Det här med musik och låttexter

Jag letade i mitt gamla bloggarkiv (2008-2015) för att hitta en bild på när jag hade page, i syfte att visa mamma hur fult det var (hon tycker att jag ska klippa mig i en sån där till-axlarna-page men jag minns bara hur jag fick hålla på med plattång varje morgon och föredrar att kunna göra en knut) och hittade detta:

Inlägg från 2008:

Jag läser om Idol och att Alice dedikerade Kelly Clarksons “Because of you” till sin familj?

Men alltså, texten:
I will not make the same mistakes that you did
I will not let myself cause my heart so much misery
I will not break the way you did
You fell so hard
I’ve learned the hard way, to never let it get that far osv..

Inte konstigt att hennes mamma såg gråtfärdig ut.

På fest! 

Hurra, idag hade jag, för första gången på extremt länge, gott om tid när jag gjorde mig iordning inför en festkväll. Jag hade visserligen glömt sminkväskan, innehållande ca allt smink, i Karlstad men köpte nytt så det var lugnt. 

Återkommer imorgon till vad jag köpte för smink. Närå men…

Ok, kanske eventuellt. Det var i alla fall budget på H&M. 

Jag är i alla fall på fest och så glad över det. Och hann som sagt göra mig iordning. Satte först upp håret i en knut. Eller satte upp och satte upp. Hade samma knut som igår och som jag sovit med. Men sen ångrade jag mig och tog en till dusch och tvättade håret. När hände ens det sen man fick barn? Eller ens någonsin för den delen. Men nu hann jag!

Satte på lösfrallor och allt. Så deppig tanke men har inte haft lösa ögonfransar på så länge att jag tänkte att jag kanske blivit för gammal för det. Inte till åren SÅKLART men huden runt ögonen ändrad ju osv. Sån här snyggt spetsig haka fick jag när jag gick. 

Jaja, nu är jag i alla fall på svinbra fest med detta härliga gäng och känner mig lyckligt lottad. 

Så: Maria, Charlotte, Linn, Catharina och Marthe…?

Jag fick en kontaktförfrågan på LinkedIn som var mer som en kontaktannons än nån söka jobb-grej… Fnissade högt när jag såg att vi hade åtta gemensamma kontakter, alla kvinnor. Konstigt nog tackade jag ändå nej till vidare kontakt med denna Varma Mogna och Stiliga man. Gud, brottas verbalt och fysiskt…
Skärmklipp

Man har inte roligare än man gör sig

Jag har ätit sån trevlig lunch (om man med trevlig menar skrikskratt och allmänt härlig) på Smörgåsbaren med Malin, Marcus och Karin. Och Martin såklart! 

När vi kom tillbaka till Rubinen var det ca världens bästa dagsfest där och jag bara ”gå upp du, jag stannar och dansar lite” och så fick jag dansa till Wannabe, Halo och Mat, kvinnor, bira, weed. Ja, jag var ensam. Men som rubriken säger.

Saker jag älskar 

1. När nån tycker att jag är rolig. Ofta känner jag mig så tråkig och liksom allvarlig, diskussionsbenägen eller stressad med surmunnen™ av nån anledning. Så när nån skrattar åt ett dåligt skämt eller tycker att jag är rolig i bloggen blir jag så pass glad. 

2. När nån skickar sms som detta jag fick igår: ”En i Olika Personer är/var ihop med Little Jinder? 🤔 De är hos Parneviks på TV3 nu”. Sånt spekulativt om gemensamma intressepersoner alltså. Om jag kollar på Parneviks idag? Jajemen! Hallå, det är jättegulligt tydligen. Grinade nästan på bussen redan efter ca fyra minuter.  

 
Här gråter alltså hela familjen eftersom de lämnat av de äldsta två (av fyra) barnen som ska börja plugga på annan ort. 

Saker jag skrattat åt idag

Skärmklipp
Jag känner inte Stefan Olsson eller de som tagit bilderna, men partiledardebatten har alltså fått textningen från ett annat program.

1934325_10153354431827965_8033415362286472791_n1929972_10153354431852965_7146090698061424144_n941008_10153354431922965_8424732798044544577_n

Det andra roliga är Odds text om när han var med i uttagningen till Mästerkocken. Alltså jag kan liksom leva mig in i det här, skrattar faktiskt mera med än åt honom. Han är så nervös och lite dåligt förberedd och allt blir fel. Läs hela inlägget här, jag skrattar så jag gråter… Jag vill bara åka hem till bästa kompisar (ni vet vilka ni är) och kolla på avsnittet samtidigt som vi läser den här texten och dö av skratt (och ha mysbralla och äta tacos).

Köttbullarna gjorde jag dagen innan i en sats om 500 färs, idag kanske 50. Dagen innan hade jag gul lök eftersom köttbullar kräver stark löksmak. Denna dag hade jag schalottenlök, alltså vad händer. Varför hade jag ens med mig en sån!? Jag har aldrig nånsin lagat köttbullar så. Och heller aldrig på 50 gram färs, dvs jag hade sjukt dålig känsla för hur mycket jag skulle våga krydda och salta. Och framförallt! Jag hade noll känsla för hur långsam en elspis är. Jag fick inte till den och bullarna blev som mest brynta. Inte stekta.

Hursomhelst, dags att gå in till juryn. På en gång får jag en sträng blick av Marcus, och då hör jag mig själv tjoa ”Tjenixen” eller något annat märkligt ord. Och han viker inte blicken. Han är hård som sten och lät mig faktiskt hänga när jag sträckte fram handen. Nu är det fullständig panik i skallen på mig. Jag kan varken höra eller se längre.

Väl på plats framför juryn går min mun i ett. Alltså jag hör mig själv säga den ena konstiga saken efter sen andra. Och mina planerade roligheter som jag tyckte då föll platta som pannkakor. Som exempel hade jag tänkt fråga Leif om han ville ha ett klassiskt tråkigt upplägg eller ett modernt sådant. I min tanke så var jag säker på att han skulle be om ett modernt och då skulle jag kontra med ”Vet du Leif, då blire ett torn”. När jag skriver det så förstår jag inte humorn. Alls.