Fem saker

1. Jag tycker att kronprinsessan Victorias familj är så gullig, blir alltid glad när Svensk Damtidning (som jag började följa på Facebook pga Tramsfrans) skriver om dem. Dock: även om jag i vanliga fall tycker skvaller kan vara kul, ogillar jag när tidningarna är spekulativa om Vickan och Daniel. Jag är snarare på nivån där jag vill se film från julbaket.

2. Jag önskar ingen kvinna en tuff förlossning, men när nån (i detta fall Yoga girl) säger att man ”haussar upp förlossningar” och ”att föda barn är det mest naturliga i livet!” så blir jag ändå lite provocerad. Jag gillar hela Föda utan rädsla-grejen och ser absolut fördelarna med att förbereda sig mentalt. Men jag stör mig på inställningen att man kan bestämma själv hur ens förlossning ska bli. Det är respektlöst mot alla kvinnor som varje år dör av ”det mest naturliga”. Med det sagt önskar jag henne såklart en bra förlossning. Och en smula ödmjukhet inför andra kvinnors upplevelser. (Uppdaterat: hon har visst fött nu. Skönt att det gick bra.)

3. Hos Arga tanten läste jag häromdagen om en ögonfransböjare som verkar magisk. Eftersom jag är inne i en fulperiod just nu (grattis till er som aldrig har ful-perioder, ni övriga vet vad jag menar?) kändes det som en väldigt bra investering. Räknar med att använda denna böjarnas böjare åtminstone 320 gånger närmsta året och då kommer den ju bara hamna på 1 krona per användning. Med tanke på att jag så ofta har matlåda nuförtiden ser jag den redan som finansierad.

4. Tänker inte spoila något här men Innan vi dör imponerar, sån vändning i senaste avsnittet? Jag var tvungen att se ett avsnitt Bonusfamiljen för att lugna nerverna efteråt. Båda finns på SVT Play.

5. Idag är det tre år sen min syster blev doktor. Så imponerad av henne!

Min morgon

Listan kommer från Underbara Clara via Teknifik.

När går du upp?

När något av barnen vill gå upp, dvs, oftast mellan klockan sex och halvåtta. Jag har alltid haft svårt för att sova länge på morgonen, jag vet inte om det beror på att jag är morgonpigg eller om det är nåt stressrelaterat. Då säger vi grattis Martin till att få sovmorgon varje helg. Äsch, han får kompensera genom att låta mig få tid ensam hemma på helgen, när jag kan sova middag eller ligga och läsa.

Vad är det första du gör varje morgon?

Gosar med barnen. Imorse vaknade Arve tidigt, klockan sex. Då låg vi kvar och viskade och fnissade i fyrtio minuter. Så mysigt!

Hur lång tid spenderar du i badrummet varje morgon?

Jag lägger ungefär tio minuter på att duscha och klä mig. Fixar extremt sällan håret på morgonen, det blir ofta knut eller hästsvans. Ibland sminkar jag mig hemma, ibland på bussen, det tar ca fem minuter.

Är frukost viktig?

Ja. Men bara om den är god, annars kan det kvitta.

Vad äter du till frukost?

Hembakat bröd som jag rostar så det doftar gott i köket och att smöret smälter. Jag tycker att min frukost hemma är godare än en ordinär hotellfrukost. Min godaste frukosträtt är dock eggs benedicte. Men det äter jag hellre som brunch.

Är du morgontrött?

Nej.

Vad har du för alarm?

Jag ställer sällan väckarklockan. Men när jag har ett tidigt möte använder jag alarmet syrsor. Det måste vara något mjukt för jag är lättväckt på morgonen.

Hur ser en perfekt morgon ut?

Jag blir väckt av barnen vid åtta-tiden en ledig lördag. Det är nystädat. Vi äter frukost, gör oss klara i lugn och ro och åker iväg på nån utflykt.

Vad är det bästa med morgonen?

Lugnet. Att man får en ny dag. Och nu tycker jag ljuset, att det redan ljusnat när vi går upp.

Hur går du helst klädd på morgonen?

Jag brukar ofta duscha och klä på mig direkt jag gått upp. Men om jag är ledig gärna i t-shirt och tights.

Nyårslöften som jag kanske håller, kanske inte

Mina nyårslöften (om man med löften menar typ… lösa mål) för 2017 är:

  • Att fortsätta vara bra på att ha egentid men oftare försöka få barnvakt och göra saker tillsammans med Martin. Det är så enkelt att boka in olika event på egen hand för då kan han ha barnen, men det känns också viktigt (och roligt!) att göra saker tillsammans.
  • Att börja svara på alla kommentarer som kommer till bloggen (dock: en del kräver ju inte precis något svar och när jag får många kommentarer är det ok att göra samlade svar).
  • Att fortsätta prioritera bokklubbsträffarna.
  • Att inte anmäla mig till nån halvmara. Möjligtvis kan jag istället försöka kapa några sekunder på milen, men det är sannerligen inget löfte.
  • Fortsätta dricka cola zero utan att skämmas. Jag är inte så glad i varken kaffe eller te och vet att läsk är på samma lista som rökning och fetma, (dvs skambelagt) men det tänker jag strunta i.
  • Vara snäll mot mig själv.

Angående att svara på alla kommentarer: har du nån fråga så kan detta inlägg vara en allmän frågestund? Bara shoot!

Och apropå shoot, detta klipp är väl ett av förra årets bättre.

Fråga Hanna: karriär 

Madeleine: Hanna! Du som verkar så duktig på karriärandet 😊 Kan du inte skriva ett jobbsökarinlägg, hur man gör för att få de roliga och coola jobben. Jobbar som kommun-kommunikatör nu och jag ser ju (smygkollat på LinkedIn) att du också gjort det en gång i tiden😊 Jättekul jobb, men jag är så redo att gå vidare nu. Har jobbat på samma place i tre år och byggt upp en verksamhet från grunden och chefer etc är supernöjda men mina jobbansökningar verkar åka in i ett svart slukhål. Hur gör en i denna mördande konkurrens?

Svar: Men usch, jag fattar precis. Jag är dock tyvärr verkligen fel person att svara på hur man får jobb via annons. Det jobb jag har idag är det första jag har fått via annons, utan att känna någon i organisationen. Resten har jag fått via kontakter. Men jag gör ändå ett försök att peppa lite, dvs skriva en halv uppsats i ämnet?

När jag hade pluggat klart i Karlstad kändes det helt chanslöst att få ett jobb inom kommunikation. Varför skulle nån anställa en person utan erfarenhet av yrket? Jag hade ändå tur och fick vara med i ett program som jag tror kallades akademikertrainee. Det gick ut på att hjälpa akademiker till jobb, genom en praktikplats hos ett företag med rekryteringsbehov. Det var mitt sätt att få in en fot och jag är oerhört tacksam för den möjligheten. 

Min väg har ändå inte varit spikrak. Jag har hamnat fel ibland och sökt massor av jobb jag inte har fått. Men mitt råd är att skaffa ett bra nätverk. Det känns som sånt jobbigt 2000-tals råd men ändå, jag tror verkligen på det. Jag har varit med i marknadsförening, kommunikationsnätverk, Rotary. Gått på föreläsningar, skaffat bra mentorer. 

Jag känner åtminstone tre personer som jag har hjälpt att få jobb. Det har förstås varit win för mig också, men det har hänt för att de berättat om vad de kan och vill och varit öppna. Gud vad självgott detta låter!! ”…jag har hjälpt att få jobb” Men det funkar ju ofta så. Kontakter, nätverk. 

Förlåt för om jag blir helt Oprah Winfrey nu men jag tror jättemycket på att sätta mål. Att liksom attrahera rikedom, hälsa och lycka genom positiva tankar och känslor. SKOJA! Men seriöst, det är ju ingen magi att det funkar bra att sätta både kort- och långsiktiga mål. En annan bra grej är också att kolla om man kan passa på att fortbilda sig på nuvarande arbetsplats, gå nån kurs eller så. 

Hur kan man ens skriva så långt? Nu slutar jag. Hör gärna av dig igen! Och ni andra får gärna komma med tips. 

Sommaren är kort

Hörrni, det är JULI! Hjälp vad sommaren går fort! Inför varje sommar brukar jag fundera på om det är bäst att åka utomlands tidigt eller sent på säsongen. Men nu är jag helt säker på att tidig resa är bäst för mig.*

Jag är nämligen lite utav en badkruka och det får gärna bli 20 23 grader i vattnet innan jag njuter riktigt mycket av att bada. Men nu har jag redan hunnit simma massor i havet och plaska runt i diverse pooler och får därför inte panik av att inte ha hunnit ”börja med sommaren” än.

Nästa vecka åker jag till Almedalen och veckan därpå jobbar jag också. Men från 18 juli är jag ledig i fyra veckor = megahärligt. Vi ska vara en del i Värmland och jag ska på Beyonce och Way Out West och så kanske det blir en liten tur till västkusten om vi hinner. Martin jobbar nästan hela sommaren, men vi får ändå totalt mer än tre veckors ledigt ihop och han är ledig med barnen min sista jobbvecka innan semestern, så jag tänker inte klaga.

När jag kollar på bilder från sommarstugan kan jag känna doften av varm tallskog och höra suset och kluckande av små vågor. Bästa platsen.


För två år sen åkte vi till Mallorca i mitten av september. Det var härligt såklart, men jag gillar ju hösten, känslan av nystart och så vidare. Det kändes nästan lite fel att åka bort då. Dessutom blev hela sommaren en lång längtan efter semesterresan. Nä, att åka sent i maj eller tidigt i juni är nog min melodi.

*Ja, jag vet att det är många som inte har råd att åka på semester, eller ens vara lediga pga osäkra anställningar. Jag har själv bara haft betald semester i några år och att ha råd att resa är otroligt lyxigt för mig. Inser att jag kanske är en del av nån slags semester-rese-norm, men i bloggen tillåter jag mig ändå att, helt egoistiskt, utgå från mina egna förutsättningar.

6 saker jag gillar med Stockholm

Så här skrev Malin:

Hej! Vi känner inte varandra, men jag gillar din blogg massor! Hittade hit via Linn. Kan inte du skriva en massa bra saker om Stockholm, vad du uppskattar och så? Jag skriver en pepp-lista till mig själv och försöker inse att det faktiskt är en sjukt trevlig stad att bo i. Vi är hyfsat nyinflyttade och känner oss fortfarande lite skakiga och rädda för ”storstan”. Hade varit så himla toppen! Fast bara om du vill förstås, haha 🙂

Så klart jag vill! Jag lider också av den där skakigheten ibland, men mest när det handlar om barnen. Kommer de få en mindre trygg uppväxt i en Stockholmsförort än de hade fått i ett villaområde i Karlstad? Men för att få perspektiv: en av våra samarbetspartners på jobbet uppfostrar sina barn i Honduras, kanske världens farligaste land. Hon flyttade dit för många år sen och jobbar för barns rättigheter och med rehabilitering av barn som utsatts för sexuella övergrepp.

Nä, nu svävar jag visst ut. Jag gör istället en lista över sånt jag gillar med den här staden?

1. Arbetsmarknaden. Som kommunikatör går det knappt att jämföra med Karlstad. Här finns de flesta huvudkontor, oavsett om du vill jobba med kommunikation för H&M, ICA, Apoteket, Rodebjer, Moderna museet, Spotify eller Barncancerfonden. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb än det jag har idag, men om jag nån gång skulle vilja byta finns det massor av drömmiga arbetsplatser.

2. Det stora utbudet. Oavsett om jag vill äta etiopiskt, marockanskt eller peruanskt, om jag vill gå på konsert, teater, museum eller bara gå ut och dansa utan att höja ställets medelålder med tio år. Eller åka ut i Skärgården eller gå en kurs eller springa nåt motionslopp. Här finns så mycket av allt och det kanske låter töntigt, men det ger mig en frihetskänsla.

3. Kollektivtrafiken. SL får mycket skit, ibland förtjänat, men mina linjer är nästan alltid i tid och det är så coolt att man kan ta sig ungefär överallt med tåg eller buss. För 790 kr/mån.


4. De olika stadsdelarna, förorterna.
Mitt mål i sommar är att upptäcka fler härliga ställen. Som cevicherian i Hökarängen, Aloë i Långbro eller Babas i Högdalen. Och nya badplatser!


5. Stockholms stad. Här är några av alla sommarlovsaktiviteter.  Simskola, teater, utflykter, kollo.

6. Att staden är så vacker. Varje morgon glider tåget över Riddarfjärden och varje morgon tittar jag upp från telefonen. När man flyger över Stockholm ser man vilken grön stad det är. Och så havet, Mälaren, alla de mindre sjöarna.

Önskelista

Snart fyller jag 36 år. Jag har redan fått present av mina föräldrar (möbler) och jag använder mina och Martins gemensamma pengar till Berlinresan så förväntar mig inte något av honom heller. Men syrran kanske vill köpa något…? Här är fyra förslag.

  • Dr Bronner’s ekologiska duschkräm. Citrus. Finns bland annat på Kicks.
  • Parfym från Chloé, vet inte exakt vilken för tycker alla jag doftat på varit goda. Men gärna EdP, hellre än EdT.
  • Anmälan till Tjejmilen 2016.
  • Biljetter till något härligt. Bio, teater, konsert.

drbronner

 

Fråga Hanna: om mammakroppen

Lisen frågade om hur jag förhåller mig till mammakroppen och tog upp att även om det är befriande att jag sällan skriver om sånt så har jag ändå skrivit att jag sprungit fast jag inte haft lust etc.

Ja, jag springer kanske fyra av fem gånger fast jag inte har lust. Jag springer för att orka jogga uppför rulltrappan när jag håller på att missa pendeln, utan att få svarta prickar i synfältet och jag tycker det är jätteroligt att springa några lopp om året för att liksom utmana mig själv lite. Precis som jag ibland dammsuger fast jag inte vill så springer jag. Oftast känns det skönt efteråt. Nu har jag precis haft ett uppehåll sen i slutet av oktober då min höft blev inflammerad. Men den verkar ok igen så nu ska jag försöka hålla igång.

Hej hej vardag skrev bra om mammakroppen häromdagen såg jag (tipsar också om hennes pågående sexvecka). Själv tycker jag att det är skönt att slippa prata om egen och andras kroppar, det är så sjukt mycket kropp i olika medier ändå att jag tror att folk får vad de behöver och mer därtill. Träning är visserligen kroppsrelaterat såklart men jag har svårt att tro att jag stressar nån med mina små löprundor? Jag vet att jag skrivit något viktrelaterat i samband med kanske halvmaran, det var mest för att det kändes härligt att kunna vara med utan att ha den typiska löparkroppen. Såklart det är få som har ett helt otvunget förhållande till egen eller andras kroppar men man kan ju försöka.

Nä, nu ska den här mammakroppen ta ett långt dopp i poolen. Men vi ses!

Tack för att ni kommenterat och frågar :*

Projektledaren delegerar?

Veronika:

Har fått intrycket att du, precis som jag och typ (99,9 % av alla kvinnor) är projektledaren i familjen och är den som organiserar saker och ting för att få det att flyta.
Bland annat sånt här. Hemmet skulle väl vara en samlarhåla där i barnets byrålåda fortfarande skulle ligga kläder från nyföddstiden el gamla läkemedel i apotekslådan som funnits där sen Jägers glansdagar, om det inte var jag som tog tag i det hela och rensade med jämna mellan rum. Eller så här, det är jag som tar initiativet till att det ska rensas och då gör vi det ihop el var och en beroende på vad det berör. MEN så tröttsamt att ständigt vara den som ”ser” saker som ska göras att jag numera gör det utan att säga till. Försöker intala mig själv att jag tycker det är ”kul” och det känns ju renande efteråt, men ärligt, den enda gången det är kul är när man får rensa ut sitt badrumsskåp och flytta in nya fina saker. Om igenkänningsfaktorn är hög, hur tacklar du och andra det?

Svar:

Jag älskar när ni frågar och kommenterar, särskilt med inslag av Jäger (fd nattklubb i Karlstad), så roligt.

Ja, igenkänningsfaktorn är såklart skyhög. Men för mig gör vårt vardagsupplägg (de flesta dagarna ser ut så här: jag går upp på morgonen, tar bara hand om mig själv, åker till jobbet, när jag kommer hem är barnen hämtade och maten ofta på bordet plus vi delar lika på städning) att jag pallar att ta större ansvar när det gäller projektledarsaker som att sortera bort kläder barnen inte längre kan ha, boka in utflykter och resor, styra upp förvaring.

Jag tycker det är jättekul att planera saker och att projektleda, men absolut inte att göra det praktiska, typ rensa och sortera. Men eftersom jag tycker det är jobbigt när det är saker överallt så kan jag inte bara strunta i det. Nu ska man verkligen inte luras att tro att var sak har sin plats hemma hos oss, det är ett ständigt work in progress, att vi har småbarn och att jag är ganska slarvig med att t.ex. hänga in mina kläder direkt gör det inte precis enklare.

Det jag vill komma fram till är att mitt mål är att båda ska vara lika trötta på kvällen, att båda har lika mycket pengar att röra sig med, samlar lika mycket till pension etc och har lika mycket tid för sig själva. Vi är inte jämställda, jag tror inte jag känner något par som är helt jämställda, men man kämpar väl på. Och jag fortsätter sortera och rensa prylar när jag orkar.

Hur går det med träningen? 

Eller frågan var väl egentligen om löpningen. Men jo tack, det går svindåligt. Sen jag fick ont i höften kom jag av mig lite. Gick på lite spinning och gjorde några (ej regelbundna) styrkeövningar hemma. Men nu är jag peppad på att komma igång igen. Under helgen ska jag testa två av Sats danspass och nästa vecka ska jag börja springa/gå igen. Det känns jättekul, saknar verkligen att springa. 

Hembakat

Jossan undrade över receptet på mina frallor. Äsch, jag är usel på att baka egentligen men nu har jag ett recept som funkar och där jag kan improvisera med olika mjöl, gryn, frön. När jag gjorde morotsversionen rev jag bara i ett par morötter och bytte ut en del vetemjöl mot havregryn. Igår gjorde jag på manitoba och havregryn.  

 
Noterat: inga riktiga bagare har så här mycket jäst i sina degar. Men att baka är inte precis en livsstil för mig. Det ska gå så fort och enkelt som möjligt. 

Här kommer ett oombett råd från mig!

Till föräldrar, huvudsakligen mammor, vars barn ska börja förskolan: om du inte måste gå ned i tid för att ge ditt barn rimligt långa dagar* så fortsätt jobba heltid. Med stor sannolikhet kommer ni ändå ha ganska mycket tid ihop pga alla vabbdagar, några planeringsdagar på föris samt ledighet under jul och nyår och andra röda dagar. Exempel: en kompis barn var på förskolan fyra dagar i november, resten hemma med olika sjukdomar. Det här baseras ju bara på mina erfarenheter, men ettåringar som inte hunnit jobba upp så starkt immunförsvar är ofta hemma en del under vinterhalvåret?

Dessutom:

  • om du lever med en partner: dela lika på vabb
  • om du ändå vill gå ned i tid och din eventuella partner inte går ned lika mycket, se åtminstone till att ni sätter av extra till din pension

*Vad är en rimligt lång dag? Nej men ungefär så lång som barnet fixar, det kan vara fem timmar eller nio beroende på barn. Och om du är ensamstående och behöver jobba heltid är heltid på förskolan en rimlig dag, även om barnet är jättetrött. Pedagogerna är där för att se till att barnet har det bra när du jobbar. 

Tvåbarnschocken

Maja:
Jag läser din blogg och tycker den är så härlig. En fin blandning av familjefunderingar, vardag, politik! Jag ska snart ha mitt andra barn och när du lade upp inlägget om dubbelvagn kom jag på att du på din gamla blogg väl lade upp ett inlägg om vad man skulle tänka på inför barn två- typ. Om det stämmer, kan man få läsa det- med kommentarer? Det är ofta vettigt folk som läser och kommenterar hos dig!

Svar:
Tack snälla, håller så mycket med om de vettiga personerna! Här kommer inlägget, hoppas de vettiga läsarna vill fylla på i kommentarsfältet…

Det här var och är i alla fall mina tips inför andra barnet:

Ha mycket tid tillsammans i början, hela familjen. Nu kan man ju ta ut 30 föräldradagar parallellt, förutom de tio dagarna i samband med förlossningen. Utnyttja det om ni kan.

Förbered storasyskonet. Berätta hur mycket ni älskar hen och att hen är ert första lilla barn och hur glada ni blev när hen föddes. Berätta om vilka fördelar det finns med att vara äldst. Att storasyster/storebror får äta godis, se på film, gå till lekparken medan den stackars bebisen bara får äta ljummen mjölk och sova. Förbered på att bebisar skriker mycket “ibland kanske du får sätta på dig dina hörlurar om du blir trött på bebisen”. Läs böcker om att få syskon (Juni blev förvånad över att Arve skrek så lite). Favorit för Juni :Nejlika och lilla lillasyster (finns på många bibliotek plus som Pixibok, bl.a. i 2015 års kalender).

9789129669114_200

Det här exemplet jag hört från många håll, att få syskon är typ som om ens partner skulle komma hem med en ny partner en dag och bara “nu ska hen bo hos oss”. Försökte tänka på det.

Låt storasyskonet vara litet. Ibland försöker jag tänka på att om Juni varit yngst av ex. tre barn hade jag ju tänkt på henne på ett helt annat sätt. Jag och Juni har (på skoj och under mycket fnitter) låtit henne ligga på skötbordet, somna i liggvagnen på promenad bara hon och jag, leka bebis och få ligga i min famn. Jag har ofta bett om att få vara med henne “kan du inte komma och sitta i mitt knä så jag får läsa en bok för min lilla tjej” och gett mycket närhet och uppmärksamhet så fort jag haft händerna fria. Man kanske kan vara lite försiktig med att genomföra andra stora förändringar, som att sluta med napp/blöja/samsova i samband med syskonets födsel.

Låt storasyskonet vara stort. Be om hjälp ibland (OBS! när barnet verkar vara på humör), med att byta blöja, välja kläder till bebisen, stoppa i nappen. Jag har också försökt att teama upp med Juni “vilken tokig liten bebis vi har, titta vad rolig han ser ut nu”, “oj, stackars lilla gubben, nu ligger han ensam i vardagsrummet och kanske tror att vi lämnat honom, kan inte du gå och tala om att storasyster är här så att han känner sig trygg?” som att det liksom är VÅR bebis… inte min. Och göra saker bara hon och jag, även om det inte blir så ofta. “Nu åker vi och handlar, bara tjejerna”, typ.

Var snäll mot dig själv. Det är jättetufft att räcka till ibland. Och inte precis som om jag lyckas följa mina egna råd varje dag.

Tycker ni förresten att min teori om att människor som fått en chock av omställningen från noll till ett barn får en mindre chock när man får två? För att man redan är så van vid att inte sova och allt annat med föräldraskapet? 

Pepp: jag ÄLSKAR att ha två barn och de finner så mycket glädje och tröst i varandra. Jag tror det är toppen att vara ensambarn också (blir tokig på folk som ska ha åsikter om det ena eller det andra), men nu var det ju syskon det gällde.