Varför gifte vi oss egentligen?

På väg hem från den där halvdåliga hotellvistelsen (det var inte hotellets fel, det hade allt jag letar efter när jag vill åka på semester själv med min partner) småpratade vi på pendeln.

Varför gifte vi oss egentligen? frågade Martin, när vi passerade spärrarna på väg ut från perrongen. Stämningen hade gått från dålig till fin och avslappnad – det är som om vi behöver börja varje semester med att rensa luften – och hans fråga var inte ett hot om uppbrott, snarare en spontan tanke. Vi ville väl vara coola? svarade jag.

Men ja, det är väl en relevant fråga ändå, så här 8,5 år senare. När vi gifte oss hade vi träffats i ett år och bott ihop i blott åtta månader. Nu var det visserligen Martin som friade, men för mig handlade det om att jag tycker om att bestämma mig för saker, ta beslut, ha en riktning. Jag var 29 och visste att jag ville ha barn, nån gång. Det var väl ingen brådska med varken det ena (äktenskap) eller det andra (jag kände ingen barnlängtan än, vet inte om jag någonsin känt en barnlängtan? åtminstone inte innan jag varit gravid) men jag var kär och tyckte att Martin var en härlig person jag ville leva ihop med. Och det kändes KUL att gifta sig.

Det var det också, jättekul. Pirrigt och romantiskt och roligt. Om vi får fira vår tioåriga bröllopsdag vill jag ha fest. Eller en resa!

Det är så sjukt att man ska leva ihop med nån och få ihop all himla logistik och vara hyfsat överens om var man ska bo och hur barnen ska uppfostras och så kanske man vill ha ett jobb där man trivs och ha kvar sina kompisar och kanske hinna med nån hobby och så ska man vara vänner, älskare, föräldrar på en och samma gång. Och inte bli bitter eller fundera allt för mycket på om gräset är grönare och vara snäll och bjussig och stötta varandra utan att göra avkall på sig själv. Svårt är det! Men igår kväll skrattade jag så mycket åt Martins tankar om en sak att jag gått runt hela dagen med ett fniss inombords. Och nu är det snart semester.

7 reaktioner på ”Varför gifte vi oss egentligen?”

  1. Fy fan va fint! ❤️
    Du sätter ord på tankar himla bra, Hanna. Det där va precis vad jag behövde läsa idag.

  2. Så spännande att prata om! Eftersom vi nyss haft en liten dipp så har vi också snackat om varför vi är ihop. Kom fram till pga att vi har SÅ roligt ihop, den andres hjärna utmanar ens egen och att vi inte kan tänka oss livet utan varandra eftersom den bästa tiden i livet är den vi haft med varandra. Vad var Martins svar på frågan?

  3. Så väldigt fint och viktigt inlägg, bland alla lyckliga semesterbilder som florerar just nu.

    Älskar din blogg så mycket! <3

  4. Så himla fint! Blev helt varm i hjärtat. Och er bröllopsfest är bland de härligaste festerna jag varit på. Dansen! Folket! Stämningen! Maten!❤

  5. Så fint, hoppas Martin läser detta. Och när du radar upp det så där, allt man ska vara för varandra och komma överens om så låter det ju nästintill omöjligt, och ändå lyckas man (hittills) hjälpligt.
    Och tack för att du skriver ut att ett förhållande inte är på topp jämt, att det räcker med att en part är stressad eller inte på humör för att det ska kännas lite mindre roligt en stund. Så lätt att få för sig att alla andra har det så bra jämt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.