig! 

Linna Johanssons text:

(…) Det är det där. Och det är alla andra. Som alltid kräver mer av kvinnor. Det är inte nån speciellt avancerad feministiskt utsaga. Det är så. Jag kräver mer av kvinnor. Vi gör det allihopa. Män kan freestyla men kvinnor ska finnas där. Från och med nu försöker jag låta kvinnor freestyla i mitt liv. Min mesta feministiska gärning i mitt liv ska bli att ställa jävligt låga krav på kvinnor. Låta dem komma och gå. Låta dem vara osugna och trötta. Komma försent. Ställa in. Inte ha så mycket att komma med alltid. Precis så som jag låter män vara. Hon på jobbet som duckar den gemensamma disken är inte samma sak som han som också gör det eller hur? Hon är lite latare? Lite duckigare liksom? Men är inte lösningen att han också ska ta disken och inte att hon ska skita i den? Jag antar det. Men jag är trött på fördelningstugg, han hit och hon dit. Släpp kvinnorna loss, är mitt besked den här våren i alla fall.

En varg söker sin pod

I senaste avsnittet av podden berättar Caroline Ringskog Ferrada-Noli om när hon skulle anställa en manlig redaktör. Han berättade att hans fru precis fått en befordran och att han lovat att ta allt föräldraansvar, dvs, lämna, hämta och lägga barnen. Om hon fortfarande ville anställa honom under de premisserna skulle han vara intresserad.

Det här ger mig så många tankar. För det första är det himla fint att under en period sätta sin egen karriär lite åt sidan för att låta ens partner ta plats. Men hur många kvinnor är det inte som gör det hela tiden? Som går ner i tid för att hämta och lämna och lägger barnen när mannen är på innebandyträning. Dock skulle det nog inte uppfattas som lika positivt om en kvinna sa på samma sätt som den manliga redaktören gjorde, till en potentiell arbetsgivare…

Om den här mannen tänker jag att han är så trygg i sin yrkesroll och som person att han kan kliva fram som förälder under en period. Oerhört attraktivt i mina ögon. För även om det är orättvist att män får kredd för att göra sånt som kvinnor gör, hela tiden, tycker jag ändå att det är fint att lyfta såna exempel. Heja okända redaktörsman!

Delad vårdnad 

Så här delar några jag känner upp vårdnaden av sitt barn efter separationen: varannan vardag, varannan helg.

Varannan vecka är så etablerat och har såklart sina fördelar, kanske särskilt för större barn? Men att få träffa sitt/sina barn varannan dag och fördriva de ”lediga” kvällarna med att jobba över/träna/umgås/vila tycker jag låter som ett väldigt mycket skönare sätt.

Parklekshelg

Både lördag och söndag har vi träffat vänner i parklekar. Vi har grillat korv till lunch, gungat barn och suttit i sandlådor.

I Vasaparken var folk så snygga! Jag hade tänkt köpa nån billig jacka att använda i lekparker i vår för att inte smutsa ned min parkas. Nu har jag tänkt om. Eftersom jag spenderar mer tid på olika lekplatser än någon annanstans utomhus kan jag väl lika gärna använda de plagg jag känner mig fin i. Ok, kanske inte mina leopardflats från Blankens, jag har sett vad sand gör med sån där pälsig yta, men i övrigt.

Arve var så glad, han har lärt sig att gräva och hälla sanden i hinken istället för utanför.

Föräldraledig

Malin beskriver det så bra. Att vara föräldraledig har inte precis varit mina mest harmoniska perioder i livet. Jag har haft turen att känna vansinnigt stark kärlek till båda barnen direkt från förlossningen och jag hade absolut inte velat vara ifrån dem under de första halvåren. Det har onekligen varit tufft att börja jobba igen med båda barnen (de var då 6 resp 7 månader) eftersom vi varit så tighta. Men alltså, föräldraledigheten:

Jag trodde att ungefär alla barn sov sisådär 3 timmar i stöten, i sin vagn eller säng. Då skulle jag kolla på serier och äta lunch i lugn och ro. Så fick jag två barn som båda har sovit helt oberäkneligt och helst i famnen och skrikit i vagnen och velat amma halva nätterna. Jag kan inte säga att jag mått dåligt, det har jag inte. Men i jämförelse med vår situation just nu, när jag kan jobba heltid samtidigt som J går korta dagar på förskolan och A har det bra hemma med sin pappa. Den är ganska perfekt för mig. Det är jättekul och motiverande på jobbet och jag känner mig som en bra mamma resten av veckans ca 120 timmar. Känner mig så harmonisk!

En grej som man märker när man fått barn är hur många mammor det är som faktist mår dåligt. Det kan vara efter en jobbig graviditet eller förlossning, av det omvälvande i att bli förälder, en förlossningsdepression eller en känsla av att vara en dålig förälder eller uppleva ensamhet. Det finns hjälp att få. Prata med BVC. Förresten, om du inte mår bra av din BVC-sköterska så byt. Vi hade en jättegullig men när jag låtsades som om jag slutat amma (när Juni var ett år) för att hon skulle vara nöjd så var det dags att byta.

Viktigt: Man kan både vara supertacksam för att man fått barn och samtidigt må dåligt, det är liksom ingen motsägelse i det.

Mammiga barn

Arve är så mammig nu. När jag skulle ut och lufsa min runda förut hörde jag hans skrik ända nere i porten och Martin berättade att han hade varit otröstlig, länge. Jag är ju borta mer än tio timmar om dagen under vardagarna, och han och Martin har det jättebra tillsammans. Men jag antar att det blir jobbigt med ytterligare separation? 

Det går väl över, Juni var också väldigt mammig i perioder. Nu är det helt lugnt om jag är borta en kväll och hon vill t.ex. hellre att Martin ska vara med hos tandläkaren. 

Men det tar ju emot att ha någon slags ”egentid” just nu. Lilla plutten.