Att välja eller inte välja

Jag funderar på att ta bort Hemnet-appen. För chansen att det ska dyka upp ett hyfsat nybyggt (eller åtminstone nyligen renoverat och helt fritt från fukt och radon) radhus i söderort, max en kilometer från tunnelbanan (eller nära busshållplats som går direkt till Gullmarsplan), till ett pris vi vill matcha känns inte så stor. Och varje gång jag ser något som ser ok ut och har ett rimligt utgångspris slutar det med att det ändå känns härligare att bo kvar i vår fina lägenhet. För vi bor ju superbra här! Ändå kollar jag appen säkert en gång om dagen. Ifall det kommit ut något nytt och för att hålla koll på marknaden. 

(På tal om marknaden så fattar jag inte varför inte Hemnet har en funktion där man kan se vad olika objekt har sålts för, typ som booli. Det skulle ju öka användandet ännu mer. För acceptpris är inte precis tillförlitligt och vi är säkert många som använder Hemnet till att hålla koll.)

Men i alla fall. Det är något störande med att inte bara nöja sig. Kollar ni platsannonser fast ni trivs på era jobb? Eller använder Tinder fast ni är gifta? Närå, men ni fattar. 

Man har så många val hela tiden och jag vet att jag varit inne på ämnet förut. Att även att stanna kvar eller ”inte välja” är ett val. Oavsett om det är hur man placerar sin pension, väljer försäkringsbolag, tandläkare eller färg på vinterjackan. 

Svårast är ändå boende tycker jag. Ska man bo utomlands, i stan, på landet, i sin hemstad, närmre jobbet? När man har barn blir det ännu värre. Som om hela deras framtid skulle avgöras av vilken skola de går i? När det i verkligheten är så mycket man inte kan påverka som avgör. Som om deras lärare kommer att tycka om dem, om de får bra vänner, vilken plats de får i klassen osv. Det är inte alltid säkert att ett så kallat bra område ger en bättre uppväxt. 

Oj vad babbligt detta blev och det är verkligen inte som om jag ligger sömnlös pga olika små och stora val. Men ibland önskar jag att det var så enkelt som när jag skulle köpa skridskor till Juni: jag skickade ett sms och bad en kompis fråga sin man som är proffs i ämnet. Han rekommenderade en modell och berättade vart den var billigast. Köpte dem direkt. Klart! 

Hälsningar från en som kan lägga två timmar på att jämföra olika hotell när resmålet redan är bestämt. 

(Jag har visserligen alltid blivit väldigt nöjd med hotellen också, det uppstår inte så många överraskningar när man läst hundra recensioner. Men ändå.)

Livrädd! 

Jag tänker inte så mycket på mitt liksom medfödda utseende. Det är vad det är, jag har ingen sån där rak modellnäsa och även om jag tycker det är väldig snyggt med lång hals skulle det förmodligen se konstigt ut till resten av kroppen. Alltså jag tycker ändå det är kul med smink och sånt, men nojar liksom inte över att Juni tycker att mitt födelsemärke i pannan (seriöst, det syns knappt) ser ut som en vårta. 

Men nu!! Jag är på Stora Teatern i Göteborg för att vara med på ett evenemang och när jag tänkte pudra mig lite snabbt upptäckte jag att det ena ögat sjunkit in i hålan mycket djupare än det andra. Det var som en jättemörk skugga där. Har jag fått nån tumör eller vad är det frågan om? Gnodde på concealer i panik. Men jag undrar om det var ljuset som kom in från ena sidan av badrummet bara för nu tycker jag det blev lite bättre. 

Hetsgooglar nu hur insjunkna ögon vanligt folk har. 

(Typiskt inlägg som Martin tänker ”Hanna, man behöver inte berätta allt” om hehe)

Stormiga hav?

Hjälp vad det blåser, jag är så nervös inför båtresan nu. Jag har i alla fall kört ombord i lugn och ro, dragit åt handbromsen och stängt av billarmet så att bilen inte ska skrämma några hundar som är kvar på bildäck. Jag har en oläst pocket i väskan så tänker nog inte ens köpa wi-fi. Tror jag. Hoppas det är en bra film på teven. 

Snälla fyll i min undersökning!

Ärade bloggläsare. Jag skulle uppskatta det så oerhört mycket om du ville lägga 30 sekunder av din värdefulla tid på att kryssa i frågorna nedan. Inga svar är obligatoriska så fyll i det du pallar att svara på. Du är såklart 100% anonym. 

(Denna enkät är uppenbarligen ej godkänd av en lärare i enkätkunskap men strunta gärna i det. Man kan t.ex. såklart ha bonusbarn och vara gravid med sitt första barn, men nu orkar jag inte göra om detta en gång till.)

Sak jag ej kan släppa

Detta är alltså utsikten från Skrapan, där jag var på möte idag. Globen rakt fram, Sjöstan till vänster. 

Men när jag zoomar in (bilden nedanför) ligger det en till synes ensam byggnad i skogen åt vad jag tror är typ Tyresö- eller Nackahållet kanske, men det ser ut att vara långt bort. Nån som vet vad det är för byggnad?


Tacksam för svar. Med vänlig hälsning, en nyfiken. 

Hej från bussen

Jag stod på sidan i bussen och lutade mig mot ett säte där det satt nån, samtidigt som jag lyssnade på podd och surfade lite. Så var det hennes arm jag lutade mig mot hela tiden. Shit va pin. 


Tror detta är nåt slags rekord i spread faktiskt, bussen är proppad med folk. 


Fördel med min vanliga rutt: alltid sittplats. 

PMS

Saker jag känt mig melankolisk över idag, mer eller mindre rimliga:

  • Att jag och alla jag känner ska dö. 
  • Att jag aldrig kommer att behöva köpa en ny barnvagn eftersom vi troligtvis är nöjda med två barn. Att min tid som barnvagnskonsument är över. Det här är helt sjukt, varför skulle jag nånsin mer vilja lägga pengar på en barnvagn? Men att aldrig mer tänka på bebisprylar, att den eran kanske är över, det var väl nåt med det. 
  • Att min lillebror var så gullig när han var liten med runda, röda kinder och nu är han helt vuxen. Har jag ens kvar det där hjärtat han gjorde till mig på fritids när det var Alla hjärtans dag, där han skrivit snällt med sin prydliga handstil fast han var så liten? 

   
 
Lägger även in en bild på min syrra så hon inte känner sig utanför. Hon var också megagullig såklart. Blev också ledsen för att jag aldrig mer kommer få höra den där ivriga rösten hon hade när hon var liten. Mina syskon lever alltså i allra högsta grad och är fortfarande jättefina. 

Men då tänkte jag istället på alla som förlorat sina barn när de var unga och hur barnen liksom för alltid kommer vara i den åldern.