Man har inte roligare än man gör sig

Jag har ätit sån trevlig lunch (om man med trevlig menar skrikskratt och allmänt härlig) på Smörgåsbaren med Malin, Marcus och Karin. Och Martin såklart! 

När vi kom tillbaka till Rubinen var det ca världens bästa dagsfest där och jag bara ”gå upp du, jag stannar och dansar lite” och så fick jag dansa till Wannabe, Halo och Mat, kvinnor, bira, weed. Ja, jag var ensam. Men som rubriken säger.

Saker jag älskar 

1. När nån tycker att jag är rolig. Ofta känner jag mig så tråkig och liksom allvarlig, diskussionsbenägen eller stressad med surmunnen™ av nån anledning. Så när nån skrattar åt ett dåligt skämt eller tycker att jag är rolig i bloggen blir jag så pass glad. 

2. När nån skickar sms som detta jag fick igår: ”En i Olika Personer är/var ihop med Little Jinder? 🤔 De är hos Parneviks på TV3 nu”. Sånt spekulativt om gemensamma intressepersoner alltså. Om jag kollar på Parneviks idag? Jajemen! Hallå, det är jättegulligt tydligen. Grinade nästan på bussen redan efter ca fyra minuter.  

 
Här gråter alltså hela familjen eftersom de lämnat av de äldsta två (av fyra) barnen som ska börja plugga på annan ort. 

Saker jag skrattat åt idag

Skärmklipp
Jag känner inte Stefan Olsson eller de som tagit bilderna, men partiledardebatten har alltså fått textningen från ett annat program.

1934325_10153354431827965_8033415362286472791_n1929972_10153354431852965_7146090698061424144_n941008_10153354431922965_8424732798044544577_n

Det andra roliga är Odds text om när han var med i uttagningen till Mästerkocken. Alltså jag kan liksom leva mig in i det här, skrattar faktiskt mera med än åt honom. Han är så nervös och lite dåligt förberedd och allt blir fel. Läs hela inlägget här, jag skrattar så jag gråter… Jag vill bara åka hem till bästa kompisar (ni vet vilka ni är) och kolla på avsnittet samtidigt som vi läser den här texten och dö av skratt (och ha mysbralla och äta tacos).

Köttbullarna gjorde jag dagen innan i en sats om 500 färs, idag kanske 50. Dagen innan hade jag gul lök eftersom köttbullar kräver stark löksmak. Denna dag hade jag schalottenlök, alltså vad händer. Varför hade jag ens med mig en sån!? Jag har aldrig nånsin lagat köttbullar så. Och heller aldrig på 50 gram färs, dvs jag hade sjukt dålig känsla för hur mycket jag skulle våga krydda och salta. Och framförallt! Jag hade noll känsla för hur långsam en elspis är. Jag fick inte till den och bullarna blev som mest brynta. Inte stekta.

Hursomhelst, dags att gå in till juryn. På en gång får jag en sträng blick av Marcus, och då hör jag mig själv tjoa ”Tjenixen” eller något annat märkligt ord. Och han viker inte blicken. Han är hård som sten och lät mig faktiskt hänga när jag sträckte fram handen. Nu är det fullständig panik i skallen på mig. Jag kan varken höra eller se längre.

Väl på plats framför juryn går min mun i ett. Alltså jag hör mig själv säga den ena konstiga saken efter sen andra. Och mina planerade roligheter som jag tyckte då föll platta som pannkakor. Som exempel hade jag tänkt fråga Leif om han ville ha ett klassiskt tråkigt upplägg eller ett modernt sådant. I min tanke så var jag säker på att han skulle be om ett modernt och då skulle jag kontra med ”Vet du Leif, då blire ett torn”. När jag skriver det så förstår jag inte humorn. Alls.