Mobilen 

Jag måste skriva om en sak. Förra veckan när vi var i lekparken var det en mamma där med två små barn. Under tiden barnen lekte satt mamman och tittade i mobilen nästan hela tiden. Alltså vi måste skärpa oss med mobilanvändandet! Våra barn är bara små i några år, när de är i tonåren kommer vi förmodligen ångra att vi inte tog tillvara på varje sekund, varje dag. 

SKOJADE BARA. Där fick jag er allt?

Vill rekommendera den här krönikan om mobilsurf och barn: Hur skulle Alfons pappa porträtterats i dag?

(Den där mamman var för övrigt jag, barnen lekte på egen hand och höll på med olika viktiga projekt som att rulla en boll nedför rutschbanan alt att baka sandkakor och jag korrläste texter för jobbet och svarade på mail.)

9 reaktioner på ”Mobilen ”

  1. Jag läser också Alfons nu för min fyra-åring och har reagerat just på pappans tidningsläsande, hur det bara är ett naturligt inslag i böckerna att pappan vill sitta en stund och läsa tidningen, titta på nyheterna eller dricka en kopp kaffe. Att kolla mobilen eller läsa nyheterna på platta eller dator måste ju vara dagens motsvarighet till det. Och jag tror att det är som det alltid har varit. Inte lekte väl våra föräldrar alltid med oss när vi var små. såklart ska vi inte alltid sitta med näsan i mobilen men en sån stund som du beskrivernär barnen ändå roar sig själva en stund så kan det ju inte vara någon fara.

  2. Jag kan inte annat än att hålla med om det Emanuel skriver. Jag är så trött på den moralosande debatten om föräldrar och mobiler – den är dum, ogenomtänkt och verklighetsfrånvänd. Tack för att du tar upp det, det behövs!

  3. Jag tror att man ska känna efter lite själv. Vad som funkar och känns bra.

    Det kluriga är ju att telefonen är med överallt, innehåller många tjänster som lockar/drar i oss och det är lätt att fastna, flera gånger om under en dag. Och för en del följer jobbet med in i hemmalivet mer än vad som är bra, eller skulle gjorts tidigare? (för visa kan det såklart funka för också)

    Jag tycker, för min del, att det är mer komplext än att läsa en tidning. Men jag tycker samtidigt att det är skönt att få flera perspektiv och jag pallar inte moralpikar.

    Och om jag bortser lite från föräldraskapet i det hela, så blir min hjärna lite överhettad av all informationsflöde. Det är inte vad folk skriver. Utan flödet som strömmar från alla håll och kanter. Jag blir trött i skallen. Så det har gjort att jag fått ha ett ”tänk” kring hur jag vill använda sociala medier, för min skull då.

    Ajaja, lite tankar från mig 🙂

  4. Jag kan ju tycka att mobil och tidningen är två ganska olika saker. En stund då och då när barnen gör annat är såklart helt okej, precis som med tidningen. Men en tidning tar slut, det gör inte mobilen och det som drar där. Plus att den ringer och piper och lixom pockar på uppmärksamhet.

    Märker själv att jag kan bli frånvarande från barnens frågor och lek och behov av uppmärksamhet om jag tar upp mobilen på illa valda tidpunkter och jag tror definitivt att det händer oftare än när Alfons pappa läste tidningen…

  5. Mobil är inte detsamma som en papperstidning, nej. Men vad är det som säger att tidigare generationer var mer närvarande föräldrar för att tidningen tog slut? Ville de ens vara så engagerade i sina barn som vi är i våra? Utifrån mina egna barndomsminnen (född -79) och de kommentarer äldre kommer med sen jag själv fick barn, skulle jag säga nej. Snarare hör jag en hel del skryt och självbelåtet skrockande från allehanda far- och morföräldrar om hur lite man curlade, hur självständiga barnen fick lov att bli (tidigt!) och hur viktigt det faktiskt är att inte heller skämma bort dagens ungar med alltför mycket jamsande och tramsande.

    Med det sagt: visst kan man må bättre av att släppa telefonen oftare och kanske ha lite regler kring användandet för sig själv. Men ryktet om dagens oengagerade föräldrar är ju ruskigt överdrivet. För att inte säga direkt motbevisat av det faktum att vi samtidigt får så mycket kritik för att vi hönsar så mycket.

    1. Jag har nog missat ryktet om dagens föräldrar och aldrig hört den äldre generationen komma med såna påståenden. Men blir väl inte förvånad, även om jag inte hört det själv.

      För min del tänker jag, att man känner efter själv vad som funkar och sen vara trygg i det.

  6. SÅ intressanta synpunkter!!!!

    Jag tänker att precis som med ungefär allt annat får man väl hitta sitt förhållningssätt. Själv läste jag ut en hel pocket en morgon när barnen vaknat okristligt tidigt. Var inte en särskilt närvarande mamma då, men ibland kan de väl leka själva en stund.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.