Way Out West 2018

Jag fattar egentligen inte hur den här festivalen kan överträffa mina förväntningar år efter år. Men allt är bara så uppstyrt, genomtänkt och väl kurerat.

Dessa tre bilder sammanfattar min helg:

1. Allmänt skratt.

2. ”Detta är så bra jag dör”.

3. Dans! (Här misslyckas jag med försök till gqomdans jag aldrig lärde mig i Sydafrika.)

TORSDAG

I torsdags eftermiddag kom vi fram till Scandic Rubinen/Hotell Nöjesguiden. Det var VARMT och soligt och jag bytte till byxdress.

Medan Sara, Johan och Martin drog till festivalområdet för att se Patti Smith och Iggy Pop åkte jag till Malin och Marcus i Majorna, för att äntligen hälsa på i deras hus.

Vi drack vin och åt pizza med chèvre och päron på terrassen. Allt kändes underbart!

Sen skjutsade Marcus iväg mig till festivalen och jag mötte upp de andra.

Såg Arctic Monkeys och efter det tog vi festivalbussen till Bananpiren. Alla på bussen skriksjöng till musik från de enorma högtalarna, så go stämning.

Vi dansade till towLies spelning i Dungeon. Så cool hon är alltså!

Kom hem strax efter 02 och dunsade i säng.


FREDAG

Jag vaknade tidigt, som alltid efter en bra kväll 😫 dvs ca 6.30. Slumrade i alla fall nån timme till.

Vi tog en sväng på stan och åt brunch på Europa där Jubel (Martins jobb) hade dagsfest/co-working/spelningar.

Senare tog vi ett glas vin på vårt rum och dansade lite. Därefter gick vi på Nöjesguidens dagsfest på hotellet.

Så nöjd med min caption här, den passade perfekt:

Vid 16-tiden tog vi Nöjesguidens buss till festivalområdet. En kille bara: shit du var peppad! när jag gick på. Och JA, så otroligt peppad hela tiden.

Vi dansade till DJ Lag och Jozi Nights i Dungen. Otroligt bra var det. Älskar Dungen-scenen!

Så magiskt att kolla på folk också, särskilt såna som dansar.

Det var 100% härlig stämning mellan mig och Martin hela helgen. Till skillnad från veckan innan OM MAN SÄGER.

Kolla vad gulliga?

Jaha. Sen såg vi bland andra Lily Allen, M.I.A och såklart Kendrick Lamar.

Därefter ville alla åka på rave i nån tunnel medan jag ville se Studio Barnhus på Bananpiren. Är inte precis rädd för att göra något på egen hand så förslog att vi skulle dela upp oss.

Jag sprang på en person som Marcus känner (ok det var Joel Ighe mvh fan av hans insta stories) och fick erbjudande om att ta Red Bulls buss till Bananpiren.

Klev på bussen ensam, som nån rockmormor bland alla extremt coola 20-nånting, men fick i alla fall sätet bredvid en jättesnäll. Pratade följaktligen öronen av honom på swenglish.

Sen dansade jag oavbrutet i 3,5 timmar. Först till Shakarchi & Stranéus och sen till Studio Barnhus.

Jag har velat se Studio Barnhus sen jag såg ett klipp från deras set på SXSW (eller om det var Sonar kom jag på nu?) med de där otroliga dansarna. Min medresenär fixade så jag fick stå längst fram vid sidan av scenen och det var så himla fint, dansade väl ihjäl mig.

Efter två isvatten åkte jag och mötte upp de andra på nån medlemsklubb vid Ringö. Men mina fötter började känna av allt dansande i badtofflor och det hade redan ljusnat ute, så jag åkte till hotellet efter en stund.

Om nån undrar hur jag orkar vara uppe i ungefär ett dygn så är svaret att jag får en otrolig energi av upplevelser. Kände mig liksom fortfarande pigg när jag kom till hotellet. Köpte en falafelsallad som jag åt vid borden i lobbyn innan jag gick upp och duschade.

Dock: när jag väl gått och lagt mig somnade jag på tre sekunder.


LÖRDAG

Jag gick ändå upp och åt frukost med Sara och Johan vid tio. Sen sov jag ett par timmar till, Martin också.

Vi åt en sen lunch på Tacos & Tequila med Malin och Marcus. Fish tacos och grillad majs med chilimajo och manchego.

Vi mötte upp Sara och Johan och såg Krunegård, Little Jinder, Mwuana och Lykke Li.

Det regnade till och från och under Thåströms fina spelning öppnade sig himlen. Det var visserligen snyggt med ljuset från scenen men mot slutet var jag genomblöt om nedre byxbenen och började frysa lite om överkroppen…

Efter sista låten tog vi farväl av Slottskogen för detta år och drog till hotellet.

Tanken var att byta till torra kläder och åka till Bananpiren för att se Hurula, men sängen lockade för mycket så vi duschade varmt och lade oss istället. Sen sov jag ikapp hela helgen, nio timmar i ett sträck. Vaknade pigg och längtade efter barnen.

Nu är vi hemma och jag är bara så tacksam för att ha fått uppleva ännu en otrolig festival, för att alla jag umgåtts med har bjudit till hela helgen, noll sura miner, och för att mina föräldrar varit suveräna barnvakter. Mycket superlativ i detta inlägg, men är så glad.

Nu ska jag badda ansiktet med BHA-syra, tvätta bort nagellacket och lägga fram kläder inför min första arbetsdag efter semestern.

Tack till er som orkade läsa ända hit ❤️

Exotiska Göteborg

En del av er har ju läst bloggen sen urminnes tider (jag har bloggat i tolv år) och kanske minns när jag jobbade i Göteborg och pendlade hit? Det var en fin tid, inte minst för att jag jobbade med en av mina bästa vänner. Men jag var också gravid med Juni och hade en fruktansvärd  foglossning. Dessutom var det vinter och jag halkade runt på gatorna och ramlade en gång på en isfläck på Vallgatan. 

Sen dess har Göteborg blivit mer av en semesterstad för mig. Vi har turistat med barnen, gått på festival och jag har jobbat på evenemang och gått på bokmässa. Och den här gången kändes det som om jag var utomlands. Ok, det lät kanske töntigt, men när jag gick från Karolina och Johanneberg ner mot Avenyn och det var dimmigt i luften och lummigt kändes det som i nån finare del av Tyskland. 

På kvällen var jag och Malin på Tacos & Tequila och åt middag och där var det värsta sommarstämningen och alla satt ute.

Rimligt att längta till augusti?

Förra sommaren var så himla bra och en stor anledning till det var bra förarbete (dvs planering), roliga planer, gott sällskap, härligt familjeliv och bra barnvakter. Nu är det hög tid att skriva in sommaren 2017 i kalendern. Det enda jag vet hittills är Martins turné under ett par veckor, att jag ska till Almedalen och WAY OUT WEST. De har redan bokat så bra artister och detta senaste: Chance The Rapper och The XX. Wiii!! Bokar hotell idag. Förra året bodde vi så himla bra på Scandic Rubinen, hoppas de har rum kvar.

Man har inte roligare än man gör sig

Jag har ätit sån trevlig lunch (om man med trevlig menar skrikskratt och allmänt härlig) på Smörgåsbaren med Malin, Marcus och Karin. Och Martin såklart! 

När vi kom tillbaka till Rubinen var det ca världens bästa dagsfest där och jag bara ”gå upp du, jag stannar och dansar lite” och så fick jag dansa till Wannabe, Halo och Mat, kvinnor, bira, weed. Ja, jag var ensam. Men som rubriken säger.

Till Way out west!

Nu ska jag ta tåget till Göteborg. Martin åkte redan igår och jag är så peppad på denna helg. Jag har färgat håren och ögonbrynen och till och med sovit en natt med tandblekning i skena. Nu säger jag hej från pendeln! 


Jag är ett stort fan av god framförhållning så jag myser så mycket åt att Martin bokade tågbiljetter i supergod tid. Vi åker första klass för nästan ingenting. Synd bara att jag inte känner igen så många musiker, jag som älskar såna spaningar. Igår åkte Martin i samma kupé som Zara Larsson och HENNE hade jag dock känt igen, en sån stjärna. 

Jag har ett pensionärsrinn i högra ögat (mycket irriterande) och är glad att jag inte målade nån dramatisk eyeliner, håller på och duttar med en servett för att undvika tårflöde. Men i övrigt känner jag mig på topp. 

Vi ska bo på Scandic Rubinen, jag känner mig nästan lite stammis där. Men det är alltid bra. Extra härligt att det är Nöjesguidens hotell under festivalen.

Räkna med intensiv festivalblogg! 

Vi ses på Way Out West?

Way Out Wests line-up är som vanligt så bra så man svimmar. Anohni, PJ Harvey, Seinabo Sey, Jamie XX, SIA, Yung Lean, skulle kunna skriva upp ungefär varje akt här. Men kort sagt: Way Out West är alltid 100% kvalité + bra fest och i år verkar verkligen inte bli ett undantag. Åh vad vi haft roligt på den fina festivalen!

Jag bokade hotell redan för flera månader sen och ser oerhört mycket fram emot den andra helgen i augusti. Både jag och Martin kommer att jobba en del i sommar, jag bland annat med Almedalsveckan, han med två turnéer i Värmland/Dalsland. Way Out West blir liksom kronan på vår återföreningsvecka innan höstterminen drar igång.

MVH Chill i vippen, 2009

1937235_122887952609_788002_n

Och nygravid med Arve, selfie i toakön, 2013.

unnamed (1)

Hoppas att vi ses där!

Med barnen till Göteborg

I lördags åkte vi till Göteborg. När vi kom fram åt vi på vårt bästa hamburgerställe: Butchers market. 


Sen gick vi till hotellet. Vi bor alltid på Scandic Rubinen på Avenyn. Det är nära till det mesta och man känner sig väldigt välkommen som barnfamilj. Barnen fick fina små paket vid incheckning och vårt rum var verkligen superhärligt. Om inte barnen varit med hade vi gärna tagit en drink i takbaren. Istället somnade alla som stockar i den drömmiga sängen. 

På lördag kväll var vi hos vänner på middag, med mina föräldrar och syskon. Och på söndag gick vi på Liseberg. Solen sken från klarblå himmel men det var ändå aldrig mer än 10 min kö. Barnen ÄLSKADE det nya fina Kaninlandet och vi åkte så många karuseller, träffade kaninerna, såg teater och lekte i den nya stora lekparken. Martin hann också ta en sväng i Helix, jag var ej avundsjuk. 


Vi kom hem sent söndag kväll, trötta men glada. Det var välbehövligt med en fin helg tillsammans. Tack Göteborg, vi ses i augusti.