Om pojkar och sånt

Ofta när jag läser Sandra Beijers beskrivningar av killar hon varit kär i slås jag av att pojkar har spelat en så extremt liten roll i mitt liv, i jämförelse med hur hon verkar ha upplevt det. Jag skulle kanske kunna beskriva en häst jag skötte lika ingående. Eller en hund jag brukade gå ut med ofta. Men en kille jag var kär i när jag gick i femman? Eller åttan för den delen? Nä, jag har nog aldrig svärmat för nån på det viset. Killar var alltid en biroll i mitt liv och vänner var otroligt mycket viktigare. Jag är väldigt imponerad av att hon minns alla pojkar på det viset, det gör hennes sätt att skriva så äkta.

4 reaktioner på ”Om pojkar och sånt”

  1. Så tragiskt att jag kan nämna ALLA jag svärmat för, hur de fick mig att känna, vad jag gjorde för at få deras uppmärksamhet…och det var mkt.
    Jag trodde att det viktigaste av allt var att killarna gillade en, vet inte ens varför.
    Tragiskt, som sagt.

    1. Eh ME TOO. Jag kan typ redovisa för vad alla hade för plagg de bar mest etc. Mina tonårsdagböcker var nästan bara killar (fast det var vänskaperna som var de riktiga relationerna med drama). Känns ju hälsosammare om en inte höll på sådär.

  2. Jag med. Jag valde mest någon att gilla för att ”man skulle” ha någon och att spana efter på rasten. Jag brukade välja någon som såg snäll ut och som inte alla andra gillade och så fick det vara bra med det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.