Men gå nån gång, bara

Jag gjorde en så fruktansvärt dålig lämning av Arve idag. Den ca halvtimmeslånga lämningen avslutades med att jag skulle försöka muntra upp honom genom att själv åka i den isiga rutschkanan. Varpå ett 15-kilos barn gav mig en knuff så att jag swishade ned, studsade på fötterna och flög vidare iväg för att landa på knäna i gruset och skrapa upp båda benen från knä långt ned på smalbenet.

Detta inför pedagogerna, som väl redan innan undrat varför jag drog ut på lämningen och inte bara lämnade över min ledsna unge till en av dem. Men det är så svårt när man har ett barn som knappt ens brukar säga hejdå utan bara rusar in i leken, och som plötsligt är helt förtvivlat?

Ja ja det var väl en lärdom för hur jag inte ska hantera inskolningen på nya förskolan i nästa vecka. Den kommer bli tuff tror jag.

Årets sista morgon

I den här familjen är jag och Arve de mer morgonpigga så nu ligger vi i soffan och myser. Arve ser på film och jag har för en gångs skull på Nyhetsmorgon (annars är det alltid barnkanal på morgonen) och läser ut en deckare.

Total bladvändare: Karin Slaughter – De vackraste.

Igår var vi ute i två timmar, barnen cyklade och vi strosade längs sjön. Impopulär åsikt, men jag saknar verkligen inte snön här. Visst, det är kul med pulka nån timme innan alla fryser. Men det var så klart och fint igår och det är skönt att slippa det ofrånkomliga slasket. Idag ska vi gå och mata änderna. Men först ska jag låta Martin få en lång sovmorgon (jag är ett sånt helgon!) och ta med båda barnen till centrum för att försöka få en klipptid till mig själv.

Tar mitt straff

Jag fattar att det är osmart att festa efter en lång tids förkylning. Men det var ändå värt det. Samt att skratt sägs vara läkande?

Så vaknade jag med ögoninflammation i båda gluggarna imorse… Nåväl, får väl ha mina krokiga glasögon istället för linser ett par dagar och undvika att böja mig framåt pga trycket. Samt se ut som en mullvad.

Imorgon ska jag i alla fall jobba igen, jag har tagit noll ledigt under julen. Martin är ledig fram till nyår så barnen får ändå vara lediga i mer än två veckor och det känns som huvudsaken.

Ett tips förresten. Om ni inte har lyssnat på radions adventskalender Marvinter så gör gärna det. Den är jättefin! Lite läskig och bäst för barn (och vuxna) från ca 5 år. Lyssna tillsammans! Och kanske inte som godnattsaga. Vi lyssnade på halva när vi åkte till Karlstad, och andra halvan på hemvägen. Det var perfekt. Finns på SR Play och Spotify.

Bye bye Twitter

Jag raderade mitt twitterkonto. Känner mig ändå oftast irriterad där. Hamnade senast i diskussion med en man som surade över att han aldrig personligen kommer att få tillbaka samma summa som han betalar i skatt (höginkomsttagare). Så meningslöst att lägga energi på.

Juldagen

Orkar inte ens ta upp era gulliga kommentar pga FEEEEELINGS (herregud varför skrev jag ens så? Skyller på fem glas vin. Men jag blev verkligen jätteglad. Tack.)

Ikväll är jag på Båten. Där har jag firat en och annan juldag.

TWO MAN GANG är allas årets bästa låt. Och jag har inte frågat nån om jag får lägga upp bilder på dem ? Men så mycket samtal på den här hemvändarkvällen.

Nån nämnd mången glömd

Nä nu fick jag dåligt samvete för att jag bara skrev om julklapparna från Martin. Har fått massor av fina klappar. Som en spa-hotell-natt med syrran på Steam. Så mysigt det ska bli.

Byter ämne: Jag har haft lite svårt att blogga den senaste tiden och känt mig självkritisk. Det blev ju inte precis bättre av de ca tio senaste inläggen. Kanske det kan vara dags att fundera på att runda av bloggandet, efter 12,5 år? Mitt ”motto” har alltid varit att den dan jag inte känner att varje inlägg är kul att skriva så slutar jag.

Äsch, jag ger det väl några veckor till, kanske bara är opepp just för tillfället.

Nu ska jag i alla fall somna. Ser stjärnhimmeln genom fönstren. Mysigt.

Godnatt!

One Woman Army

Det var knappt nån trafik på väg till Karlstad. Och när vi kom fram var julbordet redan framdukat. Efter maten tog jag en promenad längs Vänern och sen kom tomten. MVG julafton.

Nu ligger jag och mitt nya örhänge och vilar i soffan. Fick även detta halsband till, i den solida guldvarianten. Så lyxigt! Ibland tänker vi att vi ska strunta i julklappar till varandra, jag och Martin. Men det är ju också väldigt roligt att få något så fint och genomtänkt.

Trött i jul

Jag har redan gnällt på instagram och dessutom stör jag mig själv på folk som gnäller över förkylningar. Men här kommer mer gnäll. Jag är så trött! Jag tror att det är den dumma förkylningen som tar musten ur mig. Hostat i tio veckor nu, ungefär. Eller om det är matförgiftningen som spökade över en vecka. Eller en kombination av nämnda.

Louise sa en så klok grej i Etiopien: att alla barn borde få klaga på maten. Hon sa inte exakt så, men ungefär. Det där med att många svenska barn blir kränkta om såsen kommer på pastan t.ex. Att istället för att tänka att de är bortskämda borde man tänka att alla barn skulle få ha det så bra.

Och visst: alla borde få gnälla över sin förkylning. Men jag tycker så många dör. Unga. Man upptäcker att man har cancer och sju veckor senare är man död. Man får inte mindre cancer för att man inte beklagar sig över sin sega förkylning, men om jag drabbas av nåt värre vill jag inte minnas hur jag gnällde allt för mycket på en tillvaro som ändå var väldigt fin. Alla är friska osv.

HUR SOM HELST.

Ikväll har vi firat lilla julafton med mina föräldrar och syskon med resp. Det var mysigt. Barnen glada. Maten god (tack Martin). Fina julklappar (tack alla).

Nu slår Martin in paket och kollar på fotboll och väntar på att diskmaskinen ska gå klart så han kan städa köket. Jag ska gå upp med barnen imorgon och borde därför somna snart. Det blir nog inga problem om man säger så. Är som sagt genomtrött.

Vi har i alla fall nyrena lakan och imorgon ska vi bara äta god julaftonsfrukost och packa och åka mot Värmland för att fira med svärföräldrarna. Lugnt och fint.

Om jag orkar ska jag gå på en privat klubb på juldagen. Får väl gå och lägga mig kl 20 på julafton om det ska finnas hopp för det. Men man kämpar väl på? Lol.

Ok, godnatt nu!

Mer om paketkalender, och bra nog

Det här inlägget började jag tydligen skriva 9 december men glömde att publicera. Skriver väl klart det nu då…

Visst var jag tydlig med att det inte är fel att göra en paketkalender? Jag växte själv upp med det. Vi öppnade var tredje paket (vi är tre syskon) och i paketen fanns ofta praktiska men jättefina saker. Jag älskade det såklart.

Jag menade mest att ingen ska känna skam eller skuld om de inte pallar.

Jag jobbar mycket med att saker får vara bra nog (good enough), både på arbetet, hemma, som kompis och förälder. Som ikväll när Martin har fyrtioårsfest. Jag önskar att jag hade haft energi till att fixa nån överraskning eller något annat fint. Men det har jag inte haft. Och när mina föräldrar har hämtat barnen i eftermiddag och det naturliga vore att hetsa runt och fixa hemma tänker jag sova en timme.

Det blir en enkel buffé, massor av dryck, levande ljus och bra musik. Men varken musikquiz, tal eller tårta. Bra nog.

Hellre vila en stund och möta gästerna i en harmonisk sinnesstämning än bli helt uppstressad.

Nu är det 15 december och festen har varit. Och den blev så lyckad, som sagt. Bra nog är bra nog. Och den där tuppluren gjorde att jag orkade hela natten så det var en bra prioritering.