Det är inte en självbiografi! 

Jag läser Det är natten av Karolina Ramqvist och hon skriver om hur svårt människor (journalister) har haft för att hålla isär henne som person och den person hon skriver om i böckerna. Det är på en helt absurd nivå, om jag hade haft med mig boken till Warszawa hade jag citerat den. Hon blir alltså anklagad för allt möjligt.

Sen läser jag om Frida Hyvönens texter och det är samma sak där, man hänger upp sig vid vad som är självupplevt. 

Ja, jag tycker också om att analysera starka texter. Jag tänker ofta på varför storebrodern gör de där ”drar igen ett blixtlås, slänger nyckeln”-tecknen i Sjön. Men en text är en text, jag utgår inte ifrån att det är en självupplevd händelse. Att Hyvönen kan ge svar på vad som hände sen. Det får pågå i min fantasi. 

4 reaktioner på ”Det är inte en självbiografi! ”

  1. Såg du intervjun med Hyvönen i Babel? Där pratar de också om att det är vanligare att kvinnliga konstnärer/författare ombeds svara på frågan om vad som är självupplevt, att man har en mindre distans och liksom respekt för deras privatliv eller förmåga att HITTA PÅ, typ. Intressant tyckte jag.

  2. Ja! Jag undrar också! Har massor teorier och det bästa är ju att jag kan välja anledning efter egen dagsform eftersom det är just en text. Elleeeeer??

  3. Jag har också funderat så mycket på Hyvönens texter (har lyssnat på skivan en miljon gånger senaste veckan). Jag tänker att storebroderns tecknen med blixtlåset och nyckeln är för att visa att han har förstått varför hon springer tillbaka till sjön och gråter, och att han ska behålla hennes hemlighet för sig själv? Tycker att kändes fint!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.