Himlen kan vänta

Vi skulle egentligen ha åkt till Alicante i övermorgon, hela familjen. Men eftersom Martin behöver operera sin rygg fick vi ställa in resan. Det är såklart inte synd om mig i sammanhanget, det måste vara fruktansvärt att ha så ont som han har. Men jag är ändå lite besviken, hade sett fram emot en vecka med Martin och barnen. Och eftersom det tydligen inte finns nån reseförsäkring kopplat till Amex SAS Eurobonus (hur sjukt? vi har reseförsäkring i alla andra kort) och vi missat det när vi bokade så får vi inte tillbaka några pengar. 

Ok, jag inte precis nån rätt att gnälla eftersom jag vann den där resan till Kos. Dessutom var jag på Lotta Grays releasefest för boken Himlen kan vänta ikväll. Skräcken att en tumör kan växa inuti en människa i månader eller år innan man upptäcker den. Så fruktansvärt otäckt. Och sånt som ger perspektiv på en inställd resa. 

Lotta är ambassadör för Läkarmissionen och en fantastisk person på många sätt. Här intervjuas hon av Carina Nunstedt.

Hurra! 

Jag fick godkänt på sista uppgiften och därmed hela kursen. Så stolt över mig själv. Och vill varmt rekommendera den till alla som vill få koll på Google Analytics. Verkligen. 

Dock att Arve kom in och skrek för att han hade bajspanik och behövde hålla mig i handen när jag var mitt i avslutningskonferensen. Jag borde väl ha suttit på nåt bibliotek eller så men det funkade inte riktigt logistiskt. Tur att det bara var jag och läraren, fick avsluta lite snabbt helt enkelt. 

Jaja sånt är livet osv. 

Natten är här

Riktigt proffsigt att maila en kollega klockan ett på natten… 😦 Jag jobbar sällan såna här knäppa tider men det här är min mest intensiva vecka på året. Nåväl, skickat är skickat. Imorgon har vi det tredje och sista eventet inför mors dag och förutom en utebliven bokleverans (dhl …) är allt på banan. Jag är nervös, lite stingslig. Inte inför enskilda detaljer, som träffen imorgon. Mer för hela resultatet, den samlade kampanjen. Måtte det gå bra. 

Martin är hemma igen, efter en helg i Manchester. Jag hade städat fint och köpt en bukett röda rosor. Tyvärr dog mitt goda humör efter en halvtimme, jag behövde komplettera min sista uppgift på kursen och var trött på folks kommentarer i sociala medier (ärligt talat, hur kan man ens använda uttryck som att ”kvinnorna i DR Kongo har det lyxigt som får föda på sjukhus, i Sverige minsann får man föda i bilen” eller ”snart har vi det sämre än i Kongo”. Nej, jag tror inte att vi kommer att behöva gå till fots i kilometer, kanske mil, för att föda. Eller att det sjukhus där vi föder är mest känt för arbetet med alla våldtagna kvinnor, där man de senaste tjugo åren opererat ungefär 40 000 kvinnor som utsatts på de mest fruktansvärda sätt och småbarn som våldtagits osv. Att man vill engagera sig för förlossningsvården i Sverige är superbra och viktigt, gör det! Men ställ inte grupperna emot varandra. Herregud!) och fast jag hade velat kolla på ett avsnitt The Affair och prata om hur han haft det satt jag där med missnöjt ansiktsuttryck och datorn i knäet. 

Nu är i alla fall kompletteringen inskickad. Och imorgon är en annan dag, som Tommy Nilsson brukar säga. Med tid för The Affair och goda samtal. 

Nu ska jag sova i prick fem timmar innan alarmet ringer. Skriver ej detta för att kokettera. Jag är mer den som koketterar när jag lägger mig kl 21. 

…is the new black

Idag skulle vi på två dop, precis efter varandra med start klockan 10. Och plötsligt hände det att båda barnen var nöjda med de kläder jag valt ut! Jag fick till och med fläta Junis hår.

Själv tog jag en svart klänning från Zara.

Nu sover barnen och jag ska ta tag i min sista inlämningsuppgift till kursen jag läser. Den ska vara inne före 23.59. Bäst jag kör igång.

En fredagskväll 

Efter jobbet gick jag direkt från pendeln och hämtade barnen. Hade så sjukt tunga kassar att bära hem. Barnen cyklade. 

Jag fattar inte hur såna föräldrar som kan ha typ ljus kappa eller en vit skjorta, när de umgås med sina småbarn, gör. I den brantaste nedförsbacken hemåt vågade inte Arve köra trehjulingen så jag fick gå som nån quasimodo, framåtböjd med all packning och samtidigt dra trehjulingen. Upptäckte efter en stund att kaftanen klistrats fast under skon med hjälp av ett gigantiskt tuggummi, som kletats ut under halva sulan. 

Till slut kom vi hem. Barnen trängde ihop sig i ikeabaljan och under tiden hade jag dagens lugnaste stund. 

Sen behövde vi åka till centrum och göra ärenden inför den här hektiska helgen med två dop, ett barnkalas, avslutning i gymnastik och simskola. 

Barnen brukar vara ganska duktiga i affärer men en fredagskväll… blev så arg på Arve inne på H&M att jag höll på att svimma. Ändå gullig tjej i kassan som var på min sida och hjälpte till att hota. Lol. 

Körde på Kaninen som ville somna som kvällssaga (finns som ljudbok på Sthlms bibliotek) till Junis starka motvilja. Men de somnade i alla fall snabbt och de behöver en bra natt för att orka morgondagen. 

När de somnat städade jag mig igenom tre poddar och ett telefonsamtal. Bara att vika in tvätten tog väl en podd. Men Martin kan verkligen inte göra så mycket pga ryggskadan och jag hade inte ens packat upp min resväska efter LA (kom hem för snart två veckor sen) så det var välbehövligt med ett rejält ryck. 

Nu är det väl ca sex timmar innan första barnet vaknar så det vore smart att försöka sova. 

Ursäkta eventuella stavfel och grammatiska märkligheter. Orkar inte ens läsa igenom, nu postar jag. 

Mixed Grill Banjul

Jo, jag älskar ju kaftaner i olika form. Malin tipsade om Mixed Grill Banjul och jag kan inte fatta att jag inte hört om märket tidigare. Ville ha allt på sidan, både för barn och vuxna.

Ja, ni fattar:

Det slutade i alla fall med att jag beställde kaftanen Sainey.

Kolla fint paket som kom:

Den är jättefin, skönt material och allmänt härlig. Dock att den också är jättelång, jag är 167 cm och är man kortare kanske man får lägga upp den lite. Men jag älskar ändå att swisha runt med nåt långt tygsjok så det funkar fint, är väldigt nöjd. Vill således fortfarande beställa allt i butiken.

Förlåt att min ena arm har dött på den här bilden. Alla som (liksom jag) har kollat på för många avsnitt av Americas Next Top Model hör ju Tyras missnöjda röst om något så livlöst. Men när man ber en främling fota en på busshållplatsen får man ändå vara nöjd.

På foten skymtar Blankens Rio i leopard.

Läs Joannas fina historia om märket Mixed Grill.

Vart är vi på väg?


Jag sitter på tåget till Göteborg, vi ska ha frukost för ett gäng bloggare imorgon. Bor du i närheten och vill komma? Skriv en kommentar eller maila mig, jag har ett par platser över och det är såklart gratis (först till kvarn så att säga). The Bond Communication Agency och Hotel Bellora stöttar vår kampanj för att minska mödradödligheten. ❤️

Det är lugnt och tyst i vagnen och jag har suttit och jobbat ikapp lite. Men nu kanske jag behöver ta en paus och läsa lite i Svensk Damtidnings kommentarsfält på Facebook. Det är en unik plats. 

Iii!

Det skutt jag nyss gjorde över den här ödlan som låg på golvet i mitt rum (kollade som vanligt i mobilen när jag gick). Ändå skönt att jag inte skrek till. 

Kära dagbok: helgen som gick

I lördags var jag och barnen i centrum för att handla lite. Det händer nästan alltid något där under sommaren, nu hade Ica en slags springtävling och barnen fick en fin kasse med vattenflaska, kexchoklad och olika prylar som pris. 

Sen var det dags för piratkalas i Bredäng, för Isolde som fyllde 6 år. Hon önskade sig några guldpengar så Juni pysslade en gurkkaktus och använde en limpistol för att sätta fast tiorna på ett band runtom krukan. Eftersom mina pysselskills är på en sexårings nivå blir det lika bra när hon gör det helt själv. Jag målade en varsin ögonlapp på dem med vattenfast kajal och sen drog vi. 

Efter det roliga kalaset hade jag 40 minuter på mig att komma hem från Bredäng (20 min), byta om och fixa (0-30 min) och ta mig till UD Sickla (12 min eftersom M skjutsade). Bestämde mig för att strunta i att byta om så borstade bara tänderna och möblerade om lite i väskan. 

Det blev en jättebra kväll verkligen. När vi kom ut från Urban Deli var det lååååång kö in på Nobelberget. Men det gick snabbt, vakterna var som på en bättre flygplats, gav tydliga instruktioner så folk var redo med biljett och leg och väskan öppen. Och det känns ganska tryggt när de kollar folk med metalldetektorer och allt. Vem går ens på konsert och skriver beröm om vakterna??? Tydligen jag. Jaja. 

Det var i alla fall min första gång på Nobelberget och jag älskade såklart upplägget, som på festival. Utomhus fanns en foodtruck, några barer, gott om plats att sitta på och att kolla vilka som var backstage. Som systrarna Lejonhjärta. Och inomhus var det luftigt och extremt snygg publik. 

Jag kom hem vid tre så tog sovmorgon på söndagen. Martin och Juni åkte på gymnastik och jag och Arve gick på helgens andra, fina barnkalas. Så lyxigt, de grillade minihamburgare till lunch och det fanns även till oss vuxna. Drack väl även ungefär en liter saft. Arve hade så kul. 

Sen gick vi och mötte upp Juni som sprang en mer riktig springtävling, som vi hade anmält henne till. Med nummerlapp och medalj. På eftermiddagen var hon och jag på simskola. Och jag struntade i att jag också egentligen skulle springa ett lopp. Det finns ändå en gräns för hur mycket man orkar på en helg. 

Jag var inställd på en snabb läggning av barnen och började borsta deras tänder redan före klockan 19. Äldsta somnade gott men yngsta höll låda i nästan två timmar. När han äntligen somnat åkte Martin och handlade och jag städade. Sen såg vi partiledardebatten (deppig) och The Affair (bra, vi är i slutet av säsong ett). 

Slut på helg! 

Det här med att J har fått en limpistol

Jag tror det är det bästa hon fått, någonsin. I hennes ögon alltså. 

Hon var ensam på sitt rum hela eftermiddagen. Sen kom hon ut. Om ALLT sitter fast på dessa collage? Jo. 

Ser fram emot när hon i intervjuer säger ”mina föräldrar lät mig alltid experimentera och utveckla mina intressen, det har verkligen hjälpt mig att bli den jag är idag”. 

Koko! 

Igår fick vi senaste numret av Koko. Det är ett nytt magasin som riktar sig till barn och som är en himla fin present till alla mellan 6-12 år, tycker jag. 

”KOKO är världens sjysstaste kompis, någon att hålla i handen när det stormar omkring en och en ”hemlig” bok som ska räcka länge, över loven, åren och gärna lite till. Ett eget magasin för den yngre generationen att drömma sig bort i.”

Numret är så himla bra! Vi har fått reda på hur träden pratar. Vi har också läst om Totoro, inspirerats av pyssel och nya böcker. Little Jinder berättar om att vara bråkig, Musse Hasselvall om att han är en stolt hästtjej. Det är också dessertmästare, dockhus, undervattensfest och mycket mer.

Men bäst av allt var nog att vi fick ett smakprov på nya boken om Nina och Jim. 

Köp KOKO här!

Medverkande: Elin Unnes, Ika Johannessson, Musse Hasselvall, David Sundin, Rebecka Åhlund, Emi Gunér, Alice Kassius Eggers, Ida Kjellin m.fl.

En vardag i Los Angeles

Jag är så imponerad av Magnus och Peppe som har skapat sig en vardag i Los Angeles. En kombination där båda jobbar och hänger med Majlis (som är ett halvår) och där sjuåriga Vidar går i en bra skola. 

Det härligaste var nog ändå när jag följde med Peppe till hennes ridskola uppe i bergen (artikel om den på svenska här, den drivs av en svensk dressyrryttare). För då blev det så tydligt att de inte är på semester, de bor verkligen där. Deras vardag är i ständigt vår/sommar-klimat och stranden är oändlig och det är nära till berg där det cirkulerar stora rovfåglar och hästarna står i gigantiska boxar utomhus eller går ute i hage dygnet runt. 

Såklart det kan vara stressande ibland, att som två frilansare (jag innefattar även författare i den beskrivningen) bo på en av världens dyraste platser. Men att leva som de gör nu, jag finner det så inspirerande och avundsvärt.

Sara, det vore drömmen för dig…