Snälla fyll i min undersökning!

Ärade bloggläsare. Jag skulle uppskatta det så oerhört mycket om du ville lägga 30 sekunder av din värdefulla tid på att kryssa i frågorna nedan. Inga svar är obligatoriska så fyll i det du pallar att svara på. Du är såklart 100% anonym. 

(Denna enkät är uppenbarligen ej godkänd av en lärare i enkätkunskap men strunta gärna i det. Man kan t.ex. såklart ha bonusbarn och vara gravid med sitt första barn, men nu orkar jag inte göra om detta en gång till.)

Sak jag ej kan släppa

Detta är alltså utsikten från Skrapan, där jag var på möte idag. Globen rakt fram, Sjöstan till vänster. 

Men när jag zoomar in (bilden nedanför) ligger det en till synes ensam byggnad i skogen åt vad jag tror är typ Tyresö- eller Nackahållet kanske, men det ser ut att vara långt bort. Nån som vet vad det är för byggnad?


Tacksam för svar. Med vänlig hälsning, en nyfiken. 

Hej från bussen

Jag stod på sidan i bussen och lutade mig mot ett säte där det satt nån, samtidigt som jag lyssnade på podd och surfade lite. Så var det hennes arm jag lutade mig mot hela tiden. Shit va pin. 


Tror detta är nåt slags rekord i spread faktiskt, bussen är proppad med folk. 


Fördel med min vanliga rutt: alltid sittplats. 

PMS

Saker jag känt mig melankolisk över idag, mer eller mindre rimliga:

  • Att jag och alla jag känner ska dö. 
  • Att jag aldrig kommer att behöva köpa en ny barnvagn eftersom vi troligtvis är nöjda med två barn. Att min tid som barnvagnskonsument är över. Det här är helt sjukt, varför skulle jag nånsin mer vilja lägga pengar på en barnvagn? Men att aldrig mer tänka på bebisprylar, att den eran kanske är över, det var väl nåt med det. 
  • Att min lillebror var så gullig när han var liten med runda, röda kinder och nu är han helt vuxen. Har jag ens kvar det där hjärtat han gjorde till mig på fritids när det var Alla hjärtans dag, där han skrivit snällt med sin prydliga handstil fast han var så liten? 

   
 
Lägger även in en bild på min syrra så hon inte känner sig utanför. Hon var också megagullig såklart. Blev också ledsen för att jag aldrig mer kommer få höra den där ivriga rösten hon hade när hon var liten. Mina syskon lever alltså i allra högsta grad och är fortfarande jättefina. 

Men då tänkte jag istället på alla som förlorat sina barn när de var unga och hur barnen liksom för alltid kommer vara i den åldern. 

Aj

Anna Hellgren skriver så det känns

”För hur ska man annars se på den frenesi med vilken bättre bemedlade barnfamiljer vallfärdar till sydostasiatiska charterbyar om loven? Det allmänna frosseriet i kött, bilar och billiga plastprylar? Köksrenoveringarna, weekendresorna, färsk tropisk frukt året om?

Trots att nästan alla inte bara känner till att världens ekonomiska resurser är ohyggligt ojämlikt fördelade, utan även att koldioxidalstrande lyxaktiviteter är ett hot mot hela mänskligheten.”

Den där dubbelmoralen vi lever med, där man i olika hög grad försöker göra val som är ok, men ändå unnar sig sånt man vet är dåligt. Nej, jag pratar inte om alla er som läser, men tror att de flesta känner igen sig… Vilken värld lämnar vi till våra barn, till våra barnbarn? Varför är jag så sopig?

Falsk krupp

Så vidrig sjukdom! Hälsningar från några som varit på barnakuten (fattade att det var krupp men man vill gärna att ens barn ska kunna andas utan att varje andetag är en kamp, när vi var där gick dock andningen något bättre så han fick ingen hjälp med andningen) och sen gått runt eller suttit upprätt i soffan med panikslaget barn som inte vågat hosta, som skrikit nej nej nej oj oj och haft slem överallt. Nu har jag gett nässpray och vi sitter vid öppet fönster med täcke om oss. Det är meningen att jag ska väcka M och bytas av, men en liten stund till sitter jag kvar. Lilla A kämpar på med andningen och har somnat till mot min axel. 

Här bor inte en perfektionist

Vad jobbigt det är när det känns som om ens hem är från Family living – The true story men man själv inte lyckas bli den där coola och avslappnade personen som tycker det är ok och nästan lite kul? Jag känner mig mest stressad när det är rörigt och tusen saker som väntar på att tas tag i och tänker att Dessies hem låter drömmigt.

I mitt hem så är allting organiserat. Ingenting får någonsin ligga på en plats där saken inte brukar vara. Skor ska stå fint på skohyllorna, prydnader ska stå dammfria på sin plats, köket ska alltid vara rent och utan disk. Sängen är bäddad varje dag, blommor ska finnas i varje vas. Kuddar ska stå perfekt emot varandra. Kläderna i garderoben är organiserade efter färg. Shampoo flaskorna är organiserade efter vilka som är mina, Theodores och Simons. Mina balsam flaskor och hårinpackningar står var för sig, så att jag inte ska störa mig på att dom är ”huller om buller”. De nya breven som kommer ska ligga i exakt samma låda som de andra breven. Där får inga andra papper vara. Bara brev. Golven ska vara fläckfria. Det får inte finnas en endaste fläck på borden, skåpen, eller köksbänken.

Allt ska vara rent och lukta fräscht. Varje morgon vädrar jag och vänder på mina doftpinnar, så att allting luktar gott. Efter varje måltid, även om det bara är en liten macka så måste jag torka med trasan efteråt. När Theodore har lekt färdigt med sina leksaker, plockar jag alltid in dom. Även om jag vet att han kommer ta fram dom i kaos igen, så fort vi kommer hem. Varje kväll när Simon jobbar och Theodore sover så plockar jag undan, rättar till, skurar om det behövs. Sedan kan jag lägga mig till ro.

Mmm att gå upp på morgonen och allt är liksom a clean sheet. Som när jag och barnen åkte till Kolmården och skulle vara borta två veckor och jag avslutade med att dammsuga en extra gång innan jag satte in barnen i bilen. Sån mysig känsla, tanken på hur det skulle kännas att komma hem igen till nystädad lägenhet med rena lakan och allt. OBS det var tyvärr ett undantag. 

Samtidigt så tycker jag att detta låter rimligt:

Skärmklipp

Dock omöjligt när man har småbarn, men om några år? Om jag då blivit lite mer som Dessie är lägenheten fin redan när jag kommer hem eftersom jag lämnade den fräsch. Då ska jag lägga mig på soffan, bläddra i posten, läsa en bok en stund. Laga den middag som står på veckoplaneringen eller kanske bara koka några ägg och ställa fram fil, det är inte så himla noga med middag. Kanske längta tillbaka till när barnen var så små och gosiga och ville sitta i famnen och kolla på Bolibompa.

Vattkoppor

Inget av våra barn har haft det och jag är opepp på att smitta dem med mening. Ska vi vaccinera dem? Jag har läst hos Barnakuten och på några mer ställen men blir inte helt klok på det. 

Fördelar: slipper förhoppningsvis få vattkoppor.

Nackdelar: de får inte hundraprocentigt skydd? och det saknas långtidsstudier. Vore inte jättekul om de istället fick vattkoppor som vuxna. 

Berätta tack. 

Snopet

Idag hämtade jag bara ett barn på förskolan, eftersom det andra följt med sin ömma fader till Karlstad. Sen gick vi och handlade i lugn och ro. Tortillabröd, creme fraiche, yoghurt, ruccola och lite annat. Betalade och gick hem. 

Utan varorna! Jag kollade inte ens på dem på bandet utan bara betalade och gick. Och kom inte på det förrän vi varit hemma kanske tio minuter. Herregud. Som tur var så var vår snälla inneboende på väg hem från skolan och skulle ändå via Konsum så kunde ta med den extra kassen. 

Framför allt var det skönt att slippa dö av skam. 

Ikväll är det jag som somnar tidigt.