Hockeyfrilla

Men tänk om det är nåt barn som bor där det inte finns några grannar att sälja jultidningar till? Och jag vill ju alltid köpa när nån förälder på jobbet säljer såna där bra kryddor och oljor för barnens fotbollslag. Angående förra inlägget alltså.

Den här bloggen blir bara mesigare och mesigare, de enda frågor där jag vågar stå för en åsikt är NEJ till SD och att det är otroligt fult när man inte klipper bort bebisfjunen utan låter de där tunna lockarna växa fritt i nacken.

(Sen fick jag en unge med PANIK för att klippa sig, som gick runt och såg helt förskräcklig ut i håret i typ två år. Karma is a bitch. Men jag hade åtminstone vett att skämmas. För frisyren alltså, inte för mitt ställningstagande om bebislockar.)

När det gäller SD har jag svårt att tro att nån läsare tänker rösta på dem så jag behöver väl inte predika för kören.

11 reaktioner på ”Hockeyfrilla”

  1. Vår granntjej (M, 6 år) visade sig ha en jäkla talang för att klippa hockeyfrilla, tyvärr på vårt barn. 😅 synd att en inte kan kommentera med foto.

    1. Barnen är ju gulliga ändå men jag fattar inte hur det inte kan klia i föräldrarnas händer att bara kapa de där stråna i nacken när resten av huvudet knappt fått hårväxt än.

  2. Haha, barnet i länken är en mörkhårig Otis typ!
    Jag fattar vad du menar, förfäras över hans frisyr till och från. Men, jag har nästan svårare för snaggade små pojkar (inte så mycket tjejer av någon anledning), och potta har aldrig riktigt känts rätt. Så jag avstår mest att klippa honom av anledning att jag inte fattar vilken frisyr jag skulle gilla.

    1. Haha men varför skrev jag ens om detta? Tänkte att det var ett ofarligt ämne men skäms så mycket nu.

      Jag menar mest att när de har sånt där tunt hår där bak och så är håret uppe på huvudet typ bortskavt (pratar här alltså om bebisar!) och då fattar jag inte varför man sparar håret där bak.

      Alltså, jag tänker att man gör på samma sätt som när en vuxen sparar ut håret, jämnar till det lite bara?

      Men här är det ofta mammor som är måna om att det ska synas att barnet är en flicka, de där tre långa hårstråna bak ersätter liksom det där bandet med en rosett som tidigare visat barnets kön.

  3. Nej skäms inte, jag fattar precis hur du menar! Men känner igen mig så mycket. Du skulle sett Charlie när han var 6 månader. Han såg ut som en clown ett tag när allt hår på hjässan försvann med skorven men kunde ändå inte med att klippa honom. Blev väldigt förvånad över min ovilja (känns mer som jag är den personligheten som gärna är med och styr upp i vanliga fall) men kändes typ som att han är så fin precis som han är. (Alltså jag fattar såklart att alla känner så om sina barn.) Min mammagrupp var förfärade.
    Tror det kanske är en åldersgrej. När Charlie blev större var det inget problem, nästan som att en klippning för mig blir symbol för att dom inte är bebisar längre (om jag ska försöka analysera mitt märkliga beteende haha)

  4. Hahah älskar att man inte vågar tycka för starkt längre. Eller nej, det älskar jag ju inte. Men ändå fint att man inte vill trampa folk på tårna! Jag har skrivit en kommentar här nu tre gånger, men raderat alla pga tyckte jag lät spydig åt olika håll varje gång!
    Mvh
    ängslig människa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.