Barn och sömn del 173

Nä, jag borde såklart inte ha skrivit ett inlägg om sömnmetoder. Dels för att jag för längesen bestämde mig för att inte skriva saker på bloggen jag inte skulle kunna säga rakt upp i ansiktet på en vän. Och dels för att jag borde ha kunnat räkna ut att de enda som skulle ta åt sig är de sista jag vill ska ta åt sig. Dvs mammor som varit desperata efter sömn.

Jag skrev inlägget, som jag gör med det mesta jag skriver här, på impuls. Efter att ha läst en diskussion hos en fd kollega på Facebook, och känt mig upprörd över att många BVC så lättvindigt verkar kränga de här råden på föräldrar som beklagat sig över brist på sömn. För även om sömnmetoder räddar desperata familjer från katastrof behöver det inte vara den första åtgärden. Och det finns mjukare varianter.

För mig hjälpte det massor när vi hade bytt BVC-sköterska och ”den nya tjejen” fattade att jag inte var ute efter en quick fix utan bara behövde höra att det är normalt och vanligt att bebisar och småbarn sover dåligt, särskilt under vissa perioder. Att vi gör helt rätt om det känns rätt för oss (på så sätt slapp jag känna att barnet sov dåligt pga mitt sopiga föräldraskap) och att det är viktigt att vi hjälper varandra så att båda föräldrarna (läs: även mamman) får sova. Men jag fattar såklart att många föräldrar behöver och vill ha mer handgripliga råd för att orka.

Jaja, jag ska sluta älta detta nu. Men det kändes så fegt att bara ta bort inlägget och jag ville försöka förklara mig.

Apropå sömn så skulle vi väl behöva få Arve att sluta somna med hjälp av vällingflaska, om han ska ha nån chans att sluta med blöja på natten. Men just nu orkar jag inte ta den fighten, vår läggningsrutin funkar relativt bra. Först är det tjat och bråk om att det är dags att gå och lägga sig och borsta tänder och ta på pyjamas och gå in i sovrummet. Men när båda barnen väl är på plats i dubbelsängen lyssnar vi på ljudbok i ett mörkt sovrum, en av oss vuxna ligger mellan barnen och de somnar i genomsnitt på 20 minuter. Sen flyttar vi över Juni till sin säng så att alla ska få plats.

20 reaktioner på ”Barn och sömn del 173”

  1. Det verkar ju funka som en sista utväg för vissa men jag tycker det är galet att BVC, som i vårt fall, sätter broschyren i händerna på föräldrar (plus rådet att lära vårt spädbarn sova i egen säng) utan att vi ens hade tagit upp sömnen som ett problem. Jag blev också väldigt illa berörd av hur barnets behov/motiv framställdes i texten vi fick, oavsett vad man kan tycka om metoden i sig.

    1. Ja men verkligen samma här! Vi bytte till och med BVC eftersom jag kom på mig själv med att börja ljuga för sköterskan om att jag inte längre ammade på natten när Juni var 6 månader… jag vågade/orkade inte stå på mig om det.

  2. Vårt stora barn har druckit välling på kvällen i 3 år (glesare och glesare men förr varje kväll) och alltid varit torr ändå! Trodde inte det skulle gå, men det funkar finfint för oss.

    1. Ja men bra pepp! Älskar när man inte behöver krångla utan utvecklingen liksom går av sig själv.

      Väntar även ut att han ska vilja/våga gå på toa på förskolan och sluta med blöja på dagen igen. Han var torr i somras men det blev bakslag när han började på förskolan igen. Men det är svårt att stressa på sånt där.

  3. Alva har precis slutat med blöja, även på natten. Hon har aldrig druckit välling men ett glas lite värmd havredryck som mys. När vi tänkte sluta m blöja tog vi inte bort drycken helt men hon får typ en shot…hehe. A ja det har ni säkert redan tänkt på men om inte:) Vällingshot kke kan va nåt?

  4. jag tror vi som läser älskar din blogg för att det inte alltid är så filtrerat. jag tycker det var intressant att läsa kommentarerna, det är kommentarsfält som ditt där smarta personer med olika åsikter berättar saker som lär mig saker om livet =) <3

  5. och angående blöjor och sömn och välling, så brukar jag som förskollärare säga till oroliga föräldrar att jag hittills aldrig sett femtonåringar med blöja och vällingflaska-det löser sig oftast av sig själv! (jag har inte ens egna barn själv, hoppas jag kommer vara lika lugnande mot mig själv om den dagen kommer hehe)

  6. Älskar din blogg för att du skriver ofiltrerat!

    Appråpå välling så glömde vi köpa det till 2 åringen när vi åkte till landet. Så han slutade med den. Lite snopet. Likadant med nappen så fick han utslag runt munnen o kunde inte ha nappen. Så han slutade med den oxå.
    Sen gör vi samma läggnings procedur som ni med 5 åring o 2 åringen. Fast våra nattningar tar ca 1-2 timmar 😬 😅

  7. Hej Hanna!

    Jag vill bara säga att jag läste ikapp kommentarsfältet på posten om femminutersmetoden nu och jag tror aldrig jag har sett ett så fint sätt att möta och ta till sig av kritik som du visade prov på i dina svar där. Så uppriktigt, varmt och omtänksamt, jag är imponerad <3

    (Brukar typ aldrig kommentera bloggar men nu var jag bara tvungen!)

    /Anna

  8. Åh vad nyfiken jag blev nu då, hade ju också velat läsa kommentarerna/diskussionerna. Läste bara inlägget, men då hade ingen kommenterat.

    Jag tänker att det är bra att göra såna inlägg som du gjorde ibland, även om folk blir upprörda och säger ifrån. Det är ju just såna svar som breddat min förståelse för ”andra sidan” och fått mig att ändra åsikt flera gånger. Så länge tonen är god, men det kanske den inte blev just den här gången…

  9. Äsch, inte ska du ha dåligt samvete för inlägget! Jag tänker att ibland måste man säga (skriva) saker för att höra hur de låter. Och ibland låter de jättebra och ibland inte. Det är väl fint om man kan lyssna på varandra och hjälpa varandra framåt. ❤️

    Jag tänkte på en väsentlig skillnad: Jag hör nog nästan aldrig talas om någon hard vore-variant (eller jo: en bekannt gjorde det med en treveckors. Då gick jag sönder inombords.) och från BVC har jag ärligt aldrig fått ngt sömntips… Alltså, jag bor i glesbygd och kontakten med BVC är nog inte lika spontan och regelbunden som om man bara kan kika in. Och det finns ju liksom ingen valmöjlighet – det finns ett BVC med en sköterska. That’s it.

    Du frågade till förra inlägget om 5MM hjälpte mot nattskräcken och ja, det gjorde den. Eller snarare det faktum att han somnade själv, men det var ju den som ledde dit. Så sov han rätt bra ett par månader tills han blev magsjuk och efter det har jag aldrig tagit tag i det igen. Den mentala kraften räckte till 5MM en gång. Sedan aldrig mer. Och om en månad fyller han sju och somnar aldrig själv. Och lillasyster som blir tre i övermorgon somnar heller aldrig själv. Men nu är det ingen nattskräck sedan ca två år tillbaka och jag har ändrar upplägget på mina kvällar och tycker ändå att det funkar fint. ”Egentiden” får vänta. Det kommer andra perioder i livet.

    Alla har ju redan sagt det, men visst är det så himla fint när man för en vettig diskussion utifrån ett inlägg eller en kommentar, för att tillsammans bli lite bättre. Heja på!

    1. Åh tack snälla för att du skrev igen.

      Det är så himla svårt med barn och sömn, hur det liksom nöter ned en att inte veta om eller när man får sova eller om det ens är nån mening att somna när man så snart kommer att väckas igen. Tack för intressant kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.