Återvinn textil!

Nu ryker både min älskade gula tröja som blivit nopprig beyond räddning, och Junis älskade rävklänning från Modeerska huset. Som hon använt den! Men jag kan ju inte gärna spara trasiga plagg av nostalgiska skäl, den har fått flera färgstänk som inte går bort.  Det blev en stor kasse med håliga mysbyxor, urtvättade barntights och nåt gammalt örngott. Idag lämnar jag in det till KappAhls textilåtervinning.

Det är superbra när människor lämnar in avlagda prylar, möbler, kläder till olika insamlingar. Men tänk på att det ofta är människor som jobbar ideellt som ska stå och sortera era kassar sen. Lämna bara helt och rent om det är tänkt att det ska användas av någon annan. Av respekt för alla inblandade. Om det är tveksamt så finns det alltså såna här tyginsamlingar.

Varje år hamnar mer än hälften av svenskarnas textila avfall i hushållssoporna. Majoriteten av dessa bränns i kommunernas värmeverk, men skulle istället kunna återanvändas och deras miljöpåverkan kraftigt minskas. I en värld där vi måste använda resurser på ett mer hållbart sätt, är återvunna material en viktig framtida råvara.

(ej sponsrat inlägg)

Sånt här händer nu 

När det i allt större kretsar anses accepterat att vara ”invandringskritisk”/rasist känner tydligen mer eller mindre sjuka människor att de har något slags stöd för att bete sig helt vansinnigt. 

Det här hände alltså en bloggare jag läst länge, och som ganska nyss tagit med sin familj från Nya Zeeland till sitt hemland Sverige:

”Då puttar en man i 50-årsåldern in honom i en hylla och väser ”din jävla svartskalle” och försvinner snabbt iväg.”

Alla som slentrianmässigt säger rasistiska saker nu, förstår de oron nu om man har ett brunt barn? När man är gift med en svart man? Eller när man blev adopterad som tvååring? Att så många människor känner sig rädda. 

Jag förstår det såklart inte fullt ut, men jag kan försöka föreställa mig.