Tand för tunga

Det här är mina föräldrar. De är plikttrogna i ordets bästa bemärkelse. De sopsorterar, vattnar med diskvatten även när det inte är nån torka, slänger minimalt med mat osv. I sommarstugan cyklar de 12 backiga kilometer varje morgon. Och om de inte lyckats komma upp i 10 000 steg under dagen tar de en extra kvällspromenad. De har ordning och reda, plockar upp andras skräp, tar sitt ansvar. Men njuter också av livet: reser, dricker ett glas vin till solnedgången, går på föreställningar och konserter.

Jag tänker att de ibland undrar vad jag sysslar med i mitt föräldraskap. Hur jag kan låta barnen i princip leva på fil och flingor (båda ungarna är extremt kräsna just nu och det hjälper inte att svälta dem eller att tjata) och ge dem fika ibland fast det inte är lördag. Eller när jag blir stressad och arg, fast det bara gör saken värre. Hur slappa jag och Martin är med saker vi bara borde ta tag i, som de definitivt hade fixat direkt. Och så vidare.

Men om detta har de hållit tyst. Låtit mig få njuta av ledigheten utan att behöva känna några menande blickar eller få välmenta råd.

Jag, som själv har tusen åsikter om saker hela tiden, som sällan låter något passera, har en del att lära av det. Att hålla tand för tunga. Kanske jag lärt mig om trettio år.

11 reaktioner på ”Tand för tunga”

  1. Om du någonsin tvivlar på din ork: du ska ju inte jämföra hur du lever idag med hur dom lever IDAG. Hur var det när du var lika stor som Arve? Hade dom fortfarande tid för kvällspromenad och att tänka på miljön?

    Jag frågar därför att jag ibland tänker likadant som du, och har en mamma som dessutom inte är alls lika bra på att hålla tyst om mina i hennes ögon felaktiga prioriteringar… Men förra sommaren insåg jag att minnet är kort men bra, vi gick nämligen igenom 30 år av diabilder. HE-RE-GUD så rörigt det var på landet när jag var 7! Och det var väl inte så konstigt. Två barn, 7 och 1 (!), knappt rinnande vatten, definitivt ingen dusch, bara utedass, handdisk och alltid nio veckor i sträck mitt i mörkaste Småland. Det var saker överallt, även när alla satt på tårtkalas i finrummet. Idag är det alltid perfekt och jag känner mig som den som kommer dit och rör till med mina lata tonåringar och skräpande kanin….

    1. De kanske inte hade tid med kvällspromenader, om de inte tog med oss då. Dock var det aldrig stökigt och de var duktiga på att spara pengar och vi var hela och rena osv.. tyvärr ljuger inte mitt minne 😬

  2. Jag tänkte skriva lite som Nina. Och Näe, mina föräldrar var extremt nitiska med vissa saker även när vi var små – men pga extremt dålig ekonomi, dåligt självförtroende (det skulle vara perfekt osv). Senare kraschade båda i det som idag kallas utbrändhet. Alltså, ej värt det? Och varför jämföra dig?

    Plus: fika gör man väl varje dag på sommarlovet? 😬

    1. Menade egentligen inte att jämföra mig, var mest tacksam för att de klarar av att släppa pekpinnar och snälla råd som stressar. Men tack för kloka ord du också: högt blodtryck finns i släkten och att ställa höga krav på sig själv är inte bra för kroppen. Kram!

  3. Åh, ville bara säga att jag, helt utifrån såklart, uppfattar dina föräldrar som så himla mysiga och sympatiska. Och du och Martin som så varma, mänskliga och fantastiska föräldrar. Heja er alla fyra!

  4. Vilken fin och liksom mogen beskrivning av dina föräldrar. De måste bli jätteglada av att läsa. Jag tycker man kan UPPSKATTA sina föräldrar så mycket mer med stigande ålder, se deras ansträngningar och goda sidor (efter några år med lite mer kritisk blick…). Tycker dessutom det framgick att du inte jämförde deras sätt med ditt och Martins.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.