En underbar dag faktiskt

Idag körde vi tio timmar på grönan. Vi var tre vuxna och sju barn mellan 0-6 år. Det var så kul! 

Några känslor från dagen:


På den sista bilden har Juni precis åkt kvasten med sin kompis, för första gången. Jag stod nedanför med hjärtklappning och magont, trodde den var för läskig för henne. Sen åkte hon den kanske fem gånger till. Och vilda musen och slänggungorna och bläckfisken och allt annat man får åka innan man blivit 120 cm lång. Så glad unge! Hennes jämnåriga vänner som blivit lite längre åkte de där galet höga slänggungorna och tyckte det var lite trist att det gick så långsamt. 

Själv kände jag tydligen så här i vilda musen. 

På väg hem kände jag något stelt i håret och det var tydligen en måsjävel som hade använt min hästsvans som toalett. Antal gånger jag schamponerade? Sju. 

Nu ligger jag i sängen och luktar jättegott och är supertrött. Men också imponerad av mina barn (som höll ihop hela vägen hem, fast klockan var 22.30 när vi låste upp porten) och glad över en sån fin dag med roliga personer. 

Och angående den översta bilden: senare ville han åka nyckelpigan en gång till så det ser värre ut än det är. Fast det ser JÄTTEROLIGT ut, den framtida femtonåriga Arve får faktiskt bjuda på att jag lade ut den när han var tre år. Ska försöka att inte använda den som studentskylt..,

(När vi gick på färjan från Djurgården var Stockholm så vackert att jag fick hjärtknip.)

Stockholm! Badplatser?

Visst är det rent generellt så att man gärna badar som man är van? Dvs är man från Göteborg tycker man att slemmiga maneter är naturligt att simma runt bland och trivs med hala berg, täckta av alger. Har man vuxit upp vid en skogstjärn är svart vatten och botten med kottar och förmultnande grenar helt vanligt. 

Själv trivs jag bäst vid Vänerns strand. Allra helst där det är fin, räfflad, ljus sandbotten. Eller snälla badklippor eller bryggor med stege. Sötvatten. 

Idag verkar det bli riktigt varmt och även om vi hann testa några stränder förra sommaren (och har gångavstånd till badplatser i två olika sjöar) har jag inte hittat den där drömmiga stranden. Helst med riktigt finkornig sand, även i vattnet. Finns den? Eller har ni tips på andra badplatser som är fina och funkar med småbarn? 

Snälla lämna en kommentar. 

Burgare på Lådan

I lördags var vi bjudna på bio så vi åkte till Park och såg Babybossen. Arve somnade efter en halvtimme men vi andra tyckte att den var gullig. 

Sen gick vi för att testa Lådan, som ligger på Luntmakargatan. Samma ägare som Flippin burgers, en ölhall med små burgare. 

Jonas Cramby gästar just nu och allt var gott. Särskilt för mig som hade varit ute kvällen innan och bara sovit tre goda timmar. Mmm burgare och sötpotatischips… Tjejerna som jobbade där var urgulliga. Och det var barnvänligt, bord och bänkar med festivalkänsla. Gott om plats för barnvagn. Inga trappor. 

Stockholm: Vem vill springa Vårruset med mig?

Efter en långdragen förkylning har jag inte kommit igång med träningen igen och nu behöver jag ett mål. Jag tänker att Vårruset 22 maj är en bra start. 

Vi verkar inte få ihop ett lag på jobbet men man vill ju vara ett gäng som äter den där halvgoda måltiden (som ingår) och sitter på sin picknickfilt och flämtar med röda ansikten efteråt. 

Om du vill möta upp mig och några fler innan loppet och fika tillsammans efteråt så lämna en kommentar (med din mailadress) så skickar jag ett gruppmail och anmäler oss. Jag tror det kostar 275 kr och då ingår fikakorgen. Jag anmäler alla till tidtagningsklassen och det vore kul att göra en Facebookgrupp där vi kan peppa varandra med löpträningen innan? 

Obs: du vet väl att du inte ens behöver ha sprungit 5 km innan loppet? Fixar du 3,5 km på träning så fixar du loppet. 

Frida Hyvönen

I fredags träffade jag Anna-Karin direkt efter jobbet. Vi gick till Vigårda och åt burgare och tog en drink på Grand Central innan det var dags för Frida Hyvönen på Vasateatern. 

Kvinnor och barn är det album jag lyssnade mest på förra året, det är idel starka låtar och de var ännu bättre live. Frida var spexig, divig, närvarande, avslappnad. En otroligt bra konsert. Såklart också ett stort plus för begåvade medmusiker: Linnea Olsson och Amanda Lindgren. 

Ja, vi stod längst framme vid scenen.

Denna konsertupplevelse blir svår att överträffa i år. 

En dag på Junibacken

Igår bäddade jag ned barnen i dubbelvagnen och åkte till stan för att gå på Junibacken. Martin har varit borta under helgen för att jobba med en julkonsert och jag tycker alltid det är skönt att komma ut ordentligt på lördagen. 

Det är enkelt att spendera en hel dag på Junibacken, särskilt om man inte har varit där på ett tag. Vi började med att åka sagotåget och det är ju nästan värt entrén bara det. Och eftersom vi var där från öppning till stängning såg vi alla de tre olika teaterföreställningarna. Vilken bra liten ensemble de har! 

Juni tyckte bäst om Pettson får julbesök, Arve Hur gick det sen? (Mumin) och jag gillade Vem städar inte pga igenkänningen. Det var också en riktigt bra sångstund som avslutades med rockspindeln. 

Vi åt lunch i restaurangen och där fanns pannkakor/köttbullar till barnen men också en del att välja på som vuxen (eller barn med lite mer avancerade smaklökar än mina har). 

Det är jättekul att det finns tre olika rum för lek. Jag frågade Juni vilket lekrum hon tyckte var roligast och hon svarade ”alla”, men att det är så himla mysigt i Mumindalen. 

Foto: Jonas Jörneberg / Junibacken

På väg hem gick vi förbi NKs julskyltning. Den var jättefin, som vanligt. Överlag var det en magisk dag, en av väldigt få när allt bara flyter på. Arve var så fascinerad av allt på Junibacken att han glömde att han just nu är tvärtemot i ungefär allt. Jag gav barnen mat i tid innan de hann krokna och kom till och med ihåg att ta med ett lås till vagnparkeringen, ger mig själv en guldstjärna. 

Denna dag ska jag komma ihåg, nästa gång Arve åker till förskolan iklädd t-shirt och filt eftersom det inte går att få på honom overallen. 

(Helt osponsrat inlägg såklart.)

Man skrämmer sitt barn 

I lördags var vi på Magasin III och på en svinbra utställning med Tony Oursler. Den visas till 11 december och jag kan verkligen relommendera att skynda dit. 

Tony är ”en av nyckelpersonerna inom videokonstens utveckling och experimenterade tidigt med den rörliga bilden bortom tv-monitorernas ramar.”

Arve tyckte dock att utställningen var fruktansvärt otäck (man fattar varför, den var lite otäck) och storgrät mot min hals halva tiden. Men han repade sig framåt kvällen, efter att vi pratat om det läskiga ungefär oavbrutet hela dagen. Och jag lovat att den nedan var inlåst och inte kunde hasa sig hem till oss på natten. 

I övrigt väldigt trevlig personal och barnen fick gå skattjakt och fick en oväntat fin present efteråt. Gå dit!