Ett tredje barn

Linnéa i USA frågade på instagram om man nånsin känner sig klar. Apropå att skaffa fler barn. Och en gång sa en kompis sa att hon tror att kvinnor aldrig känner sig helt färdiga, att det alltid är en sorg att inte få fler barn, hur många man än har. Innerst inne.

I BEG TO DIFFER! Jag är så nöjd och glad över mina två barn och även om jag älskar bebisar och har varit megalycklig över mina små, och känner mig väldigt sentimental över att aldrig mer uppleva graviditet, att få upp en nyförlöst bebis på bröstet eller lugnet under amningen, känner jag inget behov av att börja samla på barn för att få uppleva just det igen och igen.

Jag har lika stor respekt för att man inte vill ha några barn alls som att man sörjer att det kanske inte blir några fler när man precis fött sitt sjunde. Men om jag erbjöds ett piller som gjorde mig infertil utan återvändo hade jag förmodligen tackat ja och bett om ett glas vatten.

15 thoughts on “Ett tredje barn”

  1. ”Alla kvinnor”, vilken generalisering. Nej, jag är klar med min reproduktion och så nöjd så med två barn. Skönt, eftersom det inte har varit världens roligaste att vara gravid.

  2. Jag hade drömmar om fyra fem barn, INNAN jag fick ett. Nu fattar jag inte hur folk hinner ge alla uppmärksamhet. Har ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner uppmärksamma alla. Plus att det är jävligt stressigt att alltid vara deras tjänare och aldrig få läsa sin jävla bok.

  3. Jag har fyra och jag är SÅ jävla klar va! Steriliserade mig nynnandes (typ). Jag älskar att veta att jag inte kan få fler.
    Samtidigt som jag givetvis älskar mina barn (lite löjligt kanske att jag kände där att jag var tvungen att betona det…).
    En vän till mig fick precis barn, så liten och söt och när jag såg henne (barnet) så såg jag ut som en sådan där emoji med hjärtan till ögon. Och samtidigt kände jag en sådan glädje att jag är FÄRDIG!

    Fyran var verkligen inte planerad, vi hade väl egentligen kommit fram till att vi inte skulle ha fler barn. Och vi är så ohemult lyckliga för henne (kan man säga så?!). Och med det kom verkligen känslan av PUNKT. Fantastiskt.

    1. Ja men man ångrar ju sällan ett barn och ibland kan jag tänka ”äsch det var ju så roligt att upptäcka att man var gravid och det finns ju kärlek så det räcker till fler barn” så jag fattar att man skaffar fler. Men vad skönt att du känner dig färdig nu.

  4. Också märkligt att det skulle vara just kvinnor som alltid vill ha fler barn. Minns att Malin Wollin fick frågan om vem som tagit initiativ till ett till barn och hon gjorde ett skämt av bara tanken på att det skulle kunna ha varit hennes man som ville. I vår familj är det iaf omvänt.

  5. Om jag träffar mannen i mitt liv och han hemskt gärna vill ha barn så får vi väl förhandla om det tänker jag, jag är inte omöjlig för har nämligen hört att en inte ångrar sig så att säga. Å andra sidan är det så klart skönt att inte ha några egna drömmar om barn, särskilt när man nu sitter här, 33 år, singel och dricker vin halv två på eftermiddagen (jaja det där sista har med semestern att göra men ändå).
    Folk som uttalar sig, inte helt sällan med nedlåtande ton, typ om ”hur jag bara inte har förstått vad jag vill än” stör mig något helt jävla enormt, vem fan tror du att du är, har jag sagt något om dina fem snoriga, gnälliga ungar och din fula minibuss, Gunilla? NÄ JUST DET.

  6. Har två och är så väldigt nöjd med antalet. Min man däremot skulle, om hans röst var den enda som räknades, gärna ha ett barn till. Så: INTE ALLA KVINNOR 😛

  7. Jag är så nöjd med ett barn. Hade jag haft längtan efter ett till hade jag tagit hjälp av klinik i Köpenhamn då jag ännu inte träffat mannen i mitt liv (vet ju inte ens om jag VILL träffa någon!). Texas däremot önskar nog han fick ett syskon. Han vill kunna benämna sig som bror. Jag är väldigt lyhörd och svarar så gott jag kan när han pratar kring detta.
    Är så nöjd med att kunna ge honom all min tid och uppmärksamhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.