On The Run II Tour

Internt inlägg för oss som ska på Beyonce och Jay Z på måndag.

Jag undrar om The Carters gjort om sin set list pga albumsläppet idag eller om den fortfarande kommer att se ut som i Cardiff?

Älskar att det är så mycket från Lemonade, det är Beyonces bästa tycker jag. Listan lånade jag från Wikipedia.

Nu ska jag lyssna hela veckan!

1 ”Holy Grail

2 ”Part II (On the Run)

3 ”’03 Bonnie & Clyde

4 ”Drunk in Love

5 ”Clique” / ”Diva

6 ”On to the Next One

7 ”FuckWithMeYouKnowIGotIt

8 ”Flawless” (remix) / ”Feeling Myself

9 ”Top Off

10 ”Naughty Girl” / ”Big Pimpin’

11 ”Run This Town

12 ”Baby Boy” / ” Mi Gente” / ”You Don’t Love Me (No, No, No)

13 ”Bam”

14 ”Hold Up” / ”Countdown

15 ”Sorry” / ”Me, Myself and I

16 ”99 Problems

17 ”Ring the Alarm” / ”Don’t Hurt Yourself

18 ”I Care

19 ”No Church in the Wild

20 ”Song Cry

21 ”Resentment

22 ”Family Feud” / ”Upgrade U

23 ”Niggas in Paris

24 ”Beach Is Better”

25 ”Formation

26 ”Run the World (Girls)

27 ”Public Service Announcement”

28 ”The Story of O.J.”

29 ”Déjà Vu” / ”Show Me What You Got

30 ”Crazy in Love

31 ”Freedom

32 ”U Don’t Know”

33 ”Perfect Duet” / ”Young Forever

Lykke Li – so sad so sexy

Jag tycker mycket om Lykke Lis nya album, särskild som helhet. Alla låtar hänger ihop så fint ”trots” alla olika fantastiska producenter, och jag vill lyssna från start till slut, ingen shuffle.

Extra fint att sista spåret, Utopia, känns som den avslutande spelningen på en festival, när luften blivit svalare, man känner ett lätt vemod och bara carpar de sista tonerna.

NEAR – Yung Lean och Cullbergabaletten

Det här är verkligen något av det jag ser mest fram emot under Way Out West:

Att låta två kreativa universum mötas resulterar alltid i något nytt och spännande. Luger och Way Out West letar alltid efter nya ingångar och sätt att presentera såväl musik som andra konstformer på, och inte minst mötet mellan dem. Därför har vi nu äran att meddela att uruppförandet tillika världspremiären av NEAR – en unik danskonsert skapad av Jonatan Leandoer Håstad / Yung Lean och koreografen Eleanor Bauer, som på scen framförs av 12 dansare i Cullbergbaletten – sker på Way Out West i sommar.

Gago make me lose my mind

Ni vet Party Up med DMX. Ja, den var såklart en favorit även bland mina vänner år 2000 och ganska långt framåt ärligt talat. Dock att jag ganska länge undrade vem Gago var.

Nåväl. Det här är i alla fall Gago på riktigt. Och när vi dansade loss till DMX på Berns terrass ikväll var cirkeln liksom sluten. Gago med ena ögonbrynet höjt, jag på höga klackar.

Ok jag kanske ljög om det sista.

Vad stort mitt huvud ser ut förresten…

En natt i Karlstad

Igår åkte jag från Göteborg direkt till Karlstad. Jag åt middag med Martin och sen gick jag till hotellrummet och vilade en stund. Arve var hos sin farmor och farfar, där även Martin skulle sova, och Juni bodde hos sin klasskompis för att inte missa skolan. 

Eftersom jag blev så himla gråtmild senast jag såg Frida Hyvönen tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag grinade lite på hotellrummet först. 

Jag gråter i princip aldrig. Och då menar jag typ två gånger om året. Men man kanske har lite gråt som behöver komma ut oftare än så? Och då är det ju jobbigt om det prompt ska ske på konsert. 

I alla fall. Jag lyssnade på jättesorglig musik och tänkte på sorgliga saker för att öppna kanalerna. Men jag såg bara mig själv utifrån, här ligger en extremt välmående västerländsk kvinna och försöker gråta? Kände sånt förakt och gav upp. 

Sen gick jag in för att duscha och sjöng med till Didos White Flag (ja det var Spotify som valt den) och då, DÅ, blev jag lite fuktig i ögonen, men det berodde nog mest på att jag sjöng så vackert. 

OBS jag kan inte sjunga, det är inte falskt eller nåt men jag har en fruktansvärt dålig sångröst nu för tiden. Annat var det när jag var yngre och sjöng i kör och klämde till med nåt solo här och där. Så när jag skriver att jag sjöng vackert var det menat förhållandevis. 

I alla fall så kom jag till teatern och träffade gamla kollegor jag inte träffat på länge och började nästan gråta av det. Man blir så tight med en del personer man jobbar med,  och sen tar det liksom bara slut. Såklart av naturliga skäl om man både byter jobb och flyttar. Men ändå. 

Konserten var otroligt stark. Och då har jag ändå sett samma upplägg två gånger i år. Denna var bäst. Härligt folk var det i publiken också, Karlstads bästa typ av personer. 

Karlstad visade sig överlag från sin bästa sida under mina ca 18 timmar på plats. Kolla flirtig älv. 

Efter en god natts sömn, andra natten ensam på hotellrum, hämtade jag Martin och Arve och såg Bamse. Arve ÄLSKADE föreställningen. Han  satt som ett tänt ljus hela tiden och har pratat så mycket om den efteråt. 

Vi åkte till Stockholm och hämtade Juni. Hade längtat så mycket efter henne allihop. 

Ändå skönt att jag var på nån ekivok klubb förra helgen för denna lördagskväll har jag städat och inget mer. Inte ens kollat på tv. 

Men nu ska jag sova. Godnatt! 

Föräldraskapet och vem jag är nu

Den 7 november spelar Princess Nokia på Kraken och jag har haffat två biljetter (tack för tips Paulina). Till dess lyssnar jag på henne här:

Älskar att jag har börjat lyssna på musik igen, alltså ofta och mycket. Under några år har jag snarare prioriterat tystnad, när det väl varit tyst. Och inte haft energi att ta till mig så mycket nytt.

Jag tänker en del på vem jag var innan jag fick barn och vem jag är nu. Och jag tycker seriöst att jag har kvar allt bra och roligt jag hade innan småbarnsåren. Men att jag är mer balanserad nu, vet vad jag vill, vem jag är. Såklart jag inte vet vem jag är till 100%, så deppigt om personlig utveckling avstannade vid 37 års ålder. Men ändå ett stort kliv sen jag var 30. Med detta menar jag absolut inte att just barnalstrandet är vad som landat mig, det har kanske lika mycket att göra med att åren går. Tankar runt ämnet?

PS. Relaterat till musiktips: nu har jag redan tjatat om The Blaze tre gånger, men jag vill inte att ni kommer om en månad och frågar varför ingen berättat om hur bra de är. 

Frida Hyvönen på Wermland Opera

Inlägg i samarbete med Rosell & Bergson

Den 29 september spelar Frida Hyvönen på Värmlandsoperan och jag ska såklart dit. Jag har sett henne live två gånger i år och hon är otroligt bra. Samt att alla låtarna är så starka.

Det finns biljetter kvar, här. Ses där!

(tänkte att det är bäst jag skriver att inlägget är i samarbete med min mans företag, eftersom jag ju indirekt kan ha ekonomisk vinning om det går bra)