En bra förälder

Häromdagen skrev Peppe att hon ville bekänna att hon inte vet hur man ska vara som mor. Jag blev lite förvånad, den typen av föräldraskap de lever är nämligen norm i mina umgängeskretsar, att inte förändras så mycket av att bli förälder, låta barnet hänga med etc. Dessutom verkar de spendera väldigt mycket tid med sitt barn, som lär sig simma och prata engelska om dagarna. Jag tycker det verkar superhärligt och tryggt att som barn få upptäcka världen på det viset. Men det är klart att man alltid jämför sig med andra föräldratyper.

En dag åkte vi fyra personer i en bil, tre föräldrar och en blivande förälder. Två av föräldrarna (däribland jag) pratade om hur lätt det är att känna sig dålig som förälder. Jag skäms till exempel över att jag inte lyckats ge mina barn bra sovvanor under bebisåldern och att det äldsta barnet lever på flingor, pannkakor och pasta. Men då blev den tredje föräldern så provocerad att hon nästan blev arg. Hon har rest mycket i fattiga områden i världen och sett barn som far riktigt illa. Och så satt vi där, två ganska präktiga föräldrar som försöker göra så rätt vi bara kan och beklagade oss över hur lätt det är att känna sig dålig som förälder? Oh, den satt kan jag säga. På ett bra sätt. Jag skämdes, men blev också glad. Och kommer att bära med mig de orden.

Idag hade en kompis skrivit följande uppdatering på Facebook:

Midsommar, nyårsafton, jullov osv. Jättetrevligt för oss mätta medelklassmänniskor. Jag fick se verkligheten för en liten människa i lördags, å det var inte vackert. Jag trodde att polisen kunde hjälpa till. Nej! Man får ligga o kravla i asfalten redlöst full i Sverige, iakttagen av sitt barn. Så nu säger jag till alla er där ute, ser ni ett barn vars föräldrar är oförmögna att ta hand om sitt barn, AGERA! Å följ upp att detta barn får hjälp! Det är det minsta vi kan göra. För i Sverige får man tydligen utsätta sina barn för sånt här otryggt, vidrigt beteende! Sen kan ju du o jag sluta fundera på om vi är bra nog, om vi bakar tillräckligt ofta m barnen, om barnen fått allt de vill ha osv. För va fan är det, när det finns barn som har medvetslösa föräldrar pga sprit! Jag dömer inte människorna, jag dömer beteendet, å jag inser att det är du o jag som måste ingripa o stoppa när vi ser!

Tänk om jag, istället för att navelskåda mig vindögd på min egen familj och mitt eget föräldraskap istället vidgade vyerna lite? Men i vinter ska jag åka på åtminstone en resa i jobbet och jag antar att det kommer att vara ganska nyttigt.

14 reaktioner på ”En bra förälder”

  1. Jag kan inte låta bli att tycka att människor som den tredje föräldern är enormt otrevliga när de säger såna saker. Ser det hela tiden på sociala medier. ”Nä män här sitter vi och klagara på vädret medan detta pågår i XX-land” ”Ja, men vi har fast sjukvård i det här landet, tänk på alla som inte har det som vi.” Jaha. Jag tänker att man är människa. Människor har känslor och olika upplevelser av sitt vardagsliv och verklighet beroende på var man bor i världen. Några, som du och jag har det bättre. Andra som din vän träffat i fattiga områden, har det betydligt sämre, rentav vidrigt. Men varför skulle det förminska det du känner i din roll som mamma eller det jag känner så länge man är medveten om perspektiven om hur andra har det? Ska man låta bli att prata om det man känner för att någon annan alltid har det sämre? Ingen av oss säger ”men tänk på barnen i Afrika” varje gång våra små matvägrar.

    Med den logiken skulle jag säga till min sjuka mamma, ”mäh, kom igen. Det finns ju dom som inte alls får vård” varje gång hon berättar hur hon mår. Om man inte får prata om det som bekymrar/som man skäms över/mår dåligt över/etc i sin vardag, även om det är struntsaker i förhållande till vilka problem som finns, för att kommer någon vetabättretyp och ska peka med en pinne. Hur mår man som människa om ett år, två, fem, 10 om allt bara byggs på och man inte vågar säga något för att någon sagt ”skärp dig”? Så länge man har perspektiv på saker och ting ser jag ingen anledning till att vilja prata om hur dålig man kan känna sig som föräldrer. Eller om man vill prata om något annat för den delen. Ni övriga i bilen verkade vara rätt snälla. Själv hade jag stannat vid närmaste busshållsplats och bett personen kliva ur.

  2. Jag fattar hur du menar (tack för himla bra kommentar!) men känner att jag nog beskrivit den här personen lite missvisande. Syftet var väl snarare att vi måste sluta tro att vi är dåliga föräldrar, att vara så ängsliga i vårt föräldraskap och att klanka ned på oss själva. Att det blir folk av de allra flesta barn, även de som växer upp under riktigt tuffa förutsättningar. Att kunna vila i sitt föräldraskap. Ett riktigt bra syfte, för mig var det en bra insikt.

    (Oavsett så tycker jag att det är bra att prata med en gravid om hur lätt det är att känna sig dålig som förälder, idag vet vi så mycket och har sånt fokus på familje/föräldraliv att det är tufft att inte kunna trösta bebisen eller få den att sova eller äta 🙂 )

  3. Jag tror att det är väldigt bra (och ofta skönt) att få en puff till att lyfta blicken från sin egen vardag ibland. Såklart måste en få utgå från sin egen situation och känslor kring den, men lika viktigt är det att få se sin situation i lite perspektiv. Beror nog på vad och vem och på vilket sätt det lyfts fram. Just dislussioner och känslor kring föräldraskapet kan kännas lite homogent i mina kretsar så jag tycker det är skönt att de bryts upp då och då med helt andra infallsvinklar.
    Och hur som så tycker jag det är skönt om andra barn som lever på pannkakor, flingor och pasta! På pricken min fyraåring.

  4. vill också försöka leva samma slags liv men det funkar verkligen inte i praktiken. Just nu på semester på Österlen i sann vuxenanda. Åka runt i bilen och kolla på fin natur, shoppa, gå på loppis, fika på mysiga caféer. Detta diggar inte våra barn… Hur gör alla för att få sina barn att bara ”hänga med”?

    1. Nej men jag vet. För oss krävs det minutiös planering med barnaktiviteter insprängda känns det som. Vi ska till Berlin i sommar och jag tänker att det får bli lekpark-museum-lunch till barnen-Arve sover i vagnen och Juni spelar iPad medan vuxna äter lunch-kort shopping-lekpark. Ungefär såna dagar.

  5. Jag vet inte. Jag tror inte att det var speciellt mycket bättre förr när det gäller föräldraskap. (Alltså det fanns bra föräldrar även förr utan rent generellt sett). Jag tror att det är bra att vi funderar ett par gånger då och då över hur vi är som föräldrar för mycket än tvärtom. Visst, människan är som art väldigt flexibel och kan överleva även under fruktansvärda förhållanden men det kan knappast vara det som vi ska ha som riktmärke för vårt föräldraskap? Det finns alltid någon som har det värre men det betyder faktiskt inte att vi har det bra (eller gör rätt som föräldrar). Att vi aktivt försöker vara snällare mot våra barn jämfört med tidigare generationer och andra mindre privilegerade delar världen kan bara vara bra för mänskligheten som helhet. Snällhet föder snällhet.

    1. Ja, du har helt rätt i att snällhet föder snällhet. Jag vill inte tillbaka till en tid där barns behov kom i sista hand, där ungen fick sitta och skrika i en hage för att mamman behövde ta hand om hushållet. Men ibland kan, åtminstone jag, vara lite mer avslappnad i föräldraskapet. Inse att barn inte är helt oskrivna blad, att inte allt hänger på mig som mamma.

  6. Jag känner mig lite missförstådd efter inlägget (inte direkt av dig). Tvivlar inte på att Maggan och jag är bra föräldrar, men önskar ändå hela tiden att jag var lite bättre och tålmodigare och mer pedagogisk. Att kärleken till ungen gör att man (=jag) ständigt vill att hen ska ha det ÄNNU bättre.

    Att vara förälder är som att läsa på en tenta, man kan alltid sitt en timme till på biblioteket. Men orka liksom.

    1. Ja men det var så jag tänkte. Att även människor man tänker är superbra föräldrar har ”dåligt samvete”. Att även om man själv vet att man är ok, eller mer än ok, finns det alltid förbättringsområden. Mkt bra jämförelse med tentan! Jag avskyr till exempel att leka och vet att det är mitt äldstas barn högsta önskan, att jag ska ge mig hän i nån rollek i hennes rum. Men det finns så sällan tid eller utrymme och hon leker bra själv eller med kompisar. Med mig får hon göra utflykter, läsa, baka och måla. Det får duga.

  7. Tycker det är jättebra att få perspektiv på sitt liv ibland och förstå hur bra vi har det. När man blir provocerad av att andra har det sämre kanske man ska ta en titt på varför man känner så. Jag tror det ofta bottnar i en skygglapps-känsla. Man vill gärna stanna i sin trygga bubbla och inte behöva ta i att många andra lider. Jag har fått ett jättestort perspektiv av att jobba med flyktingar vilket leder till att jag kan se mitt liv ur en annan vinkel och kan vara nöjd med det jag har. Jag har mycket!

    Och ja, våra barn har alla möjligheter att äta. Om de växer upp på pannkakor och makaroner men är pigga så kvittar det. Vet flera som bara ätit ris och bröd hela sin uppväxt och de har ju också överlevt!

    Att sätta sitt liv i ett annat perspektiv borde alla göra, mycket nyttigt. Däremot inte sagt att man ska förminska när folk mår dåligt eller har det jobbigt. Men det kanske kan få en att sluta noja över vardagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.