Tillbaks till vardagen 

Flyktingkatastrofen är inte precis slut. Barn dör fortfarande på Medelhavet. Men nu har de som inte ville skriva om ytliga saker för ett par veckor sen återgått till vardagen igen. Och så är det ju. Jag som får berättelser från en helt annan verklighet hela tiden i jobbet skulle väl annars avstå från all flärd utom det mest nödvändiga för att överleva. Lägga allt på att hjälpa människor som inte haft samma tur som jag. Men det gör jag inte.

Poddare jag lyssnar på och bloggare jag läser har äcklats av andra människors ytlighet, hur sopigt det är att Schyffert gör en auktion av en stå upp-grej istället för att bara skänka lite av sina miljoner, eller att det är konstigt hur människor kan blogga om väskor när barn dör på Medelhavet. Jag tänker att det är enklare att bli arg på andra än på sig själv, att vi innerst inne vet att man skulle, borde, kunna göra så mycket mer. Att vi har det så bra. Men så väljer man att fokusera på de som har det ännu bättre. De som skulle kunna göra ännu mer för sina pengar. Så onödigt egentligen. Jag känner mer ”heja Schyffert!”.

Jag är överlag oerhört imponerad av alla som startat insamlingar, oavsett om det är kläder eller pengar. Alla som möter upp flyktingarna, de som erbjuder rum i sina hus, sjukvård, tolkhjälp, skjuts. Småbarnsmammor som står halva nätterna och sorterar avlagda kläder, ibland dåligt sorterade, kanske håliga, smutsiga. Väljer ut de finaste för att ge till människor som tvingats lämna allt. Alla som lägger upp skärmdumpar med sms om att de skänkt 100 kronor. Eller som bara har råd att dela ett inlägg om katastrofen på Facebook. Allt räknas.

En sak man kan göra, om man kan avvara en hundralapp eller mer i månaden, är att bli månadsgivare. Då hjälper man till året om, med de katastrofer som pågår, oavsett utrymme i medierna. Jag menar inte att göra reklam för den organisation där jag jobbar, men från insidan ser man den kompetens och det engagemang som finns. Hur man samarbetar, kontrollerar, utvärderar insatser. Hur varje krona räknas.  Respekten för människan och rättighetsperspektivet, all kunskap om logistik, beredskapen. Jag är så imponerad och om det kändes bra att vara månadsgivare förut, är det inget emot nu.

2 reaktioner på ”Tillbaks till vardagen ”

  1. True, true… Trodde först att du var kritisk till de som på olika sätt engagerat sig i stort och smått de senaste veckorna, skönt att du inte var det. Blir också lite sne på de som ser ner på sådant engagemang för att det inte är tillräckligt osv. Att göra något, oavsett varför, i vilken utsträckning mm, är ju definitivt bättre än att inte göra någonting alls. Men det bästa som du skriver är ju att försöka se sina privs i vardagen och göra vad man kan för att bidra till en rättvisare, mindre usel värld på mer daglig basis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.