Inomhus med persienner

Här ligger jag och Arve. Martin är i köket och gör sitt livs första smörgåstårta och Juni pysslar i sitt rum. Ute är det soligt och blå himmel men vi har redan varit i badhuset och senare ska Juni på kalas och efter det ska hela familjen till Anna, Patrik och Vega på middag. Så denna vila är välbehövlig.

Igår lämnade vi av Juni på cheerleadingen och sen åkte jag och Arve till Tyresta. Vi klappade lamm och hundar på bondgården och såg en citronfjäril. Tyresta är verkligen ett favoritställe för mig.

Sen hämtade vi Juni.

Och plockade upp Martin som fått sovmorgon.

Vi tänkte åka till Rosendal och äta lunch. På vägen dit höll alla fyra på att mörda varandra i bilen, framför allt den yngsta familjemedlemmen tappade det helt. Och när vi kom fram och hade letat parkering i en kvart och köpt p-biljett var det ca en timmes kö till serveringen.

Då åkte vi istället till favoritstället Torpet i Orhem.

I säng kl 20 prick

Igår glömde jag mina nycklar och upptäckte det inte förrän jag kommit hem och var utelåst. Martin hade fest på jobbet och skulle inte komma förrän sent så det var bara att åka till hans jobb och hämta nyckel. När jag var på väg för att hämta barnen och dra med dem till Odenplan tur och retur så ringde Junis kompis mamma och frågade om hon skulle ta med barnen till parkleken. Så extremt gulligt och väldigt skönt. Nästan tre timmar efter att jag lämnat jobbet kom vi hem.

När jag fixat middag och lagt barnen förberedde jag en workshop jag skulle hålla i på jobbet, och bakade Elsa Billgrens kaka fast med lite saffran också (den blev ärligt talat inte så god). Vi skulle planera julkampanj så det kändes kul att fixa julfika (glögg, pepparkakor etc) och ett julmusikquiz.

Vips var det midnatt och Martin kom hem och smakade på mina nybakade frallor och vi pratade en stund innan det var hög tid för läggdags.

Ikväll är jag så trött att jag redan har lagt mig. Ska seriöst sova nu, det kommer inte bli några problem.

Imorgon kommer barnbidraget och jag ska placera pengarna i fonder till barnen köpa ett par jättefina skor från Blankens (återkommer om dem imorgon) och kolla om den här skjortan finns i butik.

En bättre morgon

Jag och Arve vaknade före alarmet och Martin var redan vaken sen länge. Vi hann småprata och gosa och väcka Juni försiktigt. Alla var på gott humör.

Jag skulle till Berns på konferens och mötte kanske fyrtio hästar vid Kungsträdgården. Massor av hovar som klapprade mot asfalten, pigga öron. Solen sken och jag hade bara fötter i skorna utan att frysa det minsta.

Nä, det var alldeles lagom.

AFTE

Jag har förkylningsblåsor i munnen och jag fattar inte hur det kan försämra livskvalitén med typ 30%, men det gör det verkligen. Särskilt den största av dem, jag kan knappt äta, sluddrar när jag pratar. Usch vad ont. Det som hjälper bäst är att fylla den sidan av munnen med barnens flytande alvedon och sen spotta ut.

(Jag har köpt zendium och testat nån gel från apoteket som ej funkade.)

I övrigt är det härligt. Vår ute. Tillbringade förmiddagen vid Tyresta.

Men tyst nu era grodor!

(Slänger in det här först: Tack för era fina kommentarer om vägen till karriären! Så kul att läsa.)

Nu är det sent på kvällen. Vi lämnade Nkingasjukhuset idag och åkte sex timmar till Mwanza. Här ska vi bo en natt på ett ganska fint hotell vid Victoriasjön (det kostar som ett halvt rum på Scandic) eftersom vi behöver åka till flygplatsen imorgon bitti.

Det var lite vemodigt att säga hejdå till ledningen på sjukhuset och till fantastiska Maggan Edin som har bott och jobbat där till och från i mer än halva sitt liv. Vilket gäng de är och vilken skillnad de gör!

Jag hade till och med nästan vant mig vid att borsta tänderna med fem spindlar i badrummet och sov gott fast hyenorna lät på fältet utanför.

Och jag har fått träffa så många människor jag aldrig kommer att glömma.

Tjejen i gult heter Susan och är 21 år. Både första och andra gången hon var gravid födde hon hemma. Men eftersom bebisarna föddes för tidigt båda gångerna kunde de inte rädda dem i hemmiljö. Susan har tvingats begrava två nyfödda.

När hon blev gravid en tredje gång tog hennes mamma med henne till sjukhuset för att få hjälp att rädda livet på bebisen, om hon skulle föda för tidigt igen. Och nu gick allt bra.

En stolt (och ung!) mormor håller sitt barnbarn, som ännu inte har fått något namn.

Nu ska jag sova under mitt trygga myggnät. Det är ett otroligt liv på de stora grodorna i dammen utanför, de piper faktiskt extremt högt. Hoppas de också ska sova snart. Regner öser ned, det är regnperiod här.

Den här fina ödlan såg jag idag.

Hälsningar från Victoriasjön.

Hemlängtan

Nu längtar jag ihjäl mig efter min familj. Ser fram emot vardag: gå till jobbet, komma hem och äta middag ihop, lägga barn, umgås med Martin. Tre nätter kvar innan jag är hemma igen.

Det är en fantastisk resa jag är på, en ynnest att få uppleva allt detta såklart. Att få träffa otroliga människor.

Den här kvinnan till exempel, som födde sin bebis vid vägkanten, stoppade moderkakan i en plastpåse och bar bebisen till sjukhuset för att undersökas. Promenaden tog två timmar.

Nu måste jag gå och äta middag och jag har inget wifi. Men godnatt och hörs snart igen.

Mwanza

Jag är så tacksam för myggnät. Det bor nämligen en mellanstor ödla i mitt rum.

Här sitter den i taket och väntar på att trilla ned i min säng. Men då skyddar myggnätet! Och ödlan (en gecko) skyddar mig mot insekter.

Det har ösregnat hela natten. Hoppas vägarna är ok att köra idag eftersom vi ska åka ca sex timmar i bil.

Mina medresenärer är toppen och nu ser jag fram emot en omelett till frukost.

Hej från flygplatsen i Dar

Det var en svängig landning när vi kom hit från Addis och planet sicksackade mellan åskmoln. Under tiden visades en film på en mus, en skallerorm och en mullvad. Kände lite skräck för att planet skulle störta och så var det sista jag såg i livet en äcklig mullvad som grävde upp en mask och tuggade i sig.

Nu väntar vi ganska länge på att få checka in för dagens sista flight, med Precision Air till Mwanza. Men det är bra wifi och jag sitter i en helt ok stol och klagar ej. Har lånat ut två av tre powerbanks och känner mig som en proffsig reseledare.

Ett otroligt påsklov i Branäs

Förlåt för att jag ställde en fråga i bloggen utan att besvara era fina kommentarer! Jag gör det snart men det har varit ”lite mycket”.

Jaja. Prio den senaste veckan har i alla fall varit följande:

1. Att vara en bra och närvarande mamma mellan jobbresorna. Låta bli telefonen när barnen är med.

2. Att blogga om vistelsen i Branäs som var HELT otroligt fin (läs mer på Branäsbloggen, är sån självutnämnd ambassadör för Branäs och Kungsberget nu!) när barnen somnat.

3. Att jobba undan en del inför kampanjer och kommande resa utan att barnen skulle behöva märka av det.

Nåväl, det gick bra. Jag känner mig i fas med jobbet och att blogga om Branäs gjorde inte precis ont pga UNDERBART ställe, men det blev inte så mycket tid över för denna lilla blogg.

Jag har förresten fyllt 38 år också!

Ok nu några rader och många bilder om skidsemestern:

Att bo i Ski Lodge mitt i backen (lakan, handdukar, slutstädning ingick, vi köpte till frukost – så lyxigt) och åka skidor i strålande solsken var verkligen som balsam för själen.

Ja, ni ser själva, bilderna nedan ljuger ej.

Extremt barnvänligt var det dessutom, supergulliga liftvärdar överallt, gratis varm saft i backarna, lekrum i alla restauranger, barnpassning som barnen själva önskade att få vara med på, slalomtävling där alla var vinnare och ett tiotal andra aktiviteter.

På bilden nedan är barnen i lekrum/barnpassning en timme och jag och Martin åker själva. Sån lyx!

Anläggningen har blivit enorm i jämförelse med när jag var där senast, jag hann inte ens prova alla nedfarter (och då räknar jag inte ens de svarta pga feg) och det är så smidigt med gondolen till toppen.

Här bodde vi:

Glad tjej som gick i skidskola med sex andra mammor. Det var sån bra investering, värt varje öre att bara fokusera på sig själv och sin skidåkning 1,5 timme om dagen.

Ja ja barnen gnällde väl ibland också, men mest var det faktiskt solsken inne och ute.

Jag var bara hemma en natt mellan Sydafrika-Karlstad-Branäs. Och sen kom vi hem igen igår och tvättade ca sex maskiner. Imorgon åker jag till Tanzania. Mina föräldrar ska vara barnvakt en av nätterna jag är borta så nu ska jag återgå till hysteriskt städande, packande, letande efter adapter osv.

Glad helg alla fina!

Nu med sjuåring

Nu är jag tillbaka! Jag har kommit hem från Sydafrika och firat Junis sjuårsdag, åkt till Karlstad/Hammarö/Edsviken (barnens farmor och farfar) och gått i påskparaden med Juni och sovit middag medan Juni och Arve gått påskkärring och firat påskafton med middag där min ursprungsfamilj + resp. anslöt.

Illustrerar detta med

1. Skoghalls bruk i solnedgång, jag och Arve var på kvällspromenad och kastade några stenar i Vänern.

2. Förhoppningen om att få hålla hennes hand i några år till, bästa som finns.

3. Joséphines morotskakstårta. Lika god som fin!

I brist på inspiration…

…postar jag de fem äldsta bilderna som finns i min telefon, de är tydligen från 2010.

Här är jag på champagnefest hos Charlotte. Man kan säga att bubblorna steg mig åt huvudet den kvällen. Men det var ju bra att jag passade på för sen blev jag gravid.

Med Monster på hemliga stranden. Jag minns exakt hur varje cm på hans lilla kropp känns att klappa.

3 juli 2010. Var tvungen att läsa tillbaka i gamla bloggen för att hitta info om denna bild. Jag är tydligen ensam hemma och dricker en dagens innan jag cyklar till Båten och spelar skivor. Tidigare på dagen har jag och Martin varit i Arvika, på agilitytävling. Älskade att hålla på med agility.

Jag vet inte var detta är, men sommar i Värmland i alla fall. Så många ”naturfoton” jag tagit på diverse hundpromenader.

Här är jag och Martin vid sommarstugan i Glava. Min bästa plats.

Behöver en vilodag efter helgen?

I fredags var jag ute och åt med mina föräldrar och syrran och sen på Sven-Ingvars på Rival. (#TeamVärmland) Tyckte Oscar gjorde det så himla bra! Det var en mysig kväll.

I lördags hade Juni cheerleading på förmiddagen. Sen åkte hela familjen till stan och åt lunch med mina föräldrar och Sara&Johan. Och sen gick vi på stan i timmar. Det var längesen jag strosade i city, vi hade inga tider att passa och det var mysigt att umgås med mina föräldrar, Barnen fick köra Briotåg på NK i en evighet och äta korv med bröd till mellis. Vi köpte marsipanägg och avslutade med ett glas på Rival, innan det var dags att åka hem. Jag somnade strax efter ungarna, definitivt före kl 21.

Idag var det först sjuårskalas. Sen hade Juni uppvisning med cheerleadingen och jag fick gåshud och lite tårar i ögonen. Först åt att Juni kämpade på så bra fast hon inte lärt sig hjula än, att hon vågade uppträda för en stor publik och var duktig som topp, eller vad det kallas. Men mest pga alla småtjejer som litar 100% på varandra och är så starka och modiga. Arve satt och tittade på i 3,5 timme utan att klaga. När de värmde upp fick han spela på plattan, men sen var han med och hejade. Och efteråt sprang han fram till Juni, kramade henne och ropade ”du ska alltid vara min syster!” Så stolt var han.

Min unge uppe till höger.

Och ett gäng något äldre tjejer.

Överst på min att göra-lista inför kommande vecka står att kolla om jag behöver internationella körkort för att köra hyrbil i Sydafrika. Veckan kommer gå snabbt och det är mycket jag ska fixa innan resan på lördag. Bäst att duna in nu.

Zzzzz.

Om äventyr och sjukhus

Det är lördag morgon och jag vaknade alldeles för tidigt. Kände mig bakis fast jag bara drack ett litet glas vin igår, före klockan 18. Kanske berodde det bara på att jag hade lite ont i magen. Vad dumt det är med magont, min kropp blandar alltid ihop det med nervositet/lätt ångest. Vad är hönan och ägget?

Om en vecka ska jag åka till Sydafrika i jobbet. Sen är jag hemma en vecka och sen ska jag till Tanzania, till ett sjukhus mitt ute i ingenstans. Men det finns i alla fall med i Google maps.

Barnen kommer inte tycka att det är kul. De tycker alltid det är jobbigt när jag eller Martin är borta men de är mer vana att han är på jobb nån natt här och där.

Men förutom att det känns jobbigt att lämna barnen ska det förstås bli spännande med resorna. Och jag är ledig dagarna emellan (pga påsk) så det är ändå ett bra upplägg. Och det är verkligen en ynnest att få förtroendet.

Kanske kände mig bakis för att jag bara sovit fem timmar? Ser fram emot sommartid, Arve vaknar så tidigt om morgnarna nu.

Ok, vi hörs senare.

Nu blir det dagbok

Igår hade Arve kalas och trots att vi begränsat antal kompisar kraftigt blev det ändå nio barn plus honom.

När Juni fyller år, om några veckor, vill hon bjuda ca 25. Hennes ”klass” i skolan är egentligen en av två grupper som hör till samma förskoleklass. De går på samma fritids och har klassrummen intill varandra. Hon vill bjuda alla tjejer så att ingen känner sig utanför. Och några av pojkarna, de hon leker mycket med och som hon redan varit på kalas hos. Och så några kompisar till, som hon träffar ofta utanför skolan. Det är lätt att hålla nere antalet i teorin, tycker jag. Svårare om man riskerar att ett barn blir ledset.

När vi kom hem var det tio minuter till mellostart och Juni hade redan ätit pannkakor så jag micrade köttbullar till Arve och gjorde min bästa snabbmat till mig själv. De där dyra små tomaterna på kvist som finns på Ica, älskar dem.

Idag behövde jag åka till Mall of Scandinavia för att hämta en resväska som varit på lagning. Då passade vi på att gå på bio och se Coco. Den var jättefin! Båda barnen tyckte mycket om den. Sen fick de gå på Disney Store och Toys R Us och drömma om prylar de vill ha.

Själv provade jag glasögon och bestämde mig direkt för första bästa par. Ja, man får föreställa sig minus larmet och med ej reflekterande glas. Tror dessa kan bli ok? Jag är ingen glasögonperson som är snyggare med än utan brillor. Men är man en glajorm så är man.

Nu är Martin och Juni på simskola och Arve somnade för natten kl 17.40. Jag ska sätta en deg och röja lite här hemma.

Gud vad folk dör förresten! Bara sen igår har jag sett att bekanta skrivit (på Facebook) om två personer runt 40 som precis har dött. Oberoende av varandra, men båda föräldrar till småbarn och med halva livet kvar framför sig.

Varje kväll när jag kryper ned mellan barnen känner jag tacksamhet över att de är friska. Och för att jag får leva och se dem växa upp. Och för att jag får somna utan ångest över att någon i familjen är allvarligt sjuk. Vilken sekund som helst kan den där vardagen man tar för givet ändras. Hu.

En räkpaj

Jag och Juni var i Karlstad under helgen. Vi kom fram i fredags kväll och tåget hem gick redan på söndag morgon. Men vi hann ändå träffa Jessica, familjen Bergqvist, gå på Majs sjuårskalas och äta middag hos Nolin/Bergson. Och så bodde vi hos mina föräldrar och hade det lyxigt.

Nolin hade gjort en otroligt god räkpaj så igår kväll härmade jag den och gjorde dessutom en liknande dressing (med vinäger, dijon och honung) som jag fick hos dem. Det blev typ 5 matlådor med sallad till. Perfekt eftersom Martin åkte till Las Vegas på jobb idag.

Idag när jag hetsade till bussen kändes det nästan som vår. Det är långt kvar, såklart. Men det var fortfarande så här ljust 15.30.