Sluta vara så arga!

Jag stör mig ofta på människor i kollektivtrafiken. De breder ut sig över flera säten, tränger sig på tåget innan folk hunnit av, pratar högt i telefon, knuffas med sina ryggsäckar, sminkar sig helt öppet, har med sig en påse hamburgare, skrikande barn eller flåsande hundar. Men jag är ju själv skyldig till några av dessa punkter ibland och det är bara att acceptera att det är så det är att resa tillsammans med okända.

Ibland kan man be nån flytta sig eller ta av sig ryggsäcken, ibland knyter man näven i fickan (dvs runt telefonen, och höjer volymen på sin musik) och ibland trycker man tillbaka när nån kör ett för brett manspread. Men idag läste jag om en person som sa till en medpassagerare att hen luktade så mycket rök att det inte gick att sitta kvar.  Och det tyckte jag ändå var över gränsen för vad som är ok.

Jag känner överlag att många går runt med nån uppdämd irritation de vill vädra. Häromdagen skrek en tjej URSÄKTAAAA när jag plockade mjölk på Ica, där hamnar man ju ofta i vägen fast man snabbar sig på. Och förra veckan hade jag storhandlat och körde upp vid vår port (via den breda gång- och cykelvägen som jag fattar att man inte ska köra på men som för närvarande var tom) för att lasta ur bilen innan jag körde den till garaget som ligger i grannhuset. Jag stod inte i vägen för någon den lilla stund det tar att ställa kassarna innanför porten och annars hade jag behövt gå tre gånger fram och tillbaka med barnen i släptåg.

Precis när jag skulle kliva ut kom en kvinna gående och pratade högt och argt till mig genom den stängda bilrutan. Jag öppnade dörren och förklarade att jag bara skulle lasta ur bilen och att jag var själv med barnen och hade sju tunga kassar. Men hon svarade inte ens utan gick bara vidare, kanske nöjd med att hon ”fick det sagt”. Det var väl inte som om jag började grina av en tillsägelse från en sur tant, men det är ändå trist.

Såklart man ska slippa sitta bredvid nån som precis dragit sista blosset och kanske sparat halva cigaretten i paketet, om man känner av sin allergi. Men ibland är silence verkligen golden.

14 reaktioner på ”Sluta vara så arga!”

  1. Håller med så jävla mycket!
    Spara krutet o ilskan och ta fram det när riktigt civilkurage behövs.
    Samma med road rage, guuud, sluta få hjärtattacker för att du inte gillar hur nån annan kör. Visst kan man bli irriterad, men att börja tuta och peka finger. Kom igen liksom.

  2. Plus att det är så jäkla befriande när man själv lyckas släppa sin egen ilska någon gång då och då och lyckas klämma fram ett leende i trafiken… bästa humörhöjaren. Som att man lurat systemet!

  3. Håller helt med dig. Jag, som också är från Karlstad, kan verkligen längta tillbaka dit i såna där situationer. Kanske förskönar men kan aldrig minnas att jag upplevt något liknande där. Folk här i Stockholm är liksom ofta så himla uppjagade!

    1. Jag tror att det är lite förskönat tyvärr, råkade ut för flera surisar även där. En gubbe som skällde ut Juni på Ica Maxi när hon hjälpte mig hämta en grej i en hylla till exempel. Men håller verkligen med om det uppjagade!

  4. Haha, HÖG igenkänning på detta! Har denna vecka fått dessa fraser ropade efter mig ”MEN MÅSTE DU TA MITT SKÅP?” i simhallen då jag tydligen förväntas vänta vilket skåp någon annan har ”paxat” och sen var det en tant som stannade när min hund satt och bajsade, och spände ögonen i mig och halvskrek ”JAG HOPPAS VERKLIGEN DU TÄNKER TA UPP DET DÄR!!!” och jag ba ”Eh, ja, men det underlättar om hunden bajsat färdigt först. Alltså vad ÄR det med alla människor som håller på att implodera/explodera av underliggande ilska? Fattar ingenting.

    Ps. Förlåt för versalmissbruk.

  5. Jag tror vi skulle må bättre av att andas lite ibland. Fick en sån tankeställare på min yoga häromdagen. Yoga ska ju vara tyst och medan vi låg och slappnade av innan passet var det dags för dans ovanpå. Med dörren stängd hörde vi lite in till oss och jag kände ett sting av irritation. Bara, herregud, ska de förstöra min lugna stund nu. Vår lärare började med att berätta att endast denna gång var det dans ovanpå oss och att det var ett bra tillfälle för oss att träna på att slappna av och ignorera ljud som annars kan kännas störande. Att träna på att inte irritera sig. Så himla bra! Med det i bakhuvudet var ju det lilla ljud vi hörde från dansarna inte störande alls! Vi kunde till och med enas om efteråt att vi hoppades att de hade haft rolig!. Så mer förståelse i vardagen! (Obs, lever inte alls efter det själv alltid men ska bättra mig)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.