Föräldraskapet och vem jag är nu

Den 7 november spelar Princess Nokia på Kraken och jag har haffat två biljetter (tack för tips Paulina). Till dess lyssnar jag på henne här:

Älskar att jag har börjat lyssna på musik igen, alltså ofta och mycket. Under några år har jag snarare prioriterat tystnad, när det väl varit tyst. Och inte haft energi att ta till mig så mycket nytt.

Jag tänker en del på vem jag var innan jag fick barn och vem jag är nu. Och jag tycker seriöst att jag har kvar allt bra och roligt jag hade innan småbarnsåren. Men att jag är mer balanserad nu, vet vad jag vill, vem jag är. Såklart jag inte vet vem jag är till 100%, så deppigt om personlig utveckling avstannade vid 37 års ålder. Men ändå ett stort kliv sen jag var 30. Med detta menar jag absolut inte att just barnalstrandet är vad som landat mig, det har kanske lika mycket att göra med att åren går. Tankar runt ämnet?

PS. Relaterat till musiktips: nu har jag redan tjatat om The Blaze tre gånger, men jag vill inte att ni kommer om en månad och frågar varför ingen berättat om hur bra de är. 

4 reaktioner på ”Föräldraskapet och vem jag är nu”

  1. Jag tror man landar rätt mkt av barnalstrandet. Man ser världen och sig själv med nya ögon. Förhoppningsvis ger det en stor dos självinsikt och med det lite personlig mognad! Men det finns ju alla varianter…

    1. Jag tänkte mest på att även folk som inte får barn eller väljer bort barn landar – och en del föräldrar känner aldrig att de gör det – så det finns såklart flera sätt. Håller verkligen med om att man ser på saker med nya ögon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.