Hemlängtan

Nu längtar jag ihjäl mig efter min familj. Ser fram emot vardag: gå till jobbet, komma hem och äta middag ihop, lägga barn, umgås med Martin. Tre nätter kvar innan jag är hemma igen.

Det är en fantastisk resa jag är på, en ynnest att få uppleva allt detta såklart. Att få träffa otroliga människor.

Den här kvinnan till exempel, som födde sin bebis vid vägkanten, stoppade moderkakan i en plastpåse och bar bebisen till sjukhuset för att undersökas. Promenaden tog två timmar.

Nu måste jag gå och äta middag och jag har inget wifi. Men godnatt och hörs snart igen.

Mwanza

Jag är så tacksam för myggnät. Det bor nämligen en mellanstor ödla i mitt rum.

Här sitter den i taket och väntar på att trilla ned i min säng. Men då skyddar myggnätet! Och ödlan (en gecko) skyddar mig mot insekter.

Det har ösregnat hela natten. Hoppas vägarna är ok att köra idag eftersom vi ska åka ca sex timmar i bil.

Mina medresenärer är toppen och nu ser jag fram emot en omelett till frukost.

Hej från flygplatsen i Dar

Det var en svängig landning när vi kom hit från Addis och planet sicksackade mellan åskmoln. Under tiden visades en film på en mus, en skallerorm och en mullvad. Kände lite skräck för att planet skulle störta och så var det sista jag såg i livet en äcklig mullvad som grävde upp en mask och tuggade i sig.

Nu väntar vi ganska länge på att få checka in för dagens sista flight, med Precision Air till Mwanza. Men det är bra wifi och jag sitter i en helt ok stol och klagar ej. Har lånat ut två av tre powerbanks och känner mig som en proffsig reseledare.

Ett otroligt påsklov i Branäs

Förlåt för att jag ställde en fråga i bloggen utan att besvara era fina kommentarer! Jag gör det snart men det har varit ”lite mycket”.

Jaja. Prio den senaste veckan har i alla fall varit följande:

1. Att vara en bra och närvarande mamma mellan jobbresorna. Låta bli telefonen när barnen är med.

2. Att blogga om vistelsen i Branäs som var HELT otroligt fin (läs mer på Branäsbloggen, är sån självutnämnd ambassadör för Branäs och Kungsberget nu!) när barnen somnat.

3. Att jobba undan en del inför kampanjer och kommande resa utan att barnen skulle behöva märka av det.

Nåväl, det gick bra. Jag känner mig i fas med jobbet och att blogga om Branäs gjorde inte precis ont pga UNDERBART ställe, men det blev inte så mycket tid över för denna lilla blogg.

Jag har förresten fyllt 38 år också!

Ok nu några rader och många bilder om skidsemestern:

Att bo i Ski Lodge mitt i backen (lakan, handdukar, slutstädning ingick, vi köpte till frukost – så lyxigt) och åka skidor i strålande solsken var verkligen som balsam för själen.

Ja, ni ser själva, bilderna nedan ljuger ej.

Extremt barnvänligt var det dessutom, supergulliga liftvärdar överallt, gratis varm saft i backarna, lekrum i alla restauranger, barnpassning som barnen själva önskade att få vara med på, slalomtävling där alla var vinnare och ett tiotal andra aktiviteter.

På bilden nedan är barnen i lekrum/barnpassning en timme och jag och Martin åker själva. Sån lyx!

Anläggningen har blivit enorm i jämförelse med när jag var där senast, jag hann inte ens prova alla nedfarter (och då räknar jag inte ens de svarta pga feg) och det är så smidigt med gondolen till toppen.

Här bodde vi:

Glad tjej som gick i skidskola med sex andra mammor. Det var sån bra investering, värt varje öre att bara fokusera på sig själv och sin skidåkning 1,5 timme om dagen.

Ja ja barnen gnällde väl ibland också, men mest var det faktiskt solsken inne och ute.

Jag var bara hemma en natt mellan Sydafrika-Karlstad-Branäs. Och sen kom vi hem igen igår och tvättade ca sex maskiner. Imorgon åker jag till Tanzania. Mina föräldrar ska vara barnvakt en av nätterna jag är borta så nu ska jag återgå till hysteriskt städande, packande, letande efter adapter osv.

Glad helg alla fina!

Nu med sjuåring

Nu är jag tillbaka! Jag har kommit hem från Sydafrika och firat Junis sjuårsdag, åkt till Karlstad/Hammarö/Edsviken (barnens farmor och farfar) och gått i påskparaden med Juni och sovit middag medan Juni och Arve gått påskkärring och firat påskafton med middag där min ursprungsfamilj + resp. anslöt.

Illustrerar detta med

1. Skoghalls bruk i solnedgång, jag och Arve var på kvällspromenad och kastade några stenar i Vänern.

2. Förhoppningen om att få hålla hennes hand i några år till, bästa som finns.

3. Joséphines morotskakstårta. Lika god som fin!

I brist på inspiration…

…postar jag de fem äldsta bilderna som finns i min telefon, de är tydligen från 2010.

Här är jag på champagnefest hos Charlotte. Man kan säga att bubblorna steg mig åt huvudet den kvällen. Men det var ju bra att jag passade på för sen blev jag gravid.

Med Monster på hemliga stranden. Jag minns exakt hur varje cm på hans lilla kropp känns att klappa.

3 juli 2010. Var tvungen att läsa tillbaka i gamla bloggen för att hitta info om denna bild. Jag är tydligen ensam hemma och dricker en dagens innan jag cyklar till Båten och spelar skivor. Tidigare på dagen har jag och Martin varit i Arvika, på agilitytävling. Älskade att hålla på med agility.

Jag vet inte var detta är, men sommar i Värmland i alla fall. Så många ”naturfoton” jag tagit på diverse hundpromenader.

Här är jag och Martin vid sommarstugan i Glava. Min bästa plats.

Behöver en vilodag efter helgen?

I fredags var jag ute och åt med mina föräldrar och syrran och sen på Sven-Ingvars på Rival. (#TeamVärmland) Tyckte Oscar gjorde det så himla bra! Det var en mysig kväll.

I lördags hade Juni cheerleading på förmiddagen. Sen åkte hela familjen till stan och åt lunch med mina föräldrar och Sara&Johan. Och sen gick vi på stan i timmar. Det var längesen jag strosade i city, vi hade inga tider att passa och det var mysigt att umgås med mina föräldrar, Barnen fick köra Briotåg på NK i en evighet och äta korv med bröd till mellis. Vi köpte marsipanägg och avslutade med ett glas på Rival, innan det var dags att åka hem. Jag somnade strax efter ungarna, definitivt före kl 21.

Idag var det först sjuårskalas. Sen hade Juni uppvisning med cheerleadingen och jag fick gåshud och lite tårar i ögonen. Först åt att Juni kämpade på så bra fast hon inte lärt sig hjula än, att hon vågade uppträda för en stor publik och var duktig som topp, eller vad det kallas. Men mest pga alla småtjejer som litar 100% på varandra och är så starka och modiga. Arve satt och tittade på i 3,5 timme utan att klaga. När de värmde upp fick han spela på plattan, men sen var han med och hejade. Och efteråt sprang han fram till Juni, kramade henne och ropade ”du ska alltid vara min syster!” Så stolt var han.

Min unge uppe till höger.

Och ett gäng något äldre tjejer.

Överst på min att göra-lista inför kommande vecka står att kolla om jag behöver internationella körkort för att köra hyrbil i Sydafrika. Veckan kommer gå snabbt och det är mycket jag ska fixa innan resan på lördag. Bäst att duna in nu.

Zzzzz.

Om äventyr och sjukhus

Det är lördag morgon och jag vaknade alldeles för tidigt. Kände mig bakis fast jag bara drack ett litet glas vin igår, före klockan 18. Kanske berodde det bara på att jag hade lite ont i magen. Vad dumt det är med magont, min kropp blandar alltid ihop det med nervositet/lätt ångest. Vad är hönan och ägget?

Om en vecka ska jag åka till Sydafrika i jobbet. Sen är jag hemma en vecka och sen ska jag till Tanzania, till ett sjukhus mitt ute i ingenstans. Men det finns i alla fall med i Google maps.

Barnen kommer inte tycka att det är kul. De tycker alltid det är jobbigt när jag eller Martin är borta men de är mer vana att han är på jobb nån natt här och där.

Men förutom att det känns jobbigt att lämna barnen ska det förstås bli spännande med resorna. Och jag är ledig dagarna emellan (pga påsk) så det är ändå ett bra upplägg. Och det är verkligen en ynnest att få förtroendet.

Kanske kände mig bakis för att jag bara sovit fem timmar? Ser fram emot sommartid, Arve vaknar så tidigt om morgnarna nu.

Ok, vi hörs senare.

Nu blir det dagbok

Igår hade Arve kalas och trots att vi begränsat antal kompisar kraftigt blev det ändå nio barn plus honom.

När Juni fyller år, om några veckor, vill hon bjuda ca 25. Hennes ”klass” i skolan är egentligen en av två grupper som hör till samma förskoleklass. De går på samma fritids och har klassrummen intill varandra. Hon vill bjuda alla tjejer så att ingen känner sig utanför. Och några av pojkarna, de hon leker mycket med och som hon redan varit på kalas hos. Och så några kompisar till, som hon träffar ofta utanför skolan. Det är lätt att hålla nere antalet i teorin, tycker jag. Svårare om man riskerar att ett barn blir ledset.

När vi kom hem var det tio minuter till mellostart och Juni hade redan ätit pannkakor så jag micrade köttbullar till Arve och gjorde min bästa snabbmat till mig själv. De där dyra små tomaterna på kvist som finns på Ica, älskar dem.

Idag behövde jag åka till Mall of Scandinavia för att hämta en resväska som varit på lagning. Då passade vi på att gå på bio och se Coco. Den var jättefin! Båda barnen tyckte mycket om den. Sen fick de gå på Disney Store och Toys R Us och drömma om prylar de vill ha.

Själv provade jag glasögon och bestämde mig direkt för första bästa par. Ja, man får föreställa sig minus larmet och med ej reflekterande glas. Tror dessa kan bli ok? Jag är ingen glasögonperson som är snyggare med än utan brillor. Men är man en glajorm så är man.

Nu är Martin och Juni på simskola och Arve somnade för natten kl 17.40. Jag ska sätta en deg och röja lite här hemma.

Gud vad folk dör förresten! Bara sen igår har jag sett att bekanta skrivit (på Facebook) om två personer runt 40 som precis har dött. Oberoende av varandra, men båda föräldrar till småbarn och med halva livet kvar framför sig.

Varje kväll när jag kryper ned mellan barnen känner jag tacksamhet över att de är friska. Och för att jag får leva och se dem växa upp. Och för att jag får somna utan ångest över att någon i familjen är allvarligt sjuk. Vilken sekund som helst kan den där vardagen man tar för givet ändras. Hu.

En räkpaj

Jag och Juni var i Karlstad under helgen. Vi kom fram i fredags kväll och tåget hem gick redan på söndag morgon. Men vi hann ändå träffa Jessica, familjen Bergqvist, gå på Majs sjuårskalas och äta middag hos Nolin/Bergson. Och så bodde vi hos mina föräldrar och hade det lyxigt.

Nolin hade gjort en otroligt god räkpaj så igår kväll härmade jag den och gjorde dessutom en liknande dressing (med vinäger, dijon och honung) som jag fick hos dem. Det blev typ 5 matlådor med sallad till. Perfekt eftersom Martin åkte till Las Vegas på jobb idag.

Idag när jag hetsade till bussen kändes det nästan som vår. Det är långt kvar, såklart. Men det var fortfarande så här ljust 15.30.

Kämpa julstämningen

Under helgen som gick insåg jag att det bara var en vecka kvar till jul. Så jag gjorde en snabb mental lista med sånt som ger mig julstämning:

  • Julmusik
  • Promenader i dagsljus om det är minusgrader
  • Sjunga julsånger i nån kyrka

Sen satte jag på Spotifys julblandning, bakade saffransbullar, tog en promenad längs sjön, gick till kyrkan på julkonsert med allsång och sjöng högt med min fula förkylningsröst. Dessutom gjorde syrran pepparkakshus med barnen och sov över här i lördags. Sånt mys!

Nu är det bara kvar att ge och få några julklappar och att äta lite julmat så är jag nöjd. Promenera längs en annan sjö, ligga på soffan och läsa en julklappsbok medan barnen leker. Kanske se nån julig film.

Jag skulle gärna gå till den gamla träkyrkan på Hammarö på julafton, men jag tror att det krockar med middagen hos mina svärföräldrar. Annars är det en fin tradition, att tänka på alla som suttit i de gamla bänkarna på julafton genom tiderna.

Vad är viktigt för dig vid jul? Känns julen ångestfylld eller avslappnad? Det kan ju vara så mycket känslor runt denna högtid.

Fyrtioårsfest

Först och främst vill jag tacka mina föräldrar, som åkte hem från Stockholm för mindre än en vecka sen men for hit igen för att passa barnen när vi hade fest. Så otroligt snällt.

Efter tre år i Stockholm hade vi alltså vår första fest i lägenheten, för att fira Martins 40-årsdag. Och vilken fest det blev. Vi bjöd på en ganska enkel buffé med hemgjord pizza, en gigantisk ostbricka, guacamole från Etiopien (jag hade tagit hem både avokado och lime), och massor av dryck (och snacks).

Och folk var så glada och trevliga, jag hann inte prata ordentligt med alla för kvällen gick så fort men alla verkade ha roligt. Och Martin också, det var såklart ändå huvudsaken.

Nån gång efter midnatt åkte en del av oss vidare till en klubb vid Nobelberget. Och dansade till klockan sex.

Nu har jag precis röjt undan, startat en diskmaskin och dammsugit. Och tänker sova ett par timmar till innan barnen blir levererade hem igen.

Ser fram emot att Martin ska vakna för han har inte öppnat paketen än och jag är så nyfiken.

Tack alla som kom! ❤️

V A B

Jag kom hem från Etiopien en tidig morgon. Det var underbart att träffa familjen igen, såklart.

På natten vaknade jag och trodde att jag var kvar i Addis. Att barnen som sov i sängen var hemlösa ungar. Sen började jag känna igen Arves pyjamas och så småningom fattade hjärnan att jag var hemma. Att det var mina ungar som låg där. Sådär knäpp, mellan dröm och verklighet, har jag inte varit sen Arve var nyfödd och jag var helt utmattad.

Senare på natten fick jag ont i magen. Jätteont. Och sen var jag uppe till fyra med nån slags matförgiftning/montezumas hämnd. Det höll i sig dagen efter, med feber och frossa.

I måndags vaknade jag och var frisk men svag. På kvällen bjöd Malin hela familjen på middag på Brillo. Helt skamlöst valde jag löjromspizzan. Barnen fick presenter dessutom, en varsin bok. Juni fick Godnattsagor för rebelltjejer och Arve fick en superfin om Kärlekskungen. Tänk att man kan ha så gulliga vänner.

Martin började ett nytt jobb den här veckan och eftersom han vabbade Arve hela veckan när jag var bortrest så har jag tagit tre dagar i rad med Juni. Ibland gnäller man ju över vab, det blir stressigt på jobbet och barnen är vilda. Men även om det känns dumt att vara borta så mycket från kontoret (inkl USA och Etiopien) så har det varit väldigt mysiga dagar. Min lilla, stora tjej. Och jag har bra koll på jobbet inför jul så känner mig inte stressad.

Just nu ligger jag i soffan och svarar på mail (och skriver världens längsta dagboksinlägg uppenbarligen) och Juni pysslar. Det bästa hon vet.

På lördag har Martin fyrtioårsfest. Mitt mål är att vara pigg tills dess, den där magåkomman tog verkligen musten ur mig. Har varit helt slut.

Tänker, helt orelaterat, tipsa om att det idag är rea på den bästa vanten jag vet, från Polarn o Pyret. Köpte tyvärr själv två par för nån vecka sen.

Det bästa med den är att man trär den utanpå overallen och att den stannar där. Och är det vansinnigt kallt ute kan de ha en extra tumvante under, i ull. Det har dock inte behövts ännu.

Min vecka 

Karlstadstidningen frågade om jag ville vara med och berätta om en vecka i livet. Det ville jag såklart. 

Kände inte för att gå helt ”min helg i SvD” men det är svårt att låta bli när man har fyra bilder och ca 100 tecken per bild. Det hade ändå sett konstigt ut om jag slängt in ett foto på smutstvätten?

Heja gratis kultur och natur!

Tack för förtroendet, Tim. 

Istället för skogsfest somna i soffan kl 21.30

I fredags var Martin på bio, jag ville att han skulle se The Square så att han skulle fatta vad jag gjorde när jag skuttade runt som en apa. När han kom hem kollade vi på ett avsnitt av Gypsy, vi är snart igenom den men tyvärr har ingen av oss direkt fastnat för den, vi vill nog mest se vad som händer. 

I lördags var vi på ettårskalas och det var såklart mysigt. På kvällen skulle jag och Martin först på 40-årsfest och sen på en torp-/skogsfest. Men det var inte vår kväll (det började med att barnvakten ställde in, Arve vaknade 5.30 lördag morgon, det ösregnade osv) så det slutade med att jag tog bilen till 40-årsfesten och hejade en stund och sen åkte jag hem igen. När barnen somnat såg vi ett halvt avsnitt och sen somnade jag i soffan. Invigde i alla fall min nya blus, Romaine Crisp heter den.


Igår var det söndag och Juni hade sin efterlängtade tjejklubb. Först fick de tacos till lunch, sen fick de måla en varsin porslinsmugg (fast först hade Martin gjort en skattjakt för att hitta pennorna som ”nån skummis” tagit, den bästa ledtråden var ändå den han gömt i ett urblåst ägg), dekorera cupcakes och dansa Just Dance till YouTube. 

Gav mig själv mvg som förälder efteråt. Och Juni var jättenöjd. En grej med barn är ju annars att de kan vara så trötta efter kalas (anspänningen osv) att de blir helt sura (och verkar otacksamma) efter och det är så tråkigt. 

Sen hade Juni simskola (det är kul för hon är så lycklig då) och när vi kom hem var det kvällsmat och läggning och slut på helg. Idag kom jag till jobbet osminkad, utan träningskläder eller matlåda och med andan i halsen. Men man kämpar på.