Råd till en 17-åring som haft ätstörningar och oroar sig över sockersug om eftermiddagarna

Dietisten:

”Sanera vardagen från sockerfällor och ät extra fibrer, till exempel chiafrön, grönsaker och bär.” 

Förlåt men det är socker i ungefär allt? Vill man att en sjuttonåring som haft ätstörningar ska börja leta på paketen efter ”varav sockerarter”? 

”Sedan är det bara att bestämma sig. Det är jobbigast i början men det går över.  Håll i. Det går.”

Jo, har man haft ätstörningar är man förmodligen ganska bra på det redan. 

Detta är alltså i FRISKISPRESSEN! Ok om jag fått de råden, det hade varit helt relevant. Men till den här unga personen? Blir så upprörd!

  
När jag läste frågan förväntade jag mig ungefär detta svar: det är helt normalt att få ett sockersug på eftermiddagarna. Testa att äta ett rejält mellanmål, med kokt ägg, avokado, fiberrikt bröd med gott pålägg och grönsaker innan träningen. Du behöver inte oroa dig för diabetes. 

Zzz

Jahopp, idag var det alltså uppstigning klockan 4.48. Jag trodde att det höll på att vända med de här tidiga morgnarna, men den senaste veckan har jag och Arve gått upp vid fem varje dag.

Ja, vi är två vuxna i familjen. Men jag går hellre upp fem än tar uppvaken mellan 21-01, då är jag så trött att jag ibland vaknar och tror att jag är någon annanstans, skyndar mig att skyla kroppen med täcke eftersom hela rummet plötsligt är fullt av folk etc, jag drömmer väldigt intensivt och att bli väckt under de timmarna är vidrigt.

Alltså går jag och lägger mig först medan Martin är uppe och hänger en tvätt, startar diskmaskinen, jobbar och tar Arves uppvaknanden som kräver omsövning. Sen tar jag uppvaket vid 03 och går upp med honom när han vaknat för dagen. Om det är vardag plockar jag ur diskmaskinen, gosar med Arve och gör mig iordning för dagen. Väcker Martin ca 6.20 och går till pendeln 6.30. Om det är helg väcker jag Martin vid sju, halvåtta och så får jag gå och lägga mig och sova en timme till.

Det funkar, man överlever på sex timmars sömn per natt. Men oj vad jag ser fram emot när det snarare är regel än undantag att båda barnen sover hela nätterna.

Tips för andra trötta: att sova med ansiktsmask. Den här går att använda även nära ögonen. Alltså, man blir inte piggare men vaknar i alla fall med superhärlig hy.

Skryt: sprang igår, trots vädret. Satsar på 3 ggr/vecka fram till 27/6. Men det går långsamt, jag försökte googla maxtiden på loppet nu, känns som om jag inte ens kommer klara den… Äsch, jag kämpar väl på och hoppas på det bästa.

Hej från blåsig runda!

Uäääää

Ja, ungefär som rubriken ovan har förra veckans löppass känts. Det är så tungt! Men jag kämpar väl på med detta ”lufsa runt knappa fem kilometer” tills jag kan långsamhetsjogga hela utan att behöva gå en enda meter. Sen måste jag börja lägga på en kilometer här och där för en månad efter mitt första mål (Vårruset 26 maj, 5 km) är det dags för att springa ett millopp. Jag får väl köra lite intervaller och hålla på, läste att det är ett bra sätt att få något snabbare framsteg.

Med vänlig hälsning,

Team Pollenallergi

Hej från ”Djurönäset superior hotel”

Nu är det så här att jag är på konferens i skärgården, med massor av andra personer som jobbar på ideella organisationer. Det är superintressant och härligt men ärligt talat, det bästa är ändå att sova ensam i ett fint rum med tallar utanför fönstret.

Jag har sprungit en vacker men ganska hemsk runda (pga så kuperad terräng och seg kropp) vid havet och duschat och nu kan jag vila en hel timme innan middagen.

Tjena!

Sky high

Är det någon som känner till en modell på löpartights som är hög i midjan, sitter åt och inte glider ned? Jag vill omfamnas av något tight och glansigt när jag springer. 

Det här är för övrigt ganska svårt att prova sig till, man måste liksom springa några gånger för att känna att de funkar långsiktigt. 

Jag håller väldigt mycket med Brita om färger på träningskläder förresten. 

Uppdaterat: ska definitivt prova dessa. Tack Brita!  

Bilden visar hur klädd jag kände mig häromdagen, när brallan gled ned på halva rumpan. Så obekvämt!