Om pengar och entrepenörer

Det här inlägget av Nina Åkestam fick jag ok på att skärmdumpa och blogga om. För även om det känns dumt att hänga ut en enskild person som exempel så säger den här typen av artiklar så mycket om vår samtid.

Och jag tänker på när jag kollade på Melrose Place och drömde om att bli som Amanda. Hon var nån slags PR-chef eller chef på reklambyrå? I alla fall minns jag det så.

Idag vet jag att man kan ha det riktigt bra ställt om man är chef/delägare på en stor reklambyrå. Men nån våning på Östermalm med den här typen av möbler kan man bara drömma om.

De första tre styckena här är så märkliga.

6 reaktioner på ”Om pengar och entrepenörer”

  1. Gud JA! Är så himla, himla trött på just detta. Känns som det tagit helt enorma proportioner den senaste tiden, liksom bara eskalerat? Att en verkligen kan luras till att tro att ”alla” (som syns) har så himla mkt pengar och att det går att bli väldigt förmögen om en bara är beredd att kämpa.

  2. Prick i mitt! Har inte reflekterat tidigare men omedveten (inser jag nu) undvikit dessa artiklar. På samma sätt som jag inte förstår den värld unga växer upp i där deras förebilder är ”influensers” med märkeskläder, märkesväskor och viloresor till Barcelona. (Givetvis inte ALLA unga) Fast de knappt gått ur skolan. Saknar djup och verklighet, kontrasten till yta- som har blivit så viktigt för så många. Ovan artikel är ju samma strävan mot ytligheter fast för en äldre målgrupp. Nej, nu ska jag ut i trädgården och hälla ut jord och plantera lite nytt i min schizofrena rabatt, som är både stor och ful men DYR. //Vd på en byrå

  3. Alltså nu läser jag inte denna typ av magasin men måste erkänna att jag inte fattat detta, apropå meningen ”vem som helst fattar ju”.

    1. Nej men det var dumt skrivet. Menade att om man tänker efter och kollar typ allabolag.se för att se hur stor omsättningen är osv. Vem som helst som gör lite research.

  4. Men alltså, gud vad man matas med de här orealistiskt förväntningarna? Fick en kommentar på min blogg om att jag borde ha au pair-flicka och städerska pga JOBBAR i Paris. Jag ba: Nä, kan knappt amortera radhuset som snudd på faller i bitar. Tvivlar på att min månadslön skulle räcka till ett Dali-tryck. 😀

  5. Vägen till ångest och utbrändhet är kantad av orimliga förväntningar och ”förgyllda skogar”.

    (Ehm, något Fia-variant av guld och gröna skogar alltså… hehe)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.