Gråtstil och GRÅTFILM

Älskade detta inlägg av Louise. Med fyra gråtstilar.

Vilken gråtstil har du? Jag har nog tyvärr den där man viftar i ögonen. Har aldrig varit bra på att gråta inför folk, tror kanske jag gråtit inför kompisar en eller två gånger någonsin? Om ens det.

Jag skulle behöva gråta lite oftare tror jag men sen jag fick barn har jag både blivit mer känslosam på vissa sätt, men också hårdare på andra. Det är så skönt och renande med ett rejält gråt men jag har det liksom inte i mig.

Tänker att jag borde gråta lite mer inför barnen så att de ser att det är ok att vara vuxen och gråta. Samtidigt kan det ju vara lite läskigt om ens förälder grinar loss. Men om man smågråter lite till vardags borde det avdramatisera det hela.

En start är väl att kolla på ET ihop, försöker lobba in den hos barnen men de är inte så intresserade. Vet inte om jag sett den någon gång men den är sorgligt tror jag att jag hört.

Grattis Peppe!

Bland det bästa med bloggen är alla otroliga personer jag fått lära känna genom den. En av dem är Jeanette Öhman, som fyller år idag. Jag har svårt att tänka mig att nån träffar henne utan att vilja bli närmre vän med denna smarta och roliga kvinna.

Grattis Peppe, är så glad i dig!

Sommarens sista bad? Brunnsviken i onsdags.

Avslappnad pose

Sandra Beijer är på semester med sin nya kille och allt jag kan tänka på är hur hon kan vara så avslappnad när han tar kort på henne till bloggen. Verkligen imponerande.

(Ok, jag kan också tänka på att hotellet ser fantastiskt ut, men inget är särskilt lockande nu för jag tycker att jag har en perfekt semester hittills. Ryggskottet är till och med nästan borta).

Att fylla 40

Igår hade vi ett event med syfte att samla in pengar till säkra förlossningar för kvinnor i Kongo och Tanzania. Medvärd var Nina Campioni, som idag fyller 40 och skriver om just det i sin blogg. Och jag tänker att hon verkligen utstrålar det man känner i inlägget: harmoni. Det är för övrigt väldigt roligt att få jobba med personer som är både proffsiga, engagerade och vänliga.

Själv ser jag 40 som ett slags magiskt tal. Det är knappt två år kvar och jag har tänkt att jag ska ha fyrtioårsdagen som målsättning för vissa saker jag vill uppnå, liksom vem jag vill vara när jag är 40. Inga särskilt höga mål, stora förändringar eller utsvävningar. Men att få gå in i 40 och känna sig sådär harmonisk som Nina verkar, det låter skönt. Och jag är ändå i en fas där jag går runt och är missnöjd över en del saker och har ett behov att få ordning på vad jag tycker är viktigt inom olika områden.

I den här processen tänkte jag börja med att skriva ned alla saker jag tror att jag vill göra annorlunda. Det kan vara det lilla, som att jag ofta tänker att det vore trevligt om vi åt frukost tillsammans om helgerna, hela familjen. För det är något jag har växt upp med men som inte funkar så bra nu, dels för att Martin ofta får lite sovmorgon och dels för att mina barn inte är några stora frukostätare. Men är det ens en viktig sak för mig? I så fall, hur styr jag upp det på bästa sätt? Och om det inte är så viktigt, då kan jag stryka och släppa det och låta alla drälla runt som de vill om helgerna och ta sin fil och flingor när de får lust.

Det kan såklart också vara det stora, på ett mer existentiellt plan. Men det lilla kändes lättare att exemplifiera i bloggen.

En uttjatad liknelse är denna, från Alice i Underlandet:

“Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?”
“Det beror på vart du vill komma” svarade katten.
“Det spelar inte så stor roll…”, sa Alice.
“Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar”, sa katten.

Vill alltid ursäkta mig när jag skriver såna här klyschor, men äsch, det är ju sant. Jag fattar att man kan tycka att det är onödigt/fånigt/pretentiöst men jag är en person som trivs bäst när jag får tänka på sånt där. Var vill jag komma? Vilken väg ska jag ta för att komma dit? 

Picknick i nån snuskig park?

Vårtecken: bloggare skriver om att umgås genom att sitta på gräset i diverse parker och ha picknick/dricka vin. Det känns helt främmande för mig. Jag undrar om det beror på att de bloggare jag tänker på (bland andra Flora, Sandra B, Elsa B) har tillbringat ungdomsåren innanför tullarna medan jag växte upp i villaområde nära Vänern. För under varma sommardagar cyklade vi till en badplats och inte ens när jag flyttat hemifrån och bodde precis vid Herrhagsparken kom jag på tanken att gå ut i parken och sola. Det är ju viss skillnad på parkerna på söder och typ Skoghalls Folkets Park som väl var min närmsta riktiga park, och jag förstår att det var härligt att hänga i Vitabergsparken som sextonåring… Själv cyklade man väl runt på Lövnäs och letade efter något.

I alla fall så har denna avsaknad av parkkultur under min uppväxt gjort att jag känner mer avsmak än lockelse vid tanken på att sitta på nån äcklig gräsmatta. Associerar det till obekväm sittställning, glas med dryck som välter på filten och pollenallergi. Men för er som har andra associationer är Floras guide fin läsning.

Själv romantiserar jag att grilla på Petars altan, Valborgsfest hos Anna eller att cykla längs Hammaröleden med Jessica, på väg till nån fest.

Dröm: bli ambassadör när barnen är stora

Tack Ann för att du länkade till detta reportage från livet som ambassadör på Island! Känner sån kärlek till Juholt plötsligt? Blev också gråtmild men det kan vara lite pms som spelar in.

Klipp från 100 dagar på Island – Håkan Juholts egna bilder från Reykjavik. SE BILDSPELET!

Foto: Håkan Juholts privata

”Det vanliga diplomatiska arbetet ligger inte nere. Hittills har det blivit 14 olika rapporter som skickats till UD i Stockholm. Men till alla de officiella uppdragen adderas nu också mängder med kulturaktiviteter, bjudningar, kaffekalas och vickningar. Någon är kanske orolig för vad som händer med ambassadens representationskonto.

– Det går alldeles utmärkt. Det är nämligen alltid jag och Åsa som steker köttbullarna, gör snittarna, Västerbottenspajen och bakar kakorna. Vi har inte budget att ta in någon extra personal. Vi gör det själva.

Det är mycket jobb och jag trivs. Jag mådde inte bra av att inte ha något att göra. Nu kan klockan vara två på natten innan vi fått in det sista i diskmaskinen efter en vickning. Åtta på morgonen är jag på ambassaden. Jag är trött när jag lägger mig på kvällen. Det är härligt.”

Jättemycket länkkärlek!

Det där med bloggens död känns väldigt främmande när man på samma dag läser så här mycket fint:

Tre tips 

  1. Nina Åkestams text om feminism och exempelvis klädmärken. Det här är ett ämne jag tänker mycket på. Man släpper en ny jeanskollektion som hyllar rumpan. Men inte vilken rumpa som helst såklart! Osv. Jag skulle bli mindre provocerad om ett märke gick ut och sa att man helst vill att folk som ser ut som de i reklamen bär plaggen. För då skulle man i alla fall inte hyckla eller urvattna feminismen. 
  2. Den här texten om Twin Peaks. Blev helt yr! 
  3. Den finaste musikvideon. Tänker mycket på när jag ska kunna se dem live igen. 

(Skojade bara om Twin Peaks, har aldrig sett ett avsnitt. Men många jag känner verkade helt blown away så det är säkert intressant för alla fans.)

    En liten lista

    Det här är en lista jag hittade hos Emma

    Tre saker du älskar:

    1. När man får fredagskänsla. 

    2. Löjromspizza. 

    3. Att gå uppför stigen mot sommarstugan, känna lukten av tallskog och höra kluckandet från sjön. 

    När grät du senast?

    Jag kan inte minnas när jag senast grät, förutom tårar i ögonen när jag varit rörd. Eller när det blåser på morgonen. 

    Tror inte det är odelat bra att sällan gråta. 

    Vad skrattade du åt senast?

    Åt Juni som hukade bakom den här gigantiska dockan, vinkade med dockans arm och ropade ”kom och köööööp”. Så läskigt. Vi är hos svärföräldrarna. 

    Har du en bra hårdag?

    Jag har inte tvättat håret sen i söndags och haft sovtofs varje dag sen dess. Det är inte direkt smutsigt, men långt ifrån en bra hårdag. Jag tror jag behöver klippa av ytterligare en bit faktiskt, det är så torrt i topparna. 

    Säg något fint du funderar på?

    Att mitt jobb är så otroligt bra och roligt just nu. Jag älskar att få förtroende att projektleda kampanjer, fria händer, stöd av min chef. Och att få jobba med härliga personer. 

    Ditt livsmål?

    Jag har inte så långa målsättningar som för hela livet, är mer på en 5-10-årsnivå. Fast om jag tänker på livsmål så känner jag väldigt starkt att jag borde ta bättre hand om kroppen. Börja styrketräna och sånt. 

    Beskriv rummet du är i?

    Vi är hos barnens farmor och farfar, i ett stort tvåplanshus byggt i början av nittonhundratalet. Stringhyllor och teak. 

    Var vill du vara om sex år?

    Hjälp, då har jag en tolvåring och en nioåring. Och är 43 år. Med tanke på hur snabbt det har gått sedan Juni föddes för sex år sen är vi väl snart där. Med tanke på hur tillfreds jag är som tvåbarnsmamma och hur obefintlig min längtan efter ett tredje barn är just nu så har vi nog ingen toddler. Om inte Martin väldigt gärna vill ha ett tredje. 

    Jag vill bo i ett kedjehus med en liten tomt. Där jag kan ställa upp altandörren när jag kommer hem från jobbet. 

    En sak du önskar dig?

    Ett par badtofflor. 

    Det senaste du åt?

    Hembakat bröd med smör och ost. 

    Hur blir din sommar i år?

    Vi åker på semester tidigt. Sen jobbar vi till mitten av juli. Därefter är vi lediga och kommer vara i Värmland en hel del och ta en sväng till Dalarna. Nån mer utflykt kanske. Avsluta med Way Out West.

    Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?

    13 november: Firade fars dag. Åt det här, fast i omvänd ordning. 


    Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?

    Jag ska avslöja mitt spännande projekt. SKOJA! 

    Vad är viktigt i ett förhållande?

    Att båda sätter den andra personen före sig själv. Svårt, men viktigt. Förtroende och värme. 

    Vad är viktiga egenskaper hos en partner?

    Att han är en bra pappa. Jag fattade inte hur viktigt det var förrän vi fick barn. 

    Det är också en fördel om han vet varifrån citatet ”det är spanska och betyder kratta” kommer. 

    Vem kysste du senast?

    Min man. Dock att det är alldeles för lite kyssar i livet. Häromdagen tänkte jag för övrigt på en grej jag undrade över som barn: hur det är för skådisar som hånglar på film.

    Har du något onödigt du gör?

    Öh JA. Ursäktar mig själv, till exempel. Jag tror det bottnar i att jag vill framstå som självmedveten men det lyckas nog inte så bra. 

    Vad är det sämsta med denna vecka?

    Jag var tvungen att ringa två jobbiga telefonsamtal. Det gick dock ganska bra. 

    Vad ska du göra i höst?

    Fortsätta ungefär som nu. 

    Vad har du i ditt kylskåp?

    Nån tub med hemorrojdkräm sen Arve föddes, tandblekningsmedel, flytande alvedon, batterier, Och en himla massa mat. Jag älskar när kylskåp är välfyllda men inte överfulla. Inget som blivit för gammalt eller luktar äckligt får finnas. Det måste finnas mjölk och smör. 

    26 favoritpoddar

    Fredrik Wass listar sina 26 favoritpoddar. Vilka är dina?

    Själv ska jag testa Högstadiepodden. Inte minst eftersom det senaste jag skrattade högt åt var när Martin berättade om att han träffat en gammal klasskompis, en numera väldigt väl sammansatt person, som han hade lite andra minnen av. Hans starkaste var väl typ en kille som åkte skidor en hel friluftsdag utan vantar, eftersom han hade glömt dem hemma. Och som kom till första hockeyträningen (och körde hela passet!) med två vänsterskridskor eftersom hans pappa hade handlat på loppis och inte märkt att han fått två av samma.

    Högstadieminnen, ändå bland det roligaste.

    Kejsarens nya kläder

    Maria Soxbo/Husligheter skriver om ett kök utan funktion. Har folk blivit helt galna? Ok om man bara äter ute/köper take out… men ändå? Att gå genom halva rummet när man plockar ur diskmaskinen, nä nä nä.

    Jag är visserligen extremt funktionsfixerad. Jag har varit inne på ämnet tidigare, när jag skrev om radhus. Men när vi häromdagen fick erbjudande om att köpa ett jättefint parhus som ska byggas i Stureby, med drömmiga material i kök och till ett relativt bra pris, kände jag mig ändå knappt frestad.

    Jag har nämligen blivit bortskämd i vår ganska välplanerade fyra. I det stora badrummet har vi en lång bänk och under den finns tvättmaskin, torktumlare och plats för förvaring av smutstvätt. Det byter man inte mot ett minimalt badrum med tvättpelare och plats för ett enda badrumsskåp hur som helst. Vi har ett praktiskt kök och relativt bra förvaringsmöjligheter (kan det någonsin bli tillräckligt bra?) och det är lättmöblerat. Vi får plats med vårt stora matbord och jag gillar att det är öppen planlösning mellan kök och vardagsrum. Nä, ska man orka flytta (och typ dubblera månadskostnaderna) får det allt vara något riktigt härligt. Och härligt för mig är tydligen praktiskt. Jag är en så spännande person… 🙁

    Pansexuell det nya introvert?

    Hanapee svarar på frågor i bloggen:

    10. Tre otippade saker om dig själv?
    Är pansexuell

    hahaha skoja förlåt men läst ca 5 intervjuer på mindre än en vecka där folk talar ut om sin pansexualitet

    Ja men det har jag också sett: Miley Cyrus, Clara Henry och Paow, kommer jag på på rak arm. Jag tror att pansexualitet (som verkar handla om att kunna få känslor eller känna attraktion för en person oavsett könstillhörighet) är något som ganska många känner igen? Det visar i alla fall högst ovetenskapliga utfrågningar på diverse tjejfester, lol.

    Men varför är det mest kvinnor som går ut med detta? Förmodligen för att man som tjej mest uppfattas som frigjord medan det för en man är lika stort som att komma ut som homosexuell? Där har vi något män skulle kunna demonstrera för på internationella mansdagen, 19 november. Rätten att få kalla sig pansexuell.

    Rubriken syftar på en ny ”etikett” många kan känna igen sig i. 

    Duktiga kvinnor

    Jag tyckte att det här inlägget från Bloggkommentatorerna var väldigt läsvärt.

    Jag fattar för övrigt hur Isabella menar men jag tycker ändå inte att hon verkar vara en ”duglig” mamma, snarare en jättebra sådan.

    Själv är jag lite i samma sits, fast jag såklart inte gör karriär på samma nivå som Bella. Men jag känner mig som en lycklig (samt bra och närvarande) mamma, trots att jag är borta många timmar om dagarna (pendlar totalt två timmar om dagen och jobbar heltid). Den känslan hänger till stor del på att Martin ofta kan ta hämtningar och lämningar. Det gör att barnen får gå korta dagar (7 timmar/dag) och att jag slipper stressa dem på morgnarna eller hetsa från jobbet för att hinna hämta. När jag kommer hem står maten ofta på bordet, allt hänger inte på mig.

    Själv går jag upp med barnen nästan varje morgon, är ensam hemma med dem när Martin är på jobb, ligger hos dem tills de somnar på kvällarna och planerar/organiserar mer (kalas, semester, garderob) så jag har inget dåligt samvete över att han drar ett större lass om vardagarna. Jag påstår inte heller att vi är extremt jämställda. Jag bara säger att det gör att jag kan jobba men ändå känna mig som en bra mamma.