Missunnsam?

Underbara Clara skriver:

Vi har så höga förväntningar på att barn ska lyckas med allt det goda som vi vuxna aldrig lyckas med. Barn ska inte vara avundsjuka eller arga på kompisar som har något de själva önskar sig. De får inte bråka och vara egoistiska. Men vi vuxna är ju avundsjuka och missunnsamma hela tiden. På andras kroppar, karriärer, hus, ekonomi, stabila äktenskap. 

Men är vi missunnsamma hela tiden? Det känns sorgligt i så fall. Vi som har det så bra! Avundsjuk är jag visserligen allt som oftast, på människors avundsvärda egenskaper, gåvor eller utseenden. Men missunnsam, nej, väldigt sällan. Och det handlar inte om att jag försöker framstå som en god människa. Jag har många sämre sidor, som att jag är glad i skvaller (även sånt som nog kvalar in under att ”prata skit”) och att jag stör mig på offentliga personer som verkar helt världsfrånvända eller saknar självkritik. Känner bara inte igen mig i att missunna andra en perfekt kropp, lyckad karriär eller ett stabilt äktenskap.

Om Clara har rätt så blir jag helt nervös över att ni som läser har stört er på att jag först fick åka på en spännande resa i jobbet och sen gick och vann den där resan till Kos. Nu sitter ni och hoppas på att jag ska bli matförgiftad av buffén? Men då ska ni tänka på det där citatet som Noora har på sin vägg: ”Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about.”

Tack på förhand!

13 reaktioner på ”Missunnsam?”

  1. Tror bara jag känner missunnsamhet när det gäller väldigt priviligierade samt osympatiska personer som ej kan ta till sig att dom faktiskt är priviligierade. Gärna med en touch av förakt för mindre lyckligt lottade då ”dom bara borde skärpa till sig lite”. Dig unnar jag allt.

  2. Håller med dig. Avundsjuk blir jag OFTA. ”Det där vill jag OCKSÅ ha” men ”varför ska hon få/ha det OCH INTE JAG?” Nä. Avundsjuka är också bara bra bränsle för mig. T ex när du vann resan så tänkte jag ”dags att börja tävla lite oftare igen så jag OCKSÅ kan vinna”. *håller tummarna för att vinna en heldag på Liseberg* puss och unn!

    1. Ja men precis! Jag skulle precis skriva att du är så himla värd det här. Men det betyder ju att jag tycker att människor är mer eller mindre värda. Och ja, jag tycker att jag själv är mindre värd att vinna en resa de närmsta åren, än vad du är. Många känslor som är närbesläktade med missunnsamhet men ändå inte framme.

      1. Det finns väl alltid någon som är mer ”värd”. T ex drabbade av sjukdom, fattigdom etc etc men så kan en ju hålla på i en evighet isf. Alla kämpar vi väl på med vårt. Du är jättevärd. <3

  3. Känner inte heller igen det. Är fanken aldrig missunnsam. Inte så himla ofta avundsjuk heller, kanske mest på min man som har underbar pendeltågsegentid varje dag nuförtiden medan jag är låst vid hem och bebis fram till år 2054 som det känns hehe… oh well. Oftast känner jag, om det går bra för någon vän/kollega/whoever, genuin glädje och ingen avundsjuka alls. Tror inte direkt jag är ensam om det? Eller är jag? Mvh moder Teresa in spe?

    Tyckte Clara med den där texten var ute och cyklade generellt. Som att vi föräldrar som inte ger barnen leksaksvapen eller tillåter krigs- och våldslekar inte lär våra barn empati? Jag är övertygad om att jag klarar av det.

  4. HAHAHA, älskar väl hur du skriver! Och ja, jag tänkte ”men VA FAN, jag vill oxå ut å resa GRATIS” när du vann MEN tänkte såklart att det är grymt kul att ni får åka. <3

  5. Alla är värda! (ursäkta love-bomb för den som inte orkar) Men det här med missunnsamhet? Nope. Och råkar man falla i den fällan – dust yourself off an try again.

  6. Be kind, always!
    ORKAR inte missunna någon nåt. Vad gott kommer ur det?
    Däremot kan jag vara charmigt avunds. 😘
    Tycker ni är SÅ värda resan. Visst det är väl härligt att få åka till LA på jobb, meeeen också slitigt, borta från barn, resa själv osv. Och ofta brukar ju resan vara kulmen på intensivt arbete också. Det är jag inte avunds på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.