Frontalkrocken

Igår kväll ringde mamma och berättade att Erik, pappa och vår farbror frontalkrockat på E18 vid Sörmon. En mötande bil hade kommit över på fel sida vägen.  

Mitt hjärta hann stanna innan hon hann säga att alla var vid medvetande och efter omständigheterna ok. Erik fick stanna på sjukhuset över natten men har också fått komma hem nu… Jag är såklart otroligt tacksam över att det gick bra. Men usch, livet är så skört!

Med det sagt, förlåt att jag varit så extremt dålig på respons i kommentarsfältet men det har varit mycket på olika håll. Nu packar vi för fullt hemma och imorgon ska vi flyga västerut. Brorsan till en granne lånar lägenheten när vi är borta, så förutom att packa städar vi också. Men det är bra såklart. 

Hörs imorgon säkert! Tack för att ni skriver, tipsar och peppar <3

Om förskoleåren

Fotografen Minna skrev ett så fint inlägg på Facebook. (Det är jag som har fetat vissa stycken, sånt jag tyckte var extra rörande).

”I våras slutade Smilla på förskolan. En sådan självklar del av ens liv, som plötsligt tar slut. Jag minns inte så värst mycket från när jag själv gick på dagis, men jag har ju såklart de gamla gruppbilderna uppe på vinden. 

I april frågade jag därför alla föräldrar i Smillas förskolegrupp om de ville att jag var med och fotograferade under en vanlig dag på förskolan. Så att vi alla kunde få foton på hur barnen lekte, relationerna mellan dem, hur det såg ut i matsalen, vad de tyckte om maten, hur det såg ut i ”deras skog”, när de skrev sina namn med darriga bokstäver, tvättade händerna och korvade på sig överdragsbyxorna. 

Och de två dagarna som jag hängde med de här underbara fem- och sexåringarna var – på riktigt – helt fantastiska! 

Ett gäng roliga, smarta, nyfikna och sammansvetsade barn som nu är spridda i olika skolor i Enskede och de flesta av dem kommer på sikt att tappa kontakten med varandra och bli reduserade till diffusa minnen (talar av egen erfarenhet här…). 

Men nu finns de i alla fall kvar i ett tjockt album hemma hos oss och Smilla kanske inte kommer att ha lika diffusa minnen från förskolan som jag har ifrån mitt dagis.

Om nån i framtiden är intresserad av något liknande på er förskola – så lova att hojta till!!!!”

Juni pratar en del om förskolan hemma. Och det är tydligt att det som alldeles nyss var hennes självklara vardag, en viktig del av hennes verklighet, förvandlats till minnen. Att det redan känns avlägset, att pedagogerna blir allt mer främmande. Från de tryggaste man har om dagarna, till några man nästan är lite blyg inför. 

Det är såklart bara som det ska vara men sentimental som jag är så blev jag alldeles rörd av att läsa Minnas rader. 

Nu har Juni ett nytt gäng, i skolan. Där går två av kompisarna från förskolan. Men de andra, de kommer bara vara allt mer avlägsna minnen av de där åren mellan tre och fem. 

Jag lever!

Och Martin med. Det verkar gå ganska bra efter operationen, även om det såklart känns när nån karvat i ryggen osv. 

Tystnaden i bloggen beror hur som helst på att jag: 

1. Försöker vara en relativt god mamma/fru och rodda det mesta i hemmet (inkl lämning och hämtning på förskola och skola) pga konvalescent partner som tex får lyfta max fem kg (det beror kanske på att de bland annat lyfte nån muskel med en tång för att komma åt diskbråcket). 

Jag lyckades ganska bra med familjegörat tills jag fick nån slags influensa i torsdags. Kämpade på ändå, men sov långa stunder när barnen såg på film eller lekte på sina rum. Var yr med muskelvärk och feber. Innan jag blev sjuk lagade jag i alla fall denna måltid: parmesanköttbullar med timjan och stuvade makaroner. 

Ok nu fortsätter listan. 

2. Försöker jobba undan så att ingen annan behöver göra mitt jobb när jag är borta och så att jag inte ska behöva få panikstress när jag kommer hem och det lackar mot jul(kampanj) mm. Det går faktiskt ganska bra på den fronten och jag vill tacka mig själv för att jag satt till efter 23 ikväll och fick ungefär lika mycket gjort på de tre timmarna som på en normal arbetsdag. 

3. Förbereder mig mentalt för att åka till LA med familjen om en vecka. Idag beställde jag nya armpuffar till barnen, det finns såklart att köpa men orka hetsa runt efter det första dagen med jet lag. Imorgon måste jag komma ihåg att låta dem prova sina sommarsandaler så att de fortfarande passar (auto correct föreslog ”Sommarstad Ale”). 

Gud vad lyckligt lottad jag känner mig att få åka bort med det här gänget. Bara så ingen tror att jag är otacksam med mitt gnäll över mycket att göra just nu. 


Förlåt för detta inlägg. Nu ska jag sova. 

En morgon. Eller TGIF. 

Jag vaknade tidigt, långt innan alarmet. Eftersom jag hade så gott om tid slängde jag ihop en filmjölkslimpa med lingon (utifrån en mix från Svenska Ekoskafferiet som jag fick på en frukostföreläsning jag var på igår). Den tog kanske 5 minuter att röra ihop och hälla i formen och 50 minuter i ugnen. Under tiden den gräddades klädde jag på Arve och hjälpte Juni med kläder, duschade och klädde mig själv. Kolla vilket fint bröd! 


Sen blev det ändå kaos med resten av morgonen. Det ena barnets nackhår blev ond-strama vid flätningen, skorna hade blivit för små och gjorde ont i tårna, Piggley Winks äventyr ville aldrig ta slut osv. 

Så småningom började jag stamma av stress och insåg dessutom att jag räknat fel på tiden och skulle bli sen till mitt möte. Ett barn låg på golvet med obekväma skor på fötterna och ett levde om och lekte spöke under en stor pläd. Och vi var tjugo minuter efter tidsplanen. 

Men då kom Martin och tog över! Jag skulle alltså ha lämnat barnen eftersom han hade läkartid inför operationen av sitt diskbråck men han viftade in mig i badrummet så jag skulle hinna göra mig klar till mitt möte, klädde på barnen och körde iväg dem. Jag blev nästan gråtfärdig av lättnad. Hann med mitt pendeltåg och allt. 

DET är kärlek: att se när den andra behöver hjälp. Mer kärlek än 1000 rosor eller en resa till Paris. 

Snart är det helg! 

Hej från viloläger

Idag har jag varit i trädgården med barnen, sovit middag, fått en välbehövlig och hårdhänt oljemassage på mitt favorit-thaiställe Du1, ätit pulled lamb till middag och umgåtts med mina föräldrar och Erik och Joséphine. Och barnen såklart. En väldigt skön dag.

Nu tänker jag somna tidigt. ​För att vara en slags ambassadör för att somna tidigt är jag ändå väldigt dålig på det, med vissa nödvändiga undantag. Läste nånstans att våra föräldrar sov ca 9h/natt och vi bara 7. Orkar inte googla upp artikeln nu men känner igen mig i det. Det var inte som om mamma och pappa satt och ugglade framför Netflix till efter 23.00 helt vanliga vardagar. 

(Viloläger trodde förresten en jag känner att det hette när man stängde av teven med fjärrkontrollen. Vi var små då.)

Puh!

Herregud min lista den här dagen. Först det som skulle packas inför helgen, mina och barnens kläder, cyklar och necessär (Martin är i Göteborg och åker direkt därifrån till Karlstad). Sen att lämna barnen till frukost för att hinna till jobbet i tid. En ganska diger att göra-lista för den korta arbetsdagen. Sen lämna två paket, hämta barn, besikta bilen. Den blev UA (älskade skodan!) och nu åker vi mot Karlstad. 

(Lägenheten är utlånad till vänner, hör av er om ni vill låna nån gång.)

Hej från Riverside Götet

Jag och min kollega Johanna är i Göteborg för att vara med på kvällens Books & Dreams. Johanna ska berätta om vårt arbete i Sydsudan och jag ansvarar för allt praktiskt, köra bil, ställa upp monter osv. Mycket bra fördelning tycker jag. 

Vi har precis kommit till hotellet, jag har tvättat håret och borstat tänderna och nu ska jag ligga i sängen och jobba en dryg timme. 

Imorse skulle jag försöka få in Junis cykel tillsammans med montern i bagaget. Jag muttrade/skällde så argt på cykeln att Arve blev ledsen 😥 Men det var, som synes, omöjligt. 

Det slutade med att jag packade om så att cykeln fick åka inklämd i baksätet istället. Sen tröstade jag Arve med att jag bara var arg på krånglet, lämnade barnen, hämtade Johanna och körde 48 mil. 

Med det ville jag säga att jag känner mig extra värd den här hotellhärligheten nu. 

Ny vecka, nya utmaningar (skoja)

Det här var allt en bra helg. Jag kom inte hem förrän 4.30 i lördags (och när jag lämnade stället var det en helt otrolig kö med folk som ville in) men jag mådde ändå helt bra igår ändå. Var lite långsam i både tanke och handling, men det ska man ju vara på söndagen. Och sen somnade jag tidigt såklart. Men ändå: tack för det, kroppen.

Jag har blivit bättre på något som borde vara 100% självklart: att planera middag efter vad som behöver ätas upp. Igår bjöd vi vänner på tacorester till lunch (kompletterade med guacamole, rostade kikärtor, stekt ris) och igår kväll åt vi bruschetta eftersom vi hade så fina små tomater som höll på att mjukna.

Idag behöver vi äta vitkål, innan det här vansinnigt dyra huvudet börjar vissna (det är typ 2/3 kvar av det). Men vad? Jag är inte så glad i kålpudding till exempel. Brukar göra pizzasallad med italiensk salladskrydda eller steka vitkålen till nåt bra kött, men det måste ju finnas hur många kålrecept som helst. Tar gärna tips!

Nu ska jag väcka barnen.

En lördag i livet 

Satte en deg. 


Lämnade Juni på kalas, tog med Arve till Naturhistoriska. Älskar att så många museum är gratis nu! Man kan åka dit ett par timmar när man får feeling. 

Så fet utställning nu: Erik Johansson. Kolla upp den. Både jag och Arve var helt tagna. 

Sen åkte vi hem, hela familjen spelade ett nytt sällskapsspel och jag lagade torskrygg med pepparrot och det blev lite väl salt men ok. Sen lade vi barnen och efter det drog jag på fest till Bagis och nu är vi i taxi till nån hemlig klubb. Kommer väl vara död imorgon men man kan ju somna tidigt en söndag. Har hänt förr. 

Ett råd på vägen

Träffa nån som kollar på dig som den här inspelade spinningpersonen kollade på mig idag (i hela 45 minuter utan att släppa blicken). 

Gillar ändå såna pass, de är visserligen extremt amerikanska, men man får alltid plats på passen (är ofta ensam i salen) och kan byta ut nån rörelse utan att instruktören bryr sig. 

Dresscode

I senaste numret av tidningen Chef handlade en artikel om att klä sig som just en chef. Det hela porträtterades av en cool kvinna med snygg fodralliknande klänning, som tipsade om dräkter osv. Dock poängterade hon också att passformen är viktigast och det var ju fint sagt. Föreställde mig själv i en sån tight klänning hon hade hehheheheehhe eeee….

Men passform eller ej. Jag avskyr till exempel nylonstrumpor. Möjligtvis att jag kan ha såna i riktigt hög denier, svarta och glansiga, men överlag tycker jag att det är obekvämt och omständligt. Och att stryka en blus varje varje morgon. Nä, det är skönt att jag slipper en striktare klädkod på jobbet.

Själv har jag, som sagt, oftast tröja, byxor, sneakers. Tyvärr tycker jag att ålder och utseende sätter käppar i hjulet för vissa outfits.

Men om jag vore mer Zara Larsson hade jag stoppat in en collegetröja i mom jeans.

Bild från Junkyard/Takano

Och vore jag mer Elin Kling hade jag gått till jobbet i det här pyjamasliknande svinsnygga. Vad är det ens för material, jag måste få känna det mot min kropp!

Bild från Vogue/Tôteme

Hur ser du ut en vanlig dag på jobbet? Och hur skulle du önska att du såg ut?

Vardag

Hittade ett torkat hamburgerbröd i väskan. Det var ena barnet som bara ville ha köttet och av nån disträ anledning lade jag tydligen ned det överblivna brödet i väskan. Hittades dagen efter när jag satt i ett väntrum på SöS. Är frisk, skulle bara på möte. 

Juni ska på kalas på lördag och provade här vilka outfits som passade ihop. Marie, hon kan få prao hos dig och stilkontot?

Vi var på Books & Dreams med jobbet och jag tog en bild på Pr Hgmn och skickade till Karolina, som skrev uppsats om en av hans böcker på gymnasiet. Som man älskade hans böcker… 

Han verkade snäll. 

Misslyckades med en jordnötssås. Åt ändå, i tortillabröd. 

Utan bild: Har gått och lagt mig 19.30 tre kvällar inom en veckas tid. Ibland är sömn allt. 

Min vecka 

Karlstadstidningen frågade om jag ville vara med och berätta om en vecka i livet. Det ville jag såklart. 

Kände inte för att gå helt ”min helg i SvD” men det är svårt att låta bli när man har fyra bilder och ca 100 tecken per bild. Det hade ändå sett konstigt ut om jag slängt in ett foto på smutstvätten?

Heja gratis kultur och natur!

Tack för förtroendet, Tim.