Kvinnorna och ansvaret

Nån måste ju ta ansvar för klimatet. Men jag skulle ändå önska att ångestdrivna småbarnsmammor kunde slippa följa alla kanaler som påminner om jordens undergång. För att leva med det stresspåslaget ovanpå allt annat man får ta ansvar för som kvinna kan vara övermäktigt?

Pratar inte om mig själv här alltså. Jag har redan avföljt och tänker på apokalypsen så sällan jag kan. Tänker tillräckligt på barn som redan idag dör pga västvärlden, klimatet och den allmänna orättvisa i världen. Osv. Det är såklart viktigt att ta ansvar men ingen vinner på att nån går runt och mår seriöst dåligt sitt korta liv på jorden. Och det är så hemskt att det ofta är kvinnor som redan gör så mycket bra som drabbas av denna starka ångest.

Herregud blev precis attackerad av en gråsparv! Skrek och hoppade till, den krafsade mig i håret och försökte sen hoppa upp och picka på mitt ben. Varför skrev jag detta? Förlåt moder natur!

7 reaktioner på ”Kvinnorna och ansvaret”

  1. Jag håller med så himla mycket! Var är männen som kollar upp tågsemester, startar klimatnätverk, researchar giftfria möbler? Inte i min närhet i alla fall 🙁
    Visst, ingen mår bra av ångest, men den kan ju också driva fram handling och det kunde verkligen behövas från andra än småbarnsmorsor
    som redan dubbelarbetar som hemmets projektledare och med vanliga jobb/studier/arbetssökande.

    1. Men TACK, du fattade precis vad jag var ute efter. Syftade som sagt verkligen inte på mig själv men känner många som är på väg in i väggen eller ännu värre av ångest över miljön/klimatet.

  2. Fast, jorden hade ju mått bättre om fler som har dåligt samvete över sin klimatpåverkan faktiskt gjort något åt det. Jag tycker det är dags för folk att faktiskt må lite dåligt och se ett ansvar att göra något åt det. Vem ska annars göra det? Vi har en jord. Och vi är över miljarder människor på den. Här i västvärlden kan vi verkligen påverka, vi har mat på bordet, inga krig, bästa barnhälsovården etc etc. Gnälla att en inte mäktar med att göra gott för jorden, kan vi kanske göra sen när den sista veten brukats och ingen fisk finns kvar i have.

    1. Jag tror du skrev den här kommentaren till nån annan än de kvinnor jag syftade på. De som sover dåligt, är utmattade med ångest/panikångest och redan så otroligt ansvarstagande. Som reser med tåg, äter vegetariskt, köper second hand osv. Som redan gör så mycket men ändå tar åt sig värst. Och som har riktig ångest över vad som ska hända.

      Försökte vara tydlig i inlägget men borde ansträngt mig hårdare. Vad jag menar är att jorden inte vinner på att dessa kvinnor brakar igenom.

      1. Jo, jag förstod. Klart ingen ska gå in i väggen för att de väljer klimatvänliga alternativ. Men är det så många som gör det? Finns ju väldigt många orsaker till ångest/panikproblematik. Kanske hade varit bra om fler hade upplevt dödsångest angående klimatet och att det inte bara är otroligt ansvarstagande utmattande kvinnor.

        1. Jag menar såklart inte att de går in i väggen av att välja klimatvänliga alternativ utan av stress i kombination med ångest. Känner du ingen som varit utmattad och haft ångest och katastroftankar?

          Läste detta: ”Klimatångest är den starka oro och rädsla som människor kan känna i och med de pågående klimatförändringarna. Ibland dyker den upp i samband med psykoser, men betydligt vanligare är att den tar sig uttryck som katastroftankar inför framtiden, panikångest och depression – ofta i kombination med en känsla av maktlöshet.”

  3. Alltså, den kursiverade slutklämmen gjorde mitt avslut på den här oerhört utmattande dagen SÅ mycket bättre. Skrattade rakt ut, det var definitivt första gången idag (den här veckan e v?!) . Tack Hanna!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.