Spädbarns kassa sömn

Jag skrev ett inlägg i Facebookgruppen Mamapower på ämnet barn och sömn. Louise tyckte att jag borde lägga upp det i bloggen, och inlägget fick verkligen fin respons i gruppen, så kanske är det läsvärt för nån av er också?

Inlägget handlade i alla fall om barn och sömn. För jag märkte att mamma efter mamma skrev till mamagruppen om deras bebisars onormalt dåliga sömn. Exempel (kortade lite i texten):

”Min dotter vägrar sova, hon är snart 9 mån och 9/10 nätter sover hon ca 1.5-2h i stöten, ibland ännu sämre… Sen kommer det ngn enstaka natt som är bättre el. till och med bra. Såhär har det varit sen hon föddes. De första månaderna samsov vi och liggammade men när hon var 6 mån fick hon flytta in i eget rum för jag inbillade mig att vi väckte varandra men det gjorde ingen skillnad (hon sover ändå kvar i sitt rum fortfarande). Hon är för det mesta lätt att söva om men jag är så trött att jag snart tror jag tappar det helt. När man är såhär trött orkar man ju inte heller ta tag i projekt som att lära henne somna själv på kvällen (hon somnar i vår famn och sen lägger vi ner henne), allt handlar liksom om överlevnad 😅 Kan ju inte va en fas när det är konstant såhär?? Ngn som har något mirakelknep värt å pröva? 😂 Kram från en väldigt trött och sliten mamma.”

Det är så sjukt jobbigt att inte få sova och när djupsömnen blir avbruten hela tiden är det som en slags tortyr. Men med risk för att jag tolkar in för mycket, det känns som om många lägger skuld på sig själva för att deras barn ej sover. Som om de borde använda nån metod, styra upp situationen. När jag tycker att det låter som vanliga ”jobbiga” bebisar. Med närhetsbehov och faser som avlöser varandra och mardrömmar och en kropp som utvecklas.

Här är ungefär det jag skrev.

Förlåt för dåligt korrad text, är på väg till Sydafrika men ville hinna posta innan vi lämnar Arlanda.

Alla föräldrar och barn är såklart olika. Men det verkar finnas MÅNGA barn som sover dåligt. Och många mammor som tror att det är deras fel, att de hanterar situationen på fel sätt?

För mig blev hela föräldraskapet enklare när jag fattade att vissa lyckas jättebra med olika sömnmetoder men att man inte behöver ”skylla sig själv” för att man inte får sitt barn att sova om nätterna, att det är helt ok att bara försöka överleva natt för natt och att mycket blir bättre med tiden, helt av sig själv.

Vi har haft perioder när en förälder fick lägga sig kl 19.30 varje kväll, eftersom vi hade en ettåring som bara sov med en förälder nära, vi har haft perioder när en tvååring inte gick att lägga alls utan fick somna i soffan framför tecknad film varje kväll (då kände man sig som en riktigt proffsig förälder 😩) och barn nummer två nattades enklast genom att jag stod bredvid sängen (där hans storasyster höll på att somna) och dansade lite samtidigt som jag ammade (stående).

När jag var gravid med Arve och Juni (då två år) hade nattskräck funkade det bäst att ta en promenad med henne i vagnen, mitt i natten. Inte prick som man tänkte sig föräldraskapet, men den perioden gick också över.

Med detta extremt långa inlägg skrivet från bussen ville jag bara säga att det inte finns ett sätt som är rätt, och att ”this too shall pass” är mitt bästa motto med barn. För just nu sover vi oftast hela nätterna*, allihop.

*Utom när Arve har växtvärk och behöver bada varmt, då.

Men vi ser väl ”Det” ikväll då?

Barnens senaste favoriter på Barnkanalen är James Blund (om barn som inte kan somna pga något som hänt under dagen), Stopp! (om barn som känner sig missförstådda av föräldrar/syskon) och Zombie 2:

”I byn Ösele i Norrlands inland har invånarna återigen insjuknat i en mystisk sjukdom. Den tuffa insatsledaren, Katarina Ewerlöf, är tillbaka med en ny insatsstyrka fylld av modiga agenter.”

Det är vuxna utklädda till zombies och visserligen lite läskigt men Juni har varit mycket räddare för skelettet Greven i Mysteriet på Greveholm och Sommarskuggan och Arve tycker bara det är spännande.

Så upptäckte jag precis detta:
”Skräckserien Zombie 2 är det läskigaste du hittar på Barnkanalen. Skräckserie för barn över 8 år.”

Ok men ikväll visar jag väl min fyraåring Exorcisten då? Jurkyrkogården? It?

Hälsningar en riktigt bra mamma som ser på tv med sina barn 🙁

Barnkalas på Bounce

Inlägg i samarbete med Bounce.

Eftersom vi fick testa att ha kalas på Bounce så skulle jag kunna uppfattas som partisk. Men tro mig när jag skriver att det ALDRIG har varit enklare att ha kalas än idag. Och då har vi ändå haft två utomhuskalas, flera traditonella hemmakalas, två på lekland, ett i föreningslokal etc.

Absolut bäst idag: det var två kalasvärdar som styrde upp allt. De såg till att alla barn hade kul och att samtliga kids hittade en ledig studsmatta. De höll i lekar, som kurragömma och spökboll och delade upp gruppen när det behövdes.

När barnen studsat och lekt i en timme så fick de pizza, tårta och kalaspåsar.

Ja må hon leva!

Vi var på lekland förra helgen och en stor skillnad är att allt är mycket mer uppstyrt på Bounce. Mer ”en i taget” och närvarande personal bland studsmattorna. Personalen verkar dessutom älska att jobba där? Alla såg ut att kunna göra trippelvolter eller vad man nu gör, när man gått av sitt skift. De var glada och gjorde high five med barnen men var ändå tydliga och rejäla. Det var dessutom mycket skönare ljudnivå i lokalen.

Och för att vara krass: det var ganska skönt att det var en timmes hoppande först och att det efter mat, fika och presentöppning var klart. Bara att tacka och åka hem. Med supernöjda barn.

Jag lovade barnen att vi snart ska gå dit igen. Arve och några andra fyraåringar som deltog var också eld och lågor, trampoliner funkar ju även för yngre barn… Här är han i full fart.

Tack Bounce för en jättefin dag!

Att reta sina barn

En rolig sak i veckan var när jag och Martin skojdansade hemma. Jag tänker inte försöka beskriva hans danssteg pga integriteten (lol!) men jag kröp i alla fall tunnel mellan hans ben och sen klöste jag i luften som en katt mot Juni, som helt oskyldigt satt och åt frukost.

När hon undrade vad vi sysslade med sa vi att vi tränade inför dansuppvisningen vi skulle ha på hennes kalas. Hon svimmade nästan av skräck.

Ger detta ret betyget 3,5 av 5.

Kalas på Bounce

Inlägg i samarbete med Bounce.

Juni är studsmattegalen (vilket barn är inte det?) och många (senast min kollega idag) har tipsat om att vi borde testa Bounce. Om några veckor fyller hon år och nu ska vi passande nog få prova att ha barnkalas där. Kan inte tänka mig en mer passande fest för den ungen.

Den här våren är ganska intensiv och jag känner en enorm lättnad över att en kalasvärd hjälper till att servera pizza och glasstårta och att de ca 25 barnen får studsa loss på trampoliner och testa Free Jump-området, Big Bag, Slam Dunk och Dodgeball istället för att jag och Martin ska komma på lekar. Vet ärligt talat inte riktigt vad termerna ovan innebär, men det får jag väl lära mig snart nog? Blev i alla fall pepp av filmen. Har ni testat Bounce?

Så skumt att det känns som om hon helt nyss fyllde tre år, tänk att vi snart har en sjuåring och en fyraåring.

Arve fyra år

Ni orkar väl inte med nån lång text om hur tokig jag är i den gosiga, snälla, roliga och bestämda lilla plutten. Men idag fyller han i alla fall fyra år och har firats både på förskolan och hemma. Han har också räknat till 109, kört med sin nya radiostyrda brandbil och blåst ut ljusen på tårtan.

Jag tänker också mycket på vad coolt det är att jag klämde ut hans nästan 3,7 kg tunga lilla kropp en natt för fyra år sen.

Helt nyfödd var han här.

Tyresö Aquarena

I söndags ville barnen åka till ett badhus, ”gärna med vattenrutschbana” och det kändes som en bra avslutning på sportlovet. Jag bad Facebookvänner om tips på bästa badhuset i Stockholmsområdet och Medley Tyresö Aquarena fick många röster. Vi åkte dit tidigt, direkt de öppnade. Och klockan åtta en söndagsmorgon var det väldigt lugnt och skönt, vi var väl ungefär fyra familjer där första timmen.

Det var varmt i poolerna, varmt i luften, rent och fräscht i omklädningsrummen. Och det gick att bromsa i vattenrutschbanan så jag kunde åka med Arve i knät utan att varken han eller jag behövde få panik.

Jag hade visserligen kaninpuls (pga höjden) varje gång vi gick uppför trappan till rutschbanan. Men barnen tyckte det var så kul att vi ändå åkte mer än 30 gånger. Det var ju ingen kö. Och ganska roligt även som vuxen.

(Båda bilderna lånade av Medley.)

Det fanns pooler av olika storlekar, dessutom plaskpool för de minsta och en bubbelpool.

Vi badade i flera timmar och när vi kom hem var alla sådär trötta som man bara blir av badhusbesök. Barnen lekte i lugn och ro och jag hann läsa flera kapitel i min deckare. Ganska perfekt söndag faktiskt.

Vi kommer definitivt att åka dit fler gånger!

Mammaroll och snippkontroll

Här kommer ett tips till alla som letar present inför en babyshower eller till en nyförlöst kvinna: boken Mammaroll och snippkontroll av Mia Fernando, fysioterapeut med inriktning mot kvinnohälsa och Louise Winblad, illustratör och bloggare med koll på mammarollen.

Se gärna en intervju i Nyhetsmorgon.

Här berättar Louise mer om boken.

Lånar den här geniala bilden:

Så här skriver Louise om boken:

Vad vill vi säga? Att man ska ta kvinnor på allvar. Att man ska lyssna på dem och ta hand om dem. Att föda må vara något man gjort i alla tider (precis som en himla massa annat, tex vandring), det betyder inte att man inte kan skadas eller behöva vård efteråt. Att något skett länge är ingen garanti för att det inte är ”någon fara”, däremot kan man tycka att man på så lång tid skulle ha lärt sig att hantera det bättre.

Det gnälls, tycker somliga i kommentarsfälten. Säg det till den som kissar på sig varje dag på jobbet eller till den som inte njutit av sex på fyra år. Vissa jämför med sig själva – ”jag hade minsann inga problem”. Suck och stön – lyft blicken! Är du förmögen att förstå att somliga inte är exakt precis som du? Att vissa kan ha andra erfarenheter och upplevelser?

En man tycker att man får ta ansvar för om man mår dåligt efteråt och söka vård på rätt plats. Jag säger: FOLK GÖR DET! Men får inte hjälp ändå! Gång på gång på gång! ”Det är normalt” och ”såhär är det att föda barn”. Det hade varit lite lättare att bara ha regelbundna återbesök med personer som KAN området. Så mycket tid och resurser och SMÄRTA man hade sparat.

Mom of the year

På en och samma kväll

1. tappade jag bort äldsta barnets nyss tappade mjölktand

samt

2. hotade yngsta med att jag skulle prata med den läskiga rösten (den jag har när det är kusligt i en saga) om han inte borstade tänderna direkt (han blev jätterädd och började gråta).

Älskar er

Jag blir alltid glad när ni tar er tid att kommentera. Men extra mycket såna här gånger:

Åh alltså skäms du också mer å andras vägnar? Ett litet barn frågade mig det (Hannas tillägg: det = om man har en bebis i magen) i duschen i simhallen, och hennes mamma tyckte det var så hemskt att hon såg ut som hon skulle svimma. Jag fick så dåligt samvete att jag ljög och sa att japp jag har ett barn i magen. Wtf? Kände mig så knäpp efteråt, men det var värt det för att se mammans enorma lättnad efteråt.

Malin, je t’aime! Hade lätt kunnat göra samma sak. Kanske inte till Js klasskompis men till en främling – jajemen!

Barn och besvikelser

Hos Jenny läser jag om hennes sons besvikelse över att vara för sjuk för att kunna följa med sin mormor och morfar på en sen länge planerad övernattning:

”På kvällen när jag skulle gå och lägga mig hittade jag hans lilla ryggsäck i hallen. Han hade packat den med sitt gosedjur, lego och en riskaka invirad i plastfolie och sen ställt den där.”

Aj mitt hjärta! Åh vad är det med barn och besvikelser som är så tungt? Jag vet att barn måste få små motgångar för att kunna hantera svårare situationer senare i livet. Men alltså: en riskaka inlindad i plastfolie…..

Melodifestival

I år är första gången som Juni tycker att det är spännande med Melodifestivalen så nu kollar vi koncentrerat tillsammans. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av mello, men är positivt överraskad av att det går så snabbt. Bidrag på bidrag, vips är det röstat och klart. Minns inte att det var sånt tempo förr?

Jag såg ett jättebra inlägg på Facebook om att inte kommentera de tävlande eller programledarna negativt inför sina barn. Men ? att ett sånt inlägg behövs? Jag älskar att kommentera diverse kändisar på till exempel galor (både kläder och framträdanden) och är även intresserad av skvaller och har andra mindre smickrande intressen. Men man har väl ett filter för hur man pratar när ens barn är med?