En natt i Karlstad

Igår åkte jag från Göteborg direkt till Karlstad. Jag åt middag med Martin och sen gick jag till hotellrummet och vilade en stund. Arve var hos sin farmor och farfar, där även Martin skulle sova, och Juni bodde hos sin klasskompis för att inte missa skolan. 

Eftersom jag blev så himla gråtmild senast jag såg Frida Hyvönen tänkte jag att det kanske skulle hjälpa om jag grinade lite på hotellrummet först. 

Jag gråter i princip aldrig. Och då menar jag typ två gånger om året. Men man kanske har lite gråt som behöver komma ut oftare än så? Och då är det ju jobbigt om det prompt ska ske på konsert. 

I alla fall. Jag lyssnade på jättesorglig musik och tänkte på sorgliga saker för att öppna kanalerna. Men jag såg bara mig själv utifrån, här ligger en extremt välmående västerländsk kvinna och försöker gråta? Kände sånt förakt och gav upp. 

Sen gick jag in för att duscha och sjöng med till Didos White Flag (ja det var Spotify som valt den) och då, DÅ, blev jag lite fuktig i ögonen, men det berodde nog mest på att jag sjöng så vackert. 

OBS jag kan inte sjunga, det är inte falskt eller nåt men jag har en fruktansvärt dålig sångröst nu för tiden. Annat var det när jag var yngre och sjöng i kör och klämde till med nåt solo här och där. Så när jag skriver att jag sjöng vackert var det menat förhållandevis. 

I alla fall så kom jag till teatern och träffade gamla kollegor jag inte träffat på länge och började nästan gråta av det. Man blir så tight med en del personer man jobbar med,  och sen tar det liksom bara slut. Såklart av naturliga skäl om man både byter jobb och flyttar. Men ändå. 

Konserten var otroligt stark. Och då har jag ändå sett samma upplägg två gånger i år. Denna var bäst. Härligt folk var det i publiken också, Karlstads bästa typ av personer. 

Karlstad visade sig överlag från sin bästa sida under mina ca 18 timmar på plats. Kolla flirtig älv. 

Efter en god natts sömn, andra natten ensam på hotellrum, hämtade jag Martin och Arve och såg Bamse. Arve ÄLSKADE föreställningen. Han  satt som ett tänt ljus hela tiden och har pratat så mycket om den efteråt. 

Vi åkte till Stockholm och hämtade Juni. Hade längtat så mycket efter henne allihop. 

Ändå skönt att jag var på nån ekivok klubb förra helgen för denna lördagskväll har jag städat och inget mer. Inte ens kollat på tv. 

Men nu ska jag sova. Godnatt! 

Föräldraskapet och vem jag är nu

Den 7 november spelar Princess Nokia på Kraken och jag har haffat två biljetter (tack för tips Paulina). Till dess lyssnar jag på henne här:

Älskar att jag har börjat lyssna på musik igen, alltså ofta och mycket. Under några år har jag snarare prioriterat tystnad, när det väl varit tyst. Och inte haft energi att ta till mig så mycket nytt.

Jag tänker en del på vem jag var innan jag fick barn och vem jag är nu. Och jag tycker seriöst att jag har kvar allt bra och roligt jag hade innan småbarnsåren. Men att jag är mer balanserad nu, vet vad jag vill, vem jag är. Såklart jag inte vet vem jag är till 100%, så deppigt om personlig utveckling avstannade vid 37 års ålder. Men ändå ett stort kliv sen jag var 30. Med detta menar jag absolut inte att just barnalstrandet är vad som landat mig, det har kanske lika mycket att göra med att åren går. Tankar runt ämnet?

PS. Relaterat till musiktips: nu har jag redan tjatat om The Blaze tre gånger, men jag vill inte att ni kommer om en månad och frågar varför ingen berättat om hur bra de är. 

Frida Hyvönen på Wermland Opera

Inlägg i samarbete med Rosell & Bergson

Den 29 september spelar Frida Hyvönen på Värmlandsoperan och jag ska såklart dit. Jag har sett henne live två gånger i år och hon är otroligt bra. Samt att alla låtarna är så starka.

Det finns biljetter kvar, här. Ses där!

(tänkte att det är bäst jag skriver att inlägget är i samarbete med min mans företag, eftersom jag ju indirekt kan ha ekonomisk vinning om det går bra)

Frida Hyvönen

I fredags träffade jag Anna-Karin direkt efter jobbet. Vi gick till Vigårda och åt burgare och tog en drink på Grand Central innan det var dags för Frida Hyvönen på Vasateatern. 

Kvinnor och barn är det album jag lyssnade mest på förra året, det är idel starka låtar och de var ännu bättre live. Frida var spexig, divig, närvarande, avslappnad. En otroligt bra konsert. Såklart också ett stort plus för begåvade medmusiker: Linnea Olsson och Amanda Lindgren. 

Ja, vi stod längst framme vid scenen.

Denna konsertupplevelse blir svår att överträffa i år. 

Chris De Burgh

När jag åkte buss mellan jobb och pendel (pendlar ju två timmar om dagen – publikens applåder!) så spelades Lady in red på bussradion och jag kände bara den här låten är så vacker… och då gillar jag inte ens pardans. Nu lyssnar jag på repeat på svinhög volym. Hoppas inte lurarna läcker. 

Uppdaterat: det magiska gick definitivt över efter sju lyssningar. 

Man har inte roligare än man gör sig

Jag har ätit sån trevlig lunch (om man med trevlig menar skrikskratt och allmänt härlig) på Smörgåsbaren med Malin, Marcus och Karin. Och Martin såklart! 

När vi kom tillbaka till Rubinen var det ca världens bästa dagsfest där och jag bara ”gå upp du, jag stannar och dansar lite” och så fick jag dansa till Wannabe, Halo och Mat, kvinnor, bira, weed. Ja, jag var ensam. Men som rubriken säger.

Till Way out west!

Nu ska jag ta tåget till Göteborg. Martin åkte redan igår och jag är så peppad på denna helg. Jag har färgat håren och ögonbrynen och till och med sovit en natt med tandblekning i skena. Nu säger jag hej från pendeln! 


Jag är ett stort fan av god framförhållning så jag myser så mycket åt att Martin bokade tågbiljetter i supergod tid. Vi åker första klass för nästan ingenting. Synd bara att jag inte känner igen så många musiker, jag som älskar såna spaningar. Igår åkte Martin i samma kupé som Zara Larsson och HENNE hade jag dock känt igen, en sån stjärna. 

Jag har ett pensionärsrinn i högra ögat (mycket irriterande) och är glad att jag inte målade nån dramatisk eyeliner, håller på och duttar med en servett för att undvika tårflöde. Men i övrigt känner jag mig på topp. 

Vi ska bo på Scandic Rubinen, jag känner mig nästan lite stammis där. Men det är alltid bra. Extra härligt att det är Nöjesguidens hotell under festivalen.

Räkna med intensiv festivalblogg!