Aj, min rumpa 

Igår kväll fick jag ett infall att jag skulle cykla till jobbet idag. Jag har anmält mig till Stockholms Halvmarathon igen och behöver träna lite längre pass, så cykling känns som ett bra komplement.

Dock att det är 28 km till jobbet. För vana cyklare är det kanske ingenting, ett pass man river av på nån timme. Men vilken idiot, som inte har cyklat på ca ett år, sätter sig på en treväxlad monark med barnsadel och börjat trampa en sträcka motsvarande 32 stationer med tunnelbanan?

Upp och ned för Liljeholmsbron, Västerbron och Tranebergsbron. Och så vidare.

Jaja, sent omsider kom jag i alla fall fram. Idag tänker jag ta pendeln hem och samla kraft för att cykla hem igen imorgon.

Sjukt ointressant inlägg förlåt 

I lördags morse lämnade vi barnen på MiniSats. Jag hade inget halsont så testade att springa 8 km på löpbandet. Jag ska springa ett millopp med jobbet 15 juni och ville känna om det är rimligt. Jag fattar att det är fler än jag som varit förkylda längre perioder men den här vintern/våren alltså. Hälsporre, inflammation i höften, luftrörskatarr, ögoninflammation, magsjuka, nu halsont i tre veckor till och från. Jag har gått och lagt mig tidigt varenda kväll och känner mig pigg om dagarna. Men efter att ha sprungit kom såklart halsontet tillbaka med dubbel styrka. Och i natt har jag sovit dåligt pga hosta. 

Jag har liksom börjat googla ”antiinflammatorisk kost” och då vet jag ändå att många på jobbet har långdragna förkylningar. Och förmodligen flera av er också? Men ska jag typ bädda ned mig och vänta på att halsont går över fast jag är pigg i övrigt? Och skulle det ens gå över av det?

Borde få svar på proverna de tog förra veckan och är de bra så tänker jag bestämma mig för att halsontet beror på detta och börja springa igen:

Allergies to pet dander, molds, dust and pollen can cause a sore throat. The problem may be complicated by postnasal drip, which can irritate and inflame the throat. Eller så är det väl TWAR

Det gick för övrigt helt ok att springa, kände mig absolut inte sjuk. 

Vårruset

Jag har haft en svullen tonsill eller vad det heter, och ont i halsen i snart en vecka. Men imorse kändes det lite bättre så jag bestämde mig för att springa. Eftersom jag tränat sämre än förra året trodde jag att tiden skulle bli sämre, men jag slog förra årets resultat med 11 viktiga sekunder. 

Å ena sidan är det väl trist att inte ha gjort större framsteg på ett år och totalt åtta motionslopp. Men å andra sidan var det bra kämpat efter skadan i vintras och med allt himla pollen i luften. Det var faktiskt lite läskigt att springa, jag hade inte med nån astmamedicin och det var väldigt tungt att andas. Alltså inte på ett ”oj vad jobbigt det är att springa”-sätt utan mer ”väs väs i lungan, tänk om jag håller på att få ett riktigt astmaanfall?” Idiotiskt, jag vet. Men jag har så sällan astma. 

Det kändes i alla fall jättekul när jag kom i mål. Det var ju ett slags jubileum från mitt första lopp för ett år sen, och vi hade en mysig picknick med kollegorna. 

Farsta Fun Run

Igår sprang jag och Juni ett varsitt lopp. Hennes var kanske 500 meter och mitt var 5 km.

Det var så jobbigt, en väldigt kuperad bana och strålande sol. Men Martin och barnen hejade på vid två ställen och banan var lite tokig, en tunnel var mörklagd med discoljus, en tunnel var full med skum och en med bildäck, så det gick. Jag var glad att det var 5 km och inte Kungsholmen runt jag anmält mig till. Och sen var jag på så sjukt bra humör resten av dagen.

Pepp!

Ni vet känslan när man har vidrig pollenallergi och är vansinnigt trött och ändå går till gymmet för att springa 5 km och blir så himla peppad att man springer en mil av bara farten? Nä, inte jag heller. Jag gav upp efter 1,5 km, är allmänt slut och gick dessutom ut för hårt. Det var 100 % plågsamt och kramp i vaden. Nu tar jag helgen. 

En halv halvmara

För en vecka sen frågade Maria om jag ville ta hennes kompis plats i duoklassen (man delar på loppet) på Women’s Health Halvmarathon. Det ville jag såklart. Och det gick så bra! Alltså jag har ju tränat så lite i vinter pga orsaker jag tjatat om redan men nu känner jag att jag är på gång igen.  

 
Det var två varv på ungefär samma bana (första varvet ca 12, andra ca 9 km) och på slutet av mitt varv kom de snabbaste ifatt och var nästan i mål på hela halvmaran. Det var så coolt, hur sjukt snabba en del är. Jag hejade på och blev helt glad. 

  
Sen åkte jag hem till syrran, åt en pizza framför The Hills på tv och duschade. Nu ska jag och ursprungsfamiljen på Sven-Ingvars på Rival. Äkta värmlänning (i exil). 

Planerade lopp och Riktiga Löpare

Gud, jag gick med i en löpargrupp på Facebook och innan jag hann gå ur läste jag några inlägg med tillhörande störiga kommentarer och lärde mig följande: Riktiga Löpare springer inte med musik i öronen, behöver inte dricka vatten om de bara springer nån mil och anser att man återhämtar sig på ungefär en dag efter ett långlopp.

Tacka vet jag ”springande tjejer” och det pinnade inlägget:

”If you run, you are a runner. It doesn’t matter how fast or how far. It doesn’t matter if today is your first day or if you’ve been running for twenty years. There is no test to pass, no license to earn, no membership card to get. You just run.
John Bingham, amerikansk författare och löpare.

AMEN. I maj ska jag på Springande tjejers vårläger. Det blir toppen!

I alla fall. Efter att jag sprang halvmaran i september var jag ivrig att fortsätta springa. Jag vilade en vecka och sen gav jag mig ut på 8 km asfalt på väg hem från jobbet. Jag kände lite i ena höften, men det hindrade mig inte från att springa igen några dagar senare. Och några till. Sen krånglade höften i ungefär två månader. Så dumt! Den här gången ska jag vila helt från löpning i två veckor. Och sen mjukstarta träningen inför Vårruset som jag springer med jobbet i slutet av maj.

Därefter ska jag och några kollegor springa Sthlm10 den 15 juni. Sen är jag ledsen att inte Nike kör samma lopp som förra sommaren för det var så sjukt kul.

IMG_5946.JPG

Men jag får istället se fram emot september när det är dags för Tjejmilen, den 3/9. Där ska jag springa som stolt ambassadör för Plan och flickors rättigheter. Sen är jag lite sugen på halvmaran i Stockholm igen… ska fundera lite till.

Tips om du ska anmäla dig till Tjejmilen: de har sen flera år tillbaka ett samarbete med Plan Sverige. När du anmäler dig till loppet kan du stödja Plan genom att betala 50 kr extra. Som tack för hjälpen får du springa med en rosa nummerlapp.

Varje år föder två miljoner flickor mellan 10-15 år barn. De är nästan osynliga i statistiken men Plan vill med den här kampanjen göra deras röster hörda. Ett barn som får barn ger upp sin egen barndom. Hon måste ofta sluta skolan för att ta hand om hem och hushåll eftersom tidiga graviditeter ofta går hand i hand med barnäktenskap. De unga mammornas kroppar är inte färdigutvecklade, vilket kan leda till komplikationer och livslånga hälsoproblem. Eller död. Komplikationer i samband med förlossning är en av de vanligaste dödsorsakerna för flickor i ung ålder. Vi vill att alla flickor ska ha rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv.

Ev läst för många deckare?

I torsdags kväll testade jag att springa (ok jogga sakta) milen på Kilene. Det gick helt ok och det var till och med härligt även om det gick långsamt. Skönt, nu kör jag på halvmaran trots typ obefintlig träning. 

Jag var ganska ensam i spåret och med hög musik i lurarna var jag lite rädd för att råka störa nån älg för att jag inte hörde dens klafsande i blåbärsriset. Efter en halvmil började det skymma och då kom jag på att jag vet många kvinnor som slutat springa i skogen av rädsla för att bli påhoppade av våldtäktsmän/mördare. När det dök upp en skum bil parkerad i ingenstans tog jag därför en bild på regnumret för att underlätta mordutredningen. 

Men sen överlevde jag ändå, det var väl nån hundägare som var ute och lade spår eller nåt. Älskar att hundägare är ute och skapar lite trygghet i både bostadsområden och motionsspår. 

 

Feber 

Menåååå, sprang idag och det var så tungt att 8 planerade km blev till 5,5. Sen sov jag i soffan en lång stund och nu har jag feber. 

Smarta kompisen Maria tipsade om att inte springa 15 km helgen före och hon har helt rätt, vet inte hur jag tänkte. Såklart det vore helt idiotiskt när jag är så otränad som jag är. Får springa det längre passet till helgen istället. Eller varva jogg och gång såklart. Det är generös maxtid i Berlin, 3.15, så jag kan ta mig i mål även om jag tar det lugnt. Kommer ju vara sjukt frustrerande men strunt samma. 

Dock att jag verkligen trodde att jag var frisk nu 🙁

Berlin!

Jag sprang 3 km igår utan att hosta. Bara en sjundedel av vad jag ska springa i Berlin men strunt i det, så skönt att det gick bra! 

Sen bokade jag om hotellet så nu ska vi bo här, på Radisson Blu Berlin. Så peppad på den lilla semesterhelgen nu!  

    
     

Jag tar jättegärna emot tips på var man ska äta och vad man ska se. Träffade nån halvkänd DJ på tunnelbanan förra veckan, hon spelar en del i Berlin så jag bad henne tipsa om en bra klubb. Hon ba… eeeeee Berghain? Sen var mitt tåg framme. Jaja ”tack” då hehe, kände faktiskt till den. 

Så här härligt var det förra gången, men då åkte vi ju hela familjen. Tänker mig lite mer nattliv nu. Om vi inte är halvdöda efter loppet då. 

Till gymmet 

Jag har verkligen längtat efter att bli frisk så jag kan springa igen. Mer än en månads halvmarathonförberedelse försvann i luftrörskatarren (eller vad man ska kalla det, galen hosta och ibland svårt att andas) och med tre veckor kvar till loppet känns det som om jag är på noll, både kondition och typ ligament och sånt som behöver vänjas vid löpningen. 

I skrivande stund är jag på väg hem från jobbet, hade tänkt träna på lunchen men hann inte så nu blir det SATS fast det redan är mörkt ute och fast jag har lite huvudvärk och bara vill åka hem och lägga mig i soffan. Men nu är jag i alla fall ganska frisk igen, hostar inte alls mycket och är fri från halsont och feber och jag MÅSTE verkligen springa idag. 

Jag har gjort en springplanering i kalendern och de här tre veckorna ska jag jogga ungefär tre ggr/vecka. En dag när jag har utbildning i stan ska jag promenera 13 km till jobbet efteråt, jag ska springa på luncher och göra längre pass på helgerna. Jag vill springa åtminstone 15 km, helst 16, helgen innan loppet. Till en början blir det dock bara på löpband för inomhusluften känns skonsammare mot luftrören. 

Det är väl idiotiskt att fortfarande satsa på halvmaran, men jag får väl gå resten om jag inte pallar att springa hela. Och min kompis Anna som var en ”typ helt otränad festlighetsperson” har liksom kommit igång som tusan och springer milen på under timmen, vilket jag typ aldrig kommer klara? Så det är också ganska peppande. 

Plus att mina föräldrar ska till Berlin samma helg och heja på. Hundra <3 till det. 

Nu kör jag!!!

Massage. Eller: Att vara kvinna 

Jag hittade en jättebra massör i Stockholm. Visst, det var ren tortyr vissa gånger (koppningen till exempel, efter ett tillfälle var jag var också helt gul och blå i ljumskarna) men det kändes ändå värt smärtan, han fick loss min förstelnade nacke och jag märkte resultat. 

Dock kändes det skumt att han frågade saker som ”vad tycker din man om att du går på massage?” (vid två olika tillfällen) samt ringde mig mitt i natten en fredag (jag hade telefonen på ljudlös och hans förklaring efteråt var att hans telefon levde ett eget liv, dock att samtalet hade avslutats innan mobilsvar). 

Jag har en väldigt avslappnad inställning till läkare och massörer och andra jag tänker ser kroppen som just en kropp. Men när något känns lite konstigt, vad svårt det är att veta om man bara är fånig eller om något är skumt. 

Jaja, jag slutade gå och får väl leta upp en ny massör. Har följande önskemål: nära jobbet, hemmet eller längs vägen. Riktigt bra och rejäl massage men gärna också det avslappnande med typ tända ljus och nån panflöjt. 

Säg till om du har tips. Tack!