En natt i Karlstad

Igår åkte jag från Göteborg direkt till Karlstad. Jag åt middag med Martin och sen gick jag till hotellrummet och vilade en stund. Arve var hos sin farmor och farfar, där även Martin skulle sova, och Juni bodde hos sin klasskompis för att inte missa skolan. 

Eftersom jag blev så himla gråtmild senast jag såg Frida Hyvönen tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag grinade lite på hotellrummet först. 

Jag gråter i princip aldrig. Och då menar jag typ två gånger om året. Men man kanske har lite gråt som behöver komma ut oftare än så? Och då är det ju jobbigt om det prompt ska ske på konsert. 

I alla fall. Jag lyssnade på jättesorglig musik och tänkte på sorgliga saker för att öppna kanalerna. Men jag såg bara mig själv utifrån, här ligger en extremt välmående västerländsk kvinna och försöker gråta? Kände sånt förakt och gav upp. 

Sen gick jag in för att duscha och sjöng med till Didos White Flag (ja det var Spotify som valt den) och då, DÅ, blev jag lite fuktig i ögonen, men det berodde nog mest på att jag sjöng så vackert. 

OBS jag kan inte sjunga, det är inte falskt eller nåt men jag har en fruktansvärt dålig sångröst nu för tiden. Annat var det när jag var yngre och sjöng i kör och klämde till med nåt solo här och där. Så när jag skriver att jag sjöng vackert var det menat förhållandevis. 

I alla fall så kom jag till teatern och träffade gamla kollegor jag inte träffat på länge och började nästan gråta av det. Man blir så tight med en del personer man jobbar med,  och sen tar det liksom bara slut. Såklart av naturliga skäl om man både byter jobb och flyttar. Men ändå. 

Konserten var otroligt stark. Och då har jag ändå sett samma upplägg två gånger i år. Denna var bäst. Härligt folk var det i publiken också, Karlstads bästa typ av personer. 

Karlstad visade sig överlag från sin bästa sida under mina ca 18 timmar på plats. Kolla flirtig älv. 

Efter en god natts sömn, andra natten ensam på hotellrum, hämtade jag Martin och Arve och såg Bamse. Arve ÄLSKADE föreställningen. Han  satt som ett tänt ljus hela tiden och har pratat så mycket om den efteråt. 

Vi åkte till Stockholm och hämtade Juni. Hade längtat så mycket efter henne allihop. 

Ändå skönt att jag var på nån ekivok klubb förra helgen för denna lördagskväll har jag städat och inget mer. Inte ens kollat på tv. 

Men nu ska jag sova. Godnatt! 

Frida Hyvönen på Wermland Opera

Inlägg i samarbete med Rosell & Bergson

Den 29 september spelar Frida Hyvönen på Värmlandsoperan och jag ska såklart dit. Jag har sett henne live två gånger i år och hon är otroligt bra. Samt att alla låtarna är så starka.

Det finns biljetter kvar, här. Ses där!

(tänkte att det är bäst jag skriver att inlägget är i samarbete med min mans företag, eftersom jag ju indirekt kan ha ekonomisk vinning om det går bra)

En fin dag i Karlstad

På Värmlands museum finns en utställning för barn (och vuxna) om Inger och Lasse Sandbergs sagovärld. Mer om den kan man läsa i NWT

Barnen hade så roligt! Ok, det här är väldigt missvisande bilder av en jättefin utställning, men de enda jag tog. 


Efteråt gick vi och badade i älven. Karlstad var på sitt bästa humör, allt var så vackert! Arve sov middag under tiden. 


Sen lekte vi i den ganska nya lekparken, där det finns vattenlek, linbana och klätterställningar. 

(Vi hade hittills rört oss i en radie på ca 300 meter. Om man vill kan man även klämma in Lerins museum i samma radie, där ställer nu Kakan Hermansson ut = tips.)

Efter leken gick vi till biblioteket och lånade några böcker. Och efter ett par ärenden på stan åt vi middag på Nonna Grassa, eftersom Juni var sugen på pizza. Den ligger mittemot en annan favorit i Karlstad, Hollandia (som är Karlstads äldsta nya ölkrog). 

Långfredag och Karin Broos

I fredags var vi traditionsenligt på Övre Frykens Konstrunda. Vi gör inte lika många stopp som innan vi hade barnen (när vi stannade hos nästan varenda konstnär), men det är ändå en perfekt aktivitet för långfredagen. Och barnen tyckte också att det var kul.

I år åkte vi till Heidruns Bok & Bildcafé, Sahlströmsgården och som sista stopp Alma Löv. För er som inte är från Värmland: Alma Löv är alltså Karin och Marc Broos hem och även ”Museum of Unexp. Art”. Åk dit i sommar!

Martin köpte den här till mig i 36-årspresent. Jag såg den på vernissagen på Waldemarsudde och har tänkt på den sen dess, målningarna från tjärnen är otroligt vackra. Blev så glad!

Sen for vi till Bondestad på middag.


Känner livet i mig

Vi fick så himla fint rum på River C i Karlstad. En juniorsvit med utsikt över Klarälven. Vi vilade en stund innan vi gick på 40-årsfest på Båten.  

Väl på Båten blev jag helt sentimental. Där har jag haft några av mina bästa kvällar. Som min första klubbkväll, det var proppfullt med folk och jag spelade samma låt två gånger pga för tunn playlist*. Där har jag spelat på juldagsfester, bröllop och haft vår egen bröllopsfest, den slår såklart alla andra fester. Och nu är det så längesen jag var där överhuvudtaget osv. Ja, nostalgisk är tydligen mitt nya mellannamn? 

Sen gick vi till Hollandia som är min kompis Annas restaurang (Martin äger också en pyttedel) och hade supertrevligt. Och nu ska jag till Zakrisdal på ”Kristi rave”! Älskar när man får maxa en kväll och ”känna sig ung”.  

*menade inte detta som nåt skryt, har såklart också spelat skivor kvällar när det kommit tio pers

   

Hej, jag är tillbaka!

Mmm vad skönt det är med jullov. Bloggen har också fått semester och jag har inte läst andra bloggar på en vecka, ser fram emot att ta igen det. 

I onsdags var jag och Anna på Brillo, sen såg vi Kristina från Duvemåla på Cirkus och sen gick vi till Diplomats bar en stund. MVG-kväll.  

   
Dagen efter var det nyår och vi firade med Peter, Linda och deras två barn, plus de här två stjärnorna med respektive.  

 
Mina syskon! <3 

Obehagligt att jag har identisk selfiemin på båda bilderna?

Det var en jättefin kväll och klockan var efter två när de sista gästerna gick, ändå sent när man har morgonpigga småbarn. Så glad att de ville fira med oss. 

Dagen efter åkte vi till Karlstad/Hammarö några dagar. Vi träffade våra föräldrar och Juni fick gå på kalas hos en bästis. 

När jag var yngre och fick höra att nån kompis som flyttat till annan ort varit i Karlstad utan att höra av sig blev jag ofta lite förvånad. Nu fattar jag exakt. Man har kanske fredag kväll, lördag och söndag morgon på sig och vill hinna umgås med sina föräldrar. Kanske ta sovmorgon. Eller som i lördags, ta en sväng på stan i lugn och ro och låta Juni träffa en kompis hon saknar. Då hinner man inte så mycket mer. Jaja, vi åker fler gånger i vår. 

Jag är ledig måndag-onsdag och sen ska det bli skönt att komma tillbaks till kontoret, få lite vardag igen. Sen åker vi ju till Teneriffa om ungefär två veckor… Men nu ska jag fixa frukost för snart ska jag och J ta tunnelbanan mot Disney on Ice. 

Fotograf Julia Lindholm

Igår blev vi fotograferade av Julia. Barnen sprang hejvilt åt ungefär alla håll utom mot kameran, kändes det som, och jag tror varken jag eller Martin är särskilt bekväma med att bli fotade. Men Julia verkade nöjd, alla var glada, det tog bara nån dryg halvtimme och det var riktigt roligt.

Redan igår kväll fick jag en förhandstitt på några bilder och blev så himla glad! Äntligen familjebilder som inte är typ selfies! Och vi ser helt glada och naturliga ut?


Julia Lindholm är baserad i Karlstad men är ofta i Stockholm och fotar. Och jag kan verkligen rekommendera henne för familjebilder. Så härlig person.

Jag är sjuksköterska! 

Bloggkommentarorerna skriver om cykelolyckor och de här två var mina favoriter i kommentarsfältet.  

   

Min roligaste trafikrelaterade grej är när jag ganska nyss tagit körkort och kör mammas bil, som då var en guldfärgad Clio. Plötsligt ramlar hela liksom avgassystemet av och hänger under bilen i en gummirem, skrapar mot marken så det låter som om hela motorn ramlat ur, typ. Jag tvärstannar på ett konstigt ställe (i höjd med kaffeskrapan, i riktning mot Orrholmen, i den lilla uppförsbacken efter viadukten) och slår på varningsblinkersen. En kille frågar om jag behöver hjälp och tillsammans försöker vi lägga upp den där stora silvriga grejen som ramlat ned i bagageluckan. Men den sitter verkligen fast under bilen, i den där lilla och väldigt starka gummiremmen. Jag kan ju inte köra hem och låta den skrapa i marken resten av vägen så killen kryper in under bilen med en kniv för att skära loss den. Där står bilen, lite snett och med varningsblinkersen på, ett par ben sticker ut på sidan. Då kommer en kvinna springande, alldeles uppjagad. JAG ÄR SJUKSKÖTERSKA ropar hon på långt håll. Stackarn, hon trodde att jag kört över killen. 

Hollandia 

Idag fick jag äntligen gå till Hollandia. Det är en restaurang i Karlstad, i Munkens gamla och anrika lokaler. Den ägs och drivs av vår kompis Anna och hennes kille ansvarar för köket (Martin äger också en liten del). Med det sagt: det var så bra! En härlig meny, med två vegetariska huvudrätter som ser helt goda ut. Och desserterna!! Alltså denna:
BANOFFEE BAKED ALASKA
Banan, dulce de leche, vaniljglass och marängtäcke på sockerkaksbotten.