26 favoritpoddar

Fredrik Wass listar sina 26 favoritpoddar. Vilka är dina?

Själv ska jag testa Högstadiepodden. Inte minst eftersom det senaste jag skrattade högt åt var när Martin berättade om att han träffat en gammal klasskompis, en numera väldigt väl sammansatt person, som han hade lite andra minnen av. Hans starkaste var väl typ en kille som åkte skidor en hel friluftsdag utan vantar, eftersom han hade glömt dem hemma. Och som kom till första hockeyträningen (och körde hela passet!) med två vänsterskridskor eftersom hans pappa hade handlat på loppis och inte märkt att han fått två av samma.

Högstadieminnen, ändå bland det roligaste.

En löptur med hare

Efter halvmaran tänkte jag vila från löpningen i två veckor. Det blev prick en månad. Men ikväll lämnade vi två glada barn på MiniSats. Martin tränade i gymmet och jag gick ut och sprang knappt 5 km på en stor grusplan: långsammare på långsidorna och snabbare på kortsidorna. Jag hade hela tiden sällskap av två stora, fina harar som satt och åt gräs vid kanten av planen och jag lyssnade på en podd (Säker stil, jag är en otrogen poddlyssnare och väljer utifrån rubrikerna). Det var ganska trevligt. 

Nu ska vi se det sista avsnittet av Happy Valley. Och sen ska jag läsa Flickorna tills jag somnar. 

De dödas röster

Hos Bokhora läser jag Johanna K om De dödas röster och blir väldigt sugen på att lyssna. Så här skriver hon (bland annat) i inlägget:

De dödas röster” är en thrillerpodd från Sveriges radio. Varje avsnitt är strax under tretti minuter – jag älskar den längden.

I ”De dödas röster” träffar vi Emma Nylander som gör en dokumentär om ett mord som skedde i Täby för tjugo år sedan. Ingen greps och dömdes för mordet även om många var överens om att det måste ha varit den mördade Jessica Lundhs hemlige pojkvän som var skyldig. Emma Nylander var Jessica Lundhs bästis och i dokumentärserien (som alltså är fiktiv) träffar Emma sitt gamla kompisgäng och försöker reda ut vad som egentligen hände. Ett klassiskt upplägg, men i en spännande form.

På pendeln, i soffan, i sängen

Apropå En varg söker sin pod. Jag hinner inte lyssna på alla poddar jag vill, men just den missar jag aldrig.

Förra veckan funderade jag, helt seriöst, på hur jag ska prioritera vad jag vill läsa, lyssna på och se. Det är så mycket! Så här är i alla fall min priolista just nu:

  • Läsa ut bokklubbsboken Beckomberga
  • Se Mammon som vi missade igår och se klart andra säsongen av True Detective
  • Lyssna på Angel Haze
  • Lyssna på HanaPees senaste podavsnitt

Sen skulle jag vilja att det på ett väldigt enkelt sätt gick att se Kardashians i mobilen, men det verkar inte så. När jag lagt mig ser jag på Seinfeld, orkar ca ett halvt avsnitt per kväll innan jag somnar. Sån trygghet plus är tokig i Elaine.  

 

En varg söker sin pod

I senaste avsnittet av podden berättar Caroline Ringskog Ferrada-Noli om när hon skulle anställa en manlig redaktör. Han berättade att hans fru precis fått en befordran och att han lovat att ta allt föräldraansvar, dvs, lämna, hämta och lägga barnen. Om hon fortfarande ville anställa honom under de premisserna skulle han vara intresserad.

Det här ger mig så många tankar. För det första är det himla fint att under en period sätta sin egen karriär lite åt sidan för att låta ens partner ta plats. Men hur många kvinnor är det inte som gör det hela tiden? Som går ner i tid för att hämta och lämna och lägger barnen när mannen är på innebandyträning. Dock skulle det nog inte uppfattas som lika positivt om en kvinna sa på samma sätt som den manliga redaktören gjorde, till en potentiell arbetsgivare…

Om den här mannen tänker jag att han är så trygg i sin yrkesroll och som person att han kan kliva fram som förälder under en period. Oerhört attraktivt i mina ögon. För även om det är orättvist att män får kredd för att göra sånt som kvinnor gör, hela tiden, tycker jag ändå att det är fint att lyfta såna exempel. Heja okända redaktörsman!