Cellförnyelse och sånt

Jag blev så trött av barnläggningen att jag nyss vacklade ut ut sovrummet, borstade tänderna och sa godnatt till min man fast klockan bara är halvnio. Vi har knappt hunnit prata med varann idag men ibland får cellförnyelse (och allt annat bra som händer när man sover) gå före kvalitetstiden.

Borde ha plockat ur diskmaskinen, färgat håret, skrivit och skickat ett långt mail. Men det, samt Junis pysselhörna på golvet, finns väl kvar imorgon. Ska ta mig an det med förnyade celler.

Om städning

Josefine, som landat i sin gamla blogg, skriver:

”Jag kan inte beskriva det raseri som byggs upp i min städmaniska hjärna när det hårda blåvita vinterljuset lyser in över fläckar och damm här i huset. Som jag kompromissat med städningen. Mikael tror att jag inte har gjort det. Att vi har någon sorts sjuk nivå på städningen här. Men som jag städade när jag bodde ensam i Masthugget.”

Jag fnissade högt åt detta. Jag känner visserligen inte igen mig i det städmaniska, jag avskyr att städa. Om jag hade råd att ta in nån som organiserade upp vår himla klädkammare (som är som den där stenen Sisyfos höll på med) skulle jag göra det direkt. Funderar på att be Martin ta tåget till Karlstad med barnen nån helg och så mutar jag mamma att komma hit och hjälpa mig få ordning på den en gång för alla och så går vi på nåt spa sen som belöning.

Nu tappade jag tråden. Jo! Jag skulle aldrig städa ihjäl mig och jag tycker ändå att jag har en ganska avslappnad syn på vad som är välstädat. Men det där med kompromissandet!

När Martin är borta tre nätter eller mer börjar jag nästan alltid med att städa. Sen håller jag efter min städning, går aldrig och lägger mig utan att ha vikt in tvätten, dammsugit upp smulorna under bordet osv. Njuter så mycket av att ha ordning, det ger mig sånt välbefinnande, ett lugn.

Och då är jag ändå en ganska lat person (när det gäller obetalt hushållsarbete) och lite slarvig. Det är verkligen ingen perfekt ordning på mitt skrivbord på jobbet till exempel.

Nåväl. Sen kommer Martin hem och jag blir på så fruktansvärt dåligt humör om jag upplever att jag gör mer än han att jag inte kan hålla på med det där fixandet varje kväll. Så då börjar kompromissandet igen. Berget med ren tvätt växer sig stort innan nån tar tag i det (ofta Martin får jag ändå säga) och om jag tycker att besticklådorna skulle behöva diskas ur får jag göra det själv.

Jaja livet är mer än städning och eftersom han varit bortrest sen i onsdags ska det bli urmysigt att ses igen. I rena lakan, i en lägenhet med rengjord ugn, rensat avlopp i duschen och allmänt fräscha ytskikt. Som jag njutit av detta nystädade.

Vardagslistan

Säger som Hej hej vardag: Snor en lista som Peppe hade på sin blogg, som jag först hade sett hos Maria, som i sin tur hade hittat den hos Sandra Beijer som i sin tur … ja ni hajar.

Något jag värderar högt i min vardag:

Absolut viktigast är att barnen trivs i förskolan och skolan. Jag var ganska orolig när Arve skulle byta eftersom han (och vi trivdes) så bra på den förra, men det har gått SÅ bra. Han är glad, har fått nya vänner och pedagogerna verkar rejäla, kreativa och gulliga.

Jag värderar såklart också väldigt högt att jag trivs på jobbet. Och att pusslet funkar. Men förutom såna viktigheter så ger det min vardag guldkant när jag och Martin är mitt i nån bra serie och skyndar oss att lägga barn för att få börja kolla på ett nytt avsnitt.

Det här äter jag till frukost:

Vad är det man säger, frukost som en kung, lunch som en prinsessa och middag som en kyrkråtta? Det här är min kungliga frukost: rostade mackor, helst på hembakat bröd, och ett glas iskall o’boy. Jag äter gärna havregrynsgröt till middag, men frukosten måste vara god, annars kan det kvitta.

När går jag och lägger mig:

Helst före 22. Men ofta närmre 22.30. För att kompensera lägger jag mig ibland samtidigt som barnen, det är ett bra sätt att vila ut.

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

Styra upp klädkammaren. Men jag skulle nog behöva göra om hela förvaringslösningen där inne och det tar emot nå så jävulskt.

Det här äter jag till lunch:

Sen nyår har jag haft matlåda alla dagar utom en, tror jag. Mest paj och pasta med sallad. Idag har jag ingen matlåda men går väl och köper fil eller nån sallad, om ingen kollega har ett bättre förslag.

När går jag upp:

6.30. Om inte Arve vaknar tidigare.

Jag går till jobbet:

Strax efter 7.30. Senare om jag lämnar. Jag har ungefär en timmes resa till jobbet.

En vanlig vardagsmiddag:

Den här veckan åt vi tacos/goda rester hos kompisar i måndags. I tisdags åt vi havregrynsgröt, i onsdags gjorde Martin pytt i panna från grunden, igår åt jag minipiroger på jobbets after work och ikväll ska Juni och hennes kompis göra egen pizza.

Vad jag gör på vardagskvällar:

Förhoppningsvis sover barnen kl 20. Då kollar jag på serier eller pratar med Martin. Ibland äter jag middag ute med vänner, är på bokklubb eller är på något jobbrelaterat.

Har jag söndagsångest:

Nej, under småbarnsåren har helgerna varit ganska intensiva så jag tycker om hur veckorna rullar på. Och jag har kul på jobbet.

En fredag

Igår jobbade jag hemifrån och njöt verkligen av det. Jag lämnade barnen på deras förskola och skola och sen satte jag mig i soffan med datorn. Jobbade ostört fram till lunch. Då mediterade jag (med appen Headspace) i tio minuter och sov i tio. Åt lunch framför Ellen DeGeneres. Jobbade en timme till. Sen duschade jag och körde till Askersund för att representera jobbet på en konsert som började klockan 19.

Hallå vad Askersund var idylliskt. Det kanske var snötäcket som låg över den tysta stadskärnan, med gamla hus där det lyste mysigt i fönstren? Men det såg hur som helst väldigt fint ut.

Sen körde jag hem igen. Det tog fyra timmar pga snö och halka. Det hade såklart varit smartare att ta tåg men jag ville verkligen vakna hemma lördag morgon och inte behöva sova på hotell just denna helg.

Lyssnade på en gammal spellista och sjöng högt till Mariah Carey och Markus Krunegård så det gick ändå ganska snabbt. Ja, det var den dagen, det.

Vad ska jag skriva om?

Om du har nåt ämne du skulle vilja att jag skrev om så säg gärna till!

Tills vidare kommer ett dagboksinlägg:

Idag har jag och Arve halkat runt Tjäderstigen. Och så har jag lagat (färdiga) falafel i libabröd. Med egen hummus, yoghurt med mynta och snabbpicklad rödlök. Det var gott.

Nu somnar jag nog inom tre minuter.

(Minna, imorgon lägger jag upp tolkningen av din väns dröm förresten. Förlåt försening.)

Jag minns alla min partytoppar och hur de brukade… hur jag brukade ta på dem?

Ikväll ska jag på en föreställning och sen på klubb. Nu står jag i kö på H&M, där jag spenderat en timme i ett försök att hitta något till ikväll, att köpa för mina bonuscheckar. Det slutade med ett svart linne för 49:50. Men det är så svårt att hitta snygga kläder att gå ut och dansa i! Jag saknar liksom tidigt 2000-tal där man gick ut och köpte nån partytopp.

Som det är nu är jag fast i mina sena 20-nånting där jag alltid hade jeans, linne och lilljacka. Tio år senare, klipp till detta.

Jackan är visserligen i en större modell (Carin Wester för Åhléns) och jeansen är utbytta mot den här brallan. Men i stort sett är det samma sak. Nu ska jag till Johan, dricka ett glas vin och måla ögonbryn.

Insomnia

Arve vaknade 4.30 idag. Ungefär två timmar tidigare än vanligt. Själv hade jag varit klarvaken mellan ca 02-04 pga nån slags vargtimme och precis lyckats somna om medelst avslappningsövningar.

Med detta meddelande säger jag godnatt.

Kära dagbok. Lördag.

Efter Junis cheerleadingträning skulle vi till Etnografiska tillsammans med några kollegor till mig, och deras familjer. Men först skulle vi reklamera en biltvätt (fråga inte…), sen blev Arve vrålhungrig och Juni hade ätit upp även hans macka under pausen på träningen, han behövde dessutom gå på toa och sen orkade jag inte hetsa på alla, vi hade ändå kommit så sent. Vi ställde in, handlade på Ica Maxi och åkte hem.

Därefter var jag på uselt humör så gjorde det enda rätta: bäddade ned mig i sovrummet och sov nog nästan två timmar, med avbrott för lunch. Barnen lekte under tiden och Martin fixade i köket och såg på fotboll. Detta otroliga: ingen störde mig!

Som vi alla vet är sömn helande och jag vaknade som en bättre mamma.

Lägg till P3 Guld, ett avsnitt Smilf, lagandet av en lasagne och det var ungefär min lördag.

Everything is borrowed

Jag sitter på pendeln och visualiserar att The Streets spelar Everything is borrowed på Way out west i sommar. För visst måste de boka honom? Hoppas.

Om jag dör hux flux så vill jag att den spelas när ni går ut ur kyrkan efter ceremonin. Alla är bjudna! Men det är kuvertavgift på begravningsmaten, allt överskott går till en fond för barnen. Löjrom och prosecco blir det. Svarta kläder. Nån bästis får projektleda den digitala produktionen av en minnesbok där alla kan berätta nåt minne om mig, med foto och sånt, den boken sparas sen till barnen. Ja, det var väl bara det. Ingen gravsten förresten. Om man ska prata med mig kan man göra det var som helst, jag lyssnar om jag kan.

(Hoppas jag blir 101 år och dör hux flux, helt klar i huvudet. Lägger mig i sängen och somnar in för alltid. I så fall behöver ingen göra en minnesbok.)

Jaha annars då? Vad ska ni göra i helgen? Undrar seriöst alltså.

Nu är pendeln framme i Spånga, hej så länge!

PS jag lyssnar på en spellista från 2009. Ungefär 1/3 av låtarna är genialiska, 1/3 helt ok och 1/3 vet jag inte vad jag tänkte när jag lade till. Men det är ju åtta år sen och jag tänker av princip låta den vara oförstörd. Åtta timmar nostalgi.

En dag med skratt och gråt

Idag kom Martin hem från Las Vegas. Och det spelar ingen roll hur mycket vi längtat efter varann eller hur gulliga vi varit på facetime och sms, det blir ändå alltid lite kärvt när en varit bortrest och familjen ska bli samspelt igen. För att förekomma det bokade jag biobiljetter så att vi skulle göra något mysigt ihop och fixade lägenheten tipptopp. Kände mig duktig och företagsam.

Innan han kom hem var jag förresten med barnen på cheerleaderträning. Det var oväntat kul. Tur att Arve börjar gympa på måndag för han nästlade sig in och var med på alla övningarna idag, fast han och jag bara skulle kolla på. Lilla stora unge.

Vid 17-tiden gick alltså hela familjen på bio och det var en enormt sorglig film (Monky). Jag hörde nån som harklade sig ganska mycket och det var tydligen Martin som försökte att inte storgråta. Själv gjorde jag slut på tre Lambi.

Nu till skrattet. Arga Bibliotekstanten lade ut den här på Facebook.

Och svaren folk lämnade:

Barn som bråkar – att hantera känslostarka barn i vardagen, med en motorsåg

Totte badar med en motorsåg

Kollektivt lärande i arbetslivet med en motorsåg

Britt-Marie var här med en motorsåg

Hälsa på recept – träna smartare, må bättre, lev längre med en motorsåg.

Hedra mysteriet – mindfulness på värmländska med en motorsåg…

Familjens projektledare säger upp sig med en motorsåg

FAMILJENS PROJEKTLEDARE SÄGER UPP SIG MED EN MOTORSÅG! Orkar inte mer!!!!!!

Men gå nån gång, bara

Jag gjorde en så fruktansvärt dålig lämning av Arve idag. Den ca halvtimmeslånga lämningen avslutades med att jag skulle försöka muntra upp honom genom att själv åka i den isiga rutschkanan. Varpå ett 15-kilos barn gav mig en knuff så att jag swishade ned, studsade på fötterna och flög vidare iväg för att landa på knäna i gruset och skrapa upp båda benen från knä långt ned på smalbenet.

Detta inför pedagogerna, som väl redan innan undrat varför jag drog ut på lämningen och inte bara lämnade över min ledsna unge till en av dem. Men det är så svårt när man har ett barn som knappt ens brukar säga hejdå utan bara rusar in i leken, och som plötsligt är helt förtvivlat?

Ja ja det var väl en lärdom för hur jag inte ska hantera inskolningen på nya förskolan i nästa vecka. Den kommer bli tuff tror jag.