Hembakat

Jossan undrade över receptet på mina frallor. Äsch, jag är usel på att baka egentligen men nu har jag ett recept som funkar och där jag kan improvisera med olika mjöl, gryn, frön. När jag gjorde morotsversionen rev jag bara i ett par morötter och bytte ut en del vetemjöl mot havregryn. Igår gjorde jag på manitoba och havregryn.  

 
Noterat: inga riktiga bagare har så här mycket jäst i sina degar. Men att baka är inte precis en livsstil för mig. Det ska gå så fort och enkelt som möjligt. 

Här kommer ett oombett råd från mig!

Till föräldrar, huvudsakligen mammor, vars barn ska börja förskolan: om du inte måste gå ned i tid för att ge ditt barn rimligt långa dagar* så fortsätt jobba heltid. Med stor sannolikhet kommer ni ändå ha ganska mycket tid ihop pga alla vabbdagar, några planeringsdagar på föris samt ledighet under jul och nyår och andra röda dagar. Exempel: en kompis barn var på förskolan fyra dagar i november, resten hemma med olika sjukdomar. Det här baseras ju bara på mina erfarenheter, men ettåringar som inte hunnit jobba upp så starkt immunförsvar är ofta hemma en del under vinterhalvåret?

Dessutom:

  • om du lever med en partner: dela lika på vabb
  • om du ändå vill gå ned i tid och din eventuella partner inte går ned lika mycket, se åtminstone till att ni sätter av extra till din pension

*Vad är en rimligt lång dag? Nej men ungefär så lång som barnet fixar, det kan vara fem timmar eller nio beroende på barn. Och om du är ensamstående och behöver jobba heltid är heltid på förskolan en rimlig dag, även om barnet är jättetrött. Pedagogerna är där för att se till att barnet har det bra när du jobbar. 

Tvåbarnschocken

Maja:
Jag läser din blogg och tycker den är så härlig. En fin blandning av familjefunderingar, vardag, politik! Jag ska snart ha mitt andra barn och när du lade upp inlägget om dubbelvagn kom jag på att du på din gamla blogg väl lade upp ett inlägg om vad man skulle tänka på inför barn två- typ. Om det stämmer, kan man få läsa det- med kommentarer? Det är ofta vettigt folk som läser och kommenterar hos dig!

Svar:
Tack snälla, håller så mycket med om de vettiga personerna! Här kommer inlägget, hoppas de vettiga läsarna vill fylla på i kommentarsfältet…

Det här var och är i alla fall mina tips inför andra barnet:

Ha mycket tid tillsammans i början, hela familjen. Nu kan man ju ta ut 30 föräldradagar parallellt, förutom de tio dagarna i samband med förlossningen. Utnyttja det om ni kan.

Förbered storasyskonet. Berätta hur mycket ni älskar hen och att hen är ert första lilla barn och hur glada ni blev när hen föddes. Berätta om vilka fördelar det finns med att vara äldst. Att storasyster/storebror får äta godis, se på film, gå till lekparken medan den stackars bebisen bara får äta ljummen mjölk och sova. Förbered på att bebisar skriker mycket “ibland kanske du får sätta på dig dina hörlurar om du blir trött på bebisen”. Läs böcker om att få syskon (Juni blev förvånad över att Arve skrek så lite). Favorit för Juni :Nejlika och lilla lillasyster (finns på många bibliotek plus som Pixibok, bl.a. i 2015 års kalender).

9789129669114_200

Det här exemplet jag hört från många håll, att få syskon är typ som om ens partner skulle komma hem med en ny partner en dag och bara “nu ska hen bo hos oss”. Försökte tänka på det.

Låt storasyskonet vara litet. Ibland försöker jag tänka på att om Juni varit yngst av ex. tre barn hade jag ju tänkt på henne på ett helt annat sätt. Jag och Juni har (på skoj och under mycket fnitter) låtit henne ligga på skötbordet, somna i liggvagnen på promenad bara hon och jag, leka bebis och få ligga i min famn. Jag har ofta bett om att få vara med henne “kan du inte komma och sitta i mitt knä så jag får läsa en bok för min lilla tjej” och gett mycket närhet och uppmärksamhet så fort jag haft händerna fria. Man kanske kan vara lite försiktig med att genomföra andra stora förändringar, som att sluta med napp/blöja/samsova i samband med syskonets födsel.

Låt storasyskonet vara stort. Be om hjälp ibland (OBS! när barnet verkar vara på humör), med att byta blöja, välja kläder till bebisen, stoppa i nappen. Jag har också försökt att teama upp med Juni “vilken tokig liten bebis vi har, titta vad rolig han ser ut nu”, “oj, stackars lilla gubben, nu ligger han ensam i vardagsrummet och kanske tror att vi lämnat honom, kan inte du gå och tala om att storasyster är här så att han känner sig trygg?” som att det liksom är VÅR bebis… inte min. Och göra saker bara hon och jag, även om det inte blir så ofta. “Nu åker vi och handlar, bara tjejerna”, typ.

Var snäll mot dig själv. Det är jättetufft att räcka till ibland. Och inte precis som om jag lyckas följa mina egna råd varje dag.

Min teori om barnchocken

Min teori är att man får barnchocken eller andrabarnschocken (förlåt tvilling- och trillingföräldrar, er chock tänker jag mig är av ett eget slag).

Alternativ 1: Omställningen till att bli förälder var större än man någonsin hade kunnat tänka sig. En smått chockartad upplevelse. När man får andra barnet har man redan landat i föräldrarollen och insett att livet aldrig blir sig likt. Chocken att gå från 1 till 2 barn blir inte lika stor som från noll till 1.

Alternativ 2: Det rullade på ganska när man fick första barnet. Man känner att man börjar kunna det här med att vara förälder. Sen kommer barn två och allt ställt på ända. Tvåbarnschocken infinner sig!

Lite pepp på slutet

Jag ÄLSKAR att ha två barn och de finner så mycket glädje och tröst i varandra. Jag tror det är toppen att vara ensambarn också (blir tokig på folk som ska ha åsikter om det ena eller det andra), men nu var det ju syskon det gällde.

Analyze this

I förra bloggarkivet hade jag ett inlägg där jag tolkade människors drömmar. Det hette typ ”fråga drömtolkaren” och måste haft sjukt bra SEO för jag fick nya kommentarer ganska ofta. Jag fick också väldigt bra respons på mina tolkningar faktiskt *nöjd smiley*.

Dock att tolka denna jag själv drömde i natt, så många märkliga lager?

Här kommer den, varning för ointressant läsning:

Jag och familjen är på en badplats med Malin Wollin och hennes dotter. Klockan är bara sex, halvsju på morgonen men det är jättevarmt i vattnet. Jag går i och badar och när jag kommit ut en bit kommer jag på att jag glömt raka benen mm men också att jag glömt ta på mig badkläder (den delen är dock lättanalyserad, lite stressad på olika fronter nu). Skyndar mig att sänka ned kroppen under vattnet.

Jag tar några simtag och det är ganska mycket sjögräs, vilket jag avskyr, men jag kämpar på. Under vattnet ser jag en dörr, en sån där till en affär, och tänker att det har legat typ en Vivo där innan området blev vattenfyllt och förvandlades till en badplats, med brygga och allt.

När jag kommer upp har en tjej jag känner som heter Ulrika kommit dit med sin dotter och man, som är Persbrandt i drömmen. Nåt av barnen som är där skriker/svär argt över något och Persbrandt säger att han tycker det är så bra att barn vågar ta i när de blir arga. Min man håller med, men invänder också lite mer att det kan ju vara lite jobbigt för andra barn/vuxna om nån hela tiden får utbrott över småsaker.

Jag har min första hund Lennox (som fick somna in pga så stressad/osäker) i famnen. Minns exakt hur det känns att bära honom, den silkeslena pälsen på huvudet. Känner mig i drömmen ledsen över att jag glömt var han bor nu och hans ena framtand ser sned ut, har han det inte bra? (Han lever inte längre).

Sen vaknar jag av alarmet. Tjena!

Las Palmas

Sara skrev och bad mig lägga upp inlägget om Las Palmas igen. Här kommer det. Har ni tips om bra hotell eller typ sevärdheter i just Las Palmas så skriv jättegärna i kommentarsfältet. Blev nu svinpeppad på att åka dit nästa jul/nyår när pappa fyller år. Vi har pratat om bland annat Island, New York, Florida eller Sydafrika, men jag vill helst inte flyga jättelångt. Las Palmas är sån bra kombo av olika saker… Jaja, här kommer i alla fall ett nlägg i repris, ursprungligen från 8 januari 2013.


 

Viva Las Palmas

(jag vet, så lökig rubrik)

Jag älskar nu Las Palmas, bland annat tack vare att där finns

  •  en tre kilometer lång och fantastiskt välskött sandstrand med klart vatten, mysig strandpromenad och utan trängsel
  • “gamla stan” med kullerstensgator, historia, katedral och museum
  • en stadskärna med bland annat El Corte Inglés (varuhus motsvarande NK/Åhléns city fast större) samt Zara, Massimo Dutti och massor av andra butiker
  • kombinationen storstad och bad samt att allt ligger så nära (vi bodde precis vid stranden och hade ändå mindre än tio minuters promenad till ovan nämnda varuhus)
  • massor av fina, rena och inhägnade lekplatser, vår favorit låg vid ett gammalt “slott” och hade en servering intill där man kunde ta ett glas vin
  • åtminstone två gigantiska köpcentrum inom promenadavstånd
  • mysig stadsdel med gågata och massor av butiker (H&M, Benetton etc)
  • många utflyktsmål, bland annat till djurpark, bergsbyar, andra orter/stränder på ön
  • behagligt klimat

Åk dock inte till Las Palmas om du känner dig stressad av en mulen förmiddag. För vår del var det bara skönt att vädret växlade lite, det var aldrig svalare än att vi (och barnen) kunde gå i t-shirt om dagarna, men första dagen hade vi en kort (fem minuter?) regnskur och det var molnigt nån halv dag här och där.

Sammanfattat är jag oerhört tacksam för den här resan, vi har haft det så himla bra. Alla har varit friska, flygresorna (som jag bävat för, Juni är inte precis den stillsamma typen av barn) har gått helt sjukt enkelt och vi har badat, ätit god mat och bara haft helt fint och roligt. Vill boka resa för nästa jul och nyår med en gång.

20130108-11233620130108-112233 20130108-11244020130108-11245220130108-112411

Så här skrev förresten Pär då, han är sånt proffs på aktiv semester i Spanien:

Hello! Läser ikapp lite i Readern och såg din post. Jag jobbar ju lite på Kanarieöarna med mina vandringsgrupper och passerar Las Palmas. Första gången jag åkte förbi så var jag inte så imponerad, sen blev det bättre och bättre och nu senast tyckte jag jättemycket om staden och strandpromenaden. Två tips:
1/ Torsdagar så har dom tapas-kväll i gamla stan. Varje tapas kostar typ 2 € och då ingår en öl eller ett glas vin. Jojo.
2/ Åk upp till Tejeda en dag. Herregud så vackert det är mitt på ön, helt fantastiskt. Vi bor på ett superfint hotell vid Cruz de Tejeda (1500 meters höjd) och utgår därifrån. Hyr bil superbilligt och kör upp eller ta någon av de väl fungerande lokalbussarna. Här är massa bilder, typ hälften är från Gran Canaria.http://www.flickr.com/photos/par/sets/72157628290475989/

I november åker jag dit igen i 3-4 veckor, ska bli så kul! Har dessutom tre bergslöpningsprojekt där nere, får se om något av det blir av.
1/ Springa från södra till norra Gran Canaria
2/ “Springa” från havsnivå till toppen av Teide (och tillbaka?)
3/ Springa vandringsleden över La Palma

 

 

Inomhus med små barn 

A-M skrev och bad om tips på roliga inomhusaktiviter med yngre barn. 

Själv gillar jag trolldeg, vattenfärg (tips: köp såna där stora puckar, tror det kallas tempera, om du har småbarn), att baka och att spela enkla spel (ballongspelet är ett bra att börja med).

Tyvärr är det lite svårt att pyssla med Juni eftersom Arve numera når över bordskanter och är bra på att klättra upp och riva ut pysselmaterial. Får stressanfall av att försöka hjälpa en med pyssel och hindra en från att vara med. Men ibland kan man ju dela upp sig. 

Tack för tips! 

Saker jag önskar att jag visste innan jag fick barn

När jag ändå letade i arkivet och hittade köpa inför bebis-inlägget så fann jag den här gamla godingen, där snällisar delat med sig av sina erfarenheter.

I inlägget skrev jag alltså och frågade om det var något folk önskade att de visste innan de fick barn. Och här är svaren:

(Disclaimer: Allt detta stämde såklart inte för mig, men det var ändå intressant läsning att ha med sig in i ”det nya livet”…)

Jag önskar att någon hade berättat för mig att det är helt normalt att man inte känner den där omvälvande kärleken till sitt barn direkt, men att den växer fram. Jag kände mig urusel som inte älskade mitt barn direkt och vågade inte prata om det, för det är ju fult. Man “ska” ju älska sina barn redan innan dom är födda, men den där kärlek växer fram. Man måste få låta det ta sin tid. Det var först när jag gick på aurorasamtal några månader efter förlossningen och kärleksvågen till barnet hade dragit fram och fullständigt fyllt mig som jag kunde prata om det. Då tittade en barnmorska mig i ögonen och sa “det är vanligt att man känner sådär i början och det är helt normalt.”

Hur jäkla ledsen man kan bli. Att allt inte är rosa moln. Man inser att man har huvudansvaret för den där lilla, lilla varelsen och det är rätt freaky.
Sen så kan hormonerna ställa till det, lite berg och dalbana sådär men om man vet om det innan, att man ena stunden är så lycklig så man nästan går sönder och andra stunden inte fattar varför man sitter och bölar så går det mycket bättre. Det är inte så för alla men det KAN hända och då är det bättre att veta att man inte är ensam.

jag önskar någon hade kunnat förklara EXAKT hur trött man är under småbarnsåren. Det går inte att förstå hur vidrigt jävla skitjobbigt det är att aldrig få sova. Att man blir typ både dum i huvudet och håglös av det. Jag kan minnas hur jag innan jag fick barn bara “guuu vad alla småbarnsföräldrar klagar” och “jag är minsann ingen SÅN” men det fick jag vackert äta upp. Två gånger om dessutom, för innan lillebror kom hade jag lyckats glömma bort det igen. Antar att det är självbevarelsedrift – för om det alltid kom till sömnen skulle inga syskon bli gjorda, är min benhårda övertygelse.

Det finns två saker som tröstar: kaffekicken på morgonen och det faktum att det ordnar upp sig igen när barnen är ca 2 år gamla.

Att spädisar orkar vara vakna max två timmar i stöten, somnar de inte själva så måste man söva dem annars blir det skriiiik och gråååt och övertrött bebis.

Alla barn är ju olika och det är ju omöjligt att veta om man får ett “lätt” barn som sover mycket och skriker lite eller tvärtom, om amningen funkar eller inte osv men några praktiska tips: barnkuddarna (nyfödd/vagn och 6-månaders) från minimundus.se är jättebra, där finns också Purelan (en salva som är kanon mot såriga bröstvårtor) och amningstoppen carefix sleeping bra (som också finns på apoteket och är jättebra som sovbehå – ammar man behövs oftast amningsinlägg även på natten). Man kan också köpa amningsinlägg som går att tvätta, jag gjorde inte det utan gjorde istället av med ca 1 miljon engångsinlägg. HM:s ekologiska bodys i tvåpack är supermjuka och sköna, höll bättre i tvätten än Polarn och Pyrets… Köp madrass-skydd till både spjälsäng (om ni nu ska ha en sådan) och till er, det är himla jobbigt om kiss/spyor går igenom allting (finns billiga på IKEA, där man också bör införskaffa massa små handukar som kan användas vid amning etc). Får man ett spybarn är det bra att ha ngn form av skydd, nameit har bibs i bomull med tryckknapp bak i massa färger och mönster som är mjuka och håller bra.

Just det, det där med att riva av naglarna funkade aldrig för mig, jag köpte en liten barnnagelsax på apoteket som funkade alldeles utmärkt att klippa naglarna med från start!

Ylva 

Praktiska tips: Lägg ett skydd i er säng som hindrar vätskor (svett-man kan svettas mängder då man är nyförlöst, avslag, bebiskiss och kräk) från att förstöra madrassen. Vem orkar greja med en fläckig madrass när man har en ny liten bebis liksom? Be om ordentlig hjälp med amningen på BB, inte bara att någon kastar ett öga på det hela. Be folk (typ familj) ta med mat ist för kakor, vi var sjukt osugna på att laga själva. Köp hem kli, krossade linfrön etc. för magen så att det blir lättare att gå på toa första gången. Allt har ju dock en tendens att ordna sig längs vägen!

Mitt bästa råd är att inte lyssna så mycket på folk – det finns inga absoluta rätt och fel. Följ bebisen de första veckorna, lär känna dennes behov. Lär känna dina behov. Första dygnet när vi kom hem med Lilla M så ville hon inte sova mer än 20 minuter åt gången, så fort jag la ner henne vaknade hon. Tills jag av en slump la ner henne på mage istället för på rygg – vips så sov hon som en stock. Hade jag struntat i min intuition och tvingat henne sova på rygg kanske vi ännu inte fått sova. Jag har aldrig sovit med bebisen i sängen, utan Lilla M har tydligt visat ända från början att hon vill vara ifred när hon sover.
(Vi har dessutom från början gjort skillnad på dag- och nattsömn. På natten är det släckt, man har pyjamas och har täcke. På dagen är det ljust, man har kläder och bara en filt, och det är ljud i huset. Jag tror att det bidragit till att hon nu vid fyra månader sover tolvtimmarsnätter och sin middagslurs utan problem)
Något jag fattade först efter flera veckor var att bara för att bebisen gör ljud är den inte vaken och vill komma upp. Börjar bebis låta – vänta och lyssna på ljuden. Oftare än vad man tror grejar de bara lite, och somnar sedan om – om man inte är där och rycker upp den.

Jag önskar att jag hade vetat att det inte skulle vara så jobbigt.Alla bebisar är inte skrikmonster som är uppe hela nätterna och aldrig är nöjda. Bebis är inte lika med att känna sig låst och inte ha tid med sig själv. Bebis betyder inte att både en själv, förhållandet och hemmet förfaller. Man hinner med precis det man vill (med stor betoning på vill!) hinna med.

I övrigt är det guld att ha serier att titta på när man ammar eller bara sitter och har den lilla skrutten i knät. Alternativt ljudböcker.

Sempers magdroppar är kalas om det finns diffusa magproblem. Babymassage är fantastiskt på många sätt. Och strumpbyxor måste vara det bästa klädesplagget ever.

Det här kommer bli fint. Lycka till!

Hm. Håll koll när navelstumpen börjar ge sig – Kittys gömde sig i soffan när den föll av och vi höll på att DÖ av lukten innan vi hittade vart den hamnat. Ha ha.

Annars, jag vet inte, som jag ser det är det inte så himla mycket som är så jätteviktigt i början om alla mår hyfsat bra! Det är vanligt att vara vansinnigt törstig i början och jag känner mig så blaskig av litervis med vatten – kan vara gott att ha typ äppeljuicekoncentrat hemma eller vad man nu kan tänkas gilla.

Jag hade önskat att någon hade visat mig lite olika sätt att få en nyfödd att rapa efter amning.
Sen skulle jag också vilja ha vetat hur hemkt det kan bli i rumpan av en helt vanlig Libero blöja.
Skulle också vilja ha vetat att linfrön funkar bättre för att få igång magen efter förlossningen än något annat (pulver/droppar) de delar ut på BB.
Skulle också ha varit lite mer wild and crazy och köpt på mig en amningskudde med en gång, för jedrar vad jag fick ont i ryggen innan jag fattade att det kunde avhjälpas med en amningskudde.
Önskar också att jag skulle ha fattat vad lufta brösten betyder på riktigt. Trodde att de räckte med nån minut efter att barnet släppt taget, men det behövs flera timmar ibland. Så purelan salva och brötsvårtsluftare/skydd är att rekomendera.
Skulle också ha viljat veta exat hur torsk ser ut och hur man SNABBT kan bli av med det.

Sen är jag galet nöjd över min egen amningsinsats, att jag liksom kände mig så säker på att det skulle fungera bra och räcka så vi inte ens köpte hem ett panik kit med liten flaska och tetrapack. Att jag ändå var säker på att F fick i sig vad han behövde även fast han skrek och var allmänt onöjd. Vi kom på ganska snabbt att det var närhet han behövde och att han inte kunde rapa så lätt. Ska också vara mer noga med folk som kommer och vill titta. Att om jag liksom inte känner/orkar för sällskap så får de vänta i några veckor. Står de på bron och vill komma in helt plötsligt (ja det hände flera gånger under F’s första vecka) så tänker jag vara ärlig och säga att vi hör av oss när vi orkar ta emot er. Se också alltid till att det finns frukt och vatten i närheten av amningsplatsen, samt tv-dosa och telefon så man kan sitta lugnt utan att behöva springa en massa ärenden och bebis hinner bli hysterisk innan man kan sätta sig. Man blir sjukt trött av en nyfödd och man kan glömma/inte orka att höra av sig till alla vänner som sitter och väntar på att få höra hur ni har det, men det är okej. Man blir sjukt trött och kan känna sig ganska ledsen ifall bebis gråter och man undrar hur man kunde vara så dum och tror att man skulle klara av att ta hand om ett barn, men det är också okej och det går över. Går säkert att skriva hur mycket som helst, men det är några saker jag kommer på just nu.

Kajsa 

Måste erkänna att jag tyckte verkligen inte om barn innan jag fick mina egna. Hade inte heller bytt en blöja innan. Men det kom naturligt. Till att börja med tyckte jag det var liiite läskigt. Min man bytte blöjorna de första dagarna och efterhand förstod jag att det lilla knyttet (2700g) inte skulle gå sönder om jag lyfte på hans lilla rumpa:-). Jag tror ni kommer fixa det fint och hjälpas åt så det känns bra för er.
Egentligen finns det inget jag önskade att “folk” hade berättat för mig, alla bebisar är olika och alla föräldrar är olika.
Jo en sak hade jag önskat att jag visste, alla mammor (läs: jag) kan inte amma bort graviditetskilona:-D
Många kramar

Ida 

Bra att veta:
– det är så jäkla roligt och underbart att ha en liten bebis!
– du behöver sjukt många amningskupor (om amningen funkar)
– det tar ett bra tag för underlivet att hämta sig, men det kommer att bli bra igen!
– du behöver inte göra saker varje dag – fika, besök etc. Ibland är det oerhört skön att bara bebisnjuta. Ta emot folk när du/ni orkar.
– som andra har skrivit så svettas man en hel del så ha sköna, bra hemmatunikor och flera amningsbehåar att byta mellan
– låt din man sköta tvätt och handling den första tiden, mycket värt att slippa svettiga utflykter med skrikande bebis.
– jag hade behövt ett slags handy man-bälte för alla smågrejer man behöver ha nära till hands (små tyglappar för kräks, amingskupor, filt, vatten/saft/kaffe, mobil, dator, fjärr…)

Ida

Just det ja – “amma bort” funkade inte för mig heller…
Men håller verkligen med om Kajsa att man ska lyssna på sin bebis och framförallt på sig själv. Vad orkar jag, vad har jag lust med?
Jag gjorde så mycket, var på stan, fixade fikor och bebisträffar och hade folk hemma – och tiden gick så fort! Visst var det härligt att träffa folk – men jag var så TRÖTT. Minns knappt vad jag pratade om då, och hade önskat att jag bara grottat ned mig i bebislivet mer koncentrerat när jag väl hade chansen…
OBS! Är ingen unken biologist utan feminist! Ville bara säga att det är rätt ljuvligt att snusa bebis några månader – jag började jobba heltid efter 8-9 månader och då var det liksom slut…

vilka jättebra kommentarer! Håller med alla ovanstående, så som att inte känna den överväldigande kärleken till detta barn som är en gudagåva, att det finns inga “rätt och fel” vad det gäller amning, sövning etc ; alla finner sina rutiner och sätt. Att första tiden känns som en konstig bubbla och känslorna svallar över en… Hela ens vardag blir så rubbad och man längtar så efter att få känna ett lugn och inte känna sig så förvirrad.

Många fokuserar så på att klara förlossningen, men i själva verket är det efter den biten som det verkliga arbetet startar. Det var inte jag beredd på alls. Det var då det blev jobbigt! Jag vågade inte vara ensam med Love en sekund och fick panik om fredrik skulle bara handla i 20 minuter… Jag ville inte vara själv med honom. Vad skulle jag göra om han grät och jag inte fick tyst på honom! Inga medfödda biologiska modersinstinkter här inte 😉

Man ska inte vara rädd för att prata med nära och kära om hur man mår! Alla kvinnor som fött barn vet vilka känslor man går igenom och de flesta öppnar sig som böcker när man börjar prata om den här tiden!

Ta amningen med ro… Det finns bröstpump och ersättning om det krisar sig! och går det inte kan man sluta. Inget skämmigt med det. Barnet mår bäst med en mamma som mår bra, inte en mamma som gråter varje gång hon ska amma.

BM tjatar om att man inte ska ge napp för tidigt… men gör som ni känner. Det är ert beslut!

Första tiden kanske man inte lämnar sin bostad så mycket. Se till att bunkra upp med “matnyttigt” 😉 Sådant man mår bra av;) Man kommer kanske inte ur sängen för ens på eftermiddagen ibland, men så är det… Första 8 veckorna kallar man typ barnsängsperioden eller ngt sådant… Då skulle mamman ligga i sängen och bara vårda och lära känna sitt barn 😉 Det ger en hint om att man inte ska påverkas av alla krav som samhället ställer på kvinnor idag; att man ska se tipp topp ut på tre veckor efter förlossningen. Vara social och helt lugn med sitt nyfödda barn. Jag tillhör inte den kategorin 😉

Tillåt dig själv att bara vara…

Kram

Det där med naglarna hade jag aldrig hört talas om, men mitt Pyre har klarat sig bra hittills med klippta naglar… 😀
Jag tror att man ibland ska försöka att inte lyssna sâ mycket pâ alla runt omkring( som blir lite experter när man fött barn), utan att försöka lyssna pâ sin magkänsla, och pâ sin bebis.
xxx

Många bra kommentarer. Att få bebis är ju givetvis det underbaraste som finns med jag var inte beredd på att jag skulle vara såhär TRÖTT. Att så mycket kretsar kring sömnen. Att en dag bara kan försvinna utan att man egentligen gjort mycket mer än passat sitt barn. Har aldrig riktigt tagit det på allvar när småbarnsföräldrar klagat på trötthet. Men nu vet jag bättre. Livet får ett annat fokus. Familjen är viktigast. Jag trodde att jag skulle vara precis samma Louise men så är det inte. Många av mina gamla intressen existerar inte. Gå ut och hänga på krogen känns mest bara jobbigt. Been there done that, skönt att man känner så. Att man liksom var färdig med det där när man fick barn.

En annan sak som var jobbigt i början var amningen, det höll på att knäcka mig totalt, ledsen mamma som var så sjuk att jag inte kunde ta hand om mitt barn. Det bästa beslut jag tagit var att sluta amma. Första två veckorna med pump och jag kände mig som i ett fängelse. När jag slutade med det där började livet med Elsa. Så offra inte allt för att få det att funka. Ersättning går alldeles utmärkt och ger mätta nöjda barn och dessutom kan ju pappan mata precis lika mycket = kunna sova en hel natt och lämna barnet till nära och kära om man vill komma iväg på något.

Det där att nappen och nappflaska såg som typ djävulens påfund på BB var himla skumt tyckte jag. Känna sig som världens sämsta föräldrar för att man ger barnet en napp? Och mata med kopp (som var allt annat än smidigt)? Nej, blir det barn nr 2 så tänker jag inte lyssna på det där.

Sen håller jag med Pernilla om att det var svårt att ta det lugnt i början, var helt hispig bara jag skulle gå ut på stan. Tänk om hon skulle vakna? Och ännu värre skrika.

Oj, det blev långt.

Att inte klanka ner på sig själv för att man plötsligt börjar bete sig som alla småbarnsmorsor som man tidigare nästan föraktat.
Man börjar prata bajs och kiss, lukta i rumpan – för att det är nåt man gör. Man vill ju veta om man ska byta blöja liksom… och det är av intresse att veta om bebisen har bajsat för det betyder att den mår bra!

Man får prata och blogga om sitt barn. En del som fått barn verkar nästan maniska att INTE låta det påverka sitt liv utåt. “Jag vill inte att det här ska förvandlas till en sån där bebisblogg”- det läser man ofta. Och varje inlägg som handlar om barnet ursäktas typ 10 gånger. Sånt är trist.

Var beredd på att du kommer möta dessa människor, oavsett du vill eller inte:

– Min bebis gillar inte att åka bil!
– Vaaaaaaa? Min bebis ääääälskar att åka bil.

– Min bebis gillar inte att åka vagn. Han bara skriker.
– VA????????????????? Min bebis äääääääääääääälskar att åka vagn.

– Min bebis vaknar så fort jag lägger ner honom.
– VA??????????????????? Min bebis kan sova genom en atombomb.

– Min bebis vaknar så fort vi ska äta middag tillsammans.
– VAAAAAAAAAAA?????? Vi skulle kunna gå ut på restaurang, så mycket sover han.

– Min bebis kan spöa upp dig any-minute-now. PANG!

Det enda jag blev förvånad över är att amningen tar sådan tid! Fred vill äta jämt när han inte sover… Det där med amningsinläggen… jag trivs bättre utan, trots att det läcker ibland. Jag tvättar mina amningsBHar ofta istället… 😛 och sover utan BH på nätterna för att få lufta ordentligt. Det blir små mjölkpölar ibland, men det går bort i tvätten.

Förvarna om att du inte behöver några “goda råd” eller kritik den första veckan. Jag var galet känslig för “goda råd” och grät mig svullen efter att min T noterat att jag glömde att sprita händerna vid ett tillfälle.

🙂 Jag tror det kommer gå fint

Ja just det! Mycket viktigt angående amning som min mamma lärde mig, men som jag aldrig hört någon annan prata om. Efter bebisen har ammat; PUMPA UR brösten. Detta iaf den första månaden.
Produktionen av mjölk sätter nämligen inte igång förrens brösten är ‘tomma’ och i början orkar en lite bebis in äta så mycket. Men efter bara några veckor kommer den vilja ha den maten, och har man då pumpat ur så är risken liten att man har för lite mat.
Med det som jag pumpade ut fick pappan mata med i flaska nästa måltid.

Åh ja just ja! Ät inte vitkol, taccokrydda eller riskakor med kryddor på medan du ammar… de ger gaser i liten bebis. Finns ju säkert en miljard andra saker som också gör det… men jag lyckades med både vitkolen och riskakorna. 😛

Sofia 

Det jag vill bidra med är att amningen inte är allt. Funkar det inte så klarar sig barnet lika bra på ersättning. Ni är inte elaka människor för att ni ger ert barn ersättning! För oss funkade inte amningen (jag hade för lite mjölk att erbjuda, sonen var hungrig och gick inte upp i vikt). Jag kämpade på en månad, men sen fick det vara nog. Det är inte värt det. Ni behöver självklart inte köpa hem en flaska och ersättning om ni inte vill, men att bara veta att det finns att tillgå och det är inget att skämmas för är en trygghet i sig.

Jösses min kommentar känns plötsligt så överflödig du har ju en miljon smarta människor som läser och ger bra råd.
Det jag skulle säga är sagt; om du blir deppig, ledsen & känner dig nere mer än den där tredje dagen bm pratar om ÄR DET HELT NORMALT!! Tänk om nån berättat det för så hade jag sluppit skämmt och grina av skam i två veckor.

Beundrarinna 

Jag önskar att jag hade vetat att den första tiden när man sitter fast i amningssoffan med otvättat hår är så otroligt kort!!! Glöm panik över rutiner, komma ut, träffa folk. Alldeles alldeles snart kan ni göra allt det men inte just dessa första vackra men sköra veckor som mamma. Du kommer bli ditt barns allra bästa o underbaraste mamma!

helena 

Hade velat veta att det gör så ont i underlivet att man knappt kan gå på några dagar och att avslaget luktar så illa att man knappt står ut med sig själv. Förstoppning pg av att man inte rör sig så mycket och dricker för lite i början när manbehöver massor med extra vätska till amning och allt man svettas. klåda i rumpan för jag sprack för avförigen var så hård. finns salva på apoteket. drick mycket! njuuut, var i sängen hela dagarna och bara va. Lycka till! detta kommer vara det häftigaste och största i ditt och M liv. Kärleken kommer och den är större än du nånsin kunnat ana.

Spytrasor är väldigt praktiskt att alltid ha i handen för att torka spya, mjölk och annat. Små filtar är också bra för att vira runt den lilla.

Amningen behöver inte fungera bra direkt. Tog fyra månader innan det gick bra med ettan. Och ja, som andra skrivit, det är ok att inte bli kär direkt i barnet. Det tog längre än jag väntat mig med både ettan och tvåan. Och dryga året innan jag fattade att de verkligen skulle stanna. I övrigt, tro på dig själv och lyssna bara på det som passar dig själv.
Lycka till!

Jag hade velat veta hur många det faktiskt är som inte får till det med amningen. Hur många som inte har tillräckligt med mjölk eller att det inte funkar. När det väl funkade för mig så har det aldrig varit ett problem, men massor av mina vänner har fått gett ersättning (bara eller delvis) till sina barn. Det är inte fel, ett skrikande barn kan mycket väl vara ett hungrigt barn så prova ge ersättning också.

(Jag har iofs gett ersättning en del för att kunna gå hemifrån, ja, eller Martin då)

lilla H

Att bebisar äter HELA tiden, att det är superlätt att byta blöjor (det var min stora skräck av nân anledning, haha), att de 2-3 första mânaderna kan kännas som en dimma, men sen blir det superskoj! Samt att det mesta faller pâ plats helt naturligt:)

Camilla 

Shit vad bra kommentarer! Massa hjälp och en riktig AHA-upplevelse för en mamma till en Leon som fyller en månad idag! Det var först i fredags som jag helt plötsligt klev in i mammarollen och slutade böla. 🙂

Det är det jag önskar att jag varit mer medveten om: Att det är så överväldigande att få barn. Och att man kan känna sig så… okunnig..när man i själva verket ska lyssna till sitt barn och lita på sig själv.
Kom ihåg alla dessa fina kommentarer om du hamnar där själv Hanna!

Håller med en av alla förgående talare: Det är efter förlossningen som det verkliga arbetet börjar. Men man fixar det med!

Lina 

Jag var chockad över att ingen berättat att det gjorde ont mellan benen efteråt. (Eller så hade jag kanske inte lyssnat?) Jag var iväg till sköterskan efter någon vecka och undrade vad fan det var för fel, men hon fick mig att inse att det var lugnt och att det tar lite tid att återställa sig och sluta blöda helt (vilket tog 8 veckor, det var jag inte beredd på). Sen önskar jag att jag varit beredd på “Dolly Parton-dygnet”. Blev chockad och trodde att brösten skulle göra så ont under hela amningen, men det gick också över jättesnabbt. Sen var jag glad att jag blivit tipsad om att ladda med katrinplommonjuice de första dygnen efter förlossningen.

Det är gött å kunna säga nej till besök och samtal de första dagarna, för saker tar tid och är omvälvande och det är skönt att få landa och uppleva den första tiden ensamma tillsammans. Jag förvarnade mina närmsta om att jag skulle höra av mig när jag hade tid och ork.

Jag ville dessutom manifestera hur avslappnad jag var och hur mitt liv skulle fortsätta som förut, så jag tvingade med man och 4 dagars baby till IKEA mitt under svininfluensatiden. Min Olle fick panik och stängde in hela familjen i amningsrummet, haha. När vi var på första besöket hos BVC sa sköterskan att man inte bör åka till “typ IKEA och sånt” första veckorna. Vi skakade på huvudet och låtsades som det naturligtvis var självklart och att vi aldrig någonsin skulle kunna komma på en sån dum idé. Så låt saker ta tid, helt enkelt. Livet fortsätter som ni vill ha det när ni kommit ikapp lite.

Sen tyckte jag det var kraftbesparande att Olle tog Elviras byten nattetid, så att jag kunde ligga kvar i sängen och slapp gå upp. Sen lämnade han över henne efteråt och jag ammade i sängen. Det var en uppdelning som funkade bra för oss iaf.

Lycka till! Är på riktigt avundsjuk på alla som ska föda – det var en så cool upplevelse!

Eeee “vackra sköra dagar” i amningsoffan?! Nja. Några såna veckor har vi inte alla. Och “njuuut av de första tiden” var det värsta man kunde säga till mig för ALLT var så jobbigt. Så känner jag. Men det är bara lilla jag.
Och ja. Underlivet kan kännas som ett katastrofområde. Det var jobbigt. Och eventuella hemmorojjder. Men du kanske slipper det. Men omifallatt så är det vanligt och man kan få receptbelagd kräm.

Overdog 

Använd inte vatten för att rengöra efter blöjbyte. Använd olja. Måste ni använda vatten så ta olja före och efter (men använd inte vatten). Skitdyra babyservetter funkar. Och olja. Inte vatten.

Malin 

Min sambo meddelar att han önskar att han hade vetat att bebisens första bajs är kolsvart, han höll på att svimma av skräck (dvs att det var något fel på vårat barn) när han bytte blöja för första gången EVER mitt i natten på BB (och jag var sängbunden och kunde inte göra något) på en gallskrikande bebis 🙂

Min egna råd är väl nästan att “allt” är normalt. Det är normalt att få babyblues, men lika normalt att inte få det osv. Var förberedd på det mesta (vilket du blivit av alla dessa kommentarer) så blir det finfint!

Jo, kroppen kan repa sig sjukt fort. Men vissa saker kan ta lång tid. Denna gången kunde jag inte gå långa sträckor alls innan det kändes som hela snippområdet, med alla tänkbara tillbehör, skulle hamna i skorna.
Efter typ 3 veckor med korta korta promenixer och mycket vila, så löste det sig. Hepp! (hade jag aldrig hört talas om innan och trodde jag var skadad för livet typ)

Marie

Oj va många kommentarer, jag kommer jag med en liten en. Gör en amningshöra/ge mathörna i soffan där du har kuddar bakom ryggen och som stöd. Att ha ett litet bord vid sidan som man lätt når med en hand är guld värt när den stora törsten kommer, typ då du ammar i början. Mycket vatten som du når lätt!!!

Skitbra kommentarer! Jag tyckte det var förvånande jobbigt att hantera det vuxna förhållandet med liten bebis. Jag var nog ganska beredd på att JAG skulle freaka ur och gråta över konstiga grejer, men jag räknade korkat nog inte med att det skulle vara ungefär lika omvälvande för sambon. Vi bråkade till exempel och grät och höll på en hel dag för att jag ville ge bebisen napp, och sambon tyckte att det var onödigt. Det kändes som om vi skulle göra slut där och då. I efterhand känns det helt sjukt att tänka på. Vad hände med våra vettiga, sansade, balanserade diskussioner, liksom? Mycket skrämmande.

H 

Någon skrev om linfrön, antar att krossade är bäst annars kommer de ut i samma tillstånd de kom in eftersom magen inte klarar av att smälta skalet. (REDAKTÖRENS ANMÄRKNING: Hela linfrön är sjukt bra, det blir liksom som en hinna runt dem som gör susen.) Krossade linfrön ska förvaras i kylen annars härsknar de. Ät inte mer än en matsked/dag för överkonsumtion kan leda till förgiftning (kolla paketet).

Om bebisen får prickar som inte försvinner (ej hormonprickar) och den verkar missnöjd även om ni testat “allt” så kan den vara allergisk mot tex mjölk, ägg, vete etc. Det tog lång tid innan mina vänner förstod att deras lilla var allergisk och de hade en jobbig tid innan de kom fram till vad det var.

Lycka till!

jag läser och tar till mig alla tips, fantastiskt forum! älskar den där om navelstumpen hihi.

jag har inte riktigt tagit mig igenom alla, så du kanske redan fått det här tipset, men storhandla innan – HAMSTRA!! vi skickade en lång beställning till svärmor som fyllt alla våra skåp plus kyl. Underbart. nu kan vi fortsätta stanna inne i vår bebisbubbla allesammans.

En till sak jag kom på: En förlossning/snitt är en STOOR påfrestning för kroppen och man behöver jättemycket vila för att må gott. Även fast man kanske inte känner det i början för allt adrenalin så gör man bäst i att ta det lugnt rent fysiskt. Och bli inte rädd då mjölken rinner till, det kan kännas råläskigt då brösten blir som ömma fotbollar och man liksom: Här kommer brösten och en stund efter kommer jag. Bli inte heller rädd för att gå på toaletten efteråt, stygnen (om du får några) håller. Och det är inte säkert alls att det behöver göra ont att göra sina behov.
Kom ihåg att kramas mycket med M, för det kan vara ungefär vad man orkar och behöver de första veckorna. Och det är helt okej att vara en riktig sunkmorsa till förmån för mysmed bebis och vila. DVD boxar och serier på TV är kanon att ha till långa amningspass eller då man bara vill koppla bort ett tag.

Läste upp ditt inlägg för R och kollade om han hade något bra papparåd. Men han tyckte att allt var så bra tydligen. Papporna kommer väl lite lättare undan då deras kropp är orörd liksom. Pappor är dessutom sjukt bra på att bära och gunga och serva med allt den första tiden då mammans kropp skriker efter att bara få vara stilla och ifred en kort stund.

AMOs första kommentar tycker jag är jätteviktig, för mig tog det lång tid att komma över min reaktion just efter förlossningen som inte var som i en film. Jag vågade inte prata om det och önskar att någon hade sagt att man inte behöver få skuldkänslor om man inte gråter av lycka. Det tog ett dygn för mig innan tårarna kom och tiden däremellan var jättejobbig. För vissa tar det längre tid än så att “knyta an” och det borde pratas mer om att det är helt normalt.

Du har ju fått så många bra tips redan men det där om att inte använda vatten vid blöjbyte utan olja vill jag också lobba för. Weledas Zinkpasta och babyolja var helt fantastiska för den lilla röda rumpan i början. Och att blåsa lite lätt med en hårtork (en halvmeter ifrån) om det blir sår i rumpan.

Och håll för guds skull inte tillbaka under förlossningen även om du tror att det ska komma annat än en bebis. Det är precis så det ska kännas!

Kram!

emma 

Jag ammade sönder mina bröstvårtor och pinade mig igenom amningen ett bra tag innan jag insåg att det var ok att köpa amnigsnappar.

Slappna av i axlarna när du ammar. Amningskudde är döbra.

I början tyckte jag också att det var ett helvete när andra tutten rann samtidigt som man ammade på den andra.

Man ska tydligen hålla tuttar och armleder varma för att undvika bröststockning.

Vi fick en broschyr om vanliga och normala utslag, kroppsvätskor och annat som kan hända med och komma från den nya bäbiskroppen.

Bäbiskläder som man inte behöver dra över huvudet var att föredra, tyckte jag.

Anonymous 

God morgon!

Jag önsakar att någon berättat för oss att det var vanligt att bebisen några timmar efter förlossningen kräktes ut en massa slem och fostervatten!!!!!

När vi komm till patienthotellet som världens lyckligaste föräldrar började vår lilla att fräsa och det bubblade i hela kroppen och en massa gegga kom ut ur munnen. Vi trodde att hon skulle dö, jag fick panik och bara skrek. När barnmorskorna kom sa de att det var helt normalt. Varför har ingen sagt det?

Något att tänka på är också att det inte är säkert att amningen funkar på en ggr vilket också är helt normalt. Man ska inte känna sig som en värdelös mor för det!!

Ha med en napp också, barnmorskorna tycker inte man ska ha det pga sugreflexen men det är väldigt skönt när dom tar napp!!

Lycka till!

Anonymous 

Glömde att säga att man ofta hamnar i en gråt period och att det är helt normalt! Gråt på, det måste ut.

En känsla som jag fick och som jag inte trodde att jag skulle få var att jag började störa mig på personer i min närhet som jag egentligen tycker väldigt mycket om. De fick inte bära min bebis eller gosa med henne för de gjorde inte rätt tyckte jag. Helt sjukt jag vet men känslorna bara kom och jag visste inte hur jag skulle bearbeta dom.

Vi hörs

Ta det riktigt lugnt i början. Jag var helt hyper och vägrade att erkänna hur medtagen och även besviken jag var efter en förlossning som inte överhuvudtaget gick som jag hoppats, eller jo, jag fick ju en levande unge, det var bra. Jag hade folk över på fika hela tiden, insisterade på att gå långa promenader varje dag så fort jag kommit hem från sjukhuset, hyrde bil och åkte långt bort med min mamma och mormor som var på besök och kände ett sjukt behov att visa dem landet när de rest så långt. Och så kom min bästis med. När ongen var en månad och jag ensam med henne för första gången så kände jag mig helt vilse.

Jag svettades sjukligt mycket om nätterna de första veckorna efter förlossningen. En annan läskig sak som jag inte hade någon aning om var att det inte är ovanligt för flickbebisar att få en mensliknande blödning, vilket var lite läskigt.

En grej som jag glömde berätta (varning lite äckel nu). Någon dag eller två efter förlossningen så kommer det ofta ut en ganska stor klump (stor verkligen) med levrat blod och annat icke mysigt. Händer ofta på toaletten. Hade en snäll svägerska som upplyste mig om detta innan, annars skulle jag nog svimmat av på toan.

C 

Känns som att det mesta som behövs sägas (och INTE sägas…) har blivit sagt redan. Jag önskar att jag inte lyssnat så mycket på alla som talade om hur JOBBIGT allt skulle bli med alltifrån sömn till amning etc. Kanske är jag ovanligt optimistiskt lagd, eller så är min bebis den enklaste på jorden, men jag tycker att det var mycket mindre jobbigt än jag befarat. Fick sova rätt mycket, hon åt bra (satt inte klistrad på bröstet 24/7 som många pratar om), inte ont i bröstvårtorna öht, sov som en stock. Klart att hon skrek litegrann, men grejen med skrik är ju att man vet att de kommer att sluta.

Mitt tips till dig är att linda henne. Jag vet att detta inte rekommenderas i Sverige, men i de flesta andra länder i världen gör man det. Mer info härhttp://www.thesleepstore.com.au/Swaddling.html Du kan googla också. Vi lindade Liv tills hon var 5 månader, jag tror definitivt att det bidrog till att hon sov så ba, hon kunde inte vakna själv av moro-reflexen. Men du måste ha en bra, ganska stor, filt i tunt jerseymaterial för att det ska funka.

Anyway. Detta kommer att gå bra. Och det kommer att bli superkul. Försök att inte oroa dig så mycket, det ordnar sig.

Anonym 

Ta alla råd med en nypa salt och gör det som känns bra för er!
Jag har aldrig pumpat ur mina bröst efter amning… men det har funkat bra ändå. Min bebis sover på rygg… men sover ändå (se fakta om plötslig spädbarnsdöd) Jag har alltid tvättat mina barns rumpor med en tvättlapp som jag blöter i vatten… de har blivit rena och fina ändå 🙂 Så följ din egen instinkt och du ska se att det kommer att gå toppen. Kom ihåg att alla föräldrar är 1:gångsföräldrar en gång och ändå finns det så många lyckliga och glada ungar 😉

sofie 

hur jävla dum i huvet man blir i början.. kunde knappt prata fullständiga meningar, stava eller göra frukost. helt koko var jag. och sambon “fattade ingenting” enligt mig. hi hi. så tror man ju att bebisen ska dö hela tiden. jättejobbigt. nä den kan faktiskt inte ramla ner från sängen och den dör inte av att skrika en liten stund när man är på toa t ex. det kommer ju liksom inga lejon in i lägenheten och äter upp den 🙂
kram o lycka till med det häftigaste som nånsin kan hända i ett liv!

sofie

en sak till nu med andra barnet hur fantastiskt skönt det är att ungen tar napp! första barnet gjorde inte det och jag ammade HELA tiden. nu (efter att jag tvingat på sonen napp, han ville inte heller först) SEMESTER gämfört med förraa ggn. och nej amningen har inte störts ett dugg för det. han äter mer när han äter istället bara för att snuttasnuttasnutta=blödande sår på brösten.

Jenny 

Du verkar ha fått hur många bra kommentarer och tips som helst redan men med mitt nyopererade öga ser jag inte ordentligt att läsa så det blir säkert en del upprepningar och stavfel:-)
– Mitt främta tips är att lyssna på er själva (bebisen, dig och Martin) främst. Man känner ofta på sig om något är fel. När jag fick första dottern var allt så nytt och jag lyssnade på allt de sa på BVC även om det tog emot och kändes fel. Där rådde aminingshysteri och trots att amningen inte fungerade så kämpade jag på tills både jag och dottern var gråtfärdigt. Började sedan ge ersättning extra i smyg och fick då en helt annan tjej. Men dotter nr 2 gav jag ersättning från början vid sidan av amningen och hade då en nöjd och go tjej. Vad även till BVC med dotterns mage som hon hade jätte problem med (hård i magen kunde gå 2 veckor mellan att hon bajsade, kollik, hosta mm) Fick bara till svar att allt var normalt. Kände själv på mig att hon var känslig mot mjölkprodukter och när jag själv tog bort det blev det bättre. Med hostan fick vi tilslut åka in akut för hon var blå i ansiktet och det visade sig att vår lilla tjej hade förkylningsastma så det blev en massa mediciner direkt. De kommer säkert med en hel del bra råd också även om inte jag fått det. Men känner ni på er att något är fel så är mitt tips att inte ge er.
– Ha gott om amingsinlägg och även tjockare värmeinlägg om du får problem med mjölkstockning.
– Ha en napp i beredskap ifall Juni har stort sugbehov. Det har mina haft och man vill ju kanske inte amma dygnet runt om de inte är hungriga eller sitta med lillfingret i munnen på dem, vilket vi fick göra innan vi hade napp.
– Sov när möjlighet finns. Är hon vaken mycket på natten så stäng av telefoner och sov när hon sover på dagen om du känner att du behöver.
– Ta dagen som den kommer i början. Lär känna varandra och låt rutinerna komma efterhand utifrån vad som fungerar för er alla.
– Våga säga stopp eller välkommen! Ni kanske inte vill och orkar ha besök så ofta i början. Eller så mår ni alla toppen och vill ha folk i er närhet. Känn efter utifrån hur ni mår.
– Man kan bli ganska glömsk ibörjan. Skriv ner viktiga saker som inte bör glömmas. Fast å andra sidan glöms de ändå bort så är det ingen fara. Besök på BVC eller vad det nu är är kan ju bokas om.
– Sitt mjukt efteråt. Jag gick runt med en kudde överallt med barn nr 1 i början.
– Ha med små mjuka handdukar/kräklappar i skötväskan för det kan bli mycket spyor.

Stort lycka till nu. Ta hand om er. Ni har något riktigt spännande och underbart att se fram emot 🙂

Lycka till! Tidningar som Mama och bilder på Graf med en baby i blöjor och allt är rosenrött. Glöm det. Det är en stor omställning i kroppen. Man blir trött. När mjölken rinner till blir man deppig – i regel på tredje dagen. Men det går över.

Lär barnet suga ordentligt på vårtan så slipper du sår. Får du det finns det salvor som tar bort smärtan. Men framförallt: Ta i barnet så barnet känner att det är du som bestämmer. Det är du som KAN. Barnet kan inget mer än skrika och vilja ha mat. Styr. Ta kontroll: Lilla vän! Nu kommer mamma! Inte gråta mer. Är ungen orolig efter måltid fast han/hon har rapat. Ta upp det igen och så kommer det nog en rap till. Det tar en stund innan all luft har samlat sig. Lycka till en gång till!

Sofia

Det kan kännas som att nånting håller på att trilla ut därnere och man oroar sig för framfall. Oftast är det såklart inte framfall utan bara att bäckenbotten buktar neråt. Den kommer ordna sig men det tar uppåt 9mån.

Första två veckorna efter förlossningen kan det dock komma ut klumpar med levrat blod. Jag var helt oförberedd på detta och trodde att livmodern höll på att trilla ut.

Jag som brukade gå på toa varje morgon kunde bajsa max en gång i veckan första tiden. Man vågar inte trycka på heller och det ska man faktiskt vara försiktig med.

Äter du mycket choklad blir bebisen pruttig och lös i magen och bajs hamnar öööverallt.

Det kan bli ganska messy när man ammar så ha alltid en lapp mellan bebisens haka och din arm.

Att amningsnapp kan vara en STOR hjälp. Jag hade lite svårt att få igång amningen och min man var klok nog att komma ihåg att en kompis till oss haft något som kallades amningsnapp (man sätter på bröstvårtan). Vi testade och det funkade klockrent – för båda våra barn.
TYVÄRR är detta något som många (inkl barnmorskor) tror orsakar mjölkstockning tex och att barnen inte får i sig tillräckligt eller så. FEL. Jag hade turen att ha en barnmorska inom mödravården som var amningsexpert och som hade gjort forskning på det där. ja, många som använder amningsnapp får mjölkstockning men det är inte nappens fel utan det är något annat som är problemet. Så om det strular, tveka inte!!
Gör det som känns bra och som funkar.

Josefin 

1. Att amningen inte med automatik sitter som ett smäck.
2. Hur känslomässigt uppochned man är efter förlossningen.
3. Hur lite/dåligt man får sova.
4. Hur mycket stöd och hjälp man behöver från vänner och släkt.
5. Att det är heeeelt normaaalt att det blöder ur naveln när stumpen lossnar (hade besparat oss ett samtal till sjukhuset).
6. Att brösten kan kännas som 2 osäkrade handgranater när mjölken rinner till.
7. Hur hemska tankar man kan tänka om sitt eget barn.

Men framförallt – hur ofantligt mycket man är kapabel till trots att man aldrig gjort något liknande förr och hur mycket man kan älska en sådan liten filur. Magiskt!

Hanna 

Första månaden är helt överjävlig. Det gör fruktansvärt ont och det är svårt att sova på grund av pipande bebis, långa amningspass (2 timmar) och generell oro. Be om hjälp med middag, städning etc. Ställ inte upp för att ta hand om andra i ert hem.
Jag fick någon städmani i samband med förlossningen. Det var hormonerna och gav mig huvudvärk och högt blodtryck. Kom ihåg att dammet finns kvar imorgon också och om 10 år ångrar du inte att du inte städade den där gången.
Amningen är ett helvete. Det kan ta några dagar innan den kommer igång, bebisen kommer att vara hungrig och gnällig. Tveka inte att ge ersättning någon gång ibland, kanske på kvällen – då får både du och barnet möjlighet att sova. Du får nästan garanterat sår på brösten, det verkar som alla får det. Använd amningsknapp och pumpa om du känner ångest så fort bebisen vaknar, det känns bättre om du slipper amma en dag eller så. Det gjorde jag de första veckorna. Tveka inte att dra till amningsakuten om det gör för ont. Det visade sig att jag hade en bröstinfektion. Sker det problem – tjata till dig hjälp på sjukhuset – jag kunde exempelvis inte hålla tätt de första två månaderna. Svaret lät först att det skulle bli bättre när jag slutade amma (?). Alltså förväntade de att jag skulle stanna inomhus i ett år, då det bara rann ur mig. Efter tjat och gråt fick jag äntligen hjälp efter 6 veckor.
OCH du och din man/sambo kommer säkert bråka en del. Det är tröttheten. Försök sova om du kan, skit i det fina vädret, stanna inne.
Sen amningen igen. Jag tyckte det kändes som en boja den första tiden. När min sambo glatt kunde glida runt som vanligt, fick jag sita still med ett berg kuddar i timmar i soffan. Ont i axlar och skit, amma liggande i en hård säng. Och allt blir bättre sen. Nu är min skrutt 6 månader och först sedan 4 månader börjar jag känna att det känns kul. Som CArina Berg sa i någon intervju, “de första månaderna var inga rosa moln, det var snarare brun/grått, sen vände det”.

Sandra 

Jag tillhör dem som under graviditeten lagt den mesta fokusen på att förlossningen skulle gå bra och tänkte att det helt enkelt skulle komma naturligt att ta hand om den lilla sen. Det gjorde det också men det krävdes en del övning och tålamod 🙂 Jag var först bland mina nära vänner att få barn och hade inte haft att göra med småbarn sen jag var 5 och min lillasyster föddes och en dag bara grät jag och kände det som om jag var en otillräcklig mamma som inte visste vad jag gjorde och jag förbannade “dagens samhälle” för att det inte fanns någon klan jag kunde ingå i där man alltid var omgiven av mammor och barn, alla hjälptes åt istället för att tävla om mest lyckade bebis och alla kvinnor gick runt med bara röst och mjölken kunde få rinna hur den ville utan att det blev så jädra mycket tvätt… Då blev jag väldigt glad och inspirerad av att läsa boken “Kontinuum Begreppet” av Jean Leidloff som jag hittade på bibblan.
Annars skulle jag varmt rekommendera någon form av bärsjal/bärsele så du kan gå runt med knodden nära och ändå få ha händerna fria!
Och ett sista tips som är lite mer ovanligt är att kolla runt lite på internet om “elimination communication”, något som verkar helt osannolikt, känns omöjligt första gången man prövar det och sen till ens stora glädje och förvåning faktiskt funkar!!! 🙂
Stort grattis och lycka till

Lena L 

Massor av bra råd. Instämmer om att amningskudden är en ryggräddare och det gäller även för flaskmatning. Håller även med om att det att skilja på natt och dagsöm. Att barnet kan sova i både ljus och mörker är en stor fördel. Nyfödda barn är vana vid att vistas i en högljud miljö och den tysta världen de ofta kommer till är något de vänjs vid. Min son blev oerhört lugn och somnade nästan omedelbart av ljud från spisfläkt, dammsugare och torktumlare. Ha alltid stereon på och låt barnet vistas där ni är och låter. Att kunna sova var som helst är en stor fördel inte bara för barn och deras föräldrar utan är ovärderligt att kunna som vuxen för det är inte alltid man kommer få sova ljudisolerat, ha en snarkfri partner och att folk går med lätta steg utanför ens sovrum.
Napp är kanonbra så slipper du bli det och den är en välsignelse vid flaskmatning när det tar lite mer tid att få fram maten. Dessutom sägs napp kunna skydda emot plötslig spädbarnsdöd.
Ett råd som jag fick och som var bra var att ta lavemang på förlossningen. Tack vare det slapp jag alla problem med magen och underlivet hann läka (som andra skrivit tar det tid men det värsta någorlunda) innan det var dags att bajsa och jag kom undan den skräckupplevelsen det sägs vara.
Första tiden är helt snurrig, kladdig och gråtmild. Samtidigt är den helt underbar och ljuvlig. Framför allt är den kort även om man mitt i inte kan tro det. Men helt plötsligt har man funnit en behaglig vardagslunk i att vara mamma och man har kommit tillbaka till sitt liv och sig själv. Med en skillnad och det är att allt är så mycket bättre.

Johanna

Mitt viktigaste råd ochsom jag önskar att jag fått och som antagligen gjort mina första veckor/månader med min bebis lättare:

1. JÄMFÖR DIG INTE med andra mammor och deras bebisar!!! “X sov heeela nätter redan vid två veckor ålder” “X kan bara ligga på en filt och titta i flera timmar” “X somnar helt själv” “X sover i sin egen säng sen dag 1″ “X skriker aldrig” osv osv. Jag trodde att min bebis var onormal och ovanligt krävande för att han inte gjorde som mina vänners bebisar. Sen när jag började prata ordentligt med mina vänner så visade det sig att “X inte alls sov hela nätter”, visst han “sov” mellan 19-07 men vaknade för att amma 10 ggr under dessa timmar också, och det är väl inte en hel natts sömn? Men den lilla detaljen sa hon inte från början…

2. Efter 3 veckor med en bebis som skrek (kolik sa BVC, det vägrade jag tro på!) så tog jag saken i egna händer och började sköta bebisen efter detta PM i länken, efter en vecka var min skrikbebis borta, för bebisen blev mätt, slutade vara övertrött, fick alla sina behov tillgodosedda och därmed slutade att skrika! 🙂http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/verktygsladan-standardmodellen-sammanfattning

3. Om amningen inte fungerar är det OUTSTANDING (inte bara “helt okej”, utan verkligen OUTSTANDING) att kunna använda sig av modersmjölkersättning. Amningen är dessvärre väldigt prestigefylld och jag har mötts av många skeptiska blickar när jag dragit fram flaskan för att mata mitt barn. I början blev jag osäker och ledsen, men nu skiter jag i det, för det viktigaste är att barnet FÅR MAT, inte varifrån den kommer, vem som ger eller i vilken form, barnet ska ha mat, mat och mera mat och ska bli MÄTT, det är det viktigaste.

4. Och våga säga NEJ till aktiviteter/besök etc etc. Jag kände en enorm press att ut och fika, shoppa med mina mamm-polare (som har bebisar som är över halvåret), ta emot besök och bjuda på fika/middag/fredagsmys och visa upp juvelen de första veckorna, trots att jag egentligen innerst inne inte alls orkade. Bebisen kommer ju att finnas kvar för beskådan så låt allt sånt vänta om du inte orkar, men om du orkar så kör på!

5. Jag hade velat veta hur jäkla slut man blir och hur ont det gör i kroppen EFTER förlossningen. Det är som att springa minst två maratonlopp och hade jag vetat det hade jag kolhydratladdat flera månader i förväg! 🙂 och sett till att ha alvedon/ipren hemma när man kommer hem från förlossningen 🙂

6. Jag hade även velat veta att de första månaderna ÄR slingriga, att det är ok att känna sig trött, förvirrad, ledsen, deppig, otillräcklig, värdelös etc etc. Jag trodde jag va världens sämsta mamma för att jag kände allt det där. Jag var dock öppen med det och när jag började prata om att jag inte upplevde något “rosa fluff” så “erkände” många nyblivna mammor i min närhet detsamma, även de med de mest “rosafluffiga” mammaliven, så du är inte ensam! Och OM det blir slingrigt (kan ju vara så att det inte alls blir så för dig) så BLIR det bättre, svårt att sätta en tidpunkt för det men en dag kommer du att känna det! Och då blir allt underbart! 🙂

Lycka till med allt!

Jag är gravid i vecka 29 och det här var nog den bästa läsningen om förlossning/tiden efter jag hittills har läst!! Tack alla! Eftersom jag inte fött barn än så har jag dessvärre inget konkret att komma med själv mer än det jag hört av en väninna:
När mjölken rinner till (första dygnet/dygnen) kan man få jätteont och frossbrytningar! Min kompis låg under dubbla duntäcken fullt påklädd och fullkomligt skakade av frossa och kallsvettades. När hon ringde in fick hon veta att det är en fullt normal reaktion på att mjölkproduktionen kommer igång..

I mitt fall önskar jag att jag läst på lite om komplikationer, det är ju verkligen kapitlet man gärna hoppar över i gravidboken men det skulle ha hjälpt mig att t.ex. veta hur ett normalt* avslag ser ut…

* = mens

Karin

En underbar läsning även för mig med en fyramånaders hemma! Mina råd till dig är:

Om amningen inte fungerar -sluta amma och gå över till ersättning. Närheten mellan dig, barnet och pappan blir fantastisk. Samt att ni kan alla tre dela på alla bitar med ert barn.

Det är svårt med att knyta an. Jag vet inte om det för vår del berodde på att vår pojke slussades in på neonatal direkt efter födseln, men håll i barnet, prata och så kommer det med veckorna/månaderna.

Säg till alla att ni inte vill ha besök. Om de närmastes bjud in så be dem ta med mat, kaffebröd och sköta disken. Kanske även lite mat till frysen.

Bunkra mat i frysen, grytor/soppor etc som ör enkelt att värma och äta.

Var i bubblan. Min man tog en extra veckas ledigt så vi hade tre underbara veckor ihop med två besök och tre BVC möten. Det var underbart. Efter en vecka började vi gå små promenader, och i slutets av tredje veckan kinde jag gå hyfsat obehindrat.

S. 

Nu blir det kanske upprepningar för jag har inte orkat läsa allt, men jag hade velat veta

– Att det är en kort tid ändå som man ligger eller sitter med brösten i vädret hela tiden. Den första tiden kunde jag bara amma liggande och då småsnyftade jag och tyckte synd om mig själv som skulle få ligga timtal i sovrummet medan världen pågick utanför. (Nu skulle jag betala för att få ligga timtal i sovrummet och låta världen pågå bäst den vill.)

– Att man inte får någon medalj fast man försöker sitta trots att det gör ont mellan benen. Jag trodde att det gjorde lika ont för alla och var förvånad över att jag var så mesig. Först då jag fått mitt andra barn och bara behövde sys några stygn insåg jag att reparationerna efter första barnet var rätt omfattande och att jag inte alls var så mesig som jag trodde.

– Att en bärsjal underlättar så väldigt, väldigt mycket. I teorin visste jag det, men jag hade tänkt prova en sådan “sedan”. Så började babyn gnälla dygnet runt och i ren desperation beställde jag en sjal som levererades ända till dörren. En ny värld öppnades för mig. Livet återvände och jag skakar än i dag på huvudet åt att jag inte hade en sjal genast vi kom hem från BB.

– Att man inte behöver en massa olika salvor och grejor för att sköta blöjområdet. Vi har tvättat med vatten och aldrig haft problem. Oljan och zinksalvan kasserades oanvända.

– Att det är lättare att bli av med eventuell napp då barnet är under ett år än då det är 1 ½ eller äldre.

– Att barnet fortsätter leva och andas fast man tar ögonen från det. Jag vrålstirrade på vår baby och sov (nästan) med öppna ögon de första veckorna. Det är inte riktigt vilsamt.

– Att alla, också inom sjukvården, har olika åsikter om huruvida barn ska rapa eller inte. Den ena sa att barn inte behöver rapa och att man hellre ska låta barnet somna än hålla på att få det att rapa om nätterna. Den andra visade precis hur man skulle göra för att få barnet att rapa mot axeln. Den tredje sa att barnet inte ska rapas mot axeln utan bara gungas lite upprätt i famnen. Vår etta kunde vi inte lägga orapad eftersom hon då spydde ner sig själv och sängen. Inte funkade något annat sätt än mot axeln heller. Vår tvåa spydde aldrig och blev sur om man försökte rapa honon då han ville sova. Bara att prova sig fram.

Sandra 

Jag önskar att någon hade berättat att den där tredagarsgråten kan hänga med ganska länge. I mitt fall stormade hormonerna i fem-sex veckor, efter bägge barnen, men ingenstans hittade jag info om att det. Antingen kan man läsa om att det är vanligt med gråtmilda mödrar i några dagar medan mjölken rinner till eller förlossningsdepressioner (vilket självklart är superviktigt att informera om, men det var inte det jag drabbats av). I mitt fall rann det tårar var och varannan timme för allt mellan himmel och jord under två månaders tid. Skönt som tusan när man sådär en 6-7 veckor efter födseln kan gå och handla och bli glad när kassörskan på Ica önskar trevlig fortsatt dag utan att börja tokgråta för att “hon var så himla snäll som liksom tänkte på mig!” 🙂

TACK! Massor med kloka tankar!

Jag hade önskat att jag hade vetat att ungen ofta vaknar för att han eller hon är hungrig där i början när allt är upp och ner. Att någon hade sagt: “om ungen vaknar, testa att ge det mat FÖRST, framförallt om det är på natten”. Jag blir såå korkade när jag är trött och den enkla, konkreta vägledningen hade gjort så mycket!

Att köpa innan bebisen föds

Fina Karin mailade och frågade om min gamla lista över saker jag köpte innan Juni föddes, dvs, våren 2011. Här kommer den, hämtad ur gamla bloggarkivet. Om nån av er tycker att det finns förbättringspotential eller vill tipsa om något annat så skriv gärna en kommentar. Tack snälla!

Det här är sånt jag köpte/lånade innan Juni föddes:

Bebiskläder

  • Tre bodies i storlek 50. Såna där som är jätteenkla att ta av och på. Två par byxor, ett par med fot, ett par utan. Ett par strumpor. Den minsta mössa som går att hitta. 50 var alldeles för stort för Juni när hon föddes men nu kan hon snart ha storlek 56 (hon är sex veckor). En del bebisar växer ur storlek 56 på två veckor. Men better safe than sorry, tänkte jag.
  • Några plagg i storlek 56.
  • Sovpåse (Älskar Polarn o Pyrets, den minsta storleken kommer Juni kunna ha länge till och enklare att byta blöja än med hel pyjamas)
  • Vi har knappt använt overall eller liknande, har haft dunpåse i vagnen och filtar runt henne när vi åkt bil. Men annars antar jag att någon typ av ytterplagg, beroende på årstiden, är bra.
  • Filtar från Polarn o Pyret. Vi har tre stycken och de används hela tiden. Filtarna är lagom varma som täcke i vagnen eller om nätterna.
  • Vagn. Vi har en Brio Happy och jag älskar den. Den är klumpig i jämförelse med cityvagnarna, men den är himla stabil och robust, funkar i grus och snö och är lätt att köra. Om man bor i typ Stockholms innerstad kanske en nättare vagn funkar bättre (?) men jag är verkligen supernöjd med den här. Bara att det får plats typ tre matkassar under vagnen är ju hur fint som helst.
  • Skötväska. Vi fick en matchande från Brio av Junis farmor och den sitter alltid på vagnen. Det funkar ju med andra typer av väskor också, men jag gillar den här som har många fack och smälter in med vagnen.
  • Kudde. Köpte bebiskudde + örngott av ekologisk flanell, den har vi använt i vagnen. Om nätterna sover Juni på en dunkudde mellan mitt och Martins huvud och jag tycker det känns överflödigt med en extra kudde när hon har en sån mjuk “madrass”.
  • Blöjor. Vi gillar Liberos allra bäst. Vi började med storlek 1 men bytte efter ett par veckor till 2 för att det skulle bli lite mer luftigt i rumpan.
  • Amningsinlägg. Liberos är bäst där också, ICAs funkar bra men andra jag testat liksom fastnar i bröstvårtan. Aj.
  • Tvättlappar från Ikea. Vi tvättar rumpan med tvättlapp och ljummet vatten när vi byter blöjor. Kemikaliefritt och bra.

Apoteket

  • Purelan (bröstvårtskräm)
  • Estelle & Thild är ett märke som gör ekologiska produkter för barn och jag köpte deras bebisolja, kräm och duschkräm. Är mycket nöjd med produkterna. Använder oljan till typ allt.
  • Panodil (mot eftervärkar eller annat ont)
  •  Xylocain (mot onda stygn eller liknande)
  • Jag vet att många har användning av amningsnapp men för mig kändes det bara konstigt.
  • Mjölkuppsamlare (som man sätter på det bröst man inte ammar så det inte läcker igenom)
  • Inotyol mot röd rumpa eller utslag.
  • Ett par paket med himla jättebindor (jag köpte Libresse nattvariant)

Kanske onödigt men kan vara skönt att ha

  • Kopp/sked om man behöver ge ersättning
  • En tetra med ersättning (för mig var det en trygghet att det fanns en hemma ifall inte amningen skulle funka)
  • Nappar i olika modeller (man rekommenderas inte ge napp förrän amningen funkar bra, men det där finns det ju olika åsikter om. Vi väntade. Fast hon vill ändå inte ha napp).
  • Näs-Frida (samma sak där, för mig en slags trygghet om bebisen blir täppt i näsan)

Övrigt

  • Rumptermometer
  • Trosor med hög midja, typ gördel. Jag köpte två par ganska mjuka på KappAhl, de håller in postgravidmagen lagom mycket, inte så det blir obekvämt, men ger ändå ett litet stöd.
  • Amnings-BH. Jag köpte två olika i lite större storlek än jag hade som gravid och båda passar perfekt. Om du är osäker finns det en nätvariant på Apoteket.
  • Amningsvänliga kläder som är snälla mot den kanske inte så himla roliga kroppen. Jag tyckte det var skönt med skjortor, var så himla varm emellanåt och det var luftigt och skönt och gick fort att knäppa upp.
  • Vi har lånat en jättefin och stor badbalja av en vän, men än så länge badar vi enklast Juni i handfatet. Alltid olja i vattnet, duschkräm har vi använt två gånger och då bara för att tvätta håret. Jag tyckte det kändes tryggt med badtermometer de första gångerna (hej mesig förstagångsförälder).
  • Spjälsäng eller vagga kan ju vara bra. Vi har dock inte använt vår en enda natt hittills, helt enkelt eftersom hon inte vill ligga ensam och eftersom jag tycker om att ha henne nära (dels pga att hon äter varannan, var tredje timme).
  • Amningskudde gillar många, jag har lånat en men den är nästan oanvänd. Jag tycker om att ligga och amma och när jag sitter funkar det med den kudde som finns närmast.
  • Babyskydd (i Karlstad får man hyra bilbarnstol på sjukhuset men vi har lånat en av vänner).
  • Skötbord. Vi har ett uppblåsbart från Ikea på tvättmaskinen. Köpte fina överdrag till, men eftersom de blir lortiga på typ ett byte så använder jag bara handdukar som hon får ligga på.
  • Babygym och babysitter har vi fått låna av snälla kompisar.
  • Vi har ett fårskinn i vagnen, det ska ju svalka när det är varmt och värma när det är kallt ute.
  • Vi har lånat en bröstpump men den är än så länge oanvänd.

Frågor & svar

Sara:
Hej fina Hanna!
För jättelängesen hade du ett inlägg och barnpyssel. Där tipsade du om en pysselbutik som var billigare än Panduro.
Har sökt i ditt arkiv med hittar ej, kommer du ihåg vilken butik det var?
Vänligen//Mamma till pysseltokig fyraåring.

Svar:
Jaa! Så här skrev jag då:

”Efter att jag tröttnat på att flera saker jag köpt från den stora pysselkedjan haft så dålig kvalitet tipsade en kompis om att man kan beställa från grossister även som privatperson. Samma saker som förskolor och skolor använder, till bra priser. Jag testade med Kontorsmagasinet och beställde pastellkritor, en bra barnsax, lim, paljetter, ögon, glitterlim. Och lite tjockare papper i både A3 och A4-format, som funkar till vattenfärg. Det kostade typ ingenting, om jag jämför med de butiker jag brukar handla i. Exempel: paket med 12 kritor: 13 kronor. På pysselkedjan 69 kr. Alltså!”

Malin: 
Hej! Hittade hit för att jag sökte på att “flytta till Sthlm” eller nåt liknande och har fortsatt läst sen dess! Här kommer en fråga; hur vet man var man vill bo? Jag är så himla velig, känner mig inte hemma nånstans och har flyttat runt en del i Sverige.

Louise: 
Jag har några frågor:) Hur känns det att ha bytt stad? Vad saknar du och vad saknar du inte med Karlstad? Vad är det bästa med Stockholm?

Svar: Jag tror man får chansa helt enkelt. För oss avgjorde det att vi inte ville ångra oss senare i livet, om vi inte testade. Och jag älskar att vi flyttade. 

Jag saknar kompisar, fd kollegor och såklart våra föräldrar och min bror + sambo. Men det vägs upp av att det är så mysigt att åka och bo hemma hos föräldrarna en helg. Kommer dock kännas mycket jobbigt när de blir gamla och skruttiga och man vill kolla till dem flera gånger i veckan? 

En dag fick jag ångest över bostadsmarknaden och tänkte på vilket fint hus vi skulle kunna få i Karlstad. Men så kollade jag Hemnet och följde ett par budgivningar bara för att se om det stämde. Och alltså, marknaden i Karlstad är också helt galen, plus att lönerna överlag är lägre. Och dagen efter åkte jag tunnelbanan över vattnet mellan Slussen och Gamla stan för att gå på ett roligt möte på söder och kände värsta fjärilarna över att detta är min stad. Vill dessutom inte ens bo i hus? I så fall radhus. Och det kan jag lika gärna göra här. 

Ibland tänker jag att det är så tryggt att växa upp i Karlstad i jämförelse med en förort. Men det är det inte, det vet jag både av egen erfarenhet och av medierapporteringen. 

Jag skulle inte rekommendera folk som trivs i Karlstad att flytta till Stockholm eller vice versa, vill inte rättfärdiga vårt val på det viset. Men för mig känns det rätt, varje dag. 

Igår åt jag och min man lunch på Shanti, Katarina Bangata, och sen gick vi mot Götgatan och pratade om hur livet ser ut nu och det kändes så lyckligt. En kvarts kollektivtrafik till stan, tio min promenad till bad, lika nära till Tyresta som vi hade till Kilene i Karlstad. Och så himla mycket att välja på, alla dagar i veckan. 
   
 

Marie:
Vad har du för sminkfavoriter nu? Jag har inte använt foundation på ett tag men ska nog börja igen. Är det fortfarande clinique superbalanced som gäller?

Svar: Typ inga favoriter. Jag har en läskig foundation just nu. Återkommer i ämnet! 

Veronika:
Föräldrar och barn är av och till ute på gården och leker med ungarna och småpratar med varandra och det är jättetrevligt. Men retar mig så in i djävulskt på en av dom. Ofta får jag hör att jag ser trött ut av hen., ”Åh, vad trött du ser ut idag” eller ” Fan vad du ser trött ut.” Och visst, skiftarbete och småbarn är ju ingen bra kombo ibland, men ibland har jag inte känt mig trött ut utan pigg, utvilad, sminkad, fin och får ändå höra samma sak. Vid ett tillfälle fick jag tips om att ”ta på dig solglasögonen så syns det inte”
*okej*
Jag tycker inte det är några problem att fråga eller bli frågad om nån ser trött ut av ren omtanke, följt nån fråga, som ”kan jag hjälpa dig med något” eller ”är allt okej” men det sker ju inte här. Har hittills svarat lite trevande och ursäktande “ja men barn du vet” eller “jo, jag är trött”. Förra veckan var det höststädning på gården och hen ba ”Du ser pigg ut. Kul för dig”
Det enda som hindrade från mig att skrika ”pajas” till honom just då var att hens sambo och barn stod där och ville inte skämma ut dom. (Dålig stämning vid korvgrillningen sen också)
Men hur får jag hen att sluta påpeka att jag ser trött ut?

edit: vid höststädningen, där sa han ju inte att jag såg trött ut, utan pigg, men efter allt hen har sagt tidigare och nu i samma tonfall och just “kul för dig!” så blev jag ju också irriterad.

Svar: SJUKT STÖRANDE PERSON! Det där om solglasögonen var så långt över gränsen…. Jag skulle nog bara (med skämtsam röst): ”men du Tobias, hur kommer det sig att du så ofta kommenterar att jag ser trött ut? Det är inte precis som om jag blir piggare av den upplysningen…” Och hoppas att han fattar. Skit i dålig stämning, det är ju ändå ingen du kommer vilja umgås med. 

yllet:
Jag undrar: när började du springa? Har du gjort det länge? Sprungit många lopp? Om inte när bestämde du dig och hur gick du till väga?

Svar: Jag började bara en dag, i april tror jag det var. Sprang kanske 3 km superlångsamt. Sen satsade jag på Vårruset och efter det hade jag ungefär ett lopp varannan månad för att känna mig motiverad att hålla igång. Bäst med löpning: bara att gå ut (tidseffektivt), jag kan lufsa på lite som jag vill. Sämst: ont i höften just nu. Imorgon ska jag på spinning. 

Höst- och vinterkläder 

Nu har två härliga personer frågat mig om barnkläder för svensk höst/vinter på förskolan och här kommer ett inlägg om hur vi har gjort. 

Höst

Jag tycker om lager på lager. Över tröja/tights/klänning har de tröja och byxa i ullfrotté. Jag älskar den från Polarn o Pyret, Arve ärver nu Junis första set. Tröjan är med dragkedja så den går relativt enkelt att ta av och på.  

 
Ytterst har de ett varsitt set med skalkläder, jacka och byxa. Jag vill gärna ha hängslen på byxorna och tycker att Kaxs/KappAhl är bra.  

 

Sen har vi fingervantar och, om det är väldigt blött och kallt, galonvantar som man drar upp ovanpå jackan och knäpper med ett band runt handleden. Sydväst kan vara skönt ibland. På förskolan hänger alltid ett varsitt set med jacka och byxa i galon, för riktigt regniga dagar. 

På fötterna har de rejäla skor från Kavat, Arves är lite högre i modellen. Alltid kardborre, aldrig snörning. När det regnar har de gummistövlar som jag köpt på Din Sko. 

  
Det finns jättefina fodrade regnkläder (ex Didriksson) som jag hört är förskolepersonalens favorit eftersom de håller värmen och är enkla att ta på och av eftersom det räcker med en lager. Men om man måste välja så föredrar jag ändå ullfrotté och skalplagg eftersom man då kan variera utifrån väder och använda ullfrottén hela vintern. 

Vinter

Ullfrottén (så trött på detta ord nu) hänger såklart med på vintern, särskilt när det är lite kallare. Jag tycker att overall är bäst som ytterplagg, det är enkelt att ta av och på, håller värmen bra och det blir ingen glipa vid midjan. Kaxs brukar vara testvinnare, vi har ärvt overaller från Molo som jag tycker är jättebra.  

 På vintern ska mössan vara vindtät och sitta kvar på huvudet i leken, tycker jag. Gärna ganska platt modell (utan stor tofs) så den funkar under en hockeyhjälm i pulkabacken. På små händer tycker jag att långa tumvantar som man drar upp på ärmen sitter bäst.  

 
Vinterskor är kanske viktigaste köpet, tycker jag. Det är svårt att hålla fötterna varma. Helst ska ju barnen ha ullsockar under, men det tycker jag blir värsta dödsfällan (kvällstidningslingo!) på hala förskolegolv, (man kan ju inte begära att personalen ska byta strumpor på barnen). Åtminstone Arve har alltid strumpor med halkskydd under, och de små plastplupparna gör inte precis fötterna varmare. Så då gäller det att skorna är ordentligt varma.  

Jag har testat några märken på vinterskor men är mest nöjd med Kavats fodrade. Enkla att ta av och på, håller värmen, står emot lite slask.  

 

Fuskpolo är förresten en bra grej, tycker jag. 

Jaha, det var det jag kom på på rak arm. Men jag kan tänka mig att det blir ganska många smarta kommentarer här nedan. Tack på förhand! 

PS För ett miljöperspektiv på höstkläder rekommenderar jag Elins inlägg. 

PS 2, tycker man detta är sjuk präktigt och trist kan man kolla på Pennys outfits för inspiration

Fråga Hanna del 2

Jeanette: Åh så fin klänning (och allt annat också) letar själv efter en sån där enkel svart med längd precis under knät. Får man fråga om var den kommer ifrån? Kul att se nån mer än jag som älskar svart:)

Svar: TACK! Jag tar ju typ alltid bilder i en smickrande vinkel men det är väl också härligheten med instagram. Klänningen är faktiskt inte svart, det är bara ljuset i hissen. Den ser ut så här egentligen och heter Coco, från Rodebjer. Världens mjukaste, älskar den redan.

IMG_7447.JPG

Molly: Vilken fin väska du har! Är på jakt efter en ny, inte pytteliten, som man i nödfall kan knöla ner en kofta eller en bok i. Funkar det med den där? Får man fråga var du hittat den?

Svar: TACK! Den kommer från The Cambridge Satchel Company och jag fick den av mamma när jag fött Arve. Den är 13″ i storleken och rymmer en ipad men inte dator (om man inte har en extremt liten).

Idag har jag allt du ser på bilden i väskan. Det är bland annat solglasögon, plånbok, regnponcho och liten spegel. Jag älskar att jobba med smånecessärer och i den gröna finns ett urval smink, puder, eyeliner, rouge. Den grå med rosa pudlar innehåller värktabletter, binda, våtservetter, hårnålar, hårsnoddar, plåster, linser, sårtvätt, plackers och alvedonsupp för barn. Hoppas du fick ungefär en bild av hur rymlig den är? Googla annars, det finns många som visar filmer och sånt på sina väskor från samma märke.

   
   

Jenny: Hur lägger man in det (intervallerna) i runkeeper tro?

Svar: Välj ny aktivitet och skapa en från scratch liksom. Så här ser min ut:  

 

Hörrni, jag är så glad att ni kommenterar och ställer frågor. Jag har känt mig som en väldigt torr bloggare senaste tiden och uppskattar det verkligen.