Julklapp/nyårslöfte

Barnen har redan börjat med julklappsönskningar så Martin frågade vad jag önskar mig. Jag svarade lite blygsamt först, men sen kom jag på: 

Mitt mål 2018 är att se The Blaze live. Drömmen vore såklart tillsammans med Justice och i Frankrike. Men var som helst går bra. 

Har du något du skulle vilja uppleva eller få inom en överskådlig framtid? 

Tack för alla svar om boendet!

Åh vad roligt att läsa om hur ni bor och era tankar runt det. Precis som Lina skriver kan boende ge upphov till en del jobbiga känslor. Runt ämnen som ekonomi, logistik, relationer. Ens historia och ens framtid.

Och jag vet att jag har ältat det här ämnet in absurdum i bloggen, men i perioder upptar boende en del av mina tankar och det är så skönt att terapiskriva om det. Hoppas fler vill berätta om hur ni bor, jag har läst igenom alla kommentarer flera gånger.

Idag åt jag lunch med en kompis vid Ängbyplan. Samtidigt som vi pratade såg jag hur en kvinna låste sin cykel vid en stolpe utanför de stora fönstren på lunchrestaurangen. Det var två olika lås och en vajer inblandade i proceduren, som tog flera minuter. Hon skulle bara in och äta lunch.

Nån timme senare läser jag Flora som befinner sig på mindre ort i Hälsingland: Barnen låser inte sina cyklar, de lägger dem bara ned på trottoaren medan de går in och handlar.

Det är klart att cyklar blir stulna i Hälsingland också. Men ni fattar. Ängby är ändå ett välmående område. 

Jag kommer att svara på alla kommentarer sen, det har bara varit lite mycket i några dagar. Men här kommer i alla fall mina svar på de egna frågorna. Jag skrev förresten inlägget jättesnabbt, vilket kanske märks på frågornas utformning. Tack för att ni svarade så utförligt, ändå.

🏡 Lever du ensam eller med familj? Ja, det där vet ni ju.

🏡 Varför flyttade du dit? Vi flyttade till Stockholm för snart tre år sen, för att vi ville prova något annat, få en nystart. Det fick vi också. Mycket mer tid tillsammans. Nya intryck. Nya vänner. Jag fick det roligaste jobb jag någonsin har haft (och någonsin kommer att få, skulle jag tro). Jag är 100% glad att vi flyttade, det har uteslutande fört med sig bra saker. Sen har jag svårt att tänka mig att aldrig mer bo i Värmland, men det är en senare fråga.

🏡 Trivs du? Jag trivs jättebra i vår lägenhet. Den är ljus och jag tycker om planlösningen och att man ser tallar och lövträd genom sovrumsfönstret. Det är nära till sjöar och pendeltåg, tunnelbana och ett stort centrum.

🏡 Kommer du bo kvar? Jag tror inte det, inte på längre sikt i alla fall.

🏡 Har du en drömplats att bo på? Min dröm-dröm är att bo i ett hus med utsikt över en sjö. En mer realistisk dröm (nåja) är att bo i ett ganska nytt kedjehus, eller hus. Jag vill flytta till en plats där barnen kan växa upp, där vi ser oss själva bo i många år. Det ska finnas en gräsplätt där man kan rasta en eventuell framtida hund (här pratar vi tioårsplaner) och en bra promenadrunda med fin natur och kanske vatten.

🏡 Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Ingen aning. Jag vill att nästa boende ska kännas riktigt långsiktigt. Men såklart förutsättningar och drömmar förändras över tid.

🏡 Kollar du på hemnet? Ja. Jag slutade under en period, men nu är jag där igen.

🏡 Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? Jag avskyr att flytta och vill verkligen att nästa hem ska kännas som framtiden. Att vi skulle kunna bo där alltid, om vi vill. Vi får se.

Hur och var bor du?

Hjälp vad fruktansvärt det är med dödsskjutningen i Las Vegas. Helt overkligt! Min första tanke var såklart terror, antar att jag inte var ensam om det? Att man går runt med en känsla av att det bara är en tidsfråga när, och var, det händer nästa gång.

Ganska många trendspaningar nu handlar om att folk vill cocoona i sitt hem. Och det är på nåt sätt min första tanke också, att flytta till ett rött hus på landet nånstans. Man går ju inte trygg för våldtäktsmän, inbrottstjuvar, bilolyckor, cancer, bränder eller pedofiler någonstans, men risken för terrorbrott känns i alla fall betydligt mindre om man håller sig på gården. 

När jag lämnade Göteborg i fredags råkade jag köra via ett villaområde någonstans mellan Backaplan och Bäckebol (ja, jag hade några himla ärenden) och då tänkte jag 1. Är det här nära Josefine och Mikaels hus? och 2. hur är det att bo just här? 

Och sen var det kört och jag kunde inte sluta tänka på alla områden jag körde förbi på väg till Karlstad och dagen efter till Stockholm. Eller områden mina vänner bor i eller områden jag själv bott i osv. 

Nu undrar jag var du bor. Lever du ensam eller med familj? Varför flyttade du dit? Trivs du? Kommer du bo kvar? Har du en drömplats att bo på? Tror du att dina preferenser över boende kommer att förändras över tiden? Kollar du på hemnet? Tror du att du någonsin kommer känna dig helt nöjd med ditt boende eller är du redan så tillfreds att du knappt ens tänker på det? 

Ja, ni fattar. Man behöver såklart inte svara på allt och får gärna vara anonym. 

Tack Tyra

Imorgon ska jag bli fotad tillsammans med snygga personer och genimodeller som Soukeyna. Jag har därför gått och lagt mig med en fuktmask i ansiktet och ska försöka få åtta timmars sömn som omväxling. Drack ett glas vatten förut också, man vet ju att skönhet kommer inifrån. Ho ho. 

Lol, googlade även precis på tips från ANTM. Älskar ändå Tyra. 

Jaja, jag kan i alla fall inte åka ut imorgon, det är alltid något att hålla fast vid. 

Återkommer i ämnet! 

Vänskapslistan

👯

Hur är dina egenskaper som vän?

Jag blir alltid glad av att få umgås med vänner, det är verkligen kvalitetstid för mig. Innan barnen kom hade jag vardagsmiddag minst en kväll i veckan och förfest hos mig varje helg. Det var allt livet, det. Jag älskar att prata och analysera relationer och företeelser och har inte så hög integritet, jag tycker att alla vinner på att dela med sig.

Jag är extrovert så länge jag får välja själv. När jag umgicks mycket och ofta med vänner var det ändå fler dagar under veckan som jag bara var ute i skogen med hundarna, jag vill också gärna ha enkelrum när jag reser med vänner. Avskyr att tvingas konversera ytligt som på exempelvis mingel, då vill jag bara gå eremiten i skrotnisse på alltihop. Jag tycker mycket om att lära känna nya människor, men då måste de öppna upp lite, ge mig en hint.

👯

Sämst som vän?

När jag ältar samma problem eller ämne för hundrade gången, att jag ofta vill ha mer och gå all in när jag väl är på fest (exempel: vill gärna gå på svartklubb till fem på morgonen i Göteborg till helgen trots att inte mitt sällskap är alls särskilt sugen på det), eller när jag inte kan finnas där till hundra procent eftersom jag har fullt upp med resten av livet, barn och jobb. Är också alltid rädd för att verka självupptagen.

👯

Vad stör sig dina vänner på med dig?

Tidigare störde sig mina vänner garanterat på att jag alltid skulle välja musik på fest, men sen släppte jag bara allt och bestämde mig för att en bra fest såklart går före pretto och att allas favoritlåtar räknas. Upptäckte förra helgen att jag tydligen kan texten till Säg mig var du står med Carola, det får jag väl tacka Annica för, tänker jag?

Jag vet att det finns de (hehe i alla fall en) som stör sig på att jag har viss coolhetshets (som Elsa och säkert min syrra skulle uttrycka det, även om jag är en extremt ocool person egentligen), men det är väl bara Hanna 15 år som drömde om att jobba på ZTV som finns kvar där inne antar jag?

👯

Återkommande vänproblem?

Seriöst: inget. En enda gång har jag blivit ovän med en vän så att vi slutade umgås, vi hade helt enkelt olika behov och önskemål av en vänskapsrelation.

👯

Typiskt för dig som vän?

Vill alltid hitta på saker och säger alltid ja, om jag inte behöver vara hemma med barnen eller har varit borta för mycket från dem. Jag är nästan alltid glad och tacksam. Inte så dömande. Umgås nästan bara med tjejer och tjejers killar. Och min man såklart, vi har väldigt roligt ihop när vi har roligt ihop. Men överlag: jag älskar kvinnor och är extremt glad att jag föddes in i systerskapet.

👯

När blir du sur?

Citat Sandra Beijer, kan skriva under på detta väldigt mycket:

”Blir extremt sällan sur för jag anser att idén med vänner är att ha människor runt omkring en som man ska må bra och ha kul med. Vänskapsbråk hör hemma i tonåren (med vissa undantag såklart).”

Ja, exakt så. En grej som jag lärt mig är att alltid stämma av med en vän så att man har samma förväntningar på en kväll. Sen kan man såklart alltid ändra sig av olika anledningar. Men om jag tänker att om jag vill vara hemma före midnatt är det bara dumt att låta min vän tro att vi ska festa halva natten. Och så vidare.

👯

Tråkigast med dina vänner?

Att jag inte kan träffa dem oftare, pga livet och geografiskt läge.

👯

Önskeegenskap som vän?

Jag vill att folk ska få en positiv association när mitt nummer dyker upp på deras display.

👯

Värsta sortens vän?

Nån som kräver exklusivitet, att det bara ska vara hon och jag.

👯

Bästa sortens vän?

De som finns där fast man inte hörs hela tiden. Är SÅ tacksam för det.

👯

Gemensamma drag för mina närmsta vänner?

Att de är varma, smarta och roliga. Att de känner mig och vet vem jag är och hur jag är men ändå tycker om mig. Att jag kan vara mig själv fullt ut med dem. Och även om de är väldigt olika sinsemellan har vi haft väldigt kul ihop på diverse dansgolv.

SÅ LÄSER NÅN VÄN DET HÄR OCH BA YEAH RIGHT om allt på listan och så har man självmedvetenhet 0.000001 på en skala????? 

Just nu i juni

Jag måste
… göra klart några jobbsaker jag borde ha gjort igår. Fast då kändes det viktigare att bara vabba. Och att sova middag med Arve som en liten sked i soffan.

En sak jag inte längre ”måste” är i alla fall att fixa med våra gröna växter. Jag och Arve planterade om yuccapalmerna i större krukor och bytte ut de trötta fikusarna mot kantdracenor. Fikusarna hade kanske hämtat sig, men en bra grej mamma har sagt en gång är att man kan se krukväxter som snittblommor. Att man har dem så länge de är fina och byter ut dem sen istället för att försöka hålla liv vid nån halvvissen växt. Martin ville visserligen ha monstera och de är ju fina, men mår väl inte toppen av direkt solljus. Jag vill bara ha lättskötta växter som klarar lite torka.

Vår bakgård är ganska lummig om sommaren.

Jag imponeras av

… alla som springer maraton idag, kan knappt föreställa mig hur vidrigt det skulle vara att springa två halvor direkt efter varandra.

Jag längtar efter

… att åka till Grekland. Jag längtar helt otroligt mycket. Jag har redan gjort en plan för hur dagarna ska se ut. Viktigast: när barnen är med i Bamseklubben ska jag (och mamma?) ligga på en solstol på stranden och läsa böcker.

Jag inspireras av

… sommar! Somriga recept, somrigt smink, semesterplaner. Allt känns så enkelt.

Jag drömmer om

… att Martin ska bli bra i ryggen (han har alltså ett svårt diskbråck som ska opereras).

Jag googlar på

… vilken sololja med spf som har den mest klassiska doften. Vill lukta kokos på semestern.

Jag är peppad på

… våra planer för sommaren. Att vara ledig med en treåring och en sexåring (föräldraskapet är enklare än nånsin, älskar när barn blir tre år) och att träffa vänner, grilla, bada, göra utflykter, åka till sommarstugan, fest. Den här tiden är nästan som bäst, när allt ligger framför en.

Listan kommer från Sandra Beijer/Niotillfem via Teknifik.

Om trötthet

Louise skriver om sömnbrist. Och jag vill tipsa om det här, som jag tycker är lugnande läsning

Det är kanske en klen tröst under perioder i livet när man sover fem timmar upphackat i fyrtio avsnitt. Men ändå.

Den mänskliga kroppen är en finurlig konstruktion som är bra på att hantera tillfälliga påfrestningar som exempelvis sömnbrist. Vi behöver inte (ännu en myt) ta igen förlorad sömn genom att sova fler timmar nästa natt utan kroppen tar igen sömnbristen genom en effektivare sömn och bättre sömnkvalitet nästkommande natt. Det är denna mekanism man kan använda för att träna sig till bättre sömneffektivitet och sömnkvalitet. Lite förenklat kan man säga att kroppen ”lär sig” hur mycket tid som finns disponibel för den sömn och återhämtning som den behöver och disponerar sömnen efter det. Lite tid i sängen ger bättre sömneffektivitet och kvalitet medan mycket tid i sängen ger lägre sömneffektivitet och sämre sömnkvalitet.

För vår familj passade det också bäst att inte avboka planer utan istället planera mera. Så att vi redan fredag kväll visste vad som skulle hända på lördag förmiddag. För att bara vara hemma när båda är trötta och lättirriterad och barnen vilda och stöket växer var det sämsta för oss. Mycket bättre att komma ut och träffa vänner eller gå på nåt museum och sen komma hem och ha fått lite nya intryck. Men det är såklart olika. 

Något som jag tänker måste vara gemensamt för ALLA familjer är väl i alla fall att det finaste som finns under såna här perioder är när ens partner ger en sömn. I vårt fall när han tog med barnen till affären eller lekparken och drog ut på det så jag fick vara ensam hemma och sova en stund i lugn och ro. Jag är ju värdelös på att sova om morgnarna. 

När Arve var liten köpte vi städning en gång i veckan (av två systrar som startat egen städfirma, rekommenderas varmt!). Det var extremt värdefullt att det var rent hemma när vi var så trötta. Och vi tänkte att det var billigare än skilsmässa. Ett värdelöst tips om man inte har de marginalerna ekonomiskt såklart…

Sömnen är min största anledning till att inte försöka få ett tredje barn. Jag vet faktiskt inte om vi skulle orka en sån period till… den där tröttheten när allt är lite dimmigt och det är svårt att tänka på annat. 

En liten lista

Det här är en lista jag hittade hos Emma

Tre saker du älskar:

1. När man får fredagskänsla. 

2. Löjromspizza. 

3. Att gå uppför stigen mot sommarstugan, känna lukten av tallskog och höra kluckandet från sjön. 

När grät du senast?

Jag kan inte minnas när jag senast grät, förutom tårar i ögonen när jag varit rörd. Eller när det blåser på morgonen. 

Tror inte det är odelat bra att sällan gråta. 

Vad skrattade du åt senast?

Åt Juni som hukade bakom den här gigantiska dockan, vinkade med dockans arm och ropade ”kom och köööööp”. Så läskigt. Vi är hos svärföräldrarna. 

Har du en bra hårdag?

Jag har inte tvättat håret sen i söndags och haft sovtofs varje dag sen dess. Det är inte direkt smutsigt, men långt ifrån en bra hårdag. Jag tror jag behöver klippa av ytterligare en bit faktiskt, det är så torrt i topparna. 

Säg något fint du funderar på?

Att mitt jobb är så otroligt bra och roligt just nu. Jag älskar att få förtroende att projektleda kampanjer, fria händer, stöd av min chef. Och att få jobba med härliga personer. 

Ditt livsmål?

Jag har inte så långa målsättningar som för hela livet, är mer på en 5-10-årsnivå. Fast om jag tänker på livsmål så känner jag väldigt starkt att jag borde ta bättre hand om kroppen. Börja styrketräna och sånt. 

Beskriv rummet du är i?

Vi är hos barnens farmor och farfar, i ett stort tvåplanshus byggt i början av nittonhundratalet. Stringhyllor och teak. 

Var vill du vara om sex år?

Hjälp, då har jag en tolvåring och en nioåring. Och är 43 år. Med tanke på hur snabbt det har gått sedan Juni föddes för sex år sen är vi väl snart där. Med tanke på hur tillfreds jag är som tvåbarnsmamma och hur obefintlig min längtan efter ett tredje barn är just nu så har vi nog ingen toddler. Om inte Martin väldigt gärna vill ha ett tredje. 

Jag vill bo i ett kedjehus med en liten tomt. Där jag kan ställa upp altandörren när jag kommer hem från jobbet. 

En sak du önskar dig?

Ett par badtofflor. 

Det senaste du åt?

Hembakat bröd med smör och ost. 

Hur blir din sommar i år?

Vi åker på semester tidigt. Sen jobbar vi till mitten av juli. Därefter är vi lediga och kommer vara i Värmland en hel del och ta en sväng till Dalarna. Nån mer utflykt kanske. Avsluta med Way Out West.

Vad gjorde du för exakt fem månader sedan?

13 november: Firade fars dag. Åt det här, fast i omvänd ordning. 


Kan du bjuda på någon teaser inför kommande blogginlägg?

Jag ska avslöja mitt spännande projekt. SKOJA! 

Vad är viktigt i ett förhållande?

Att båda sätter den andra personen före sig själv. Svårt, men viktigt. Förtroende och värme. 

Vad är viktiga egenskaper hos en partner?

Att han är en bra pappa. Jag fattade inte hur viktigt det var förrän vi fick barn. 

Det är också en fördel om han vet varifrån citatet ”det är spanska och betyder kratta” kommer. 

Vem kysste du senast?

Min man. Dock att det är alldeles för lite kyssar i livet. Häromdagen tänkte jag för övrigt på en grej jag undrade över som barn: hur det är för skådisar som hånglar på film.

Har du något onödigt du gör?

Öh JA. Ursäktar mig själv, till exempel. Jag tror det bottnar i att jag vill framstå som självmedveten men det lyckas nog inte så bra. 

Vad är det sämsta med denna vecka?

Jag var tvungen att ringa två jobbiga telefonsamtal. Det gick dock ganska bra. 

Vad ska du göra i höst?

Fortsätta ungefär som nu. 

Vad har du i ditt kylskåp?

Nån tub med hemorrojdkräm sen Arve föddes, tandblekningsmedel, flytande alvedon, batterier, Och en himla massa mat. Jag älskar när kylskåp är välfyllda men inte överfulla. Inget som blivit för gammalt eller luktar äckligt får finnas. Det måste finnas mjölk och smör. 

Klockan 5.20

Jag vaknade tidigt imorse. Sen låg jag och tänkte på följande tre ämnen:

1. Att jag måste ringa mina föräldrar (som ska vara barnvakt nästa helg) och förbereda dem på att Arves trotsperiod håller i sig. Det låser sig för honom när man till exempel ska iväg någonstans och då hjälper varken hot eller mutor. Han blir bara ledsen och ännu mer motvalls. Egentligen är han väldigt noga med att rätt ska vara rätt och så fort han kommer ur låsningen blir det bra. Men ändå, en smula utmanande är det. 

2. Juni fick ingen av de skolor vi sökt utan en tjugo minuter hemifrån. Och allt det här med skolstarten (som säkert blir jättebra!!) har dragit igång så många tankar i mitt huvud. Jag ska inte trötta ut er med detta, men att man till viss del skapar sina ungars barndom är lite stressande för mig. Vad som för mig som vuxen är ”nu bor vi här” blir ju barnens ”jag växte upp i … ” och så vidare. Det hela grundar sig såklart i att vi är så pass priviligerade att vi ens har tid att tänka på sånt här. Klockan fem på morgonen. 

3. Warszawa. Spontanitet i all ära, när jag åker nånstans vill jag gärna ha en plan att utgå ifrån. Jag har därför bokat restaurang för ena kvällen samt en klippning och en pedikyr på en salong nära hotellet. Vill se Kulturpalatset denna gång. Och gå i butiker med ung, polsk design. Plus gå tillbaka till en av restaurangerna vi var på senast. Eller äta på den där fina vinbaren? 

Efter en halvtimme vaknade Arve och vi gick upp och satte oss i soffan. Medan han drack välling och kollade på Barnkanalen kunde jag äntligen googla loss på olika saker. 

Nu är det eftermiddag. Jag och Arve har precis sovit middag medan Martin och Juni spelade Mix Max. Här leker barnen att A är barn och J mamma ”Du ska ha barnvakt ikväll för jag ska jobba länge. Men först läser vi några sagor.”

Ingen nämnd, ingen glömd 

Tack till alla kvinnor i mitt liv. Tack för att ni har visat mig era olika sidor: starka, sköra, ångestfyllda. Trötta, omtänksamma, fokuserade. Tack för att ni har lärt mig saker. Skjutsat mig på cykeln, funnits där, peppat. Hjälpt mig att få jobb, att löneförhandla och att komma hem när jag blivit full och stukat foten. 

Tack för att ni har dansat med mig halva nätterna, lagat mat till mig när jag haft en bebis i famnen dygnet runt, lyssnat på mitt gnäll. För att ni har lärt mig att stå på egna ben, att läsa böcker, att våga vara ensam. 

Tack för att ni har stått på min sida, bjudit in mig, hört av er. För att ni ordnade min möhippa, vågade säga ”nej, inte du också” när jag blev gravid och för att ni tappade upp ett fotbad till mig när jag var höggravid. 

Framför allt: tack för att jag har fått älta, diskutera, sortera tankarna. 

Jag är er evigt tacksam ❤️

Ett tredje barn!

Louise/Hej hej vardag listar för- och nackdelar med ett tredje barn. Och jag känner igen mig så himla mycket. I nackdelarna.

Bilden ovan lånade jag för övrigt på en sida för gratisbilder. 

Nu utgår jag från Louise rubriker som talar emot en trea:

1. Sömnbristen. Det är ganska stor risk att även bebis nummer tre skulle vara en sån som bara vill sova i famnen och som vaknar ofta på nätterna. Jag har ändå fixat det ganska bra med Juni och Arve. Men en tredje gång… nää jag tror jag nöjer mig här.

2. Relationen. Kanske viktigast av allt. Jag tror inte det vore bra för oss med en tredje krävande spädbarnsperiod, vi har ju knappt hunnit landa efter våra första sex år som småbarnsföräldrar. Vi vill så mycket, vi behöver få komma iväg på saker utan barn, både tillsammans och separat. Hur får man ens barnvakt till tre barn under sju år?

3. Mina barn. Jag behöver hinna se dem en och en. En vanlig söndag vill jag vara nån slags medhjälpare på Junis gympa, fast jag inte kan nåt om gymnastik, lägga pussel med Arve en lång stund och hinna ligga på soffan och läsa en bok för mig själv. Tänk om vi skulle få ett barn med en sjukdom eller ett handikapp som innebär att trean kommer att behöva all min tid och alla resurser. Sånt vet man ju aldrig.

4. Jobb. Om jag inte gillade att jobba skulle punkt 3 inte vara ett problem. Då skulle vi kunna bo på nåt billigt ställe och jag kunde jobba halvtid och få massor av tid med barnen. Men jag gillar att jobba och det är viktigt för mig att ha ett roligt arbete och jag trivs med att jobba heltid.

Dock att det bästa jag upplevt i livet är att få bli mamma. Jag tyckte om att vara gravid, kände mig vacker och liksom utvald. Så skämmigt att skriva utvald men antar att Beyonce känner likadant med tanke på hennes fotografering? Jag mår bra av att vara förälder och det får mig att känna mig stark, älskad, levande, viktig. Bebistiden har varit fantastisk. Och att få lära känna de två personerna är också positiva superlativ, varje dag. Jag älskar att vara deras mamma.

Jag är så hemskt glad (och tacksam!! det är ju ingen självklarhet att kunna bli gravid, föda ett levande barn) att jag fått uppleva två graviditeter, två bebisperioder. Men nu är jag nöjd.

I alla fall för nu, påminn mig om ett par år när jag känner att det är sista chansen om jag vill uppleva allt det där på nytt.

OBS att denna text är helt subjektiv. För min del får man ha noll, ett, två, tre, sju barn, bara det känns rätt för en själv. Och jag tycker absolut att Louise ska satsa på ett tredje. Inte minst för att jag tror det kan vara väldigt sorgligt, att släppa den tredje bebisen man aldrig fick. Och för att hon beskriver det där med kaoset väldigt bra. 

Nyårslöften som jag kanske håller, kanske inte

Mina nyårslöften (om man med löften menar typ… lösa mål) för 2017 är:

  • Att fortsätta vara bra på att ha egentid men oftare försöka få barnvakt och göra saker tillsammans med Martin. Det är så enkelt att boka in olika event på egen hand för då kan han ha barnen, men det känns också viktigt (och roligt!) att göra saker tillsammans.
  • Att börja svara på alla kommentarer som kommer till bloggen (dock: en del kräver ju inte precis något svar och när jag får många kommentarer är det ok att göra samlade svar).
  • Att fortsätta prioritera bokklubbsträffarna.
  • Att inte anmäla mig till nån halvmara. Möjligtvis kan jag istället försöka kapa några sekunder på milen, men det är sannerligen inget löfte.
  • Fortsätta dricka cola zero utan att skämmas. Jag är inte så glad i varken kaffe eller te och vet att läsk är på samma lista som rökning och fetma, (dvs skambelagt) men det tänker jag strunta i.
  • Vara snäll mot mig själv.

Angående att svara på alla kommentarer: har du nån fråga så kan detta inlägg vara en allmän frågestund? Bara shoot!

Och apropå shoot, detta klipp är väl ett av förra årets bättre.