Radhuset

Nä vet ni vad. Jag tror jag har släppt det där med radhus. Åtminstone för nu. Visst, det vore väldigt härligt om barnen kunde gå ut ensamma och gå till nån liten lekpark i radhusområdet eller till en ny kompis och plinga på. Men den stress som åtminstone två bekanta/bloggare jag läser känner över sin ekonomi sen de köpt hus ger mig seriöst ont i magen. Att stressa över ekonomi är fruktansvärt. Och vi bor så fint här, i vår fyra. Den är ny och fin och lättstädad och praktisk och jag älskar planlösningen. Vi kan inte ställa upp (den tänkta) altandörren till nån liten gräsplätt men jag kan ju alltid ligga i sängen och läsa med balkongdörren öppen mot trädgården och talldungen som är bakom vårt hus. Barnen kan inte gå själva till sina vänner, men vi har 300 meter pendel och 700 meter till skola och förskola och ännu kortare till pendel och tunnelbana.

Nu tänker jag sitta i båten, kanske avinstallera hemnetappen till och med?

7 reaktioner på ”Radhuset”

  1. Klokt tänkt🙌 Den där husdrömmen blir ju inte det man tänkt sig om den skapar pengaångest. Nyproducerat bostadsrättsradhus kan ju bli riktigt dyrt.

  2. Förstår dig. Dessutom det ena utesluter inte det andra. Vi bor i en lägenhet med en jättefin och stor gård. Dottern har fem kompisar i trappuppgången och ännu fler i de andra trapporna. Dvs det är ett evigt springande mellan lägenheterna och de leker fritt på gården (är nu 6 år men varit så sedan ett par år). Ur hennes och vår frihetsaspekt hade vi inte kunnat bo bättre. Även jag tänkte radhus förut, men då hade hon behövt gå längre hemifrån för att leka och antagligen fått vänta längre med det. Nu är det liksom ba ”hejdå jag går till X.” Nån timme senare kommer hela gänget till oss, fem sex ungar, och sedan efter ett tag ”nu går ut vi ut o cyklar/spelar fotboll osv”. De äter hos varandra, har filmkväll och sover över. Vi föräldrar är barnvakter åt varandra. Om nått år gissar jag att de börjar gå själva o leka i närmsta lilla parken, dit det inte är bilväg. Dvs, ja släpp radhus om det är detta du tänker på. Fokusera istället på: finns lekplats/gård från fönster som du ser? Bor många barn i liknande ålder supernära. Och priset.

  3. Och jag är så knäpp att jag till och med tänker att jag inte vill köpa något, utan fortsätta bo billigt som tusan i hyresrätt och typ lägga pengarna på resor, gå ut och käka etc…
    Tycker det känns SÅ läskigt att köpa nåt i Sthlm, och SÅ sjukt dyrt.

    1. Jag tycker inte alls det känns läskigt att köpa i Stockholm, men om man bor billigare i hyresrätt och trivs bra så låter det himla befriande. Enda minuset är om man nån gång vill köpa just typ radhus, då är det svårt att börja från noll. Men man kan ju inte leva 15 år fram i tiden.

      1. Nä sant, var tvungen att fundera ut vad jag egentligen menar och känner nog mer att det känns läskigt att köpa nåt för så mycket pengar som det kostar att köpa för i Sthlm – inte att köpa i Sthlm som stad!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.